oss 100 kroner!
Denna artikel av Max Blumenthal, en journalist som skriver flitigt i amerikanska medier. Hans prisbelönta bok Goliath: Life and Loathing in Greater Israel, Nation Press utkom 2014 har översatts av Åke W. Bergh, författare och debattör, vilken förstärkt bloggen med olika inlägg.
Medan demokraten John Conyers i USA-kongressen ville stoppa amerikansk finansiering av nynazister i Ukraina, så vill judiska ADL och Simon Wiesenthal Center annorlunda, rapporterar här Max Blumenthal.
Enligt vad AlterNet erfar har en föreslagen ändring av 2015 års National Defense Authorization Act (NDAA) som skulle ha förbjudit amerikanskt stöd, utbildning och vapen till nynazister och andra extremister i Ukraina slopats i sin slutgiltiga form i den republikansk-ledda kongresskommittén. Syftet med det tillägg som föreslogs av demokraternas John Conyers var att dämpa de våldsamma konfrontationerna mellan ukrainska styrkor och ryska separatister.
Detta mot bakgrund att enligt en USA Today/Pew-enkät i april motsatte sig två av tre tillfrågade amerikaner att USA skulle förse ukrainska regeringen med vapen och andra former av militärt bistånd.
Om Conyers ändring antagits skulle allt stöd ha stoppats till samtliga grupper i Ukraina som ”hyllar eller glorifierar nazism inklusive deras kollaboratörer med sina metaforer för Vit makt, nynazism eller andra liknande symboler”. Berövat dem all form av stöd från amerikanska försvarsdepartementet.
Ändringsförslaget presenterades av kongressen för lobbyister från Anti-Defamation League (ADL) och Simon Wiesenthal Center, två av landets största judiska lobbygrupper. Trots dessa gruppers uttalade generella policy att bekämpa antisemitism och våldsam extremism vägrade ADL och Wiesenthal Center att stödja Conyers förslag.
Enligt demokratiska källor i kongressen skulle ADL i Washington och Simon Wiesenthal Center ha avvisat förslaget med motiveringen att ukrainska högerpartier såsom Svoboda, med dokumenterad betoning på rasistisk extremism, nu ha ”modererat sin retorik”. En ADL-lobbyist insisterade på att ”fokus bör ligga på Ryssland”, medan Wiesenthal Center hänvisade som stöd för sitt handlande att grupper som Svoboda och Högersektorn, vid möten som hållits med högerextrema politiska ledare i Ukraina på israeliska ambassaden, lovat dämpa sin extremism.
ADL i Washington och Simon Wiesenthal Center vägrar svara på förfrågningar via e-post eller telefon. Tidigare i år betonade ADL:s avgående chef Abraham Foxman Svobodas ”historia av antisemitism och en plattform för etnisk nationalism” i ett pressmeddelande och krävde att partiet avstår från sin glorifiering av Stepan Bandera, en ukrainsk naziledare som efter andra världskriget blivit symbol för ukrainsk nationalism.
När det ukrainska parlamentet nu senast i oktober vägrade anta en proposition att i lag hedra Banderas ukrainska rebellarmé marscherade cirka 8 000 anhängare till Svoboda och extrema Högersektorn upp till parlamentet under med Svoboda-banderoller och Banderistfanor och attackerade kravallpolis med hemgjorda vapen. Den våldsamma demonstrationen var en påminnelse om att legenden Bandera (se nedan) inte skulle få dö i brådrasket och att Foxmans invändningar fallit för döva öron.
Svobodos ledare, Oleh Tiahnybok (på bilder nedan, bl.a. tillsammans med EU:s utrikespolitiska talesperson), har hyllat befrielsen av sitt land från vad han kallar ”den moskovit-judiska maffian.” År 2010, efter den fällande domen mot den gamle nazilägervakten John Demjanjuk för sin medverkan till morden på uppåt 30.000 personer i Sobibor, flög Tyahnybok till Tyskland för att prisa honom som en hjälte som ”kämpat för sanningen.”
