Han slickar miljardärernas fötter

5
Mikael Nyberg

Av Mikael Nyberg.

Varje år kommer nya böcker om Sveriges mäktigaste finansfamiljer och koncernchefer. Överklassen tycks bära upp landet med sin företagsamhet. I biografierna och memoarerna framgår sällan vad som händer i andra änden. Hur rikedomen växer ur ett arbetsliv där alltfler tvingas jäkta sig fram i enahanda, strikt övervakade rutiner. En artikel om den senaste boken i genren. Arbetet 20 oktober 2017.

EN UNDERSKÖTERSKA inom hemtjänsten berättar anonymt på Aftonbladets debattsida hur det är att komma tillbaka till kontoret efter en arbetsdag. Hon har lyft gamla människor som varken har draglakan eller höj- och sänkbar sjukhussäng, tvättat dem med de hygienartiklar som funnits att tillgå i lägenheten och röjt upp bland spyorna när vinterkräksjukan härjat. Men chefen är inte nöjd: ”Varje liten minut av våra arbetsdagar registreras. Ibland kan arbetsgivaren printa ut ett papper av vår arbetsdag och fråga vad vi gjorde där och där och där, tider vi inte varit inloggade hos en kund. Då får man berätta att ‘där var jag på toaletten’ och ‘där stannade en anhörig mig i porten och småpratade om sin mamma.’”[1]


Denne artikkelen av Mikael Nyberb ble først publisert i avisa Arbetet, og siden på bloggen til Nyberg.


Vårdarbetarna inom hemtjänsten hade tidigare tid att stanna en stund vid hembesöket. De var oftast fast anställda. De återkom till sina brukare, de kände dem, och de hade frihet att tillsammans med de äldre och sjuka avvika från rutinerna. Det fanns utrymme för icke schemalagda aktiviteter. I de privata hemtjänstföretagen och i New Public Management-systemets offentliga vårdenheter råder tvärtom brist på tid, kontinuitet och handlingsutrymme.[2] Timanställda jäktar runt med en GPS-uppkopplad mobiltelefon, ålagda att inom ett förutbestämt tidsintervall klara av ett antal standardiserade sysslor.

Så är det på många håll i arbetslivet. Yrken finfördelas i enahanda, strikt övervakade rutiner. Utrymmet att företa sig något efter eget huvud, att söka sig utanför boxen, krymper nere på golven.

Men i samhällets överdel hyllas företagsamheten. Förr personifierade majestätet och bördsaristokratin riket, nu tycks entreprenören bära upp landet. Inte proletären med F-skattsedel i handen eller pizzabagaren som jobbar 12-13 timmar om dygnet sex dagar i veckan, utan storföretagaren som med fiffighet och envetet arbete erövrar världsmarknaden.

En hel litteraturgenre ägnas dessa hjältar. Bokförlagen publicerar memoarer, biografier och krönikor om blågula framgångar i den stenhårda konkurrensen. En del av böckerna är som Percy Barneviks Jag vill förändra världen långa försvarstal från ledare som vill bättra sitt rykte, och många av biografierna är påfallande ointressanta i sin andäktiga tillbedjan av företagaren. Men även de kritiska granskningarna sitter ofta fast i en idealbild av marknadens gode furste. Den en gång högt uppsatte vd:n Lars Bern anklagar kapitalföreträdare som Peter Wallenberg, Percy Barnevik och Håkan Mogren för att sälja ut landets kronjuveler, men kritiken utmynnar i en nostalgisk längtan efter den gamle Marcus Wallenberg.

Anders Ström, knuten till tidningen Aktiespararen, bidrar i höst till genren med boken Sveriges mäktigaste familjer (Lind & Co). Här är det inte tal om kritisk granskning. Han inleder visserligen med några vändningar kring CH Hermanssons klassiska analys av den kapitalägande svenska överheten, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, men det enda Ström tillför av värde är en aktuell lista över de översta bland de översta. Hermansson har i sin bok från 1962 mer än den uppdaterade aktiekrönikören att säga oss om kapitalismens mekanismer anno 2017.

Ström listar de mäktigaste en efter en, intervjuar några av dem och klär dem i managementprosans framgångsvokabulär. Perspektiven är ”hisnande”, får vi veta. Kapitalisten har ”skapat sin förmögenhet på egen hand” med ”järnhård vilja” och ”envishet”, gör ”långsiktigheten till ett signum” och uppvisar därutöver såväl ”ödmjukhet” och ”bondförnuft” som ett ”genuint engagemang för miljön, klimatfrågan och rättvisa arbetsförhållanden”. Allt är förstås synnerligen blågult. Marcus Wallenberg förklarar i en intervjuerna att svenskarna har en alldeles särskild ”entreprenöriell läggning”: ”Vikingarna var ju likadana. Vi har gränslös handel i blodet, så om vi bara tar tag i all den här kraften som finns inom oss, så har vi alla möjligheter att ta nästa steg i utvecklingen.”[3]

Anders Ström förstår vad som avses. 1970-talet med dess vänstervåg, regleringar och skatter var en prövning. Men nu har Sverige, gudskelov, blivit ett paradis för de förmögna.

