oss 100 kroner!
Det største damprosjektet på det afrikanske kontinentet kaster sine lange skygger over grensekonfliktene mellom Etiopia og Sudan, og dette kan føre til krig om vannet i det nordøstlige Afrika, skriver Marcus Jönsson for den svenske avisa Proletären.
Av Marcus Jönsson, Proletären.
De senaste veckorna har flera incidenter på gränsen mellan Etiopien och Sudan ökat spänningarna i regionen betydligt, till den punkt att det finns risk för att ett krig bryter ut mellan de båda länderna. I söndags skedde den senaste skottväxlingen mellan etiopiska och sudanesiska trupper, dock utan några bekräftade döda.
Den 11 januari dödades fem kvinnor och ett barn av regeringsstödd etiopisk milis, enligt Sudans regerande övergångsråd (Transitional Sovereign Council, TSC).
Dådet skedde i den omstridda gränsregionen al-Fashqa, på den sudanesiska sidan gränsen, men där etiopiska bönder i skydd av miliser odlat mark i åratal, vilket Sudans förre president Omar al-Bashirs styre tolererade.
Men de senaste månaderna har temperaturen höjts rejält i dispyten om gränsområdet, och på det förra årets sista dag tog sudanesisk militär kontroll över en del av al-Fahsqa. Sudan anklagar den etiopiska regeringen för att stödja miliserna som tidigare kontrollerade området, vilket regeringen i Etiopiens huvudstad Addis Abeba tillbakavisar.
Presidenten för övergångsrådet, som styr Sudan sedan störtandet av al-Bashir 2019, Abdel Fattah al-Burhan, är också befälhavare för den sudanesiska militären. Dagen efter attacken på kvinnorna besökte al-Burhan delstaten al-Qadarif, där al-Fashqa ligger, och talade till soldaterna som stationerats vid gränsen.
– Hur länge måste vi ha tålamod? Allt har en gräns och den här situationen har överskridit sin. Det här är vårt land och vi är alla villiga att dö för det här landet, till sista man, sa al-Burhan i en video på TSC:s Facebooksida.
Regeringen i Addis Abeba, med premiärminister Abiy Ahmed i spetsen, anklagar å sin sida övergångsrådet i Sudans huvudstad Khartoum för att inte agera självständigt. I ett tal i slutet av december sa Abiy Ahmed att det är andra aktörer som ligger bakom Sudans truppförflyttningar till gränsen.
Utan att säga det rakt ut syftade han på Egypten – som i november höll militära flygövningar med Sudan och som i december uttalade sitt fulla stöd till Sudan efter en etiopisk attack vid gränsen i al-Qadarif.
Anledningen är att Egypten är låst i en hård diplomatisk strid med Etiopien om den enorma damm som sedan tio år tillbaka byggs i landet, bara två mil från gränsen mot Sudan. Dammen, med det ståtliga namnet Stora etiopiska renässansdammen (GERD, efter sina initialer på engelska), byggs på Blå Nilen som rinner från Tanasjön i Etiopien, och vattenkraftanläggningen kommer att bli Afrikas största.
Blå Nilen står för mer än 80 procent av vattenflödet i Nilen. Den löper från Etiopien genom Sudan, flyter samman med Vita Nilen i Khartoum och rinner ut i Medelhavet vid egyptiska Alexandria.
Egypten, vars vattentillförsel till 90 procent kommer från Nilen, ser dammen som ett existentiellt hot, fruktar att den kommer att strypa landets vattenförsörjning och har under hela bygget motsatt sig att Etiopien ska kunna kontrollera vattenflödet i floden.
Sudan delar i viss mån Egyptens oro, men har tidigare under bygget haft större förståelse för Etiopiens position. Sudan vill också ta del av elektriciteten som dammen kommer generera, och som både Sudans och Etiopiens miljoner fattiga behöver. I Sudan har omkring 60 procent av de närmare 45 miljoner invånarna tillgång till el, i Etiopien mindre än 45 procent av de cirka 115 miljoner invånarna, enligt Världsbanken.
I slutet av oktober förra året fick USA:s dåvarande president Donald Trump Sudan att upprätta diplomatiska relationer med Israel, i utbyte mot att USA tog bort Sudan från listan över länder som sponsrar terrorism. I samband med det uttalade sig Trump – nära allierad med Egyptens president Sisi – om Egyptens syn på bygget.
– De kommer spränga dammen till slut. Jag sa det högt och tydligt, de kommer att spränga den där dammen. Och de måste göra någonting, sa Donald Trump.
Då hade USA en månad tidigare dragit in biståndspengar till Etiopien för att bygget inte stoppats.
