oss 100 kroner!
Kinadebatten fortsetter. Etter innlegget fra Rolf Galgerud Hva slags stat er Kina? har Bertil Carlman i Sverige skrevet et svar som vi gjengir nedenfor. Galgeruds artikkel var en reaksjon på Larry Romanoffs Valg av Kinas regjeringsledere. – Red.
Kina: En viktig del av den nya världsordningen
Av Bertil Carlman.
”Og det melder seg et stort spørsmål når jeg leser at «kun» 7 av 25 i det kommunistiske partiets politbyrå har bakgrunn i rikdom.” I denna misstanke döljer sig en oförståelse av vad det socialistiska samhället egentligen är – ett övergångssamhälle. Rolf G. är en romantiker – en som vill hoppa direkt in i ett tänkt idealsamhälle. Han förstår inte att vägen dit är krokig och mödosam. Han förstår inte att krökarna dessutom kommer att se olika ut i olika länder på jorden, och att det är därför som man nu i Kina talar om ”socialism med kinesiska förtecken”. Han förstår inte heller, att det är Kinas nuvarande politik, som är en av huvudingredienserna i framväxten av en ny multipolär världsordning. Det finns skäl till att Sergej Lavrov och Xi Jinping var de som drog till sig störst intresse i de för ett tag sedan avslutade mötena G20, ASEAN med flera möten i Sydostasien. Det finns skäl till att MBS och hans skröplige far, tillsammans med andra statschefer i de mer eller mindre feodala länderna i Västasien rullar ut röda mattan och bugar djupt när Xi Jinping kommer på statsbesök. Alldeles uppenbart är de inte intresserade av att göra om sina länder till socialistiska stater. De vill kunna konsolidera sin makt, och för att göra det vill de också utveckla sina länders ekonomi. Det kräver pålitliga handelsförbindelser och under senare tid har de tröttnat på de opålitliga handelsförbindelserna med Väst, framförallt USA. Kina erbjuder inte en massa tomt prat om demokrati, Kina erbjuder pålitlig handel. BRI, BRICS+, SCO med flera är exempel på projekt i den nya framväxande världsordningen. Alla kan med egna ögon se hur de verkligen utvecklas. De står i stor kontrast till Joe Bidens B3, som ”utvecklats” till B3W (Build Back Better World). Vem kommer idag ihåg denna skapelse som G7-länderna lanserade som en motvikt till BRI?
”Artikkelen er gjennomsyret av en lovprising av elitedyrkelse, av forakt for demokrati, av forakt for «mannen i gata» og skisserer et samfunn styrt av eksperter hentet fra eliten.” skriver Rolf G. vidare. Javisst är det kinesiska samhället styrt av experter. Det är styrt av experter hämtade från det socialistiska Kinas elit. Det är en elit som vuxit fram ur främst det kinesiska folket alltsedan sådär 1921, då det kinesiska kommunistpartiet bildades. Mao Zedong skriver en hel del om den skapelsen i ”Om ny demokrati” från 1940. Klasserna i Kina, Kina som stat och de olika samarbetena mellan klasserna i kampen mot t.ex. den japanska imperialismen analyseras noga. Och varför skulle inte det kinesiska folket vara stolt över denna sin elit? ”Forakt for ’mannen i gata’” visar Jonas Gahr Støre och Ulf Kristersson, men dessa två statsministrar kommer från Norges och Sveriges borgarklasser och har närmast nyliberalism som sin ideologi. De ger struntar i norrmäns och svenskars grundläggande behov. Samtidigt uppträder de som vasaller åt i sista hand USA-imperialismen och går utan tvekan med på till exempel sanktioner som illa drabbar Norge och Sverige.
Som kontrast till det kan man gärna lyssna på vad professor Victor Gao säger om ”Hur demokrati fungerar i Kina”. Lägg märke till att Victor G. inte är medlem i KKP utan i ett annat kinesiskt parti. How does whole-process people’s democracy work? – YouTube.
Kampen mellan Sovjetunionen och Kina 1969 över Damanskyön i Ussurifloden (på kinesiska Zenbaoön i Wusulifloden) visar på, att kommunisterna i respektive land då ännu inte utvecklat tillräcklig kunskap om hur man löser vissa konflikter på ett fredligt sätt. Då gällde det fortfarande att framhäva vem som var ”bäst” på marxismen-leninismen. Idag har Kinas kommunistiska parti (KKP) vänskapliga förbindelser med tre olika kommunistpartier i Nepal. KKP har också vänskapliga förbindelser med Rysslands nuvarande kommunistparti (det näst största i det ryska parlamentet) samtidigt som det kapitalistiska Ryssland och det socialistiska Kina har ett idag synnerligen väl fungerande samarbete staterna emellan.
I ”Om ny-demokrati” skriver Mao Zedong även om hur ”den kommande proletära världsrevolutionen” var oundviklig. Han skrev också om att Sovjetunionen (1940!) stod inför skapandet av en kommunistisk stat, vilket skulle innebära, att övergångsformen socialism stod inför sitt slut i Sovjetunionen någon gång efter andra världskriget. Vi vet hur det gick, men det är både lätt och löjligt att vara efterklok. Slutsatser har dock KKP utan tvekan dragit. Världsrevolutionen talar man inte längre om, men gärna ”win-win”-samarbete med alla länder som är intresserade av handelssamarbete.
