oss 100 kroner!
Av Bjartmar Oddur Þeyr Alexandersson och Gunnar Hrafn Jónsson.
Denne artikkelen i den islandske avisa Stundin, er oversatt til svensk av Rolf Nilsson.
Ett viktigt vittne i USA:s justitiedepartements (DoJ, ö.a.) åtal mot Julian Assange har medgett att ha fabricerat viktiga anklagelser i åtalet mot Wikileaks grundare. Vittnet, som har en dokumenterad historia med sociopati och har fått flera domar emot sig för sexuella övergrepp mot minderåriga och omfattande ekonomiskt bedrägeri, gjorde erkännandet i en nyligen publicerad intervju i Stundin, där han också erkände att han fortsatte sin brottsturné under arbetet med DoJ och FBI, med löfte om åtalsimmunitet.
Mannen i fråga, Sigurdur Ingi Thordarson, rekryterades av amerikanska myndigheter för att bygga ett mål mot Assange, efter att han vilselett dem att tro att han tidigare var en nära medarbetare till honom. I själva verket hade han arbetat som volontär i begränsad omfattning, för att samla in pengar till Wikileaks 2010, men befanns ha använt det tillfället för att förskingra mer än 50 000 dollar från organisationen. Julian Assange besökte Thordarsons hemland Island ungefär vid denna tiden, på grund av sitt arbete med isländska medier och parlamentsledamöter, för att förbereda Icelandic Modern Media Initiative, ett pressfrihetsprojekt, som ledde till en parlamentarisk resolution, som stödde visselblåsare och undersökande journalistik.
Förenta staterna söker för närvarande att få Assange utlämnad från UK för att åtala honom för spionage i samband med frisläppande av läckta hemligstämplade dokument. Om han skulle dömas kan han få upp till 175 års fängelse. Anklagelsen har väckt oro för pressfriheten i USA och på andra håll och föranlett starka uttalanden till stöd för Assange från Amnesty International, Journalister utan gränser, Washington Posts redaktion och många andra.
Amerikanska tjänstemän presenterade, för en domstol i London, förra sommaren en uppdaterad version av ett åtal mot honom. Sanningshalten i informationen i det motsägs nu direkt av huvudvittnet, vars vittnesbörd det bygger på.
Ingen instruktion från Assange
Rättsdokumenten hänvisar helt enkelt till Thordarson som “Tonåring” (en hänvisning till hans ungdomliga utseende, snarare än verklig ålder, han är 28 år gammal) och Island som “Nato-land 1” men gör inga verkliga ansträngningar för att dölja identiteten för någon av dem. De påstår sig visa att Assange instruerade Thordarson att begå datorintrång eller hacking på Island.
Syftet med detta tillägg till åtalet var tydligen att stödja konspirationsåtalet mot Assange, i samband med hans interaktioner med Chelsea Manning. Dessa inträffade ungefär samtidigt som han bodde på Island och författarna bakom åtalet ansåg att de kunde stärka sitt fall genom att påstå att han också var involverad i olaglig verksamhet där. Denna aktivitet sägs inkludera försök att hacka in sig i parlamentsledamöternas datorer och spela in deras samtal.
Faktum är att Thordarson nu medger för Stundin att Assange aldrig bad honom att hacka eller få tillgång till telefoninspelningar av parlamentsledamöter. Hans nya påstående är att han faktiskt hade fått några filer från en tredje part, som hävdade att han spelade in parlamentsledamöter och hade erbjudit sig att dela dem med Assange, utan att ha någon aning om vad de egentligen innehöll. Han hävdar att han aldrig kollade innehållet i filerna eller ens om de innehöll ljudinspelningar, som hans tredjeparts-källa påstod. Han medger vidare att påståendet om att Assange hade instruerat eller bett honom att komma åt datorer för att hitta sådana inspelningar, är falskt.
