oss 150 kroner!
FN har gitt ut ny rapport om dødsfallet til tidligere generalsekretær Dag Hammarskjold i 1961. Direkte drap og tåkelegging skjedde i en kritisk periode i Afrikas historie.
Den 18 september 1961 var en viktig dag i kampen kring de afrikanska befrielserörelserna, som syftade till att få ett slut på kolonialismen på kontinenten.
FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld och hela besättningen och passagerarna ombord på hans plan störtade i Ndola i den dåvarande brittiska kolonin Nord-Rhodesia, numera Zambia.
(Rhodesia er en tidligere britisk koloni i det sørlige Afrika, opprinnelig delt i Nord-Rhodesia (dagens Zambia) og Sør-Rhodesia (dagens Zimbabwe). I perioden 1964–1980 var Rhodesia navnet på det nåværende Zimbabwe.)
Även om de koloniala myndigheterna hävdade att kraschen och de efterföljande dödsfallen var resultatet av ett «pilotmisstag», har det sedan dess väckts frågor om, huruvida kraschen var en avsiktlig sabotagehandling för att förhindra en politisk lösning på krisen i före detta Belgiska Kongo. FN hade bjudits in till Kongo av den förste premiärministern Patrice Lumumba, mitt i en destabiliseringskampanj som iscensattes av de tidigare belgiska kolonialmyndigheterna tillsammans med USA:s administration under president Dwight D. Eisenhower.
Lumumba hade vunnit valet efter att ha övervunnit enorma hinder, bland annat fängslanden, förtal och politiska försök att få hans kongolesiska nationella rörelse (MNC-Lumumba) att spåra ur. Han hamnade i centrum under den första All-African Peoples’ Conference (A-APC) som hölls i Accra, Ghana i december 1958, under den dåvarande premiärministern Kwame Nkrumah.
Efter att ha vunnit självständighet den 30 juni 1960 gjorde Lumumbas åsikter om panafrikanism och antikolonialism honom till en måltavla för de imperialistiska staterna. I ett konfidentiellt möte med Nationella säkerhetsrådet (NSC), gjorde Eisenhower det helt klart att Lumumba måste elimineras.
I en serie komplotter som samordnades av Central Intelligence Agency (CIA) gjordes försök att förgifta den kongolesiska revolutionsledaren. Till slut användes FN:s fredsbevarande styrkor för att sätta Lumumba i husarrest, samtidigt som de hindrade honom från att tala i det nationella radionätverket för att fjärma honom från folket i Kongo, Afrika och det internationella samfundet.
FN:s roll under Hammarskjölds ledning var en viktig del i undermineringen av befrielserörelsen. Lumumba lyckades fly från sitt residens i Leopoldville och flydde österut i det vidsträckta landet för att ansluta sig till många av sina kamrater som hade bildat en interimsregering.
Mellan den 30 juni och flykten från Leopoldville hade MNC-Lumumbas regering utsatts för ett myteri av Force Public, de koloniala polisstyrkorna som fortfarande administrerades av belgiska officerare. Senare, i september, tillkännagav överste Joseph Mobutu en militärkupp mot Lumumba och president Joseph Kasa-Vubu. Det avslöjades senare att CIA redan hade mutat Mobutu för att genomföra kuppen.
Under samma period utropade separatisten Moïse Tshombe från den mineralrika Katangaregionen i söder, [sin region] som en separat provins från centralregeringen i Leopoldville. Tshombe arbetade samtidigt på uppdrag av de transnationella företag som exploaterar naturresurserna i landet. Följaktligen fanns det under de sista månaderna av 1960 tre olika maktcentra i Kongo: Leopoldville i väster under Mobutus kontroll, Katangas separatister i söder och Lumumbas anhängare, vars starkaste bas vid den tiden fanns i öster.
Generalsekreterare Hammarskjölds död
Även om Hammarskjöld spelade en negativ roll i FN:s intervention i Kongo under mitten av 1960-talet, fanns det tecken på att det efter det brutala mordet på Lumumba i januari 1961 fanns planer på att förhandla fram en fredsuppgörelse i landet. Rapporter tyder på att generalsekreteraren var på väg för att hålla diskussioner när planet kraschade i Nord-Rhodesia.
Rapporter om situationen tyder på, att USA och andra imperialistiska stater motsatte sig Hammarskjölds försök, att nå en politisk lösning i Kongo. Kalla krigets atmosfär i början av 1960-talet betraktade landet som en viktig geostrategisk omstridd zon, i kampen mellan imperialismen och Sovjetunionen. När Lumumba var omgiven av fientliga belgiska och amerikanska intressen hade han vädjat till Moskva och andra socialistiska stater om hjälp.
En av de tidiga teorierna, om nedskjutningen av planet med Hammarskjöld och hans stab, hävdade att planet sköts ner av en belgisk legosoldat och pilot, Jan van Risseghem, som vid den tiden arbetade med separatisterna från Katanga. I efterdyningarna av kraschen skulle det dröja timmar innan en officiell räddnings- och bärgningsoperation inleddes. Ett telegram som skickades av USA:s ambassad i Kongo vid den tiden, och som nämnde piloten, fråntogs inte hemligstämpeln förrän 2014. Risseghem ska ha fått ett alibi som fick det att se ut som att han inte befann sig i området vid tidpunkten för kraschen. Hemligstämpeln på andra dokument rörande telegrammet, som skickats av USA:s ambassad, har fortfarande inte hävts.
