Inntrykk av å lese Xi Jinpings bøker «The Governance of China 1 og 5» Del 6 av 6

Från Sixth Tone har steigan.no redan publicerat två artiklar som handlar om problem för generation Z i Kina, dels Meituans «roserøde» leveringsannonse treffer en nerve i Kina som handlar om 26-åriga He Xu och hennes gigjobb, samt Kinas generasjon Z finner en usannsynlig ny helt: en trist, sliten brite som handlar om hur den 27-årige brittiske medborgaren Jack Forsdike knappt fick någon fritid, när han tog anställning på ett kinesiskt företag. Han lade senare ut sina synpunkter på den sociala plattformen Xiaohongshu.

Sixth Tone innehåller många fler exempel, bland annat For China’s Gen-Z, Entrepreneurship Represents a Ticket to Freedom som inleder med texten «2022 var året då Kinas generation Z blev myndig. Den första gruppen unga kineser födda under 2000-talet – känd som ’post-00-talsgenerationen’ – har nu uppnått den lagliga äktenskapsåldern och tagit examen från universitetet.

I denna serie i fyra delar kommer Sixth Tone att utforska hur post-00-talet skiljer sig från tidigare generationer och hur de kan forma Kinas framtid. Den sista berättelsen i serien utforskar hungern bland post-00-talets efterfrågan på att starta egna företag, trots det tuffa ekonomiska klimatet.»

Ungdomar förbereder sig för att skriva examen i offentlig förvaltning i Nanjing, Jiangsu-provinsen, 28 november 2021. VCG

Visserligen handlar de fyra artiklarna om generation Z:s framtidstro och initiativförmåga, men mest i frågor rörande ekonomi och karriärmöjligheter, inte frågor om familjebildning och om att sätta barn till världen. En av artiklarna, After 3 Years of COVID, China’s Gen-Z Face a Tough New Reality, inleder med orden «För unga kineser har pandemin inte bara medfört åratal av nedstängningar; den har i grunden förändrat deras förväntningar på framtiden – och deras förståelse av sin plats i samhället.» Vilka är då förväntningarna på framtiden? Inget handlar om familjebildning i dessa artiklar.

Två artiklar, också från 2022, går däremot rakt på sak i frågan om att ’sätta barn till världen’. Den första Fler unga kineser har mindre sex, enligt undersökningen inleder med orden: «Unga kineser är mindre intresserade av sex jämfört med sina föräldrar. Män med bara gymnasieutbildning är mer villiga att betala för ett engångsligg än de med högre examen. Män är generellt sett lyckligare med sex än kvinnor.

Detta är några viktiga resultat från en treårig nationel undersökning som utforskade kinesernas privatliv och belyste en rad ämnen, inklusive attityder, frekvens och tillfredsställelse när det gäller sex. Rapporten, som publicerades i början av augusti, genomfördes av ett team av demografer och sociologer från landets toppuniversitet och undersökte 6 828 individer över hela landet.»

Enligt artikeln säger Yu Jia, som är huvudförfattare till undersökningen, att «Vi lade större vikt vid att koppla samman frågan om sex med andra frågor som familj och ojämlikhet, och försökte förstå skillnaderna i sexuell igenkänning och beteende bland människor i olika åldrar, utbildningsnivåer och olika social status.» Artikeln fortsätter: «Enligt rapporten har Kinas generation Z mindre sex än landets tidigare generation, särskilt i en tid då Kinas äktenskaps- och födelsetal minskar dramatiskt. Medan mindre än 9 % av de svarande med partnerskap födda mellan 1970 och 1994 inte hade haft sex på ett år, steg siffran till cirka 15 % respektive 10 % bland män och kvinnor födda mellan 1995 och 2002.

En ökande förekomst av onlinespel, husdjursägande och andra underhållningskällor bland ungdomar kan vara några av orsakerna till det minskande intresset för sex, sa Yu i rapporten. Författaren tillade att intensiva arbetsscheman och barnafödande också kan ha påverkat sexuella lustar.»

Den andra artikeln, China’s Gen Z Is Still Waiting on Better Sex, börjar med följande ord «Unga kineser vill veta mer om sex. Om skolorna inte lär ut ämnet får de sin information någon annanstans.»

Xie Ruohan, som skrivit artikeln åt Sixth Tone, påpekar sedan något som inte kan uppfattas som annat än illavarslande: «Förra månaden meddelade Kinas familjeplaneringsförening att de skulle ’ingripa’ för att minska aborter bland ogifta kvinnor och tonåringar. Nyheten utlöste ett uppror på sociala medier, då aktivister oroade sig för att åtgärden ytterligare skulle kunna urholka kvinnors reproduktiva rättigheter. Föreningen klargjorde snabbt sin ståndpunkt och sa, att de bara ville hjälpa tonåringar att undvika de hälsorisker och sociala utmaningar som är förknippade med oönskade graviditeter.

