oss 100 kroner!
Om man som jag under mer än 30 år undervisat barn i matematik, naturvetenskap och teknik, ja då är man van vid att få frågan ”Är det naturligt?”. Ibland kan det bli mycket knepigt. Naturliga tal, vad är det? ”Naturliga tal används för att räkna föremål, till exempel äpplen, så länge de är hela. De naturliga talen är de heltal som är icke-negativa {0, 1, 2, 3, 4, …}, alternativt de heltal som är positiva {1, 2, 3, 4, …}. I Sverige är den första definitionen vanlig och allmänt accepterad inom matematisk logik, mängdlära och beräkningsvetenskap. Enligt denna definition ingår även talet 0 bland de naturliga talen. Dock användes inte konventionen att inkludera 0 före 1800-talet, och den tillämpas inte av alla matematiker. Att inkludera 0 gör att de naturliga talen bildar en monoid under både addition och multiplikation, men det kräver undantag vid primtalsfaktorisering då 0 inte kan primtalsfaktoriseras…….”
Men för barn i nedre tonåren behöver man inte komma in på dessa resonemang. Det är betydligt enklare med vad som menas med naturligt urval ”Naturligt urval är en central mekanism i evolutionsteorin som föreslogs av Charles Darwin och Alfred Russel Wallace. Det beskriver processen där organismer med egenskaper som ger dem en fördel i deras miljö tenderar att överleva och reproducera sig i större utsträckning än andra organismer.” (När jag inledde min undervisning om evolutionsteorin/utvecklingsläran, talade jag oftast om för barnen att Karl Marx hade sagt, att Charles Darwins bok “Om arternas uppkomst” (1859) var mer betydelsefull än något han själv skrivit. Darwins bok var nämligen ett mycket grundläggande och viktigt vapen i kampen mot kyrkans grepp över människors tro, och den var också ett vapen i arbetarklassens kamp för ett rättvisare samhälle. Förändringar är naturliga. Revolutioner är naturliga.) När man undervisar barnen i sexualkunskap, ja då blir frågan om vad som är naturligt inte längre en intellektuell fråga, det blir ofta en våldsamt moralisk fråga.
Artikeln Propionsyre – til nytte og skade for hvem? väcker en del funderingar kring vad som är naturligt. Nu är funderingarna mer av det språkliga och emotionella slaget, även om de också har sin grund i biologi och kemi. «Propionsyre som brukes som konservering, er en syntetisk framstilt syre som dreper ulike typer bakterier og særlig mugg, og som er sprayet på eller tilsatt alle bakevarer.» «Det hevdes at propionsyre ikke kan være skadelig fordi den også lages i små mengder av bakteriene i vår tykktarm og dannes naturlig i en del oster, blant annet Jarlsberg. Men er den syntetiske uskadelig når den sprayes på eller tilsettes i maten vi spiser?» Artikelförfattaren verkar vilja skilja på om ett kemiskt ämne, i detta fall propionsyra, är ”naturligt” eller ”syntetiskt”, det förra då positivt och det senare negativt. På 1980-talet hade jag en kollega som drack flera koppar kamomillte varje dag. Jag förstod varför hon gjorde det, och frågade om hon kände till några biverkningar. Hon svarade bara ”Kamomillte är naturligt!” Då kunde jag inte låta bli att säga ”Det är stryknin också!” (Et gammelt svensk folkenavn for stryknin er revegift.) Ordet naturligt har också ”onaturligt” och ”konstgjort” som motsatsord. (När jag studerade kemi på Stockholms universitet, påpekade en lärare att om bittermandel varit syntetiskt och inte en naturprodukt, så hade det förmodligen blivit förbjudet. Bittermandeln innehåller amygdalin, ett ämne som kan omvandlas till hydrogencyanid (HCN) efter förtäring. Detta kan leda till symtom som illamående, kräkningar, yrsel och hjärtklappning. I allvarliga fall kan det även påverka medvetandet och andningen.)