Ändå verkar den taktik som används av amerikanska talesmän ha varit framgångsrik, vilken slutsats man kan dra från domslutet från domaren Vanessa Baraitser, från domstolen den 4 januari i år. Trots att hon dömde mot utlämning, gjorde hon det enbart av humanitära skäl, som hänför sig till Assanges hälsoproblem, självmordsrisk och de förhållanden som han skulle möta i förvar i amerikanska fängelser. När det gäller de faktiska anklagelserna i åtalet ställde sig Baraitser bakom argumenten från det amerikanska juridiska teamet, bland annat med hänvisning till de specifika exemplen från Island, vilka nu allvarligt ifrågasätts.
Andra vilseledande element kan ses i åtalet och återspeglas senare i domstolens beslut, baserat på Thordarons nu erkända lögner. Den ena är en hänvisning till isländska bankdokument. Domstolsbeslutet lyder: ”Det påstås att Mr. Assange och Teenager misslyckades med ett gemensamt försök att dekryptera en fil som stulits från en ”Nato-land 1-bank ”.
Thordarson medger för Stundin att detta faktiskt hänvisar till en öppet publicerad händelse, där en krypterad fil läcktes från en isländsk bank och antogs innehålla information om fallissemangslån från den isländska Landsbanken. Banken gick under hösten 2008, tillsammans med nästan alla andra finansinstitut på Island, och kastade därmed in landet i en allvarlig ekonomisk kris. Filen delades online vid denna tidpunkt, sommaren 2010, av många som försökte dekryptera den, för allmänintressets syfte att avslöja vad som orsakade finanskrisen. Ingenting stöder påståendet att den här filen ens var ”stulen” i sig, eftersom den antogs ha distribuerats av visselblåsare inifrån den kursade banken.
Mer vilseledande språk framträder i ovannämnda dom, där det sägs: “… han [Assange] använde den obehöriga åtkomst som gavs honom av en källa, för att komma åt en regerings-webbplats för Nato-land 1, vilken används för att spåra polisfordon.”
Denna skildring utelämnar ett viktigt element, ett som Thordarson klargör i sin intervju med Stundin. Inloggningsinformationen var i själva verket hans egen och erhölls inte på något kriminellt sätt. I själva verket medger han nu att han hade fått denna åtkomst som en rutinuppgift på grund av sitt arbete som en första samtalsmottagare, medan han arbetade som volontär för ett sök- och räddningsteam. Han säger också att Assange aldrig bad om sådan tillgång.
Avslöjar chattloggar
Thordarson talade med en journalist från Stundin i flera timmar under tiden han förberedde en grundlig utredningsrapport om sina aktiviteter som aldrig tidigare publicerade chattloggar och nya dokument.
Chattloggarna samlades in av Thordarson själv och ger en övergripande bild av hans kommunikation medan han var volontär för Wikileaks 2010 och 11. Det innebär hans samtal med WikiLeaks personal, samt obehörig kommunikation med medlemmar i internationella hackinggrupper, som han fick kontakt med med via sin roll som moderator på ett öppet IRC WikiLeaks-forum, vilket är en form av live onlinechatt. Det finns inget som tyder på att WikiLeaks personal hade någon kunskap om Thordarson kontakter med de tidigare nämnda hackergrupperna, loggarna visar faktiskt hans uppenbara bedrägeri.
Kommunikationen där visar ett mönster, där Thordarson ständigt blåser upp sin position inom WikiLeaks och beskriver sig själv som stabschef, kommunikationschef, nr 2 i organisationen eller ansvarig för rekryteringar. I dessa meddelanden ber Thordarson ofta hackarna att antingen komma åt material från isländska enheter eller attackera isländska webbplatser med så kallade DDoS-attacker. Dessa är utformade för att inaktivera webbplatser och göra dem otillgängliga men inte orsaka permanent skada på innehållet.
Stundin kan inte hitta några bevis för att Thordarson någonsin instruerats att göra dessa förfrågningar av någon inom WikiLeaks. Thordarson själv hävdar inte ens det, även om han förklarar detta som något Assange var medveten om eller att han hade tolkat det så att detta förväntades av honom. Hur denna förmodade icke-verbala kommunikation ägde rum kan han inte förklara.
