Jeff Bezos äter lagerarbetarens tid

3
Jeff Bezos er ifølge Forbes verdens rikeste mann. Foto: Shutterstock
Mikael Nyberg

Av Mikael Nyberg.

Robotar och artificiell intelligens höjer produktiviteten. De frigör tid. Men tiden stannar inte nere på golven. Den kommer inte arbetarna till del. Tvärtom, på golven blir det allt knappare om tid. Anställda fångas i ett management-by-stress medan överflödet av kapital hos Amazonchefen Jeff Bezos och andra IT-matadorer fortsätter att växa.


KAPITALISMEN BÖRJAR likna en domedagsmaskin, skrev Martin Wolf i Financial Times efter den stora finanskrisen: ”Vi har blivit varnade. Det blir syndafloden nästa gång …”[1]

Nästa gång är snart här, fruktar amerikanska finanskapitalister.

För 40 år sedan tjänade en typisk storföretagsledare i USA knappt 30 gånger så mycket som en anställd. Dagsnoteringen är 254 gånger. Var tionde koncernchef tjänar mer än 1 000 gånger så mycket som sina underlydande. Tre årslöner om dagen.

Då sprider sig en oro i överskiktet. ”Jag är kapitalist och även jag anser att kapitalismen gått sönder”, säger mångmiljardären Ray Dalio. Det kan sluta med ”något slags revolution”, om inte systemet reformeras.

”I valet mellan högafflar och skatter föredrar jag skatter”, förklarar en annan finansman. Också JPMorgans Jamie Dimon, som nyss jublade över Trumps sänkning av bolagsskatten, kan tänka sig att lägga en slant till infrastruktur och utbildning.

För ekonomer som deriverar sig runt i sitt modellbygge är förklaringen till ojämlikheten självklar. Det som den fria marknaden tilldelar oss motsvarar per definition vår marginalnytta. Orsaken till att Ray Dalio och Jamie Dimon tjänar så mycket mer än tidigare är följaktligen att deras produktivitet skjutit i höjden. Det beror på den nya tekniken, tror ekonomerna. Med en knapptryckning på datorn kan den verkställande direktören sätta ett helt maskineri av robotar och artificiell intelligens i rörelse. Vinnaren tar allt i den nya ekonomin.

Men en växande skara hänger inte med. Kapitalismen ”lämnar människor bakom sig”, säger Jamie Dimon och blickar ut över New York från det 47 våningar höga huvudkontoret på Madison Avenue.[2] De lågproduktivas jobb försvinner, och deras frustrationer riskerar att få destruktiva politiska följder.

Tekniken är i denna bild av utvecklingen förgudad. Som en yttre kraft tycks den föra oss in i ett postindustriellt kunskapssamhälle, där symbolanalytiker samarbetar i globala, flexibla nätverk medan robotar och artificiell intelligens tar över allt det slitsamma och enahanda.

I själva verket är en digitala tekniken som andra produktionsmedel präglad av sitt ändamål. Den är märkt av kapitalets tvångsmässiga vinstjäkt.

Akademiker har gett sig på att sortera yrken i två högar – rutinartade och icke rutinartade. De tror att det visar hur många jobb som kan automatiseras bort.

Siffrorna spretar åt många håll. ”Det finns bara en rimlig slutsats”, skriver MIT Technology Review, ”vi har ingen aning om hur många jobb som faktiskt kommer att gå förlorade.”[3]

Men Stefan Fölster, ekonom i tjänst hos storföretagen, basunerade 2014 ut att vartannat jobb i Sverige skulle försvinna inom 20 år. För att undgå massarbetslöshet gällde det att avveckla ”den höga skatte- och regelbördan på arbete” och ”varsamt öka inslag av avgiftsfinansiering för offentliga tjänster”.[4]

Samtidigt ställde han sig bakom förslaget att höja pensionsåldern till 75 år. När andelen äldre steg skulle ”försörjningsbördan” annars bli för svår.[5]

Argumenten är vitt spridda men strider mot varandra. Såväl överflöd som brist på arbetskraft anförs som skäl för försvagning av fackliga rättigheter och social trygghet. Om produktionsförmågan verkligen stiger till den grad att 2,5 miljoner jobb kan avvaras, vad är problemet? Den frigjorda arbetstiden räcker till både pensionsår och kortare arbetsdag, och med rättvis fördelning blir det inte tal om någon massarbetslöshet.