Förtydligandet kan ha varit en lättnad för vissa, men det finns verkliga skäl till varför China Family Planning Association skulle prioritera att minska aborter. Ungefär 9,5 miljoner aborter utförs varje år i Kina. Enligt Wu Shangchun, forskare vid en tankesmedja ansluten till landets nationella hälso- och familjeplaneringskommission, är Kinas abortkvot så mycket som två till tre gånger högre än den i USA. Ingreppet är särskilt vanligt bland unga kvinnor, där ogifta kvinnor under 24 år står för 40 % av alla aborter.»

I en mer färsk artikel från april i år från Sixth Tone Har Kina slutat älska kärleken? skriver Liu Zixi(professor i Sociolog vid institutionen för sociologi och antropologi vid universitet i Xiamen.) «Det är en knepig tid att leta efter kärlek i Kina. Tänk om din partner är otrogen mot dig? Har ett hemligt beroende? Prioriterar sina föräldrars behov framför dina? Eller tänk om deras kärlek bara är en handling – ett sätt att utnyttja och manipulera dig innan de lämnar dig fattig och med krossat hjärta?…. Dessa rädslor speglas i – och förstärks av – populärkulturen, där skildringar av virvelvindsromanser och kärlek vid första ögonkastet har ersatts av mer lugna ’intima relationer.’ TV och streamingtjänster är hem för en till synes oändlig mängd par i alla åldrar som lugnt bryter ner sina känslor, räknar ut sina partners ‘emotionella värde‘ och avgör om deras ‘anknytningsstilar’ passar bra på lång sikt…. Sociala medier är inget undantag. Relationsinfluencers pumpar ut en ständig ström av varningar mot farorna med ‘kärlekshjärna’ – det som tidigare generationer bara kallade ‘kärlek’ – och rekommenderar sina följare att undvika äktenskap helt.»

Vad är nu detta!? Är detta verkligen en mer allmän beskrivning av hur det kan vara i Kina? Varför är det «en knepig tid att leta efter kärlek i Kina»? Nog trodde jag att arbetarklassens moral, inklusive uppfattning om vad kärlek är, vuxit sig starkare i dagens Kina. Har det att göra med negativa bieffekter av den ekonomiska ’öppna-upp’ politiken gentemot det borgerliga väst? Vi vet ju att till exempel ’Hollywood-inflytandet’ fortfarande är stort över hela jorden. Eller beror det på feodalt inflytande från föräldrar och deras föräldrar?

Redan 1929 tar Mao Zedong upp problemet med den feodala moralen. Artikeln Om korrigering av felaktiga idéer i partiet inleds med följande ord: «I den kommunistiska partiorganisationen i Fjärde Röda Armén förekommer olika icke-proletära idéer, som i hög grad hindrar tillämpningen av partiets riktiga linje. Om inte dessa idéer blir grundligt korrigerade, kan Fjärde armén omöjligen ta på sig de uppgifter den tilldelats i Kinas stora revolutionära kamp. Upphovet till dessa oriktiga idéer i denna partiorganisation ligger naturligtvis i faktum att dess grundorganisationer i stort sett är sammansatt av bönder och andra element av småborgerligt ursprung. Men de ledande partiinstansernas slarv med att föra en samfälld och beslutsam kamp mot de oriktiga idéerna, och att skola medlemmarna i partiets riktiga linje, är också en viktig orsak till att de finns och kan växa.» Mycket i beskrivningarna från Sixth Tone tyder på att problemet i dagens Kina har att göra med både gammalt kinesiskt feodalt/småborgerligt tänkande, och västligt/borgerligt tänkande. Hur det än är så har dagens KKP, från högsta till lägsta nivå, ett viktigt skolningsarbete framför sig.

Vad står det då i Xi Jinpings governance-böcker? I gov1 finns en artikel «Förverkliga glädjefyllda drömmar» från 2013 (sid. 53). Där står det bland annat: «Den kinesiska drömmen gäller både det förflutna och nuet, men också framtiden. Den är kristalliseringen av de outtröttliga ansträngningarna från otaliga människor med höga ideal, omfattar längtan hos alla den kinesiska nationens söner och döttrar och avslöjar utsikterna till en ljus framtid, då vårt land kommer att vara välmående och starkt, nationen kommer att föryngras och folket kommer att njuta av ett lyckligt liv.» «Den kinesiska drömmen är vår, men också er, den yngre generationen. Den stora förnyelsen av den kinesiska nationen kommer så småningom att bli verklighet i och med ungdomens fortsatta ansträngningar.»