Dessutom förklarade han aldrig varför WikiLeaks skulle vara intresserade av att angripa några intressen på Island, särskilt vid en så känslig tidpunkt, medan de var mitt uppe i att publicera en enorm mängd amerikanska diplomatiska telegram, som en del av ett internationellt medie-partnerskap. Assange är inte känd för att ha haft några klagomål mot isländska myndigheter och samarbetade faktiskt med parlamentsledamöter för att uppdatera Islands pressfrihetslagar för 2000-talet.
På FBI:s radar
Thordarons brottsliga handlingar var inte begränsade till kommunikationer av den typen, eftersom han också medger för Stundin att han skapade kommunikationsvägar med journalister och fick media att betala för överdådiga resor utomlands, där han felaktigt presenterade sig själv som en officiell representant för WikiLeaks.
Han medger också att han stal dokument från WikiLeaks personal genom att kopiera deras hårddiskar. Bland dessa var dokument från Renata Avila, en advokat som arbetade för organisationen och Assange.
Thordarson fortsatte att intensifiera sin olagliga verksamhet sommaren 2011, när han etablerade kommunikation med “Sabu”, online-pseudonym för Hector Xavier Monsegur, en hackare och medlem i den ganska ökända LulzSec-hackargruppen. I den insatsen tyder allt på att Thordarson agerade ensam, utan tillstånd, än mindre uppmaning, från någon inom WikiLeaks.
Vad Thordarson inte visste vid den tidpunkten var att FBI arresterade Sabu i början av juni 2011 och hotade honom för att han skulle bli en informant och medarbetare till FBI. När Thordarson fortsatte sitt tidigare mönster, för att begära attacker mot isländska intressen, visste FBI om detta och såg en möjlighet att dra in Julian Assange.
Senare samma månad utfördes en DDoS-attack mot flera statliga institutioners webbplatser.
Den attacken utfördes under FBI:s vaksamma ögon och där de måste ha godkänt attacken eller till och med initierat den, eftersom Sabu vid den tidpunkten var deras man. Det som följde var ett tillfälle där det verkar uppenbart att isländska myndigheter lurades till samarbete under falska förevändningar.
Ögmundur Jónasson var då inrikesminister och som sådan den politiska chefen för polis och åtal och han säger om USA:s aktiviteter: ”De försökte använda saker här [på Island] och använda människor i vårt land för att spinna ett nät, ett spindelnät som skulle fånga Julian Assange ”
Jónasson påminner om, att när FBI först kontaktade isländska myndigheter den 20 juni 2011, var det för att varna Island för ett överhängande och allvarligt hot om intrång mot statliga datorer. Några dagar senare flög FBI-agenter till Island och erbjöd sig formellt att hjälpa till att motverka denna allvarliga risk. Erbjudandet accepterades och den 4 juli skickades en formell framställan om bevisupptagning till Island för att besegla den ömsesidiga hjälpen.
”Det jag har funderat på sedan dess är om spinnandet av nätet redan hade börjat då med godkännandet av brevet om framställan om bevisupptagning, vilket etablerade ett samarbete, som de kunde använda som förevändning för senare besök”, säger Jónasson.
Isländska poliser skickades till USA för att samla in ytterligare bevis för denna så kallade överhängande fara och Jónasson säger att han inte kommer ihåg någonting av substans som kom ut ur det besöket och inga ytterligare attacker gjordes mot isländska intressen.
Men FBI skulle återvända.
Isländska tjänstemän lurades av USA
Mot slutet av augusti jagades Thordarson av WikiLeaks personal som ville hitta intäkterna från online-försäljningen av WikiLeaks-varor. Det visade sig att Thordarson hade instruerat att pengarna skulle skickas till hans privata bankkonto, genom att skapa ett e-postmeddelande i namnet Julian Assange.
Thordarson såg en väg ut och den 23 augusti skickade han ett e-postmeddelande till USA:s ambassad på Island med information om en brottsutredning. Han besvarades med ett samtal och bekräftade att han erbjöd sig att vara en informant i målet mot Julian Assange.
Åklagarna och FBI svarade snabbt och inom 48 timmar landade ett privatjet i Reykjavik med cirka åtta agenter, som snabbt startade möten med Thordarson och med personer från den isländska åklagarmyndigheten och den statliga poliskommissionären.
