Gränserna står öppna för lönedumpare och kriminella

21
Illustrasjon: Proletären

Det finns en ny hierarki på den svenska arbetsmarknadens skuggsida. Där det tidigare jobbade polacker och ukrainare, finns nu uzbeker. Marit Murphy Handelsberg vid gränspolisen berättar för Proletären om läget.

Av Janne Bengtsson, Proletären.

Jämfört med antalet polacker, balter och ukrainare finns det inte särskilt många uzbekiska arbetare i Sverige. Ännu. Men fler är på väg: män och kvinnor som utför direkt livsfarliga arbeten utan skyddsutrustning och för de lägsta lönerna. Omkommer de på sina arbetsplatser räknas de inte ens in i statistiken.

De tillhör de lönedumpande arbetskraftsinvandrarna.

– De har inga kollektivavtal, de har inga försäkringar, de är helt utanför systemet. De finns inte. De är rättslösa. Desto mer ovetande och okunniga människorna är om svenska rättigheter, desto mer utsätts de för risker, säger Marit Murphy Handelsberg, civil utredare vid gränspolisen.

Marit Murphy Handelsberg jobbar bland annat inom Team Osund, en organisation där Arbetsmiljöverket, Migrationsverket, gränspolisen, ekobrotts- och trafikpolisen, men också Jämställdhetsmyndigheten, länsstyrelsen och Transportstyrelsen samarbetar mot skuggsamhället på arbetsmarknaden.

En arbetsmarknad som journalisten Elinor Torp, som nyligen gav ut boken Vi, skuggorna, beskriver som ”ett gömställe för kriminella där det finns allt ifrån fint folk över mellanskiktet till dem som är rent brutala”.

De uzbekiska arbetarna kommer till Sverige via Polen. Sveriges södra granne behöver arbetskraft eftersom så många polska arbetare finns i Sverige. I Polen ersätts de av arbetare från Uzbekistan. Polen har ett nationellt arbetstillstånd, en så kallad D-visering. Fram till och med 2018 utdelades en miljon sådana viseringar till medborgare i tredje land, varav uzbeker är en stor grupp.

– Den här viseringen ger arbetaren rätt att arbeta enbart i Polen, men när ett polskt bolag får uppdrag i Sverige kan de ta med sig uzbekiska arbetare hit. En polsk målare har en bra lön om han tjänar 50 kronor i timmen i Polen. En uzbek tjänar fem, kanske tio kronor i timmen. I Sverige kostar en polsk målare 150 kronor, medan uzbeken får 35-50 kronor i timmen.

– Nästa nationella grupp vi ser inom byggbranschen är kazakerna. De kommer med förfalskade ID-kort från ett annat EU-land, som då ger rätten till arbete i Sverige, säger Marit Murphy Handelsberg.

Arbetare väntar på att bli upplockade och körda till jobb.

De utländska arbetarna lever och arbetar under ibland omänskliga förhållanden. De bor i utkylda husvagnar eller baracker, eller i en tältsäng eller på en madrass på arbetsplatsen. De får jobb enligt arbetsköparens godtycke; i Stockholm och storstäderna finns det speciella platser där de utländska arbetarna väntar på att bli upplockade och körda till ett jobb.

Varför går då denna monumentala lönedumpning och utnyttjande av utländska arbetare inte att stoppa? Marit Murphy Handelsberg slår ut med armarna i en uppgiven gest.

– EU. Schengenreglerna och den fria rörligheten sätter stopp.

Nu väller den lönedumpande arbetskraften in över gränserna. Och inte bara arbetskraft. Proletären har talat med en polis som så att säga arbetar på själva gränsen. På frågan ”hur ser det ut vid Sveriges gräns?”, svarade han så här:

– Gränsen? Vilken gräns? Vi har ingen gräns, det är helt öppet både inåt och utåt.

De tre stora portarna in i Sverige är Skavsta flygplats, Öresundsbron och frihamnen i Stockholm. In kommer lönedumpande arbetskraft, vapen, knark, traffickingoffer…

– Ja. Allt man kan tänka sig kommer in. Och ut går containrar med stöldgods. Och pengar, säger Marit Murphy Handelsberg. Det vi pratar om nu, det är inte så här, säger hon och håller upp tummen och pekfingret med en centimeters mellanrum. Det är så här…

Så ser arbetskraftsimporten i Sverige ut

Hon slår ut med båda armarna rakt ut åt sidorna.

Men vilka kommer Team Osund åt när de inspekterar arbetsplatserna? Arbetsköparna eller bara de utnyttjade arbetarna? Budskapet är att arbetsgivaren ska sättas åt med högre sanktionsavgifter. Pengar som kanske inte betyder så mycket för de riktigt stora byggbolagen, men desto mer för mindre bygg- och städfirmor. 

Statistiken visar att gruppen i allt högre grad också kommer åt arbetsgivarna. En av anledningarna är en engagerad kontaktåklagare som orkar lyssna och ta in problembilden, säger folk i gruppen. Den särskilda straffavgiften som är reglerad i utlänningslagen, går inte att överklaga.

Beslutet att myndigheterna kan komma åt arbetsgivaren på det här sättet, satt dock hårt åt på regeringsnivå. Förslaget motarbetades av Miljöpartiet och Centerpartiet.

