Journalister hever stemmen for Assange

2. januar 2020

journalister for assange — Journalister for Assange

Fram til 31/12 – 2019 hadde 1045 journalister og mediefolk fra 91 land undertegnet et opprop for Julian Assange. Bare journalister og folk i tilsvarende roller i media kan undertegne. Anders Romelsjö i GlobalPolitics.se har fått oppropet oversatt til svensk og det lyder:

Journalister höjer rösten för Julian Assange

Julian Assange, grundare och utgivare av WikiLeaks, sitter för närvarande häktad i Belmarsh högsäkerhetsfängelse i Storbritannien och riskerar att utlämnas till USA och straffrättsligt åtalas enligt Espionage Act. Han riskerar upp till 175 års fängelse för sin del i offentliggörandet av läckta amerikanska militära dokument från Afghanistan och Irak och en rad av USAs diplomatiska depescher. “War Diaries” bevisade att USAs regering vilseledde allmänheten om sina aktiviteter i Afghanistan och Irak och begick krigsförbrytelser. WikiLeaks samarbetade med ett stort antal medieorganisationer över hela världen, som publicerade Krigsdagböckerna och ambassaddepescherna. Den rättsliga åtgärden mot Assange utgör ett extremt farligt prejudikat för journalister, medieorganisationer och pressfriheten.

Vi, journalister och journalistiska organisationer runt om i världen, uttrycker vår allvarliga oro för Julian Assanges välbefinnande, för hans fortsatta internering och för de drakoniska spionerianklagelserna.

Detta fall är centralt för principen om yttrandefrihet. Om USAs regering kan åtala Assange för att ha publicerat sekretessbelagda dokument kan det bereda vägen för regeringar att åtala journalister var som helst – ett oroande prejudikat för pressfriheten i hela världen.
Dessutom är användningen av spionerianklagelsen mot personer som publicerar material från visselblåsare en ny erfarenhet och bör väcka bestörtning hos varje journalist och förläggare.

I en demokrati kan journalister avslöja krigsförbrytelser och fall av tortyr och övergrepp utan att behöva hamna i fängelse. Det är det som är pressens roll i en demokrati. Om regeringar kan använda spionerilagar mot journalister och förläggare berövas dessa sitt viktigaste och traditionella försvar – att agera i allmänhetens intresse – vilket inte gäller enligt Espionage Act.

Innan han flyttades till Belmarsh-fängelset satt Assange husarrest i mer än ett år och därefter sju år på den ecuadorianska ambassaden i London, där han hade beviljats politisk asyl. Under hela denna tid utsattes han för allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter, inklusive att hans sekretesskyddade samtal avlyssnades av organisationer på direkta instruktioner från USA. Besökande journalister utsattes för konstant övervakning. Han hade begränsad tillgång till juridiskt försvar och medicinsk vård och berövades tillgång till solljus och fysisk aktivitet. I april 2019 lät Moreno-regeringen brittisk polis gå in på Ecuadors ambassad och gripa Assange. Sedan dess har han hållits isolerad i upp till 23 timmar om dagen och enligt besökare är han ”starkt medicinerad”. Hans fysiska och psykiska hälsa har allvarligt försämrats.

Redan 2015 fastslog FNs arbetsgrupp för godtyckligt frihetsberövande (WGAD) att Assange godtyckligt arresterats och berövats sin frihet och krävde att han skulle släppas och erhålla kompensation. I maj 2019 upprepade WGAD sina oro och begärde att hans personliga frihet skulle återställas.

Vi håller regeringarna i USA, Storbritannien, Ecuador och Sverige ansvariga för de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som Assange har utsatts för.

Julian Assange har gett ett enastående bidrag till journalistik i allmänhetens intresse, med öppenhet och för regeringars ansvar över hela världen. Han utpekas och åtalas för att ha publicerat information som aldrig borde ha undanhållits allmänheten. Hans arbete har erkänts genom utmärkelserna Walkley Award för mest framstående bidrag till journalistik 2011, Martha Gellhornpriset för journalistik, Index on Censorship-priset, Economists New Media Award, Amnesty International New Media Award, Gavin MacFadyen Award 2019 och många andra. WikiLeaks har också nominerats till FNs Mandela-pris 2015 och till Nobels fredspris sju gånger (2010-2015, 2019).

Julian Assanges rapportering om övergrepp och brott är av historisk betydelse, liksom bidragen från visselblåsarna Edward Snowden, Chelsea Manning och Reality Winner, som nu befinner sig i exil eller i fängelse. De har alla utstått obevekliga smutskastningskampanjer från sina motståndare, kampanjer som ofta lett till felaktig medierapportering och brist på granskning och medieövervakning av deras svåra belägenhet.

