oss 100 kroner!
Bokanmeldelse: M.Hudsons ”The destiny of civilization: finance capitalism, industrial capitalism or socialism”
Av Bertil Carlman.
Okunskap, allmän, ofta djup, ibland förvånande och några gånger till och med skrattretande okunskap, präglar ledarskapet i Väst. Ja det präglar påtagligt politikerklasserna, höga tjänstemän, utbildning i ekonomi och det som massmedia lämnar till oss, undersåtarna i Väst, som information.
Okunskapen gäller för det första hur det mellanstatliga uppträdandet skall skötas. Våra politiker i Väst skall jämt förklara för andra länders ledare hur mycket bättre det är i ”demokratierna” i de egna länderna. (Ett av de mer kända mötena, där denna okunskap visade sig, var mellan Kina och USA i mars förra året i Alaska.) Denna kunskapsdegeneration har nu gått så långt, att om någon av detta Västs högre representanter visar respekt för den utpekade motståndaren, ja då blir denne representant antingen avskedad, som vice-amiral Kay-Achim Schönbach (från Tyskland) när han på ett möte i New Delhi menade att Rysslands president Vladimir Putin var värd att mötas med respekt, eller tvingas han be om ursäkt för sitt respektfulla uppträdande, som Storbritanniens försvarsminister Ben Wallace blev, när han kom tillbaka efter ett möte med sin ryske kollega Sergei Shoigu 2021.
Okunskapen har också fått till resultat att lögner flitigt kommer till användning. Donald Trump var som president känd för sitt ljugande, och den nuvarande presidenten i USA har heller inga problem med att skämmas för sina lögner. Ja han ljuger inte bara om förhållandena i länder som uppträder självständigt mot USA; för ett tag sedan ljög han ogenerat om det allmänna tillståndet i USA.
Här på steigan.no har det ett antal gånger visats, hur till exempel faktiskt.no även med lögnen som vapen söker få tyst på kritiska röster. Nyligen blev CN (Consortiumnews) på samma sätt angripet av en organisation med stark anknytning till statsmakterna i USA Us-state-affiliated-newsguard-targets-consortium-news Joe Laurias svar på angreppet är som synes enormt fyllt med fakta. Men fakta är för närvarande inget som våra ledare i Väst verkar ha bruk av. Ordföranden i europeiska kommissionen, Ursula von der Leyen, blir numer av den duktige journalisten Pepe Escobar ofta kallad Ursula von der Lügen.
Okunskapen när det gäller diplomatiskt uppträdande och hantering av lögner har naturligtvis sin grund i en absurd tro på den egna förmågan och den egna betydelsen. En av de mer komiska ministrarna i dessa vanföreställningar är Storbritanniens utrikesminister Liz Truss som dels uppträder som vore hon en ny Margret Thatcher, och dels inte kan skilja på de baltiska länderna och balkanländerna och inte heller verkar fatta sin fadäs i geografikunskap vid mötet med den ryske utrikesministern Sergei Lavrov i höstas. Likaså har de finska och svenska politikerna i samband med Finlands och Sveriges ansökningar om medlemskap i Nato också visat upp en gedigen okunskap. Fredsforskaren Jan Öberg gjorde en bra genomgång av denna okunskap för ett tag sedan.
Les: Det är dåraktigt av Finland och Sverige att gå med i Nato och ignorera både de verkliga orsakerna och konsekvenserna.
En författare från Ghana, Fẹmi Akọmọlafẹ, gör en intressant (och starkt emotionell) analys av problemet med okunskap i Väst, i en artikel kallad ”Det handlar om utbildning, dumskalle (no: blokkhode)” It’s-education-stupid.
En av de utbredda okunskaperna i Väst handlar om ekonomi. Vad kan Sveriges statsminister (f.d. finansminister och sedan 18:e januari i år ordförande för Internationella monetära och finansiella kommittén i IMF) om ekonomin i världens länder? Hon, liksom Olaf Scholz, Joe Biden, Boris Johnson, Ursula von der Leyen, med flera ur politikerklassen i Väst kan uppenbarligen inte mycket. Den sanktionspolitik som dessa politiska ledare för mot många länder är bevis för det.
När man så tydligt ser denna okunskap vet man också att Michael Hudson är ett okänt, eller åtminstone oviktigt, namn för dem. Ändå har han alltsedan 1970-talet skrivit mängder av böcker och artiklar, som de skulle kunna lära sig mycket av. Michael ställer dessutom flitigt upp i debatter rörande aktuella händelser på den ekonomiska världsarenan till exempel med kollegan Richard Wolf Read-transcript-of-cn-live-ukraine-the-economic-fallout-with-richard-wolff-and-michael-hudson.
Om nu politikerklassen i Väst och deras ekonomiska rådgivare inte bryr sig om Hudsons väldokumenterade forskning, så är det tvärtom i Kina, det framgår klart av hans senaste bok (från februari i år) ”The destiny of civilisation: finance capitalism, industrial capitalism or socialism” där två av förorden har skrivits av Wen Tienjun (Southwest University China) och Lau Kin Chi (Lingnan University, Hong Kong, China). (Det första av dessa två förord har jag översatt till svenska.) Min första tanke när jag såg titeln var: ”Kan det handla om dagens USA (finanskapitalism), dagens Ryssland (industrikapitalism) och dagens Kina (socialism med ’kinesiska förtecken’)?”