På sidan 55 fortsätter texten i samma stil: «Unga människor måste orientera sig mot moderniseringen, världen och framtiden, ha en känsla av brådska i att uppdatera sina kunskaper, studera med stor iver, lägga en god grund av grundläggande kunskaper, samtidigt som de uppdaterar dem snabbt, flitigt studera teorier samtidigt som de entusiastiskt utvecklar sina färdigheter, och ständigt förbättrar sin kompetens och sina förmågor för att möta vår tids utvecklingsbehov och kraven i vårt åtagande.»Ingenting om att samtidigt skall ha lust och möjlighet att bilda familj och sätta barn till världen.

Det finns inte mycket annat än drömmar och uppmaningar till generation Z i första delen av Xis ’The governance of China’, vilket naturligtvis beror på att den officiella kritiken av ’ettbarnspolitiken’, som skrivits av Nationella hälso- och familjeplaneringskommissionen i Folkrepubliken Kina, (NHFPC) presenterades senare än publiceringen av gov1-boken.

Det bör nämnas att redan i juli 2021, innan Xi Jinping blev president och gov1-boken kom ut, så hade beslut fattats i Kina, som definitivt gjorde slut på ett-barnspolitiken Beslut från KKP:s centralkommitté och statsrådet om optimering av födelsepolitik och främjande av långsiktig balanserad befolkningsutveckling.

Det bör också nämnas att Kina fortsätter med att betrakta sig som ett land som ännu har mycket att utveckla, för att kunna anses vara en modern stat – vad det nu är.

Om man i den mer officiella nätutgåvan Global Times slår på ’generation Z’, får man 220 träffar. Artiklarna sträcker sig bakåt till 2018. Endast en av dem, från september 2024, Fler förmåner skulle kunna delas ut för att stimulera par att skaffa fler barn, handlar om familjeplanering. Den skriver bland annat: «Kina, för närvarande världens största tillväxtmarknadsekonomi, delar en i stort sett likartad asiatisk samhälls- och familjekultur som sina två grannar. I allt högre grad är Kinas yngre generationer – millennials och generation Z – ovilliga att ha en stor familj, och många par föredrar att bara föda ett barn, eller väljer att ha ’dubbla inkomster, inga barn’. Som ett resultat kommer Kina sannolikt också att möta en krympande och åldrande befolkning… Kinas befolkning minskade två år i rad, 2022 och 2023. Enligt National Bureau of Statistics (NBS) minskade landets befolkning med 2,08 miljoner år 2023 till 1,409 miljarder människor. År 2023 föddes cirka 9,02 miljoner barn, jämfört med 9,56 miljoner året innan… Det är av stor vikt att ändra detta genom att inspirera och stimulera par att skaffa fler barn. Kinesiska demografer rekommenderar att en nationell kampanj för att stimulera födslar är absolut nödvändig.» Är det allt? Ingen mer konkret strategi för kommande femårsplaner i denna för framtiden så viktiga fråga?

Låt oss då slutligen se om Kinas statschef i ’gov5’ har något att säga i frågan. Boken utkom 2025, så där borde kunna finnas någon artikel bland de totalt cirka 90. Dessa artiklar är fördelade på 18 kapitel, så ’gov5’ är strukturerad på ungefär samma sätt som ’gov1’. Men det finns bara en artikel som behandlar befolkningsfrågan och ettbarnspolitiken. Det är en utskrift från ett tal «Stöd kinesisk modernisering med högkvalitativ befolkningsutveckling» (sid 376) som hölls vid ett centralkommittémöte i maj 2023. Xi Jinping inleder talet med att beskriva förändringar som skett i befolkningsstrukturen, med påtagligt färre födslar, och avslutar inledningen med orden «Vi måste skapa en heltäckande och rationell förståelse för denna nya dynamik.»

Därefter gör han som han ofta gör i sina tal, han delar in problemet, eller frågan, i några olika delproblem, och spaltar upp varje delproblem i några «Vi bör». (Ordet ’bör’ används ofta i sin mer legala betydelse och blir då ett ’måste’). Först kommer tre sådana ’vi bör’ – direkt efter inledningen. Under delproblemet «Grundläggande tillvägagångssätt och nyckelprinciper för befolkningsrelaterat arbete i den nya eran» kommer tre ‘vi bör/måste’, och under delproblemet «Viktiga uppgifter för att främja högkvalitativ befolkningsutveckling till stöd för kinesisk modernisering» kommer fem.