Han slickar miljardärernas fötter och vill få oss att tro att det går oss väl om vi tar efter. Vårt land behöver ”ägare av kött och blod”, upprepar han boken igenom. Tanken återkommer på många håll i litteraturen om storföretagarna: endast en modern aristokrati med privata förmögenheter som går i arv generation efter generation kan säkra långsiktighet i investeringar och ekonomisk utveckling.

Ström ryggar lika lite som sina kolleger för följderna. Han noterar att familjen Wallenberg, den rikaste i landet, i början av 1960-talet med hjälp av sina stiftelser förfogade över en förmögenhet som motsvarade drygt 0,5 procent av Sveriges BNP. 2014 äger familjen Kamprad 550 miljarder kronor, lika mycket som 14 procent av vår BNP. Stefan Persson äger 215 miljarder, lika med 7 procent av BNP. För Ström är det trevliga nyheter, en lyckosam effekt av ”bättre villkor för storföretagande och ägande”.[4]

Innebörden: På den kapitalistiska världsmarknaden förutsätter varje långsiktighet som sträcker sig bortom närmaste bokslut en historiskt enastående koncentration av makt och rikedom.

”Att bestämma själv och göra som jag vill är livskvalitet för mig”, säger Frederik Paulsen, nia på listan över de svenska miljardärerna.[5] Företagandet, friheten att arbeta och leva efter eget sinne, blir liksom pengarna ett privilegium för frälset i samhällets allt tunnare överskikt.

De kallar sig gärna industrialister. Det hindrar inte snabba cash på investeringar i riskkapitalbolag och finansiella operationer. Familjen Wallenberg tillhör de stora operatörerna på marknaden för privatiserade allmänna tjänster och tillgångar. Till egendomarna hör vårdkoncernen Aleris med en hemtjänstpersonal som GPS-övervakad jäktar från kund till kund.

Vikingarna hade också trälar.

Mikael Nyberg, Arbetet 20 oktober 2017

Noter

[1]  Aftonbladet 150402, http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article20570015.ab

[2]  Marta Szebehely: Jämlikhet och individanpassning – ett realistiskt ideal för den svenska äldreomsorgen?, Socialvetenskaplig tidskrift, nr 3-4/2014, s. 393 ff., Marta Szebehely: Vinstsyfte i äldreomsorgen, publicerad i Alla dessa marknader, Årsbok från Riksbankens Jubileumsfond, red: Jenny Björkman & Björn Fjæstad (2014).

[3]  Anders Ström: Sveriges mäktigaste familjer. Företagen, människorna, pengarna, Lind&Co 2017, s. 59.

[4]  Anders Ström: Sveriges mäktigaste familjer. Företagen, människorna, pengarna, Lind&Co 2017, s. 434f.

[5]  Anders Ström: Sveriges mäktigaste familjer. Företagen, människorna, pengarna, Lind&Co 2017, s. 258.

KampanjeStøtt oss

5 KOMMENTARER

  1. Det är fel att dra alla över en kam. Kamprad har skapat en internationell koncern och samtidigt hållit kvar jobb i Sverige har herrarna Sören Gyll, Percy Barnevik och Håkan Mogren, för att ta några exempel, sett till att svenska storföretag lämnat landet samtidigt som de förgyllt sin egen tillvaro. Med Wallenbergarnas goda minne och, vad gäller Gyll, även med statsmakternas, som ju ägde Procordia då det begav sig. Astra och Pharmacia är ett minne blott, LM Eriksson en skugga av sitt forna jag.

  2. Disse menneskene er det som leder an i den altruistiske revolusjon: https://debatt1.no/kapitalismen-og-det-nye-mennesket-2017/

    Til alt overmål har de fått kronprins Haakon til maskot!!!

    Som Anne-Hedvig sier det i kommentarfeltet:

    «Krompen (også kalt «Davos-Håkon») virker som en glatt fyr – ved å gå inn for globalismen støter han faktisk fra seg halve befolkningen, og viser seg uinteressert i problemene vi vanlige dødelige får ved rovdyrkapitalismen. Særdeles uklokt, og vel ikke i tråd med hans fremtidige gjerning som konge i dette landet?
    Og norsk skole er ikke «bra nok» for barna…
    Tror han og kona er mest opptatt av business og jetset-liv, egentlig. Norge og nordmenn er for smått for disse menneskene som ser seg som ‘global leaders’.
    Kan føye til at Mette Marit bruker pels (ekte, selvsagt) 🙁
    Ikke mine folk!! Men fø på dem må vi.»

    • «NOE» har vært galt veldig lenge, men antagelig må det bli så til de grader ekstremt på nesten alle områder, at mennesker begynner å våkne opp og skjønne dybden i tilværelsen – utenfor de manupulerte LIV vi er blitt hjernevasket til å TRO må være slik i evig tid.

      Alle «ROYALTIES» hoder sammen. I mange år har jeg måtte forlate stuen Nyttårsaftene når Kongen har holdt sin Nyttårstale for «ALLE VÅRE NYE NORDMENN» – og sin GLOBALISME og MULTIKULTI AGENDA for The New World Order, som nå faktisk ER på plass og har vært det lenge igjennom Internasjonale Organisasjoner og Pengefond.