The Committee to Protect Journalists , International Federation of Journalists och ledande organisationer för mänskliga rättigheter har förstått och protesterat mot de systematiska kränkningarna av Assanges rättigheter under de senaste nio åren. Men i den offentliga diskussionen har behandlingen av honom på ett lömskt sätt normaliserats.

FNs speciella rapportör för tortyr, Nils Melzer, undersökte ärendet och skrev i juni 2019:

”Jag insåg till slut att jag blivit förblindad av propaganda och att Assange systematiskt förtalats för att avleda uppmärksamheten från de brott han avslöjade. När han väl hade avhumaniserats genom isolering, förlöjligande och skam, precis som med de häxor vi brukade bränna på bål, var det lätt att beröva honom hans mest grundläggande rättigheter utan att provocera fram allmän indignation över hela världen. Och därmed skapas ett rättsligt prejudikat, bakvägen via vår egen likgiltighet, som i framtiden kan och kommer att tillämpas lika bra på avslöjanden av The Guardian, New York Times och ABC News.”

”Genom att uppvisa likgiltighet i bästa fall och i värsta fall medverkan, har regeringarna i Sverige, Ecuador, Storbritannien och USA skapat en atmosfär av straffrihet som uppmuntrar till oinskränkt förtal och kränkningar mot Assange. Under de 20 år jag arbetat med offer för krig, våld och politisk förföljelse har jag aldrig tidigare varit med om att en grupp demokratiska stater gaddat ihop sig i avsikt att isolera, demonisera och skymfa en enskild person under så lång tid och med en sådan brist på hänsyn till mänsklig värdighet och rättssäkerhet.”

I november 2019 rekommenderade Melzer att utlämningen av Assange till USA skulle stoppas och att han omgående släpps. “Han hålls fortfarande under förtryckande isolering och övervakning, som inte rättfärdigas av hans interneringsstatus (…) Om Assanges fortsätter att utsättas för godtycklighet och kränkningar kan det snart komma att kosta honom hans liv”, sa Melzer.

År 1898 skrev den franska författaren Émile Zola sitt öppna brev J’accuse…! (Jag anklagar) för att varna för den felaktiga domen till livstid fängelse mot en militär officer vid namn Alfred Dreyfus på anklagelser om spioneri. Zolas inställning gick till historien och är än idag en grund för vår plikt att bekämpa justitiemord och hålla de vid makten ansvariga. Denna skyldighet är idag lika nödvändig som någonsin, när Julian Assange blir ett offer för regeringar och åtalas på 17 punkter [1] enligt USAs Espionage Act, en lagstiftning som dessutom är över hundra år gammal.

Som journalister och journalistorganisationer som tror på mänskliga rättigheter, informationsfrihet och allmänhetens rätt att få kunskap kräver vi att Julian Assange omedelbart släpps fri.

Vi uppmanar våra regeringar, alla nationella och internationella byråer och andra journalister att kräva ett slut på den lagliga kampanj som förs mot honom för brottet att avslöja krigsförbrytelser.

Vi uppmanar våra journalister att ge allmänheten korrekt information om detta kränkande av grundläggande rättigheter.

Vi uppmanar alla journalister att höja sin röst till Julian Assanges försvar vid denna kritiska tidpunkt.

Farliga tider kräver orädd journalistik.

[1] Det finns ytterligare en åtalspunkt enligt annan lagstiftning, vilket ger totalt 18 punkter.

Underteckna journalisternas internationella upprop till Julian Assanges försvar.

Vänligen fyll endast i på engelska.

Fram til 31/12 – 2019 hadde følgende norske journalister undertegnet:

Ingeborg Eliassen, Journalist, Investigate Europe, Stein Holte, Journalist, Torggata Blad, Geir Imset, Journalist and Writer (retired), Nils C. Hamsund Boberg, Producer, NTNU / Freelance, Torstein Grude, Film producer, Piraya Film, Henri Kugler, Journalist, Freelance, Jógvan H. Gardar , Journalist , Freelance / Norpublica, Audun Hasvik, Editor, Norpublica, Kjersti Veel, Journalist, Photographer, Norpublica.

Per 2. januar 2020 har også sjefredaktør i steigan.no, Pål Steigan, undertegnet. Men ellers er det vel påfallende hvor totalt fraværende journalister fra hovedstrømsmediene er på denne lista?