Men kapitalismen är inte förnuftigt ordnad. Tiden som den nya tekniken frigör – eller kunde frigöra – kommer oss inte till del som fri tid att leva i. Den blir inte andrum i arbetet, inte samvaro med familj och vänner, inte vila efter ett långt arbetsliv. I stället fångas alltfler i ett management-by-stress, där överordnade jagar ögonblick som inte avkastar sig i bokslutet. Andra ser sina arbetsdagar sträckas ut över all vaken tid, väntar timme efter timme på ett sms från bemanningsbolaget eller går arbetslösa eller långtidssjuka med livet utlämnat åt en statlig och privat disciplineringsindustri.

Jeff Bezos är en av vinnarna som tar allt. Amazon, hans bolag, värderades till 400 miljoner dollar 1997. Idag är det värt 900 miljarder.[6] Det står för hälften av all e-handel i USA, är störst i världen på molntjänster och expanderar år för år över nya länder och näringsgrenar.

Allt skiner av automatik och artificiell intelligens. Men Jeff Bezos lämnar inte människorna bakom sig. Han lever på att äta deras tid.

Fra et Amazon-lager. Innfelt prinsippskisse av hvordan Amazon-armbåndet virker for å kontrollere arbeiderne.

Amazon har 575 000 anställda och ett par hundra tusen säsongsarbetare över hela världen. För några år sedan träffade jag två av bolagets lagerarbetare i Tyskland. De kände sig som mänskliga robotar, konstant övervakade och styrda av ett datasystem.

– Det är förbjudet att sitta ner under arbetstiden, berättade en av dem. De registrerar ditt tempo, de noterar hur lång tid det tar för dig att ta dig från en punkt till en annan. Om du stannar till hos en arbetskamrat och pratar lite, kommer gruppledaren eller chefen och frågar varför det dröjde så länge för dig att ta dig till nästa fack. De vill veta vad du gjorde under den förspillda tiden. De får ett larm på sin skärm om du inte plockat en ny vara på sex minuter.

Från USA och Storbritannien rapporteras om anställda som svimmar av utmattning och blir hämtade i ambulans. Orderplockare undviker att dricka för att slippa gå på toaletten och riskera anmärkningar och avsked. Andra faller i sömn stående efter att ha jobbat upp till 55 timmar flera veckor i rad.[7] Chaufförer hoppar över lunchen och kissar i tomflaskor för att leveranstiderna inte räcker till.[8]

2012 började Amazon introducera robotar på sina lager. Arbetet skulle bli lättare, förklarade cheferna. Arbetarna skulle inte längre gå en och halv mil om dagen med sina vagnar. De mest monotona inslagen under arbetsdagen skulle försvinna och ge plats för mentalt engagerande uppgifter.

På nätet finns filmer där den nya tekniken visas upp. Plastlådor med varor och paket far på löpande band till sina destinationer, och på lagergolvet rör sig robotar i digitalt optimerade banor. De rullar in under lagerhyllorna, lyfter dem och fraktar dem till plockstationerna.

I en video skymtar jag en av orderplockarna. Robotarna stannar till med sina hyllor, en datorskärm visar vad som ska plockas och arbetaren skyndar sig att sträcka in handen på angivet ställe. När varan ligger högt upp på hyllan drar han till sig en stege som löper längs golvet och kliver upp på den. Allt upprepas om och om igen i ett tempo utan vilopunkter.

Dave Clark, en av Amazons chefer, tycker att arbetet har blivit mer spännande: ”Det är nya saker hela tiden. Du hittar någonting, du inspekterar saker, du använder din hjärna på ett sätt som jag tycker är viktigt.”[9]

Jag ser något annat. Jag ser en människa vars tid är utmätt ner till arbetsdagens sista andetag.

Travandet längs lagergångarna är borta. Det är en lättnad men också en förlorad omväxling. Arbetet är mer enahanda än förut, och tidsvinsten som automatiseringen gav stannade inte på lagergolvet. Förr kunde datasystemet beordra arbetarna att plocka en vara var trettionde sekund. Nu ska de sträcka sig efter en ny var nionde sekund.[10]

Allt knappare om tid nere på golven, ett överflöd av kapitaliserad tid på 47:e våningen.