      Når Kongefamilien i tillegg stiller opp OFFENTLIG med ISLAMISTISK Rådgiver og Hoffdame i ISLAMSK UNIFORM i Kongelig Begravelse i Tyskland – skal vi alle omfavne denne fantasiske ILLUSJONEN, om et bedre liv ved å blande de mest laverestående individer med alle andre. VI SKAL BLI DUMMERE i Norden ennn det vi hittil har vært. IQ i Midøsten er i snitt på 80, det er lavmål i Norden – hittil hvor 100 og derover er har vært normalen. Nå skal vi alle ned på dette 3.verdens nivå eller helst UNDER – slik at vi FRIVILLIG ikke skjønner hva som foregår.

      ISLAM er ikke en Religion. Det er en Politikk for de som betegner seg selv som OVERKLASSEN. Som EIER ALT, BESTEMMER ALT og har EVIG LIV. ISLAM og ZIONISME er det samme. Det er slik verden «Regjeres» av en liten overklasse, de er jo sååå vakre, pene å se på – med lånte fjær fra hele Moteindustrien og Kapitalens VOKTERE og PLANLEGGERE.

      «NOE» ser ut til å gå galt…ikke kun for DEM, men de trekker hele Verdens-samfunnet med seg ned i Avgrunnen. Er det slik manm «LEDER» i vår tid?

      Se på Dronning Elisabeth av England. (Alle er i samme familie) og de som er «VERDIGE» av Stats-kunstnere og Ideologer heves opp til og «Adles» for sin innsats for KRONEN. Ta en titt på HVA denne Familien i England «EIER» på Facebook: USA, CANADA, AUSTRALIA …de må alle underkaste seg KRONEN. The HOLY SEA…. VI» Folket er ikke-eksisterende, for JEG som INDIVID er den som Tenker, handler og Føler. KUN jeg som MEG kan ha eksistens.

      Derfor er dette «VI» dette Fellesskapet som nærmest er blitt GLOBALT, i stadig NY ORDER, Nye Former for å skjule sin egentlige Hensikt: VERDENSHERREDØMME – for de FÅ INDIVIDER på TOPPEN av PYRAMIDEN. Folket, MASSEN en gedigen samling av INDIVIDER som alle har forsvunnet, gått i oppløsning i denne ILLUSJONEN av ENHET, som da skal styres i den retningen INDIVIDENE på toppen har bestemt. Slaver av mange forskjellige raser og kulturer – men ALLE skal i den samme RETNING: «VI» skjønner verken retnig eller målet -det kan kun et Reflekterende og Selvstendig tenkende INDIVID. Derfor må INDIVIDET forsvinne i MASSEN, jo større jo bedre.

      For de som ikke har forstått dybden: Dette er Den så Prisede SOSIALISMEN, KOMUNISSMEN og andre konstruerte ISMER. NAZISME var Nasjonal SOSIALISME, Fascisme det samme. Alle Demokratier priser SOSILISMEN, Det Hellige FELLESSKAPET med angivelig LIKHET; TROSKAP OG BRODERLIGHET og RETTFERDIGHET for ALLE.
      Man kan få mennesker til å TRO nært sagt hva det skal være, men å TRO på SEG SELV som INDIVID er bannlyst. «VI» skal tro på de «Høyerestående» Royalties – de meget synlige og levende SYMBOLER på MAKT, ÆRE og RIKDOM, og de mer USYNLIGE som fungerer i bakgrunnen, en MØRK side vi sjelden får SE direkte.

      å kunne si: «JEG ER» …er noe av det mest kraftfulle et menneske kan si, for det er ingen andre enn MEG SELV som kan si «JEG ER»….og det påfølgende. Å snakke om «VI» eller å si «Man» «Humanity» «Regjeringen» er å skjule sitt eget JEG og sin egentlige hensikt og IDENTITE-T både for seg selv og alle andre.

      Etter større kriser rømmer the «Royalties» sine respektive Nasjoner, eller må flykte. Det utrolig smarte er med Globalisering og utvisking av NASJONALSTATEN og (INDIVIDET) kan de fortsette sin Rolle til Evig tid, som Paven, Romerriket og Den Engelske Imperialisme – som fortsetter – kun formen forandrer seg for å kunne fortsette ILLUSJONEN og TEATRET om VERDEN, MAKTEN og MONOPOL på GUDDOMMELIGHET og Verdensherredømme for noen få. Religion og Politikk opererer alltid i sammen – ikke alltid åpent, men i det skjulte.

    • Vi må også fø på et EU-korps uten magemål som nå øker sin «apanasje» fra Danmark med 17-18%. Da vet vi hva vi har i vente. Når det gjelder vår eminete kongelige filmstjerne og hennes mange avlysninger pga sykdom, stiller det seg slik at hadde jeg vært i nær omgangskrets ville jeg tatt en lommelykt og rettet mot de to pene vakre øynene for å observere nøye pupillens størrelse. .

LEGG IGJEN EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.