Patrik PaulovDen 25 februari 2011, tre veckor innan Nato gick till angrepp mot Libyen, talade Libyens ledare Muammar Gaddafi i telefon med den brittiske premiärministern Tony Blair. Brittiska medier har publicerat utskrifter från två samtal den dagen.
Här framgår att Gaddafi ännu inte förstått att ”vännerna” i väst vänt honom ryggen och var i full färd med att förbereda det Natoledda bombkriget.
Här framgår också att Gaddafi inte insett att det då fanns ett folkligt missnöje i Libyen som fick människor i delar av landet att gå ut på gatorna
Samtidigt är det uppenbart att västmedias dåvarande bild av ”den arabiska våren” i Libyen och de upproriska rebellerna var falsk. I samtalet med Blair ger Gaddafi en mer sanningsenlig beskrivning.
Den libyske ledaren säger till den brittiske premiärminister att det är al-Qaidaextremister som ligger bakom våldet i Libyen. Att det är al-Qaidaceller som plockat fram sina undangömda vapen, som attackerar poliser, skrämmer folk och öppet träder fram i Benghazi, upprorets centrum.
Med facit i hand vet vi att politiker och medier i väst skönmålade rebellerna och blundade för den religiösa extremismen och kopplingarna till al-Qaida. Idag märks det genom att extrema islamistgrupper kontrollerar huvudstaden Tripoli och flera andra städer, men också genom att Islamiska staten etablerat sig i Libyen.
Det finns ytterligare en sak i samtalet som är värd att notera. Tony Blair uppmanar Gaddafi att lämna Tripoli och ta sig till någon säker plats. Motiveringen är att ”detta kommer inte att sluta fredligt”.
Det visar att redan den 25 februari, bara tio dagar efter den första oppositionella demonstrationen i Benghazi och innan FN ens diskuterat situationen i Libyen, var beslutet fattat. Gaddafi skulle bort.