 Mikael Nyberg, Aftonbladet 16 juni 2019

 Noter

[1]  Financial Times 100428.

[2]  Financial Times 190423.

[3]  MIT Technology Review 180125, https://www.technologyreview.com/s/610005/every-study-we-could-find-on-what-automation-will-do-to-jobs-in-one-chart/

[4]  Stefan Fölster: Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för Sverige, Stiftelsen för strategisk forskning 2014, s. 24f.

[5]  Veckans affärer 150209, https://www.va.se/nyheter/2015/02/09/trots-att-jobben-forsvinner-raknar-han-kallt-med-att-vi-maste-jobba-till-75/, Dagens Opinion 161104, http://dagensopinion.se/artikel/stefan-folster-om-sveriges-demografiska-utmaningar/.

[6]  Financial Times 190409.

[7]  The Morning Call 110918, http://www.mcall.com/news/local/amazon/mc-allentown-amazon-complaints-20110917-story.html#page=1, Gawker 130802, http://gawker.com/true-stories-of-life-as-an-amazon-worker-1002568208, Sunday Mirror 171126, https://www.mirror.co.uk/news/uk-news/undercover-amazon-exhausted-humans-inefficient-11593145, Daily Mail 180605, https://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-5808319/Amazon-100-000-warehouse-robots-company-insists-replace-humans.html,

[8]  Daily Mail 171210, https://www.dailymail.co.uk/news/article-5164407/Amazon-delivery-drivers-complain-bad-work-conditions.html

[9]  New York Times 170910, https://www.nytimes.com/2017/09/10/technology/amazon-robots-workers.html

[10] Salon 140223, https://www.salon.com/2014/02/23/worse_than_wal_mart_amazons_sick_brutality_and_secret_history_of_ruthlessly_intimidating_workers/, Sunday Mirror 171125, https://www.mirror.co.uk/news/uk-news/timed-toilet-breaks-impossible-targets-11587888


Denne artikkelen er nummer to i en serie Mikael Nyberg har skrevet for Aftonbladet. Første artikkel finner du her.

Andre artikler av Mikael Nyberg på steigan.no finner du her.

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. De er også lavtlønnede, og har ingen eller lite helse eller pensjonsordninger, og har altså ikke råd til private helse og pensjonsordninger på en lav lønn. Det blir et liv i et slags åpent fangenskap, de som forgår av stress, erstattes bare av nye.

    Land som tillater slike arbeidsforhold, har i realiteten landsorganisasjoner og fagforeninger som er utspilt og passivisert, og storkapitalens MSM underrapporterer om forholdene. Det er perverse forhold, når ansatte som bruker for lang tid på toalettet risikerer sparken. Enda administrasjoner i mange europeiske land vet om slaveriet, ønsker de Bezos og Amazon velkommen.

    Mange nordmenn som leser om disse forholdene, tror at dette kommer aldri hit, de har en barnetro på at det er tverrpolitisk grunnfjell for at slik det er i Norge vil det for alltid bli, og at det som skjer ute i den store stygge verden er bare noe vi vil bevitne fra vår trygge tilskuerplass fra Norge.

    Men det som skjer i Amazons varehus skjer i EU land, og AP og de andre borgerlige partiene vil inn i EU, eller beholde EØS som gjør at norske arbeidstakere får samme forhold som i EU, det tar bare litt lengre tid. Det er allered begynt her, feks se bare på forholdene for Bring-sjåførene.

    Den eneste fordelen med EØS avtalen er at den kan sies opp, og det må skje snarest skal Norge klare å holde den globale storkapitalen unna. Et parti som vil ut av EØS/EU TISA og TTIP og andre avtaler som storkapitalen har pønsket ut, bør få stemmene i neste valg.

  2. runeulv says:

    Om man ikke hadde hatt massiv innvandring, så hadde det ikke vært amerikanske arbeidere som akseptere slike vilkår. Ditto for Europa, så tsunamigrasjonen er der for å senke lønningene og lage dårligere arbeidskår.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

Deltakere