oss 100 kroner!
Av Sheila Carapico .
Utöver deras hårda kontroll över vilka journalister som får besöka vilka delar av Jemen, och därmed vad de kan berätta, är det Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som genom sina investeringar i PR, lobbying, tankesmedjor och politiska konsulter styr informationen om sitt krig där. Rubriksättare, tyckare, Wikipedia, nyhetskorrespondenter, och t o m några s k experter beskriver denna asymmetriska konflikt som ett ”proxy-krig.” Sunnimuslimska nationer ledda av Saudiarabien kämpar med shiamuslimska Iran och dess regionala ombud, sägs det. Världens värsta människoframkallade humanitära katastrof framställs alltså som en icke-namngiven ofrivillig följdskada – ”collateral damage”.
Denne artikkelen av Jemen-eksperten Sheila Carapico er oversatt til svensk av Christine Vaple for jinge.se.
Ordet ”proxy”, ombud, åtföljt av etiketten ”inbördeskrig” mellan en ”internationellt erkänd regering” och ”iransk-stödd milis”, bortförklarar Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens orättfärdiga, oprovocerade intervention i Jemen. En del rubriker och artiklar visar på slarvig journalistik och en tendens att tanklöst upprepa slitna taglines. Men det råder ingen tvekan om att en massa petrodollar som spenderas kring DuPont Circle skapar systematiskt en fabel som, för att motverka uppförstorat iranskt inflytande, ger absolution åt morden på och svälten av jemeniter som inte ens är ”shiamuslimer”.
Ett krig genom ombud (proxy war) är en sammandrabbning mellan motstridiga styrkor som inte engagerar sig direkt i strid. Det är snarare rivaler som beväpnar, tränar och hetsar tredje part i mindre länder för att de ska slåss mot varandra. De klassiska kalla krigsfallen var civila eller gränsöverskridande krig i Centralamerika och södra Afrika, där kommunistiska eller socialistiska styrkor kämpade mot USAs skyddslingar. I den stora motsättningen mellan stormakterna – Sovjetunionen och USA – låg slagfältet i den så kallade Tredje Världen. Vissa källor (som Wikipedia) karaktäriserar Korea- och Vietnamkrigen som ”proxy”-konflikter, eftersom USAs mål var att besegra kommunistiska ”proxies”, men dessa konflikter, uppkallade efter de platser där USA-styrkorna stred, kallas vanligen och helt korrekt direkta amerikanska interventioner eller insatser av amerikansk imperialism. Liksom mängder av amerikanska insatser under den bipolära eran, återspeglade de en hegemonisk uppmaning att isolera vänligt sinnade allierade från folkliga revolutioner, och att hålla beroende regimer kvar vid makten.
De amerikansk- och brittiskstödda saudiska och emiritiska dynastierna och deras inhyrda analytiker insisterar på att deras jemenitiska motståndare är ett ombud för det iranska revolutionsgardet. Slutsatsen blir att Gulfmonarkierna motsätter sig iranskt – eller shiamuslimskt – inflytande på halvön. Det är därför fyrtio månader av obeveklig bombning och blockad berättigas som självförsvar.
Detta är struntprat. Visst, Houthi-milis har i efterhand fått iranskt stöd – inte i deras flerfaldiga uppror mot Saleh-regeringen före 2011, men på senare tid. När de gick in i Sana 2014, med stöd från förrädaren Saleh och hans regementen, inledde de regelbundna flygningar till och från Teheran. Detta gjorde regeringarna i Saudiarabien och Emiraten rasande, och de beordrade bombningen av Sanaas landningsbanor och avstängning av flygplatsen på obestämd tid. Houthi-rebellerna anammade, mot all logik med tanke på de inhemska orsakerna till sitt missnöje, de iranska slagorden ”död åt Amerika, död åt Israel”. PressTV och andra iranska propagandakanaler hyllar Houthi-rebellernas sak.
Civila transporter och propaganda görs emellertid inte av ombud. Beviset för att Houthi-rebellerna mottar iranska vapen trots den hårda Saudi-ledda, USA-stödda luft- och havsblockaden är svagt. De robotar de avfyrar är lågteknologiska och föråldrade, mestadels kvarlevor från Sovjetiden. Iranier har inte filmats i Jemen. Rop om ”Iran-stödd”, blåser bara upp Teherans inflytande kraftigt, och även det är mer en självuppfyllande efterkonstruktion än casus belli. Det finns inga rimliga belägg för att Houthi-rebellerna tar order eller ens inspiration från Islamiska republiken. Två parenteser om detta: 1. Inte förrän nyligen har Irans imamer ens betraktat Jemens zayditer som shiamuslimer; 2. Det ”kalla kriget” mellan Teheran och Riyadh handlar lika mycket om republikansk kontra rojalistisk syn på en islamisk stat, eftersom det är en religiös konfrontation mellan islams två stora grenar.
Dessutom har den ”internationellt erkända regeringen” varit i bekväm exil i Riyadh sedan mars-april 2015. ”Internationellt erkänd” är en omskrivning av att Abdarrubuh Mansur Hadis s k regering – ofta porträtterad som en marionett – inte har något inhemskt mandat eller följare, bara Gulf-sponsorer. Dessa beskyddare, särskilt Saudiarabien, är välkända för att blanda sig i Jemens angelägenheter, mot folkliga rörelser och demokratiska impulser. Huset Saud stödde bland annat zayditerna mot republikanska officerare i norra Jemen under inbördeskriget 1962-1970. Då, och kanske nu, överskuggade rädslan för republikanismen all antipati mot zayditerna. Gulfpatriarkerna oroade sig för uppror i Nordafrika; massprotesterna i Jemen 2011 – som förresten leddes av kvinnor – skapade verklig panik i palatsen.
Den farligaste aspekten på ”krig genom ombud mot Iranstödd milis” är att den drar uppmärksamhet ifrån obestridliga krigsförbrytelser. Den saudi-leda koalitionen gör nu framstötar mot den strategiska Röda havs-hamnen Hudaydah, som redan har varit ur bruk i tre år och är fortsatt ”ockuperad” av Houthi-rebellerna. (Hodeidah eller Al Hudaydah är den fjärde största staden i Jemen. Den har omkring 400 000 invånare ) Hudaydah-hamnen och Hudaydah-provinsen ligger längs Röda havet kustnära slätt som kallas Tihama. Tihamas befolkning, som ägnar sig åt fiske, boskapsskötsel, keramik- och korgtillverkning, och jordbrukarsamhällen som redan lidit oproportionerligt av Saudi-ledda bombningar och blockad, är mörkhyade jemeniter av arabiskt-afrikanskt ursprung. Andligen identifierar de sig med shafi-skolan inom sunni-islam. Socialt är de de fattigaste av de fattiga. Politiskt har de ingen sympati för Houthi-rebellerna, än mindre för Iran.
Offren för det kommande – eller pågående – angreppet är inte ”ombud för det iranska revolutionsgardet”. Barn svälter medan snuskigt rika monarkier attackerar dem med de mest avancerade vapen Storbritannien och USA har att sälja.
Les mer om Jemen på steigan.no