Uppsagda av Serneke – ersatta av importerad arbetskraft

Fackligt aktive byggnadsarbetaren Steffe Slottensjö i Stockholm uppskattar i samtal med Proletären antalet utländska byggjobbare i Stockholm till runt 30 000. Och det begränsat till bara murare, betong- och träarbetare.

– Intrycket är att vi har en väldigt stor lönedumpning just här; kan man få in någon som arbetar billigare så gör man det, för då kan man vinna anbudsförfarandet, säger Marit Murphy Handelsberg. 

– När jag pratar med små byggbolag, kanske med tio anställda, så berättar de att de inte kan konkurrera. De ligger ett par miljoner över andra bud trots att de verkligen skruvat sitt bud så lågt det bara går. Materialet kostar detsamma. Skatterna är de samma. Då är det ju lönerna man dumpar.

– Byggbranschen är fortfarande en svart fläck för oss. Att från gränspolisens sida gå in och rensa upp i byggbranschen, det går inte. Det är en så otroligt stor del av byggandet i Stockholm, så det går inte att kontrollera bort. Vi vet bara att när vi gör inspektion så påträffas människor som inte har rätt att arbeta här. Byggbranschen har mest svart arbetskraft, det är folk som ibland inte ens finns på pappret.

Hvis du ønsker å bidra med en stor eller liten gave kan du betale inn på Mot Dags støttekonto: 9001 30 89050

Fra utlandet: IBAN-nummer: NO5590013089050

SWIFT/BIC for SpareBank 1 Oslo Akershus: LABANOKK

Vipps: 116916

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. Avatar for INK INK says:

    Viktig tematikk!
    Og hvordan er situasjonen i Norge?

  2. Avatar for Mari Mari says:

    Samme som overalt ellers. Åpne grenser så billig arbeidskraft kan komme inn så de som har kan ha mere. Flott å slippe arbeidsgiveravgift når folk jobber uten offisielt å være her. Landet vårt blir bygget ned så det kan bygges opp igjen etter kapitalistenes lønnsomme drømmer.

  3. Dessverre så leser mange fra middelklassen, hvis de da leser et innlegg i Proletären, om forholdene til arbeiderklassen i EØS/EU land med distanse, for de tror at neo-liberal markedsøkonomi bare herjer med arbeiderklassen og svake grupper. Da bør de følge litt med på hvordan middelklassen har fått det i landene som har vært i EU lengst, som Frankrike og ellers i verden hvor neo-liberal markedsøkonomi er implementert.

    Det er ikke bare arbeiderklassen med gule vester som utgjør de streikende. Macrom vil på vegne av storkapitalen han representerer, også gjøre lønn og betingelser for middelklassen dårligere, og mange akademikere har sluttet seg til de streikende. Arbeiderklassens kamp mot den globale storkapitalens EU og EØS er også middelklassens kamp, men her i Norge tar det lenger tid før de forstår det.

  4. Avatar for Mari Mari says:

    Sant det. Jeg ser at Norge har tendens å adoptere arbeidsmiljø som aldeles ikke bør bli innført i Norge. 0 timers arbeidskontrakter er ikke inngang til varig arbeidskontrakt men tvert om så gir det arbeidsgiveren friheten til å innhente nye arbeidstakere uten å forplikte seg til arbeidsmiljøloven rett og slett ved å nekte ansette med friheten til å ikke måtte gi noen begrunnelse.

  5. Det samme ser vi her i Norge, for eksempel innenfor fiskeforedlingsindustrien, hvor arbeiderne bor på firemanns-rom og betaler husleie som for leiligheter, såkalt “payback”, og innenfor bilpleie-bransjen, ellers innen bygg og anlegg, restaurantbransjen, hotell og transport (feks.Bring).

    Dett hadde aldri Yngve Hågensen tillatt da han var leder for LO, da hadde det fått mye større medieoverflate, og det hadde blitt aksjonert. LO ledelsen etter Hågensen har vært for EU og er i dag for EØS. Den globale storkapitalen har også sine agenter i landsorganisasjoner og store fagforbund, ikke bare i arbeiderpartiene og andre partier i Europa.

  6. Avatar for Mari Mari says:

    Ja, LO er ikke lenger for arbeiderklassen. De har skiftet lojalitet. Det ser man jo.
    Det jeg ser over hele EU er at folk ansettes for 3 eller 6 måneder. Etter det må de søke på samme stilling og vil være heldig om de får. Grunnen er at andregangsansettelse medfører lovlig belegg for at arbeidstakeren må få langtids eller varig ansettelse og det vil arbeidsgivere ikke for det fører til høyere avgift for dem og større rettigheter for arbeidstakeren. Arbeidsgivere heller skifter hele staben eller, enda verre, bruker vikarbyråer for på det viset betaler de enda mindre og har ingen ansvar for arbeidstakeren og denne tendensen er nå også kommet til Norge og med mindre folk reagerer kommer det til å bli.

  7. Ansatte, for det meste yngre etnisk norske i Power, må arbeide gratis på Lørdager og på offentlige fridager. Dette uten at LO aksjonerer eller fordømmer det med store bokstaver. Det at yngre nordmenn aksepterer slike betingelser kommer av at markedsøkonomi innføres litt etter litt, og en yngre politisk ubevisst generasjon som vokser opp i systemet vet ikke om noe annet og protesterer ikke.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

13 flere kommentarer

Deltakere