Vad sägs då under dessa många bör/måste? Det allra första uttalar en självklarhet «Först bör vi fullt ut bekräfta familjeplaneringspolitikens nödvändighet och effektivitet. Vår enorma befolkning är ett grundläggande nationellt villkor.»

Naturligtvis är många påpekanden viktiga att föra fram, så att regeringens och provinsernas konkreta arbete skall bli gjort på bästa sätt – även i befolkningsfrågan. Här är tre av dessa:

«Först måste vi främja en högkvalitativ befolkningsutveckling för att främja en högkvalitativ socioekonomisk utveckling. I det nuvarande kritiska skedet av högkvalitativ utveckling måste vi flytta vårt fokus från att reglera befolkningsstorleken till att uppgradera kvaliteten, stabilisera storleken, förbättra den demografiska strukturen och upprätthålla smidiga flöden.» Men vad är högkvalitativ befolkningsutveckling för något? Finns det idag exempel på det?

«Vi bör gå mot mer vägledning och incitament, och övergå från exklusiv förvaltning av regeringen till gemensamma insatser från regeringen och de icke-statliga aktörerna.»

«Vi måste tillgodose folkets förväntningar på ett bättre liv och säkerställa deras främsta ställning i vårt land.»

Synpunkter som framförs i governance-böckerna kommer från den högsta nivån i styrelsen av staten. De uttalar sig därför inte om vad som konkret måste göras i till exempel en viss stad, köping (zhèn), socken/kommun (xiāng), gatukontor (jiēdào), eller på den lägsta nivån – bykommitté (cūnwěihuì) på landsbygden och grannskapskommitté (shèqū) i städerna. Men visst vore det spännande att inom en mer nära framtid få kunna se exempel på hur Kinas yngre generationer – millennials och generation Z – som nu är «ovilliga att ha en stor familj», eller till och med «föredrar att bara föda ett barn, eller väljer att ha ’dubbla inkomster, inga barn’», får bättre möjligheter och framförallt intresse av att – ja av vad?

Xi Jinpings artikel avslutas med synpunkter på arbetet på lokal nivå. Men det gäller bara ansvaret för och engagemanget i det som ’bör/måste’ göras. «För att säkerställa att befolkningsförvaltningen blir framgångsrik i den nya eran måste vi upprätthålla partiets övergripande ledarskap. Vi måste också etablera mekanismer för att leda och samordna insatser för att främja en högkvalitativ befolkningsutveckling. På lokal nivå måste parti- och regeringsledare vara personligt engagerade i och ta det övergripande ansvaret för detta arbete, och resultaten av genomförandet av befolkningspolitiken bör införlivas i deras resultatbedömning.»

Vad Xi menar med ’befolkningsförvaltning’ och ’högkvalitativ befolkningsutveckling’ är inte lätt att veta. Vi får helt enkelt vänta och se hur den konkreta framtiden blir för generation Z, inte bara i Kina utan globalt. Naturligtvis kommer även då jämförelser att göras.

I Japan är befolkningsutvecklingen redan mycket illavarslande. TT-AFP meddelade den 16:e september: Rekord i antal hundraåringar «Japans har satt rekord – landet har nu över 100 000 hundraåringar. Det är första gången sedan mätningarna inleddes 1963. Omkring 90 procent av landets hundraåringar är kvinnor. Japan har den näst äldsta befolkningen i världen med en medianålder på 49,9 år. Bara Monaco ligger högre. Dessutom kämpar landet med låga födslotal vilket bland annat leder till brist på arbetskraft och skenande kostnader för social trygghet.»

Naturligtvis måste man i Kina se vad som händer i den ekonomiskt utvecklade delen av världen. Samtidigt ger artiklarna från bland annat SixthTone klart uttryck för att problemet med lågt barnafödande i Kina inte främst handlar om «Ekonomiskt stöd och hälsovård», «Stöd för barnomsorg», «Skattemässiga styrmedel» och «Övergripande policysystem». Ändå är det vad man får fram med AI när man frågar «Vilka är de senaste dokumenten från det officiella Kina, som säger något om hur den sjunkande nativiteten skall motverkas?»

Under rubriken ’skattemässiga styrmedel’ står det, att det bland annat innebär ökad beskattning på preventivmedel. Om unga människor «föredrar att bara föda ett barn, eller väljer att ha ’dubbla inkomster, inga barn’», vad bryr de sig då om kostnaderna för preventivmedel? Är det inte själva viljantill att skaffa barn som på något sätt måste påverkas om och naturligtvis när, de ovan uppräknade motåtgärderna för den sjunkande nativiteten genomförts?