Mitt på dagen fick herr Jónasson, dåvarande inrikesminister, reda på detta nya besök och begärde bekräftelse på att detta hänförde sig till samma fall som tidigare på sommaren. ”Jag frågade på vilken formell framställan om bevisupptagning detta besök baserades och om detta var exakt samma fall”, säger Jónasson i en intervju med Stundin. ”Då fick jag reda på att detta var av en helt annan karaktär än vad vi tidigare diskuterat”. Han säger att han lade ihop två och två och sa att det var uppenbart att avsikten var att skapa en fälla på Island för Assange och andra anställda på WikiLeaks.
Sådana åtgärder var enligt Jónasson långt utanför avtalets räckvidd och således beordrade han att allt samarbete med agenterna skulle stoppas och att de skulle informeras om att de agerade på Island utan någon auktorisation från myndigheterna. Bara dagar senare fick han veta att agenterna och åklagarna ännu inte hade lämnat landet, så utrikesministeriet kontaktade USA:s ambassad med kravet att de skulle stoppa sitt polisarbete på Island och lämna landet.
De gjorde det, men lämnade med den nya informanten och ”stjärnvittnet” Sigurdur Ingi Thordarson, som flög med dem till Danmark.
Inte en hackare utan en sociopat
Thordarson har fått öknamnet ’Siggi hackaren’, på Island. Det är faktiskt en antonym eftersom flera källor Stundin har pratat med hävdar att Thordarons datorförmåga är låg. Detta stöds av flera chattloggar och dokument där han begär hjälp från andra, som gör ganska okomplicerade datorjobb. En gång sökte han till och med FBI-experthjälp för att ladda upp en video från sin egen telefon.
Mötet i Danmark var det första av några få, där FBI entusiastiskt anammade idén om samarbete med Thordarson. Han säger att de ville veta allt om WikiLeaks, inklusive personalens fysiska säkerhet. De tog material han hade samlat in, inklusive data som han hade stulit från WikiLeaks-anställda och planerade till och med att skicka honom till England med en dold mikrofon. Thordarson hävdade i intervjuer att han hade vägrat just denna begäran. Det var förmodligen för att han inte var välkommen längre, eftersom han visste att WikiLeaks-folk hade upptäckt, eller var på väg att fastställa, att han hade förskingrat medel från organisationen.
Efter månader av samarbete verkar FBI ha tappat intresset. Vid ungefär samma tid hopades anklagelser mot Thordarson från de isländska myndigheterna, för å ena sidan massivt bedrägeri, förfalskningar och stöld och å den andra för sexuella övergrepp mot minderåriga pojkar han hade lurat eller tvingat till sexuella handlingar.
Efter långa utredningar dömdes Thordarson 2013 och 2014 och fick relativt lindriga domar, eftersom domaren tog hänsyn till att han ändrade sitt försvar vid rättegången och erkände sig skyldig på alla punkter.
Enligt en psykiatrisk bedömning, som presenterades för domstolen, diagnostiserades Thordarson som en sociopat, oförmögen till ånger, men fortfarande straffrättsligt ansvarig för sina handlingar. Han bedömdes kunna förstå den grundläggande skillnaden mellan rätt och fel, han verkade bara inte bry sig.
Fängelse tycktes inte ha en avsedd effekt för att hindra Thordarson från att fortsätta sitt brottsliga liv. Det tog faktiskt fart och utvidgades i omfattning och räckvidd 2019, när Trump-erans DoJ beslutade att åter besöka honom, vilket gav honom en formell status som vittne i åtalet mot Julian Assange och beviljade honom immunitet i utbyte mot alla åtal.
New York Times-problemet
Under månaden efter Assanges arrestering vid Ecuadors ambassad i London, den 11 april 2019, kom en ny framställan om bevisinhämtning till justitieministeriet på Island. Den här gången var begäran att ta upp ett formellt uttalande från Thordarson på Island, i närvaro av hans advokat. Ministeriet hade då en ny politisk chef, som hade begränsad kunskap om fallets tidigare historia.
