oss 100 kroner!
Bertil Carlman peker i denne artikkelen på hvordan det en gang så likeverdige «folkhemmet» Sverige er blitt erstattet av et nyliberalt samfunn der klasseforskjellene øker drastisk. Han stiller det opp mot utviklinga i Kina og spør om det ikke er Kina som er «folkhemmet» i dag. – Red.
Var är det svenska ”Folkhemmet” idag?
Av Bertil Carlman.
På sin 80-årsdag 1952 (jag var då 10 år) blev Bertrand Russell intervjuad. Han sade bland annat «De 80 årene av livet mitt så langt har vært veldig spennende. Det blir interessant å se hvordan de neste 80 årene vil bli.» Det året (1952) var det 24 år sedan dåvarande socialdemokratiske statsministern, Per Albin Hansson i riksdagen införde begreppet ”Folkhemmet”. Han uttryckte det så här: «Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige». Lyssna på vad en svensk arbetarledare kunde säga i ett förstamajtal år 1934. (Per Albin Hanssons förstamajtal) Fyra år senare, 1938, tecknades Saltsjöbadsavtalet. Avtalet cementerade den svenska arbetsmarknadens norm («den svenska modellen«) om att arbetsmarknadens parter skall sluta avtal utan inblandning av regeringen. Det vil si at arbeiderklassen i sine fagforeninger, uten støtte fra klassens største parti, SAP, sammen med kapitalistene, ville bli enige om hvor mye av merverdien som klassen selv har skapt, som den skulle få lov til å beholde i form av lønn, og hvor stor andel kapitalistene ville få i form av profitt. Två år senare, 1940, hade SAP egen majoritet i riksdagen, 53,8%, Sveriges kommunistiska parti (SKP) hade 4,2% och ytterligare två år senare föddes jag. Man kan alltså säga att jag var ett barn ur det svenska folkhemmet. Då talade man förstås snarare om det svenska välfärdssamhället. Och vi fick det verkligen stadigt bättre och bättre.
Efter andra världskriget, år 1949, skapade 30 stater runt Nordatlanten krigsorganisationen Nato. Men Sverige gick inte med, främst beroende på att SAP var en stark förespråkare av neutralitet.
Sista gången, som man från socialdemokratiskt håll försökte sig på ett klart steg bort från det kapitalistiska klassamhället, kunde man i LO:s tidning vid mitten av 1970-talet läsa: ”Vi vill beröva kapitalägarna deras makt, som de utövar just i kraft av sitt ägande. All erfarenhet visar att det inte räcker med inflytande och kontroll. Ägandet spelar en avgörande roll. Jag vill hänvisa till Marx och Wigforss: vi kan i grunden inte förändra samhället utan att också ändra på ägandet.” Löntagarfonder stod på dagordningen. Har Sosialdemokratene i Sverige til hensikt å endre eierskapet? Er sosialismen i fremgang? Hva er nå dette? Det trodde nok folk i Kina også. Det vet jag eftersom vi var några stycken aktiva medlemmar i SKvf (Svensk-Kinesiska Vänskapsförbundet), som blev uppsökta av tjänstemän från Kinas ambassad. De ville veta mer. För min del sade jag genast att jag kunde alldeles för lite, framförallt om ekonomi, för att jag skulle kunna vara behjälplig med deras frågor om eventuell ”svensk socialism”.
Men så hände det saker i Kina, som jag tidigare skrivit om. Och ungefär samtidigt gick luften totalt ur både SAP och LO. Borgarklassens ’flokktenkning’ hade klart tagit kommandot. SAP och LO-ledningen slöt upp bakom den förhärskande nyliberalismen. Det finns många sätt att visa detta på, jag nöjer mig med en kurva som visar Gini-koeffisientens utveckling i Sverige.
Vill man tränga djupare in i frågan kan man läsa boken Klass i Sverige.
I förra artikeln skrev jag ”Men åren har gått, verkligheten har trängt sig på och denna verklighet har i många fall talat emot en sådan övergång” (till kapitalism i Kina). Den verklighet som tränger sig på, fortsätter med det. En man vid namn He Zhao, vars far skall ha blivit illa behandlad under den kinesiska kulturrevolution, skrev till exempel en mycket intressant artikel år 2018 the-long-game-and-its-contradictions, och den har jag studerat med stort intresse. He Zhao citerar Marx ur ”Den tyske ideologi”. «Det er bare mulig å oppnå reell frigjøring i den virkelige verden ved å bruke virkelige midler, at slaveriet ikke kan avskaffes uten dampmaskinen og muldyret og spinning-jenny, livegenskap kan ikke avskaffes uten forbedret jordbruk, og at generelt, mennesker kan ikke frigjøres så lenge de ikke er i stand til å skaffe mat og drikke, bolig og klær i tilstrekkelig kvalitet og kvantitet. «Frigjøring» er en historisk og ikke en mental handling, og den er frembrakt av historiske forhold, utviklingen av industri, handel, jordbruk, forholdene for samleie». Artikeln har även citat av Lenin och Mao Ze Dong, men jag tar bara med ett av Deng Xiaoping «Så, for å bygge sosialisme er det nødvendig å utvikle produktivkreftene. Fattigdom er ikke sosialisme. For å opprettholde sosialismen, en sosialisme som skal være kapitalismen overlegen, er det viktig først og fremst å eliminere fattigdom. Riktignok bygger vi sosialisme, men det betyr ikke at det vi har oppnådd så langt er opp til den sosialistiske standarden. Først i midten av neste århundre, når vi har nådd nivået til de moderat utviklede landene, skal vi kunne si at vi virkelig har bygget sosialismen og på en overbevisende måte erklære at den er kapitalismen overlegen. Vi går mot det målet.»Med text, flera diagram och 12 punkter pekar He Zhao ut vad ”socialism med kinesiska kännetecken är”, och det var för fem år sedan artikeln skrevs.