En annan viktig slutsats som dragits finner vi i en artikel av den brasilianske forskaren Gabriel Martinez. ”Reform- och öppningspolitiken, som initierades av Kinas kommunistiska parti 1978, har skapat viktiga förändringar i landets ekonomiska sfär. Omvandlingen av hur egendom struktureras fick så småningom den grundläggande strukturen för egendomsförhållandena i landet att ändras till ett system där den statliga offentliga ekonomin ansågs vara dess ryggrad, men samexisterar med flera former av egendom, vilka alla existerar och utvecklas tillsammans (inklusive inhemsk och utländsk privat egendom). Dessa omvandlingar åtföljdes av en rad ideologiska förändringar, förändringar som har inflytande på de mest skilda sektorerna av det sociala livet. Detta inflytande kan ses i befolkningens levnadssätt, i ekonomin, i kulturen, i konsten och även i politiken. Det kinesiska samhället har, ur ideologisk synvinkel, blivit mer «diversifierat», och en sådan diversifiering har uppenbarligen inte bara positiva aspekter, utan ger också negativa konsekvenser och medför nya utmaningar för socialismens utveckling i Kina. I den här artikeln kommer jag att försöka beskriva några aspekter av Kinas kommunistiska partis formuleringar om ideologiskt arbete och hur detta arbete får en ny roll i Kina som leds av Xi Jinping.” Ideological work in the new era of socialism in China – Friends of Socialist China.
(Friends of Socialist China publicerar regelbundet intressant material. Steigan.no har tidigare publicerat en artikel därifrån.) Förra året kunde man se en mycket intressant intervju på RT:s ”Going underground”. Afshin Rattansi intervjuade en kinesisk riskkapitalist och frågade om hur en som han kunde arbeta i ett land styrt av kommunister. (Eftersom vi nu i det ”demokratiska” Europa förbjudit yttrandefrihet för ryska åsikter hittar jag inte längre intervjun. Men Afshin Rattansi har flyttat från London till Dubai och ”Going underground” kan åter ses, nu i en ”autokrati”. Här är t.ex. den första nya intervjun: Alastair Crooke: Europe a total vassal of the US, destroying itself over Ukraine-Russia war!)
Rolf G. upprepar sig när han skriver “Så langt jeg kunne lese ut fra artikkelen, så er det ‘tjenestemenn’ i møte med de andre ‘tjenestemenn’. Og da er avstanden til «mannen i gata» stor, så stor at det neppe finnes kontakt.” Hur var det med en av dem som vi i dag räknar som grundare av marxismen, Friedrich Engels? Hur långt var avståndet mellan honom och «mannen i gata»? Han försörjde både sig själv och delvis Karl Marx genom sin goda inkomst i ett kapitalistiskt företag som hans far grundat, om jag minns rätt. Och vad gäller ”neppe finnes kontakt” så visar det på en generande oförmåga att ta reda på fakta. Kinesiska källor som Global Times och CGTN samt rapportörer som Danny Haiphong, Ben Norton, Cyrus Jansen och Angelo Guiliano rapporterar regelbundet om hur ‘tjenestemenn’ arbetar tillsammans med «mannen i gata». Ett bra exempel på det finns globalpolitics.se (Kina utrotar fattigdomen, vill hjälpa andra.) Rolf G. har inte bara ett svårt romantiskt sätt att se på tillvaron. Det är också ett mycket ytligt synsätt, eller åtminstone delar av det.
Eftersom jag inte är kines, är för mig det mest intressanta med Kinas politik den utrikespolitiska delen av den. Inrikespolitiken är en fråga som främst är kinesernas angelägenhet. I centrum för den nu framväxande nya världsordningen står som sagt samarbetet mellan i första hand Kina och Ryssland. I framväxande skapelser som de tre jag nämnt ovan (BRI, BRICS+, SCO), är Kina, en mycket viktig del. Det är landet bland annat i kraft av att vara världens näst största ekonomi. Denna nya världsordning synes mig vara nödvändig för att det skall bli ett slut på de krig och de konflikter som vi i Väst regelbundet skapar. Det i sin tur är nödvändigt för att det någon gång skall kunna bli en utveckling till ett mer hållbart utnyttjande av jordens resurser. Och det anser jag trots Rysslands krig mot Nato i Ukraina.
I en artikel på Global Times från den 12:e december framgår det klart att nu även den kinesiska regeringen, som sedan tidigare den ryska, klart ser att samarbete med Väst är nästintill omöjligt. Våra västliga diplomaters handlande kring Minsk-avtalet visar hur all trovärdighet raserats. Real intention behind Minsk agreements further destroys credibility of the West. Här på steigan.no har det skrivits mycket om det. Och detta totala sammanbrott av trovärdighet ser naturligtvis ledarna för länderna i det Globala Syd. Samtidigt ser de också trovärdigheten hos de stater som står i täten för den nya världsordningen.
‘Til slutt må jeg selvfølgelig avgi en tilståelse.’ När jag läste Deng Hsiaopings uttalande om ”att färgen på katten inte spelade någon roll, bara den var bra på att fånga möss”, när jag läste om att det i Shenzhenskapats en ”speciell ekonomisk zon”, ja då tänkte jag, att nu är det slut med det socialistiska Kina. Det var för cirka 40 år sedan. Jag var då som Rolf Galgerud är nu, jag var en romantiker. Det var min gode vän Anders Persson (1944-2021), som efter sin återkomst från arbete i England åter sparkade igång mitt och vårt stora intresse för Kina. (Det finns ett antal artiklar av Anders P. på steigan.no) Vi visste naturligtvis redan båda, att när det gällde utrikespolitik, framför allt gällande länder som USA/Eu/Nato ogillade, så kunde vi inte lita på SR, SVT, Dagens Nyheter med flera, utan vi fick gå till böcker och informationskanaler liknande de jag beskrivit ovan. Erfarenhet/ålder och studium av vad som verkligen sker, kan ofta råda bot på skadliga delar av ett romantiskt synsätt.