En händelse som SixthTone redogjorde för nyligen berättar också för oss att skillnaderna mellan ungdomskulturerna i det socialistiska Kina och det borgerliga väst kanske inte är så stora? Men det borde de vara, på samma sätt som skillnaderna mellan en kapitalistisk och socialistisk marknadsekonomi är stora. 

Frieri på konsert i Peking träffar en sur ton hos fansen «Med tiotusentals fans som sjunger Southern Girlav den populäre kinesiske folksångaren Zhao Lei som bakgrund, går en man i publiken ner på knä, en kvinna i bröllopsklänning reser sig upp, och paret börjar kasta ut bröllopsgodis till publiken. Men snart vänder sig publiken mot dem; i stället för att gratulera det lyckliga paret börjar de ropa ’Sätt er ner’ och ’Det räcker nu’, vilket dränker Zhao Leis sång och tvingar ordningsvakter att ingripa.

Händelsen, som utspelade sig under Zhao Leis konsert på Pekings nationalstadion den 12 september, möttes av hård kritik efter att klipp från den lagts upp på Douyin – den kinesiska motsvarigheten till TikTok. Relaterade ämnen på mikrobloggen Weibo har i skrivande stund (torsdag) visats över 130 miljoner gånger.»

Varken i Japan eller i svenska Helsingborg, där 21-årig Jenna kämpar med ensamheten, kommer myndigheteter att lösa problemet. I Sverige, där många av de åtgärder som nu genomförs Kina redan har genomförts, sjunker ändå födelsetalen. Men varken Sverige eller Japan har planekonomier, än mindre planekonomier med någon form av socialistisk inriktning.

Inom en nära framtid kommer frågan om familj och barnafödande att ha vuxit och blivit ännu allvarligare. Det verkar gälla alla utvecklade ekonomier, även Kina. Kanske inte lika akuta som den globala utvecklingen av AI nu verkar vara – men allvarliga nog.

’The Governance of China V’ täcker perioden till och med 2024. Xi Jinping har varit president i två omgångar, 14 mars 2013 – 2018 vald av Nationella folkkongressen efter Hu Jintao, därefter 2018 – 2023. Under denna period avskaffades presidentens tvåperiodsgräns genom en konstitutionsändring 2018. 2023 omvaldes han enhälligt av Nationella Folkkongressen, vilket markerade hans historiska tredje mandatperiod, som enligt folkkongressens beslut skall vara till och med 2028. Men det finns inget som säger att han då automatiskt kommer att avgå från ämbetet, eftersom mandatbegränsningen alltså avskaffats.

Hur kommer världen att se ut om två år, 2028? Då blir Kinas nuvarande president 75 år. Historiskt sett är två år knappt ett blipp i tidens flöde. Men vi som lever i detta flöde, upplever enorma förändringar. Kanske ser vi framför oss hur jordens sista imperium, det nordamerikanska, nu på kortare tid än vi anade för bara några årtionden sedan, hur detta imperium befinner sig i slutfasen? Steven Croziersartikel Fra petrodollar til bajonett-dollar: Det amerikanske gjeldsimperiets endelikt, handlar om det och gör en historisk jämförelse som måste väcka allvarliga tankar.

Man kan också titta på videon Hur Kina besegrade Indien – och vad Afrika måste lära sig av det, och fundera på varför Indien och Kina, som 1947 och 1949 vid sina befrielser var ungefär lika fattiga, idag har utvecklats så olika. Sandra Babu-Boateng, en god representant för det unga, välutbildade och entusiastiska Afrika, beskriver hur Afrika har att välja mellan två olika vägar för att modernisera kontinentens länder. Den väg som Kina slog in på för cirka 40 år sedan och som fick sin grund redan 1949, eller den som Indien slagit i på och som till exempel Pravin Sawhney varnar för i ett samtal med Radhika Desai: India Abandons New World Order For America. Varnar gör även Betwa-Sharma i ett inlägg på Consotium News. How US Repaid India for Defending It at BRICS Summit. 

Till höger Kinas dåvarande premiärminister Zhou Enlai med Indiens dåvarande premiäminister Jawaharlal Nehru

Om allt går någorlunda väl, kommer jordens alla folk att få uppleva en fredligare, rättvisare och mer demokratisk framtid. Kinas roll i arbetet med att forma denna värld, har varit och är av mycket stor betydelse. Det ser man ganska klart utanför det nordamerikanska imperiet med sina vasaller.

Det finns anledning att även i fortsättningen följa, hur civilisationsstaten Kina utvecklas och handlar. Dess stabilitet och förutsägbarhet bådar gott för framtiden, oavsett vem som kommer att sitta i landets ledning.

Bertil Carlman