Jeg var sammen med min kone i Kina i 1978. Da var kulturrevolusjonen avsluttet, Hua Guofeng var formann for KKP og ”De fire moderniseringer”-kampanjen var igjen i full gang. Da jeg holdt foredrag om turen, uttrykte jeg min tvil, spesielt om utviklingen av landbruket, siden veiene var så primitive. Hvor feil jeg tok!
Idag när jag ser, hör och läser om Kina kan jag inte låta bli att tänka på idén om ”Det svenska folkhemmet” från 1928. Vad är Kina idag om inte ett ”Folkhem”? Ett folkhem för 1,4 miljarder människor! Det är svårt att följa ett visdomscitat av Bertrand Russell när man ser utvecklingen. «Hele problemet med verden er at tullinger og fanatikere alltid er så sikre på seg selv, og klokere mennesker så fulle av tvil.»
I ett annat mycket intressant dokument som Kyeretwie Opoku, Manuel Bertoldi, Deby Veneziale och Vijay Prashad kom med den 9:e mars, Eight Contradictions of the Imperialist ‘Rules-Based Order’, står det bland annat «Vi går nå inn i en kvalitativt ny fase av verdenshistorien. Viktige hendelser i verden har dukket opp siden den økonomiske krisen i 2008. Disse kan sees i lys av en ny fase av imperialismen og i endringer i egenskapene til åtte motsetninger». Därefter specificeras den första motsättningen: «Motsetningen mellom den døende imperialismen og en voksende vellykket sosialisme ledet av Kina. Denne motsetningen har blitt forsterket av den fredelige fremveksten av en sosialisme med kinesiske kjennetegn. For første gang på fem hundre år blir de vestlige imperialistiske maktene konfrontert med en stor, ikke-hvit økonomisk makt som kan konkurrere med dem. Dette ble tydelig i 2013 da Kinas bruttonasjonalprodukt og kjøpekraft ble større enn USAs. Kina oppnådde dette på mye kortere tid enn Vesten. Med en betydelig større befolkning og ingen slaver av kolonier eller militære erobringer. Mens Kina står for fredelige forbindelser, har USA blitt stadig mer krigersk.» Sedan KKP:s 20:e partikongress, och sedan Kinas nya regering nu bildats, är det uppenbart att Kina inte bara ”står for fredelige forbindelser” utan har blivit ett mycket offensivt ”fredens kraftcentrum”. Hela världen kan nu se exempel på denna kinesiska fredsoffensiv: Den arabiske verden feirer avtalen mellom Iran og Saudi-Arabia.
I en artikel hos «Friends of socialist China» “Xi Jinping‘s keynote address at the CPC in Dialogue with World Political Parties High-level Meeting” läser jag:
«Vi må sette menneskene først og sørge for at moderniseringen er menneskesentrert. Det endelige målet med modernisering er menneskers frie og velgående utvikling. «Modernisering handler ikke bare om indikatorer og statistikk på papiret, men mer om levering av et lykkelig og stabilt liv for folket.»
Vi må opprettholde prinsippet om uavhengighet og utforske varierte veier mot modernisering. Hvert land må vurdere sine egne nasjonale forhold og unike egenskaper. «Det er folket i et land som er i den beste posisjonen til å fortelle hva slags modernisering som passer dem best. Utviklingsland har rett og evne til uavhengig å utforske moderniseringsveien med sine særtrekk basert på deres nasjonale realiteter.»
Vi må opprettholde grunnleggende prinsipper og bryte ny mark. «Vi bør jobbe sammen for å reformere og utvikle det globale styringssystemet og gjøre den internasjonale orden mer rettferdig og rettferdig mens vi fremmer menneskehetens modernisering i et miljø med like rettigheter, like muligheter og rettferdige regler for alle.» Xi la til at vi må hjelpe andre til å lykkes mens vi søker vår egen suksess. «Vi er sterkt motstandere av praksisen med å bevare ens egne utviklingsprivilegier ved å undertrykke og begrense andre lands bestrebelser på å oppnå modernisering.» «Det er garantert tilbakeslag på menneskehetens reise mot modernisering, men fremtiden er lys.»»