Men, enligt en post på History Channels webbplats:
«En annan gammal teori bygger på dokument som släpptes från apartheidtidens Sydafrika i slutet av 1990-talet, en teori som tyder på att en vit milisgrupp vid namn South African Institute for Maritime Research (SAIMR) orkestrerade flygkraschen som dödade Hammarskjöld – med stöd av både brittisk underrättelsetjänst och CIA. Även om brittiska tjänstemän hävdade att dokumenten sannolikt var sovjetiska förfalskningar, har teorin kvarstått. Båda teorierna tas upp i dokumentären Cold Case Hammarskjöld från 2019. Filmen innehåller intervjuer, som tyder på att flygloggarna var förfalskade och att van Risseghem (som dog 2007) erkände sin inblandning i kraschen för en vän vid namn Pierre Coppens fyra år senare. En före detta SAIMR-medlem minns gruppens påståenden om att de lyckats ’ta ner’ Hammarskjöld.»
Under årtiondenas lopp har det gjorts flera FN-utredningar om Hammarskjölds död. Den senaste, som genomfördes av den tidigare chefsdomaren i Tanzanias högsta domstol, Mohamed Chande Othman, avslutades i slutet av 2022.
Denna rapport av Othman släpptes slutligen av den nuvarande generalsekreteraren Antonio Guterres den 18 oktober. Det finns dock dokument som fortfarande saknas från viktiga imperialistiska stater, som var inblandade i sabotage och destabilisering av Kongos självständighet.
I samband med den senaste rapporten konstaterar en artikel från FN:
«Othman bedömer dock hittills, att det är ‘nästan säkert’ att specifik, avgörande och hittills hemlig information finns i medlemsstaternas arkiv, sade Farhan Haq (FN:s vice talesperson). Han noterade, att Othman hittills inte har fått några specifika svar på sina frågor från vissa medlemsstater, som tros ha användbar information. «Generalsekreteraren har personligen följt upp [Othmans] utestående förfrågningar om information och uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra alla relevanta dokument som de har tillgång till», tillade Haq. «Nu när betydande framsteg har gjorts uppmanar generalsekreteraren oss alla att förnya vår beslutsamhet och vårt engagemang för att söka den fullständiga sanningen om vad som hände den ödesdigra natten 1961.”»
CIA har legat bakom flera statskupper i Afrika, Asien och Latinamerika sedan 1950-talet. År 1966 störtades Dr. Kwame Nkrumah, Ghanas första premiärminister och president, av myndigheten med hjälp av utrikesdepartementet.
Även om departementet fick det att se ut som att missnöjda lägre rankade militärer och poliser från Ghana var arkitekterna bakom kuppen, dök det i själva verket upp dokument från utrikesdepartementet över ett decennium senare, dokument som i detalj skulle förklara USA:s roll under den dåvarande presidenten Lyndon B. Johnson. Nkrumah, som hade ett enormt inflytande på Lumumba och andra panafrikanska ledare, hade försökt bygga socialismen i Ghana där regeringen ledd av Convention People’s Party (CPP) upprätthöll bildandet av ett Afrikas Förenta Stater som sitt främsta utrikespolitiska mål.
FN hindras av politiska ogiltigförklaringar och politiska mord
Det uppenbara mordet på Hammarskjöld och hans kollegor, var inte första gången som FN utsattes för politiska mord. Den 17 september 1948 mördades greve Folke Bernadotte av Sverige, FN:s medlare i det arabisk-israeliska kriget. Mordet utfördes av medlemmar av den sionistiska Sternligan i det ockuperade Palestina.
Även om staten Israel till en början fördömde de tidiga ledarna för mordet av denna FN-medlare, har förövarna av den kriminella handlingen under senare år fått upprättelse, genom att tjänstgöra som tjänstemän i den sionistiska regimen. Sedan 1948 har ockupanterna av Palestina endast uttryckt förakt för FN som internationell institution.
Den 27 september 2024 talade den nuvarande israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu inför FN:s generalförsamlings 79:e session. Han fördömde då organisationen som en fiende till den sionistiska staten. Samma dag utfördes riktade mord på flera ledare för den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah och dess iranska motsvarigheter i en tätbefolkad förort till huvudstaden Beirut.
Dessutom angreps personal från FN:s fredsbevarande styrka i Libanon (UNIFIL) av de israeliska försvarsstyrkorna (IDF) när de beordrades av Netanyahu att evakuera gränsområdet som hade upprättats 1978. UNIFIL har uppgett att de har mandat från säkerhetsrådet, och att de inte kommer att lämna de områden i Libanon där de är utplacerade.
Dessa historiska händelser visar tydligt, att imperialisterna och deras ställföreträdare är fast beslutna att upprätthålla hegemonin i global skala. Följaktligen kommer det att krävas att folken organiserar sig och mobiliseras i sitt eget intresse, för att säkerställa den verkliga befrielsen och social frigörelse, som krävs för att skapa fred och stabilitet i världen.
Abayomi Azikiwe är redaktör för Pan-African News Wire.