Efter Euromajdan-kuppen har Svoboda kämpat för att rehabilitera sin image. Det inkluderar ett möte med Israels ambassadör i Ukraina, Reuven Din El, där man enligt uppgift diskuterat gemensamma nationella värderingar. ”Jag skulle vilja be israelerna att även respektera våra patriotiska känslor”, hade Tyahnybok vädjat. ”Förmodligen är varje parti i [israeliska] Knesset nationalistiskt. Med Guds hjälp, låt det bli så här även hos oss.”
Högersektorn, den extremradikala högerrörelse som krigade mot kravallpolis under senare delen av upproret i Kiev, fick beröm av ADL:s Foxman sedan dess ledare ställt upp på ett möte med ambassadör Din El. ”Högersektorns ledare Dmitry Yarosh betonade att hans parti med alla lagliga medel kommer att motsätta sig alla rasistiska yttringar, särskilt antisemitism”, deklarerade den israeliska ambassaden efteråt.
Resultaten av denna månads ukrainska parlamentsval skildras som ett bakslag för den ultranationalistiska högern, där Svoboda fick cirka sex procent av rösterna, medan Yaroshs Högersektor misslyckades med att alls kvalificera sig. Utfallet bejublades av American Jewish Committee som förklarade att ”de flesta judarna i Ukraina är uppmuntrade av valresultatet och även optimistiska om landets framtid.”
Men den dystra uppvisningen av de traditionellt ultranationalistiska partierna ger knappast stöd för minskat högerinflytande. Medan president Petro Poroshenko nu leder nationalisternas krig i öst har Svoboda och Högersektorn förlorat den proteströst de vann under upproret. Som Anton Shekhovtsov, expert på Europas radikala höger förklarar: ”Under 2012 sågs Svoboda som det enda ”patriotiska” partiet, medan alla demokratiska partier nu är patriotiska. Svoboda har därmed förlorat sitt monopol på ”patriotism.”
Under den nationella valkampanjen blev Ukrainas ledande parti Folkfronten, med sin neoliberale premiärminister Arseniy Yatsenyuk, formligen intaget av högerextrema aktivister. Andrei Parubiy, en av grundarna av det nazistiskt inspirerade Socialnationalistiska partiet och tidigare chef för Maidans försvarskommittéer, finns bland de extremister som vann platser på Folkfrontens biljett.
Förutom Parubiy ingår i Folkfronten Andriy Biletsky, ledare för Azov, en öppet nazistisk milisstyrka som alltsedan kuppen befunnit sig på frontlinjen i kampen mot ryska separatister i östra Ukraina. Azovs vice befälhavare Vadym Troyan fanns även med på partiets vallista. Tillsammans utgör de nu en märklig församling av fascister i khakiuniform och neoliberaler i kostym. Till skillnad från Svoboda låtsas dessa figurer inte ens att ha reformerat sig. ”Vår nations historiska uppdrag i detta kritiska ögonblick är att leda världens vita raser i ett slutligt korståg för sin överlevnad”, skrev Biletsky nyligen. ”Ett korståg mot semistledda Untermenschen.”
Azovs stridande förband förenas i sin nazityska nostalgi och passion för öppen fascism. ”Över deras hakkorstatuerade bataljoner fladdrar dess nynazistiska flagga med sin svastikaliknande symbol,” rapporterade New York Times Andrew Kramer nyligen .
Med regeringen i ständig ombildning fyller Azov tomrummet i öst. Som ukrainska parlamentarikern Gregory Nemira klagade inför reportern Anna Nemtsova i september: ”Presidenten har ännu inte utsett en stabschef för de väpnade styrkorna. Han har inte erkänt att vi är i krig, utan föredrar att kasta in bataljoner som Azovs i de farligaste stridszonerna dit myndigheterna inte vågar skicka reguljära trupper.”
Azov är just den sorts nynazistiska organisation som Conyers ändringsförslag skulle ha berövat amerikanskt bistånd. Men när kongressledamoten sökte stöd från ADL och Wiesenthal Center blev han avvisad. Ändringsförslaget dog en lugn död och vapenleveranserna till de Azovs fascistförband förblir intakta.