Även om DoJ hade lagt ned extrema resurser på att bygga ett mål mot Julian Assange under Obamas tid som president, hade man beslutat att inte anklaga Assange. Det största problemet var vad som kallades “The New York Times Problemet”, nämligen att det fanns en sådan svårighet att skilja mellan WikiLeaks-publikationer och NYT-publikationer av samma material, vilket medförde problemet att om man bara åtalade en part, skulle det ge upphov till allvarliga bekymmer beträffande the First Amendment i konstitutionen (som bl.a. tar upp pressfriheten, ö.a.).
President Donald Trumps utsedda justitieminister, William Barr, delade inte dessa farhågor, och inte heller hans Trump-utsedda ställföreträdare Kellen S. Dwyer. Barr, som fick hård kritik för att å presidentens vägnar politisera DoJ, fick bollen i rullning igen om Assange-fallet. Deras argument var, att om de kunde bevisa att han var en brottsling, snarare än en journalist, skulle anklagelserna hålla, och det var där Thordarson vittnesmål skulle vara nyckeln.
I maj 2019 erbjöds Thordarson ett immunitetsavtal, undertecknad av Dwyer, som beviljade honom immunitet mot åtal baserat på all information om brottsliga handlingar som de hade mot honom. Affären, sedd skriftligt av Stundin, garanterar också att justitiedepartementet inte skulle dela någon sådan information till andra åklagarmyndigheter eller brottsbekämpande myndigheter. Det skulle inkludera isländska, vilket betyder att amerikanerna inte kommer att dela information om brott som han kan ha begått, som hotar isländska säkerhetsintressen – och amerikanerna hade tydligen många av dem, men hade genom åren misslyckats med att dela dem med sina isländska motsvarigheter.
Under alla omständigheter har Assange aldrig misstänkts för något brott på Island. Stundin har sett en bekräftelse på detta från distriktsåklagaren på Island, Reykjavik Metropolitan Police. Assange har ingen post i LÖKE-databasen över någon polisverksamhet kopplad till en person, som samlats in av den isländska statens poliskommissionär från 2009-2021.
Assanges advokat frågade också det isländska utrikesdepartementet om punkterna i hans uppdaterade åtal, där Island kallas Nato-land 1, innebar att hans fall hade någon betydelse för isländskt medlemskap i Nato, det bilaterala försvarsavtalet mellan USA och Island, eller något nationellt säkerhetsintresse. Alla sådana förbindelser avfärdades i ett svar från försvarsattachén vid ministeriet.
Immunitet och ett nytt brottsturné
Enligt information från Stundin presenterades immunitetsavtalet mellan DoJ och Thordarson för Reykjaviks polishögkvarter, där den isländska polisens enda roll var att bekräfta Thordarson identitet, innan han lämnade honom ensam med sin advokat i det bakre rummet, där han träffade den amerikanska delegationen.
Det är som om erbjudandet om immunitet, senare säkrat och beseglat vid ett möte i DC, hade uppmuntrat Thordarson att ta djärvare steg i brott. Han började bedra individer och företag i större skala än någonsin; vanligtvis genom att antingen förvärva eller bilda juridiska enheter, brukade han sedan låna varor, hyra lyxbilar, till och med beställa stora mängder varor från grossister, utan någon avsikt att betala för dessa varor och tjänster.
Thordarson förfalskade också namnet på sin egen advokat på meddelanden till Company House-registret och hävdade falskt att ha höjt kapitalet i två företag till över 800 tusen dollar. Målet var att använda dessa enheter med solida finansiella positioner på papper, i ett fastighetsföretag.
Advokaten har anmält förfalskningen till polisen, där andra liknande ärenden, tillsammans med flera andra rapporter om stöld och bedrägerier, nu hopas.
När han av en Stundin-journalist ställs inför bevis på alla dessa brott, erkände han helt enkelt allt och förklarade det som normal affärspraxis. Han har ännu inte åtalats och utövar fortfarande den här “affären”. Lokaltidningen DV rapporterade förra veckan, att Thordarson hade försökt att beställa varor på kredit med ett nytt företagsnamn, Icelandic Vermin Control. Trots att han använde ett falskt namn och en COVID ansiktsmask identifierades han och transaktionen stoppades. Enligt DV sågs han senast i en vit Tesla.