Ytterligare ett år tillbaka i tiden, i september 2019, bad Sisi Trump om hjälp med att få till stånd en överenskommelse mellan länderna. Trumps finansminister Steven Mnuchin förhandlade fram ett avtal mellan Egypten, Sudan, Etiopien och Världsbanken, men som Etiopien aldrig undertecknade.
I somras fyllde Etiopien GERD:s nedersta del för första gången. Förhandlingarna om den två kilometer långa och 145 meter höga dammen har sedan dess förts i Afrikanska Unionens regi, men strandade återigen för två veckor sedan. Och förra veckan sa USA:s tillträdande utrikesminister Antony Blinken att situationen på gränsen mellan Sudan och Etiopien riskerar att ”koka över”.
USA är inte den enda stormakten med politiska och ekonomiska intressen i regionen. Kina investerar stort i alla de tre berörda länderna, inom ramen för jätteprojektet Belt and Road Initiative (BRI, ”den nya sidenvägen”). Kina är Etiopiens största handelspartner och beräknas ha bidragit med mer än en tredjedel av kostnaderna för dammbygget, som totalt uppgår till 5 miljarder dollar.
Elektriciteten från dammen ska också hjälpa till att driva den kinesiskbyggda järnväg som går från Addis Abeba till det lilla kustlandet Djibouti i norr, vars huvudstad och hamn har ett mycket strategiskt läge mellan Röda havet och Adenviken.
Även Suezkanalen i Egypten, mellan Röda havet och Medelhavet, är ett viktigt nav för Kinas BRI-planer. Kinas ambassadör i Addis Abeba har också uttryckt att Kina hoppas att meningsskiljaktigheterna mellan Etiopien och Egypten ska lösas genom dialog och fredliga förhandlingar.
Sammanstötningarna mellan Etiopien och Sudan kommer när det redan finns en växande humanitär kris i området, två månader efter att etiopiska regeringsstyrkor intog regionen Tigrays huvudstad Mekelle.
Den etiopiska centralregeringens krig mot TPLF (Tigreanska folkets befrielsefront) har lett till att fler än två miljoner människor i Tigray tvingats lämna sina hem. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har fler än 60.000 tigreanska flyktingar tagit sig över gränsen till Sudan från Tigray, längst uppe i Etiopiens nordvästra hörn.
I måndags rapporterade FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, UNOCHA, att de har börjat flytta de tigreanska flyktingar som tagit sig till Sudan, bort från områdena vid gränsen där stridigheter skett. Samtidigt riskerar hundratusentals människor som fortfarande befinner sig inne i Tigray att svälta, enligt FN och en rad humanitära organisationer, eftersom det mesta av regionen fortfarande är avskuret från omvärlden sedan november.
Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed fick Nobels fredspris 2019 för fredsavtalet mellan Etiopien och Eritrea. Många tigreaner som gått över gränsen till Sudan har vittnat om att soldater från Eritrea i norr också befinner sig i Tigray, där tigreanerna och TPLF är fast mellan tre antagonister: etiopiska regeringsstyrkor, eritreanska soldater och amhariska miliser. Amhara är regionen söder om Tigray i Etiopen.
Det kommer dessutom uppgifter om att även somaliska soldater, som skickats till Eritrea för militär träning, ska ha använts i Tigray.
Det finns också mängder av vittnesmål från flyktingar om etniskt motiverat våld mot tigreaner, och FN:s särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikt, Pramila Patten, varnade förra veckan för ”seriösa anklagelser om sexuellt våld” i Tigray, inklusive rapporter om individer som under vapenhot tvingats våldta familjemedlemmar.
Enligt ett uttalande från Abiy Ahmeds regering i december dödades inga civila under offensiven i Tigray över huvud taget, men det handlar snarare om tusentals döda – inklusive amhariska migrantarbetare som mördades i en av flera massakrer som begicks i Tigray i november.
Innan Abiy Ahmed blev premiärminister 2018 styrde TPLF Etiopien i nästan tre decennier, med en federal modell baserad på etnisk tillhörighet. Abiy Ahmed förespråkar en mycket starkare centralstat och anklagas av TPLF för att ha rensat statsapparaten på tigreaner.
Med våldsamheter inte bara i Tigray och Amhara, utan även i regionen Benishangul-Gumuz söder om Amhara, där flera hundra civila dödats i olika massakrer den senaste månaden, behöver inte fredspristagaren Abiy Ahmed ytterligare ett krig – och förhoppningsvis lugnar situationen vid gränsen ner sig om länderna lyckas nå ett avtal om hur högt Etiopien får fylla sin damm.
Kina, som definitivt inte har något intresse av ett nytt krig i regionen, borde också kunna använda sitt inflytande för att nå en diplomatisk lösning mellan Etiopien, Sudan och Egypten.
Om inte det lyckas, finns det risk för att en gnista för många vid gränsen startar det första vattenkriget i klimatkrisens tid.