Troligen väcker dessa två ord mer negativa känslor, än vad ordet syntetiskt gör. Visst finns det ämnen som definitivt är både onaturliga och konstgjorda, det vill säga syntetisk framställda, och som stället till med enorma problem. Här är en tankeväckande artikel som handlar om det: Plastikforurening truer med at kvæle vores blå oceaner – Greenpeace Danmark. I Stillehavet har vi noe som heter «The Great Pacific Garbage Patch». Det er et kunstig flytende kontinent av plast i det nordlige Stillehavet. Området har blitt beskrevet som verdens største deponi og er et resultat av plastforurensning fra landbaserte kilder. När den globala imperialismen, med alla sina krig, en gång i framtiden har nedkämpats, kommer folken på jorden att på allvar tvingas ta itu med skador som de syntetiska, onaturliga, konstgjorda ämnena har skapat; ja även med de naturliga ämnen som hamnat fel, eller som har koncentrerats i skadliga mängder.
Jag måste naturligtvis påpeka, att den mycket goda norska osten Jarlsberg, liksom alla ostar, kan innehålla många mer eller mindre ohälsosamma ämnen utöver propionsyra, till exempel ammoniak. Ostmästare talar om ostens ”smakprofil”.
«Ostar är en mångfacetterad familj av livsmedel, och deras dofter och smaker varierar beroende på flera faktorer.
1. Blåmögelostar: Dessa ostar är marmorerade med mögel och har en intensiv och distinkt doft. Exempel inkluderar Roquefort, Stilton, och Danablu. Möglet ger en jordig, ibland pepprig ton.
2. Färskostar: Färskostar är mjuka, ofta lite sötare och används ofta i varma rätter och efterrätter. Mozzarella, mascarpone, och ricotta är populära italienska färskostar.
3. Getostar: Getostar, såsom den franska chèvre, har en karakteristisk syrlig smak på grund av kaprinsyra från getmjölk.
4. Hårdostar: Dessa ostar är fasta i konsistensen och kan skivas med kniv eller osthyvel. Gruyère, Präst®, cheddar, och parmesan är exempel på hårdostar. (Jarlsberg)
5. Kittostar: Dessa ostar behandlas under lagring med saltlösning, vin, sprit eller öl. Resultatet är en unik arom och smak. Exempel inkluderar taleggio och Munster.
6. Vitmögelostar: Dessa ostar, såsom brie och camembert, har mögelkultur som växer på utsidan av osten. Det ger dem en krämig konsistens och mild, nötig smak.
Varje ostfamilj har sina egna variationer beroende på mjölktyp, lagringstid och andra faktorer. Ostar är en fascinerande värld av smaker och dofter!» (Det enda felet med Jarlsberg är det höga priset.)
Vad är då svaret på frågan «Men er den syntetiske [propionsyren] uskadelig når den sprayes på eller tilsettes i maten vi spiser?» I och för sig är det ingen skillnad på om ett ämne erhålls direkt från naturen, eller om det är syntetiskt framställt. Det kan förstås vara viktigt att veta hur rent ämnet är. Jag tar regelbundet glukosamin eftersom jag har dåliga knäleder. Men jag vet, att om man är allergisk mot vissa skaldjur som krabba, så ska man vara försiktig. Glukosamin framställs av krabbskal och räkskal. Små mängder allergiframkallande ämnen, allergener, kan finnas i läkemedlet. Jag antar att om man kunnat göra glukosamin syntetiskt, till ett lägre pris än det man får för glukosamin ur krabb- och räkskal, så hade man gjort det. Insulin, som diabetiker måste inta regelbundet, tillverkades förr från bukspottkörtlar av grisfoster. Det var då mycket dyrt. I dag görs det på konstgjort vis, men inte syntetiskt utan med hjälp av DNA-teknik. De gener som gör att insulin framställs i kroppen, har överförts till bakterier eller jästsvampar, som då i stora mängder, och till mycket lägre kostnad framställer insulin. Sedan extraheras insulinet ur de kärl som bakterierna eller svamparna fått föröka sig i. Finns det någon gräns mellan vad som är naturligt och vad som är onaturligt/syntetiskt? Ju mer avancerad teknik vi får desto otydligare verkar den gränsen bli.
