oss 100 kroner!
Paul Craig Roberts:
Den 11 februari höll ambassadör Jack Matlock, USA:s Sovjet-ambassadör 1987-1991, ett viktigt anförande hos National Press Club. Matlock beskriver i sitt tal hur president Reagan vann den sovjetiska ledningens förtroende för att få ett slut på kalla kriget och risken för ett kärnvapenkrig. Reagan förlitade sig inte på några manus skrivna av andra vid sina möten med Gorbatjov, utan på egna handskrivna memorandum.
Här dr Roberts i bl a annat Counterpunch den 26 februari (något kortat). Den har översatts av journalisten och skribenten Åke W. Bergh:
Reagan betonade respekten för den sovjetiska ledningen och visade tydlig insikt om att man i dessa förhandlingar inte får förvänta sig att de sovjetiska ledarna gör något som inte är i deras lands bästa intresse. Det enda sättet att avsluta konflikten, menade Reagan, är samarbete mot ett gemensamt mål. Matlock sa att Reagan vägrade betona meningsskiljaktigheter eller tala nedsättande om någon sovjetisk ledare.
Århundradets brott.
Matlock framhåller att Reagans efterträdare sedan dess gjort en grundlig insats för att förstöra detta förtroende. Under de senaste två åren har ödeläggelsen varit total. Hur kan den ryska regeringen lita på Washington när Washington bryter president Bush seniors ord om att inte expanderar Nato in i Östeuropa och placerar militärbaser på Rysslands gräns? Hur kan den ryska regeringen ha förtroende för Washington när Washington drar sig ur ABM-avtalet och placerar antiballistiska missiler på Rysslands gräns?
Hur kan den ryska regeringen lita på Washington när Washington i en kupp störtar den valda regeringen i Ukraina? Och installerar en marionettregering som omedelbart öser fientligheter mot Ryssland och den ryskspråkiga befolkningen i Ukraina samt förstör sovjetiska krigsmonument till minne av Röda arméns befrielse av Ukraina från Nazityskland? Hur kan den ryska regeringen lita på Washington när Rysslands president kallas vid alla upptänkliga namn, inklusive ”den nye Hitler”, och omotiverat anklagas för alla slags brott och personliga misslyckanden?
Washington och dess neokonservativa monster har med sin demonisering förstört förtroendet, och givit Ryssland skulden till det våld i Ukraina till vilket Washington är ansvarigt. Washington har tvingat EU att införa ekonomiska sanktioner mot Ryssland, helt byggda på lögner och falska anklagelser. Ryssarna vet detta. Man uppfattar den öppna fientligheten, de uppenbara lögnerna, den aldrig sinande råa propagandan, hycklande dubbelstandarden och önskan till krig.
Samtidigt upplever Kina en fientlig inringning med Washingtons ”Pivot to Asia”, ”Hävstång mot Asien.” Genom att skada själva förtroendet har Washington återuppväckt hotet om ett kärnvapenkrig. Washingtons aggressiva underminering av förtroendet mellan kärnvapenmakter är århundradets brott.
Neokonservativ dominans utesluter diplomatiska lösningar.
Som jag förklarade häromdagen vid en internationell konferens inför den ryska vetenskapsakademin och Moskvas statliga institut för internationella relationer, kräver den förhärskande neokonservativa ideologin amerikansk världshegemoni för att förhindra ”återväxten av en ny rival, antingen på platsen för forna Sovjetunionen eller någon annanstans”, med tillräckliga resurser och makt att motsätta sig ensidig amerikansk dominans.
Då rysk diplomati blockerade Washingtons planer att invadera Syrien och bombningar av Iran, insåg de neokonservativa att de misslyckats i sitt ”första mål”, då de nu såg sig förhindrade att genomföra ensidiga åtgärder. Attacken mot Ryssland följde direkt. De fem miljarder dollar Washington finansierat sina NGO-infiltratörer med i Ukraina för att odla ukrainska politiker producerade statskuppen mot den valda ukrainska regeringen. Washington tillsatte en marionettregering som omedelbart attackerade den ryska befolkningen i öst, vilket resulterade i avstyckningen av Krim och bildandet av andra utbrytarprovinser.
Med engelska som världsspråk och internationella medier i Washingtons tjänst har Washington kunnat skylla krisen på Putin. Med politiska påtryckningar har EU tvingats bryta sina ekonomiska och politiska förbindelser med Ryssland och införa ekonomiska sanktioner.
I ett fåfängt försök och misslyckad ansats att hålla USA intakt som den enda supermakten som kan diktera villkoren för världen, har de neokonservativa utan hänsyn och oansvarigt återuppväckt hotet om ett kärnvapenkrig. De neokonservativas dominans över amerikansk utrikespolitik gör det omöjligt att restaurera förtroendet. Washingtons propaganda omöjliggör diplomatiska lösningar och driver situationen mot krig. Eftersom varken Washington eller den rysk/kinesiska alliansen har råd att förlora det slaget, blir kriget nukleärt. Eventuella överlevande döms till nukleär vinter.
Hela världen måste snabbt reagera mot faran och konfrontera de neokonservativas onda krafter i Washington. Underlåtelse riskerar livet på jorden.
Først publisert på svensk i jinge.se
