USA:s odemokratiska val

4
Anders Romelsjö
Anders Romelsjö

Regeringarna i så kallade ”demokratiska länder” som USA, Belgien, Frankrike, Tyskland, Kanada, Qatar och Saudiarabien tillät inte syrier att rösta. Däremot hyllar flera av dessa länder statskuppsregeringen i Kiev och valet där, samt tar avstånd från demokratiskt valda Hamas. Man kallar valet i Syrien en fars, men sluter upp bakom det av valet i djupt korrumperade Afghanistan, där en betydande (större än i Syrien troligen) av landet inte kontrolleras av regeringen hyllas, och där kandidater som vill att USA och andra angripande stater genast ska lämna landet inte kan delta.

USA har medverkat i att störta demokratiskt valda regeringar i flera länder och har försökt påverka val i flera andra länder, med odemokratiska metoder. USA har också bidragit till att störta demokratiskt valda regeringar som Mossadeq i Iran och Arbenz i Guatemala 1953, Sukarno i Indonesien 1965, Sihanouk i Kambodja, Allende i Chile 1973, Grenada 1986. Dessutom alla försöken att störta Castro, Chavez och sandinister i Nicaragua. Samt Aristide på Haiti och Selaya i Honduras detta millenium.
Jag kan tillägga
att jag bott ett år i USA och besöker släktingar och samarbetspartner i USA vart eller vartannat år samt har övervägande positiva erfarenheter i kontakten med olika människor i USA.

DN skriver idag ”Republikanerna är djupt impopulära. Över hälften av amerikanerna tycker direkt illa om partiet, många uppfattar det som extremt och på ständig drift högerut. Ändå tyder allt på republikansk seger i dagens mellanårsval till kongressen, överläget i representanthuset kommer att utökas och en majoritet i senaten sannolikt säkras.”. Jag menar att det mesta blir sig likt oberoende av vem som vinner (se nedan). Ett valdeltagande på 40 % väntas, vilket i andra länder skulle ses som ett fiasko, och ligger långt efter valdeltagandet i östra Ukraina i Helgen.

I USA har demokratin upphört enligt ex-president Carter, och där råder plutokrati då det gäller valet, vilket beskrivits i flera blogginlägg.

Låt oss åter se på USA:s valsystem.

Frågan är viktig då USA är världens enda stormakt (supermakt). Än mer, då USA kritiserar andra länder för bristande demokrati. Och än mer då USA startar krig med det uppgivna motivet att införa demokrati (förre presidenten GW Bush prisar sig för att ha infört demokrati i Irak). Jag har i tidigare blogginlägg påvisat att demokratin under senare år minskat på olika områden i USA, baserat på bedömningar av jurister i USA. I debatt har jag då bl.a. replierat på bedömning av statsvetare och andra att det finns grader av demokrati och mellanformer mellan diktatur och demokratin. En dikotom uppdelning av demokrati och diktatur är inte möjlig menar dessa forskare.

I boken ”Dollarocracy – how the money and media election complex is destroying America” ges en ingående och skrämmande analys som påvisar hur valsystemet i USA alltmer fjärmat sig från att vara demokratiskt. Den är skriven av ansedde professor Robert E McChesney och John Nichols som är journalist vid tidningen Nation.

I inledningskapitlet får vi veta att presidentvalet 2012 kostade 10 000 000 000 dollar, dvs. motsvarande 65 miljarder svenska kronor, efter en kraftig ökning sedan 2008. Enligt radionyheterna igår uppgick kostnaderna för dagens val till 4 miljarder dollar, rekord för mellanårsval. Har detta stöd hos väljarna? Enligt en opinionsundersökning av ett slumpvis urval i USA 2012 trodde 59 % att valen i USA är riggade för att ge resultat som är bortom väljarnas kontroll. Enligt en annan opinionsundersökning i USA året innan menade 45 % att det var bättre att välja medlemmar till USA:s kongress genom lottning bland telefonnummer i telefonkatalogen än i valen. Vi minns att Obama fick motsvarande 100 miljoner kronor i kampanjstöd från Wall Street 2008, varav 7 miljoner från Guldman Sachs.

Låt mig behandla andra viktiga karakteristika för valsystemet i USA.

1. Svårigheter att få rösta. I USA måste man registrera sig en viss tidpunkt före valet. DN skriver 25/9 2012 att ”Nya vallagar gör det svårare för minoriteter att rösta” och ”Vid valet 2008 missade 6 miljoner amerikaner sista datum för registrering och kunde ej rösta.” Vid valet 2008 var bara 71 % (146 miljoner invånare) av alla röstberättigade registrerade enligt USA:s SCB. Genom de nya vallagarna med skärpta krav på foto-id (som 11 % saknar, 25 % bland svarta), ökar svårigheter för röstregistrering och poströstning, vilket särskilt drabbar de med mindre resurser, en grupp som anses främst vilja rösta på demokraterna. Vidare saknar de miljontals medborgare i USA som är dömda till fängelse rösträtt.

