oss 100 kroner!
Av August Eliasson.
Nästa vecka väntas en stor majoritet av FN:s medlemsstater godkänna ett globalt ramverk för migration. Förpackat som humanism och mänskliga rättigheter ska undertecknande länder främja arbetskraftsimport.
Denne artikkelen av August Eliasson ble først publisert i Proletären.
Efter att först knappt ha uppmärksammats alls har FN:s ramverk för migration de senaste veckorna blivit föremål för rykten och spekulation. Medan vissa anklagar ramverket för att påtvinga länder öppna gränser, påpekar andra att det bara samordnar en reglerad migrationspolitik.
Det 31 sidor långa dokumentet är inte juridiskt bindande. Det tvingar ingen stat att ändra sin migrationspolitik eller öppna gränserna. Tvärtom bekräftas ”alla staters självständiga rätt att bestämma över sin nationella migrationspolitik och sina befogenheter att styra över migration inom sin egen jurisdiktion […]” (paragraf 15, c). I praktiken stakar ramverket dock ut riktningen för en global migrationspolitik.
Ett antal länder, däribland USA, Ungern, Österrike, Polen och Australien, kommer inte att underteckna ramverket av olika skäl. De har bland annat kritiserat det för att undergräva ländernas självständighet och att inte göra skillnad på legala och illegala migranter. I flera av dessa länder är situationen speciell, som USA där en stor andel av migranterna är illegala. (Enligt en studie från i år beräknas antalet illegala migranter i USA vara mellan 16 och 29 miljoner.)
FN:s ramverk sägs syfta till att både ”optimera de allmänna fördelarna med migration, och samtidigt hantera riskerna och utmaningarna för individer och samhällen i dess ursprungs-, transit- och målländer”. Länderna uppmanas visserligen att ta itu med faktorer som driver folk från sina hemländer men samtidigt upprepas fördelarna med migration gång på gång.
Ramverket handlar – trots viss begreppsförvirring i debatten – inte om flyktingar utan om migranter av olika status, såväl legala som illegala. I praktiken innebär det såväl regelrätta arbetskraftsmigranter och gästarbetare som flyktingar som inte bedömts ha asylskäl. FN har tagit fram ett separat ramverk för flyktingar som dock inte kommer att diskuteras på konferensen i Marocko.
Ramverket består av 23 målsättningar samt förslag på åtgärder. Flera målsättningar rör mer allmänna – och rimliga – åtaganden som utbyte av information om migration, bekämpande av trafficking och migrantsmuggling, grundläggande mänskliga rättigheter för migranter oavsett status och integration av migranter som får permanent uppehållstillstånd.
Den målsättning som fått mest uppmärksamhet berör bland annat media. Enligt målsättning 17 ska undertecknande länder ”främja en öppen och evidensbaserad offentlig debatt om migration […]”, men också utbilda journalister i ”migrationsrelaterade frågor och terminologi för att gynna etisk rapporteringsstandard […]” samt ”stoppa all offentlig finansiering eller materiellt stöd till medieaktörer som systematiskt uppmuntrar intolerans, främlingshat, rasism och andra former av diskriminering gentemot migranter, i full respekt för mediefriheten”. (Obj 17, c)
Det sistnämnda har fått Svenska journalistförbundet att ställa sig kritiskt till ramverket.
Det är dock inte politiskt korrekta formuleringar om människors lika värde som är kärnan i ramverket. De tydligaste målsättningarna och förslagen på åtgärder gäller rörligheten för arbetskraft.
I ramverkets femte målsättning, ”Öka tillgängligheten och flexibiliteten för möjligheterna till reguljär migration”, är målsättningen att ”underlätta regional och interregional rörlighet för arbetskraften […]”.
De är medvetna om att en helt oreglerad, kaotisk och förslummad arbetsmarknad inte gynnar kapitalisterna som klass.
Denna rörlighet ska garanteras genom internationella samarbetsavtal som visumsamarbeten (Schengenavtalet är ett exempel på ett sådant) eller ”samarbeten för rörlig arbetskraft”. Avtal ska slutas i enlighet med ”lokala och nationella behov på arbetsmarknaden och befintlig kompetens, i konsultation med den privata sektorn och andra relevanta intressenter.” Arbetskraften ska matchas mot behoven i varje nation för att ”försäkra en marknadsmässig rörlighet för kontrakterad arbetskraft […]” (Obj 5, b, c och e).
Enligt ramverkets sjätte målsättning ska länder visserligen ”förse migrantarbetare […] med samma rättigheter och skydd utvidgat till alla arbetare i respektive sektor, som rättvisa och gynnsamma arbetsförhållanden [och] lika lön för likvärdigt arbete […]”, men det kommer knappast förhindra låglönekonkurrens, som är själva syftet med fri rörlighet för arbetskraft.
Skrivningen skvallrar dock om en vilja hos delar av eliten att stävja den mest öppna exploateringen av migrantarbetare. De är medvetna om att en helt oreglerad, kaotisk och förslummad arbetsmarknad inte gynnar kapitalisterna som klass.
Samma förhållningssätt gäller kapitalisternas syn på migration. Inget av förslagen i ramverket kräver helt fri rörlighet för arbetskraft, i bemärkelsen öppna gränser. Tvärtom vill de ha möjlighet att reglera och styra över den – utefter sina egna behov av billig och flexibel arbetskraft. Och det är just detta som FN:s ramverk för migration syftar till, oavsett humanistisk fernissa.
Les også:
Danske kapitaleiere har fått smaken for billig arbeidskraft fra Øst-Europa
Svensk LO vil skape et lavtlønnsarbeidsmarked for immigranter
FNs nye migrasjonstraktat er en skandale
