oss 150 kroner!
Sedan en tid tillbaka har jag prenumererat på det kinesiska nyhetsbrevet Dongsheng (News on China). Nyligen kom mejlet för juli månad.
Redaktionen skriver i detta brev:
«Kära läsare, det har gått över fyra år sedan vi ödmjukt inledde nyhetssammanfattningen om Kina, med många lärdomar och förändringar längs vägen. Vi vill med detta julinummer meddela att det kommer att bli vårt sista inom överskådlig framtid.
Snart kommer vi att skicka en notis om ett nytt samarbete, som några av oss har arbetat med, samt förslag på andra plattformar som täcker Kina ur ett globalt perspektiv som du kan följa.
Vi är tacksamma över alla våra läsare som har följt oss på denna resa. Njut nu för stunden av numret, så lämnar vi dig med den här låten, ‘The Internationale’, framförd av Zi De Guqin Studio (自得琴社).»
Tidigare nyhetsbrev har innehållit ’Amani’ Chinese people sang songs for Palestine, den kinesiska vesionen av den italienska arbetatsången ’Bella Ciao’ 啊朋友，再见！《桥》主题曲, Jacky Cheung‘s Stealing Your Heart (偷心), en blandning av rock och traditionell uighurisk musik i videolåten Oghuz, låten «Chinese Herbal Handbook» (本草纲目) som har en tillhörande film med lättklädda damer, vars förhållande till kinesiska örter jag inte alls begriper, en låt av bandet ANU, «Fly» (飞), som sjunger på tibetanska samt Cui Jian: Tiny Desk Meets globalFEST 2023 ett band som påminner om den norska samesångerskan Mari Boine (Vuoi Vuoi Mu till exempel). För att nu nämna några i nyhetsbreven bifogade videofilmer.
Sista nyhetsbrevet innehåller alltså en kinesisk version av Internationalen. Den skrevs ursprungligen som en dikt av den franske transportarbetaren Eugène Pottier under Pariskommunens sista dagar 1871. Internationalen är därför ursprungligen fransk; precis som vår ’ meter’, även den internationell, vilken konstruerades under franska revolutionen av Jean-Baptiste Joseph Delambre och Pierre Méchain. (De ansvarade för att mäta meridianbågen mellan Dunkerque och Barcelona, vilket låg till grund för definitionen av metern som en tiomiljondel av avståndet från nordpolen till ekvatorn).
Eftersom en indisk dansversion av Internationalen tidigare presenterats här på steigan.no, i en artikel som handlade om röda bokens dag, Det blir lesing og sang og dans selv i de mørkeste tider, är det kanske lämpligt att göra en sammanfattning kring Internationalen:
Vi börjar med de två första verserna på norsk bokmål:
Opp, alle jordens bundne trelle!
Opp I, som sulten knuget har!
Nå drønner det av rettens velde,
til siste kamp det gjøres klar.
Alt det gamle vi med jorden jevner:
Opp slaver, nå til frihet frem!
Vi intet var, men alt vi evner,
til rydning for vårt samfunnshjem
I høyden vi ei frelse venter
hos guder eller fyrsters flokk.
Nei, selv i samling vi den henter:
i fellesskap vi vinner nok.
Alt det stjålne tilbake vi krever,
og for vår ånd et frihets vern!
Vår egen hammer selv vi hever,
og slår, mens vi har varme jern.
Sedan tar vi musiken:
Först på ursprungsspråket:
Sedan den ryska, som före 1930 också var Sovjetunionens officiella nationalsång:
En version från universitetet i Tsinghua, som gjordes 2021 för att fira 100 års-minnet av det kinesiska kommunistpartiets tillkomst:
Därefter den indiska dansversion som nämnts ovan:
L’ INTERNATIONALE | RED BOOKS DAY | CHEMM PARVATHY
Och till slut den version som kom med sista nyhetsbrevet från Dongsheng.