Les: Sivilisasjonens skjebne
Lau Kin Chis förord visar att han är nära personlig bekant med Michael H. I detta förord beskrivs också, förutom barn och ungdom, Michaels mycket metodiska arbetssätt i sin forskning “Michals erfarenhet på Wall Street inspirerade honom att börja undersöka pengars ursprung och ersätta de individualistiska teorierna om detta med en mer realistisk och historiskt baserad förklaring. Hans tekniska artiklar och monografier accepteras nu som dokument över hur pengar uppstod, inte i byteshandel mellan individer, utan som ett medel för palatsets redovisning i bronsålderns Mesopotamien, framför allt för att beskriva skulder till palatstemplen och andra fordringsägare i spannmål och silver som gemensamma nämnare vars enheter fastställdes ha lika värde för skattebetalningar till palatset.” ”Michaels förståelse för hur den globala ekonomin under USA:s hegemoni fungerade, gjorde det möjligt för honom att i Ramparts (1968) förutse att USA skulle behöva lämna guldmyntfoten, vilket USA verkligen gjorde i augusti 1971. En förklaring av hur slutet på guldmyntfoten hade ersatts av den amerikanska statsskuldväxlarstandarden, vilket tvingade utländska regeringar att finansiera USA:s betalningsbalans och inhemska budgetunderskott, finns i hans första bok, Super Imperialism: The Economic strategy of American Empire (1972), och det gav honom internationellt erkännande. Boken har översatts till många språk.” Det senare citatet förklarar naturligtvis varför Micael inte är ekonomisk rådgivare i Väst och varför han är det i Kina. Årets bok ”The destiny of civilization” beskriver ingående resultatet av att undervisningen i ekonomi helt har urartat i Väst ”Dagens akademiska huvudfåra har fångats in av rentierklasserna. Det är inte omedelbart uppenbart att denna moderna skola är en reaktion diametralt motsatt det grundläggande antagandet, logiken och framför allt värde-, pris- och ränteteori som utvecklades av klassiska ekonomer på 1800-talet. Det klassiska målet var att främja industrikapitalismen genom att begränsa den postfeodala rentierklassens påträngande makt. Adam Smith, David Ricardo, J. S. Mill och till och med Karl Marx anförs som grundare av ekonomi som disciplin, utan att erkänna att deras grundläggande begrepp förkastas idag, just för att deras gemensamma mål var att förhindra det räntesökande och ekonomiska problem som plågar dagens finansialiserade kapitalism.” Om vi vill förstå hur våra bland annat i ekonomi djupt okunniga politikerklass, så definitivt som vasaller hamnat i knät på USA-imperialismen, bör vi fortsätta att följa vad Michael Hudson skriver och intervjuer med honom.
På Sveriges nationaldag, den 6:e juni, kunde jag till exempel läsa Driver USA/Nato (med WEF:s hjälp) på för en global hungersnöd i det globala syd? ”Visar sig proxykriget i Ukraina bara vara en upptakt till något större, som involverar världens hungersnöd och en valutakris för länder med livsmedels- och oljeunderskott?
Många fler människor kommer sannolikt att dö av hungersnöd och ekonomiska störningar än på det ukrainska slagfältet. Det är därför lämpligt att fråga sig om det som tycktes vara Ukrainas proxykrig är en del av en större strategi för att låsa in USA:s kontroll över internationell handel och betalningar. Vi ser ett ekonomiskt beväpnat maktövertagande av det amerikanska dollarområdet över det Globala Syd såväl som över Västeuropa. Utan dollarkrediter från USA och dess IMF-dotterbolag, hur kan länder hålla sig flytande? Hur hårt kommer USA att agera för att blockera dem från att avdollarisera och välja bort den amerikanska ekonomiska vägen?
Är världens hungersnöd och betalningsbalanskris en medveten USA/Nato-politik?
Den 3 juni åkte Afrikanska unionens ordförande Macky Sall, Senegals president, till Moskva för att planera hur man ska undvika störningar i Afrikas livsmedels- och oljehandel genom att vägra att bli brickor i USA/Natos sanktionspolitik. Hittills under 2022 noterade president Putin: «Vår handel växer. Under de första månaderna i år växte den med 34 procent. Men Senegals president Sall oroade sig för att: «Anti-ryska sanktioner har förvärrat denna situation och nu har vi inte tillgång till spannmål från Ryssland, främst till vete. Och, viktigast av allt, vi har inte tillgång till konstgödsel.»
Diplomater från USA tvingar länder att välja, med George W. Bushs ord, «du är antingen för oss eller emot oss». Lackmustestet är om de är villiga att tvinga sina befolkningar att svälta och stänga ner sina ekonomier på grund av brist på mat och olja genom att stoppa handeln med världens eurasiska kärnländer [som utgörs] av Kina, Ryssland, Indien, Iran och deras grannar.”