Mot slutet av sitt anförande framförde Xi Jinping sin syn på innebörden i ”Det Globala Civilisationsinitiativet”. «Vi tar til orde for respekt for mangfoldet av sivilisasjoner. Vi forfekter menneskehetens felles verdier. Fred, utvikling, rettferdighet, demokrati og frihet er felles ambisjoner for alle folk. Vi tar til orde for viktigheten av arv og innovasjon av sivilisasjoner. Vi tar til orde for robust internasjonal folke-til-folk-utveksling og samarbeid.»
För att ta ett mycket aktuellt exempel på Kinas ökande roll som fredsmäklare saxar jag ur GT. President Xi’s Russia trip a highly expected event «Når det gjelder Ukraina-krisen, er Kinas oppriktighet og velvilje tydelig for alle. Faktisk, enten det er i Ukraina eller andre turbulente regioner, har Kina alltid gjort store anstrengelser for fred. Fra å foreslå konseptdokumentet for det globale sikkerhetsinitiativet og Kinas holdning til den politiske løsningen av Ukraina-krisen til å være vertskap for Saudi-Arabia-Iran-dialogen i Beijing for å fremme forbedringen av deres bilaterale forbindelser, gjenspeiles Kinas konsekvente posisjon med å opprettholde fred og fremme samtaler i både dens ideologi og praksis. De relevante dokumentene er balanserte og rasjonelle, og reflekterer de vanlige ambisjonene til utviklingsland og fredselskende mennesker rundt om i verden. De er den mest praktiske og effektive fredsplanen for tiden. Alle disse gjenspeiler hvordan Kina konsekvent har levd opp til sin rolle som en ansvarlig stormakt.»
Och allt detta som nu sker, det önskar politikerklassen i Sverige, inklusive SAP, baktala! SAP som för snart hundra år sedan framförde tanken om det fredliga ”Folkhemmet Sverige”, fruktar idag det för freden hårt arbetande Kina, landet som faktiskt kan kallas ”Folkhemmet Kina”. Men så är det. Sedan flera årtionden, under en stor del av mitt liv, har Sveriges största arbetarparti mer och mer avlägsnat sig från arbetarklassens ideal, ja till och med dess grundläggande behov, för att i stället bli vasall åt USA-imperialismen.
Redaktör Steigan skrev nyligen «Og Norge, Oljefondet, samt norske politikere fra FRP til Rødt, har som kjent surret seg til masta i det amerikanske skipet, og vil dermed følge det til bunns når den tida kommer.» Om man byter Norge mot Sverige, Oljefondet mot AP-fonderna och de norska partierna mot sina svenska motsvarigheter så stämmer det också!
Ryska diplomater, som Maria Zacharova, Dmitrij Medvedev och Dmitry Peskov skämtar emellanåt i sina framträdanden, ja de kan till och med ironisera. Det ser jag aldrig att kinesiska diplomater gör numera. I en intervju med USA-korrespondenten Anna Louise Strong i augusti 1946, fick Mao Ze Dong frågan ”Men anta att USA använder atombomben. Anta att USA bombar Sovjetunionen från sina baser på Island, Okinawa och i Kina.” Mao svarade ”Atombomben är en papperstiger, som reaktionärerna i Förenta Staterna använder till att skrämma folk. Den förefaller fruktansvärd, men i verkligheten är den inte det. Atombomben är naturligtvis ett vapen för masslakt, men ett krigs utgång avgöres av folket och inte av en eller två nya vapentyper” Idag skulle nog ingen kinesisk diplomat av rang svara så. Det allmänna världsläget har ändrats. Sovjetunionen var en ganska stark arbetarstat, det fanns starka arbetarpartier, även kommunistiska, i världen år1946. Då talades det ännu om en förestående världsrevolution, bland annat av Mao. Men i till exempel Europa har dessa partier låtit sig utplånas, och på en del håll, som i Indonesien, förintades kommunisterna genom massmord, vilket backades upp av USA. Kinesiska diplomater framhåller också att världen idag är oerhört integrerad. En allvarlig händelse i ett hörn, kan snabbt få katastrofala resultat på många andra håll i världen. Vi får nu till exempel se hur det går med dollarväldet som baseras på fiat-pengar, och som därför är en papperstiger. Dette er ikke tid for vitser i diplomatiske kontakter.
Hvis Bertrand Russell hadde fått leve 80 år til, som han spøkefullt sa på sin 80-årsdag, hadde det vært år 2032. Det året blir jeg 90 år «hvis helsa mi er god». Kanskje har Kina, sammen med andre land som virkelig streber etter fred, lyktes i tilstrekkelig nøytralisering av «det stadig mer krigerske USA», slik at i det minste risikoen for en atomkrig er visket ut. Men for at Sverige skal bli et «Folkets hjem», er den tiden definitivt ikke nok. Hvor lang tid det kan ta, tør jeg ikke spekulere i. Jeg tok feil om Kinas fire moderniseringer, så jeg kan ta feil flere ganger.
