Hur står det till med den fria journalistiken i krigstider?

4
Autogestión, sjølstyre, står det på denne plakaten som arbeiderne holder fram. Da Kajsa Ekis Ekman var på reportasjereise i Venezuela bodde hun blant fattigfolk og arbeidere og lyttet til deres stemmer. Hvor mange journalister fra hovedstrømsmediene gjør det? Foto: Kajsa Ekis Ekman.
Kajsa Ekis Ekman

Av Kajsa Ekis Ekman.

Jag undrar eftersom rapporteringen om Venezuela tycks så regisserad på sistone. Det är som om det utgick ett diktat den dag Trump hotade landet med anfall. Journalistiken försvann och i stället fick vi krigspornografiska berättelser om ett land i behov av räddning från en ond tyrann – kusligt lika de som skrevs om Irak och Libyen före invasionerna.

Borta är redogörelser för de geopolitiska intressen som står på spel. Borta är också den lilla detaljen att USA och EU håller landet i blockad och inte tillåter det att köpa mediciner, samt att just den typen av «humanitär hjälp» som ursäkt för invasion fördömts av FN och Röda Korset.

Här är för övrigt en intressant jämförelse: när Ryssland försökte komma in i Ukraina under precis samma förevändning 2014, kallade Ukraina det en «markinvasion med humanitär hjälp som täckmantel». Catherine Ashton, «EU:s utrikesminister», sa då: «Vi förkastar Rysslands beslut att ta in den humanitära sändningen på ukrainskt territorium utan medgivande av de ukrainska myndigheterna.»

Samma brev, olika avsändare. Var finns minnet?

Jag åkte till Venezuela för att jag ville ta reda på hur det var där. I mina två reportage därifrån försöker jag redogöra för komplexiteten i ett land i kris, som hotas av ett militärt angrepp (Aftonbladet Kultur 18 och 19 feb).

LÄS OCKSÅ Kajsa Ekis Ekman: Så tvingas Venezuela kapitulera

Jag bodde hos fattiga människor, jag skildrade deras oro för kriget, deras liv sedan revolutionen, deras missnöje med krisen och deras engagemang i folkrörelser. Kort sagt: Jag skildrade det jag såg. Jag tror, och har fått veta av många läsare att dessa ögonvittnesskildringar uppskattas, som man för övrigt inte kunnat ta del av någon annanstans i svensk press.

Men Martin Liby Troein Dagens Nyheters ledarsida tycker inte att reportagen alls borde ha publicerats. De fattiga människorna jag intervjuar har nämligen fel åsikt: många röstade på Maduro.

Liby Troeins hållning är anmärkningsvärd. Hur ser han på yttrandefrihet och fri journalistik egentligen?

Särskilt märkligt är det när han menar att detta är att «återge en auktoritär regims propaganda exakt och okritiskt» och enbart skylla krisen på sanktioner. När jag läser det blir jag konfunderad. Läs lite noggrannare, för det är ju inte alls vad jag skriver.

LÄS OCKSÅ Kajsa Ekis Ekman: Gräsrötterna tar strid

Tvärtom lägger jag skulden på både sanktionerna och regeringen för den ekonomiska krisen. Och de människor jag intervjuar är inte okritiska mot Maduro, tvärtom. Men är Liby Troein så förblindad av sin kalla kriget-dikotomi att han inte kan se att det kan finnas mer än två hållningar? Är det dit vi kommit? Att varenda avsteg från Trumps krigsretorik bör stoppas?

Att vara intellektuell, Martin Liby Troein, det är att använda fler tangenter än ctrl+C och ctrl+V. Det är att tänka, studera och analysera själv. Inte att reflexmässigt ställa sig i tjänst hos vår tids krigsherrar.


Denne artikkelen ble publisert som leserinnlegg i Aftonbladet.


Kajsa Ekis Ekman under en generalstreik i Hellas.

Vil du være med på å utvikle den kritiske og uavhengige journalistikken? Klikk her eller bruk konto 9001 30 89050  eller Vipps: 116916

KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. AnneBrit says:

    Den er opptatt med Giske. For dagens journalister er nok begrepet fri nærmere knyttet til -minutt enn til -het.

  2. Johnny says:

    Den frie journalistikken har aldri eksistert, det har vært brød og sirkus helt siden romertiden!

  3. runeulv says:

    Så Kajsa Ekman mener Sverige er i krig?

    Det er mye lettere å finne kritiske reportasjer om Venezuela og hva USA gjøre der, enn det er å finne kritiske ting om Sverige i svensk media.
    sweden%20ball%202

  4. AnneBrit says:

    Jo, men ved alle informasjonsrevolusjoner etter på, har det tatt litt tid å gjenvinne makta.

    De fikk ikke skikkelig kontroll på trykkekunsten, før i forrige århundre.
    Med radio og særlig TV var de i kontoll igjen, men så kom internett, og plutselig ble kanalene fylt av masse informasjon som før hadde vært lokal, men som nå kunne kopieres og spres over hele verden - så til og med tidligere tiders informasjonsinnsamling ble tilgjengelig for alle som ville se.
    De trodde kanskje at de kunne gjemme det vekk i all kommersen, men det fungerer jo ikke slik. Nå vet de ikke lenger om de skal gå for sensur, eller kartlegging av dissendenter, internett er de jo fullstendig avhengige av selv.
    I mens fortsetter folk å “creating glitches in the matrix” som en av mine “funn” hadde som intro.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

Deltakere