oss 100 kroner!
Av Bertil Carlman.
Den 17:e augusti 2017 skrev Jonas Fröberg en artikel i Svenska Dagbladet med rubriken ”Det som är bra för Geely är bra för Volvo”*. Han syftade då på vad P. G. Gyllenhammar sagt när han var vd för Volvo (1971 till 1983) ”Det som är bra för Volvo är bra för Sverige”. På ’Volvo Cars Global Media Newsroom’ kan vi dessutom läsa ”Volvo Cars and Geely Auto to Deepen Collaboration” och det skrevs så sent som i februari förra året.
*Geely Autos moderbolag Zhejiang Geely Holding förvärvade Volvo från Ford Motor Co. för bara 1,8 miljarder dollar 2010, när den amerikanska biltillverkaren höll på att återhämta sig från den globala finanskrisen. Bloomberg Intelligence-analytiker uppskattade i december att Volvo skulle kunna värderas till mellan 8,1 och 11,6 miljarder dollar.
Rent allmänt kan vi nog säga att P. G. Gyllenhammar på sin tid, liksom ledarna för europeisk bilindustri idag var/är bra mycket klokare, än vad den europeiska politikerklassen är. Det belyses mycket klart i artikeln Sanksjons- og energipolitikken betyr katastrofe for europeisk bilindustri | steigan.no. Den politikerklass som nu styr över Europa har med ökande hastighet visat att den helt saknar kunskap om hur Europas länder måste styras för att åtminstone någorlunda undvika att gå mot ’katastrofe’. Det gäller inte bara bilindustrin vilket påpekas av Global Times i artikeln Tyska företag investerar mer i Kina i takt med att ’frikopplingshypen’ avtar. Artikeln nämner till exempel att tyska BASF, som är jordens största kemikalieproducent är i färd med att bygga sin blivande näst största fabrik i Kina. I en annan artikel pekar GT ut Tysklands vicekansler och förbundsminister för ekonomi och klimatåtgärder, Robert Habeck, som representant för den framförallt i ekonomiska frågor okunniga politikerklassen.
Men GT har också en framåtblickande artikel om samarbetet mellan europeisk och kinesisk bilindustri. China, EU need cooperation, not rivalry, in developing NEVs. (Nev = new-energy vehicle).
Global Times
I en rapport som släpptes på måndagen sa den Brysselbaserade klimatgruppen ”Transport & Environment” att tillväxten av försäljningen av elfordon (EV) i EU hade avtagit och att EU måste ge fler regleringsincitament för sina biltillverkare att skala upp EV-produktionen, eller riskera att förlora marknadsandelar till kinesiska rivaler, rapporterade Reuters. Rapporten kan ses som ett mikrokosmos av EU:s oro för att bli omsprunget av Kina. Trots de nära ekonomiska banden mellan Kina och EU betraktar vissa människor inom EU fortfarande Kina som en rival, och de har till och med trappat upp sin «frikopplingsretorik» mot Kina under sken av att «minska beroendet». Ändå är det trösterikt att notera att stora europeiska länder som Tyskland och vissa EU-tjänstemän har uttryckt stödjande ståndpunkter om ekonomiska förbindelser med Kina de senaste dagarna.
Förra veckan sade Tysklands förbundskansler Olaf Scholz att «frikoppling» från Kina skulle vara en felaktig väg, medan EU:s handelskommissionär Valdis Dombrovskis enligt medierapporter sade att «frikoppling» från Kina inte är ett alternativ för företag i EU. Vid en tidpunkt då den europeiska ekonomin står inför sådana utmaningar som konflikten mellan Ryssland och Ukraina, energikris och hög inflation är det kristallklart huruvida Kina och EU bör minska eller stärka det bilaterala ekonomiska samarbetet och handelssamarbetet. Ta fordonssektorn som exempel. Europeiska biltillverkare är helt klart mer rationella än vissa europeiska politiker (som har missuppfattningar om ekonomiska och handelsmässiga förbindelser med Kina), eftersom de fortsätter att investera i Kina. Förra veckan tillkännagav Volkswagen planer på att investera 2,4 miljarder euro (2,3 miljarder dollar) för att starta ett samriskföretag med Kinas Horizon Robotics för autonom körning. I juni öppnade BMW officiellt en ny fabrik på 2,2 miljarder dollar i Kina, som till stor del kommer att fokusera på produktion av elbilar. Det är biltillverkarens största investering i Kina. I juli började Audi bygga en EV-fabrik i Kina, i samarbete med den statliga biltillverkaren FAW Group, för att öka sin exponering för snabbt växande lokal efterfrågan. En anledning till de europeiska biltillverkarnas kraftiga investeringar i Kina är att landet, som har världens största inre marknad för bilar, fortfarande har en enorm tillväxtpotential. Under de första nio månaderna i år nådde Kinas försäljning av nya energifordon (NEV) 4,57 miljoner, en ökning med 110 procent jämfört med föregående år. Landets ”market opening dividend” är en annan anledning till att utländska biltillverkare i allt högre grad lockas till Kina. Kina lyfte restriktionerna för utländskt ägande för specialfordon och NEV 2018, och denna liberalisering följdes av kommersiella fordon 2020 och personbilar 2021. Med den växande efterfrågan på NEV i Europa, visar kinesiska biltillverkare samtidigt ökande intresse för marknaden. Det tyska biluthyrningsföretaget Sixt sa nyligen att det tänker köpa mer än 100 000 elbilar från den kinesiska biltillverkaren BYD för sin europeiska flotta fram till 2028, enligt medierapporter. NIO, SAIC, Geely och Xpeng försöker komma in på den europeiska marknaden. Oavsett om europeiska biltillverkare åker till Kina eller kinesiska biltillverkare åker till Europa, pekar utvecklingen faktiskt på ett närmare samarbete mellan kinesiska och europeiska företag i NEV och deras industrikedjor, vilket bidrar till att främja grön omställning och hållbar utveckling på båda sidor. Det som har hänt med bilsektorn är bara en aspekt av ömsesidigt fördelaktigt samarbete.
År 2021 översteg handeln mellan Kina och Europa för första gången 800 miljarder dollar, vilket visar att omfattande gemensamma intressen och liknande strategiska mål i bilateralt samarbete har stark motståndskraft och potential. Visserligen finns det ideologiska motsättningar mellan de två sidorna, men oavsett hur tufft vissa européer talar om Kina bör de bilaterala förbindelserna inte avvika från huvudlinjen för pragmatiskt samarbete. Så länge vi fortsätter att stärka samarbetet och samspelet med rationella krafter i Europa och utökar utrymmet för ekonomiskt samarbete och handelssamarbete kommer röster mot Kina så småningom att förlora mot EU:s rationella krafter. Därför är vi fortfarande övertygade om att det övergripande investeringsavtalet mellan Kina och EU kommer att drivas framåt trots nuvarande bakslag. När allt kommer omkring ligger det i båda sidors övergripande intresse.