2. Lågt valdeltagande. Vid president- och kongressval röstar sedan decennier endast 50-60 % av de röstberättigade. Vid presidentvalet 2008 röstade knappt 130 miljoner, vilket var knappt 62 % av alla röstberättigade (Wikipedia), den högsta siffran sedan 1968. Obama fick knappt 53 % av rösterna, vilket innebär att knappt 33 % av de röstberättigade aktivt röstade för Obama. Då GW Bush vann över Al Gore år 2000 hade den senare fler röster, valdeltagande var lägre, varför den valde presidenten bara fick drygt 25 % av de röstberättigades röster. Vid dagens mellanårsval väntas lägre deltagande.

3. Elektorsystemet, som gynnar delstater med mindre befolkning. Detta kan innebära att den kandidat som får flest röster inte vinner. Vid valet 2000 fick Al Gore 48,4 % av rösterna medan segraren GW Bush fick 47,9 %. Elektorsystemet medför att valdeltagandet lätt sjunker i delstater som anses säkra för ena parten, varför en del av dem som sympatiserar med motståndaren avstår.

4. En stark ekonomi behövs hos presidentkandidaterna, med ekonomiskt stöd från näringslivet i praktiken. Detta ger lätt ett beroende, och inte för inte kommer många av GW Bush och Obamas män från näringslivet.

5. Smutskastning av motståndaren i annonser och reklam dominerar. Vid presidentvalet 2008 användes 2 800 miljoner dollar till TV-reklam, medan beloppet i år beräknas bli 5 000 miljoner dollar.
År 1972 spenderades 37 miljoner USD totalt på politisk reklam i TV, vilket var fyra gånger mer än 1960. Dessa 37 miljoner USD 1972 motsvarar 200 miljoner år 2012. I presidentvalet 2012 spenderar man alltså 25 gånger mer på TV-reklam än 1972. Forskning visar att andelen negativa politiska TV-inslag, inkl. de med smutskastning, ökat från 50 % år 2000 till 60 % år 2008. Och andelen var större vid kongressvalen 2010 och var mer framträdande vid presidentvalet 2012.

6. Smutskastningen har effekt. Ett känt exempel är från presidentvalskampanjen 1988. Då ledde den demokratiske kandidaten Dukakis över G Bush den äldre med 17 %. Bush kampanjgäng kom på att Dukakis gett permission till en färgad fånge, som under permissionen våltog en vit kvinna. De kunde blåsa upp detta till, liksom en nedsmutsning av hamnen i Boston, till orimliga proportioner. Vid presidentvalet 2004 ledde under sommaren ledde demokraten John Kerry (nu utrikesminister). Hans insatser i Vietnam som dekorerad soldat i framträdanden med hans ”band of Vietnam brothers” kontrasterade mot Bush som undvikit att ta värvning. Då framträdde en oberoende grupp ”Swift Boart Veterans for Truth”, talesmän för GW Bush som i en serie TV-annonser med framgång förde fram budskapet att Kerry egentligen varit en fegis och förått sin soldatkompisar i Vietnam.

7. Politiska budskap har fått minskad sändningstid.1952 fick kandidaterna 60 minuter på sig att presentera sitt budskap, 1972 20 minuter medan tiden var nere i 5 minuter år 1988. Att man har 3 timslånga debatter på TV mellan presidentkandidaterna i år är förstås bra. De drunknar dock tidsmässigt i all massmediareklam.

8. TV-bolagen skär guld med täljknivar genom den kraftig ökning av betalda politiska TV-inslag. I början av 1990-talet svarade dessa för 2 % av vinsten medan de beräknas svara för 20 % 2012. Och här behövs knappast några säljinsatser av TV-bolagen och de får betalt i förväg.

Vem vinner valet? Verkligheten vinner valet. Detta innebär bland annat att:
* De mycket stora ekonomiska skillnaderna, som ökat under senare decennier kommer att bestå.
* Trenden att den 1 % som äger mest också äger en allt större andel av den totala förmögenheten består
* Den odemokratiska kapitalismen omfattas inte av valet
* Den höga arbetslösheten består
* Det stora budgetunderskottet består eller ökar
* Den mycket höga kriminaliteten består eller ökar

* Förhållandet att en stor andel av befolkningen är undanhållen högre utbildning består
* De mycket höga sjukvårdskostnaderna för samhället och för den enskilde består
* Hälso- och sjukvårdssystemet försämras
* Andelen medborgare som inte kan få acceptabel vård kommer att öka (även Obama försämrar Medicaid)
* De enorma militärutgifterna kommer inte att minska nämvärt.n
* Kärnvapensprogrammets modernisering fortsätter

* Innan Obama & Co kallar andra länders val för ”fars” kan man måhända se sig själva i spegeln?

Sammanfattningsvis innebär utvecklingen en kraftig ökad kommersialisering av politiken där presidentkandidaterna blivit en handelsvara som ska säljas in, och som då också blivit mycket beroende av rika och av storbolag. Den ökade smutskastningen, de fula tricken och den minskade tiden för seriös debatt innebär att demokratin kraftigt urholkats, hur än den definieras. Om detta påverkar valdeltagandet i USA vet jag inte, men folk är där kanske lika trötta på politisk TV-reklam som på annan TV-reklam – ett sundhetstecken.
Hur påverkas utsikterna för stöd och framgång för ett socialistiskt parti som vill ha progressiv skatt, stark allmän hälso- och sjukvård, bra socialförsäkringar och kraftig reduktion av de enorma militärutgifterna?

KampanjeStøtt oss

4 KOMMENTARER

  1. Til opplysning: USA et er to-parti system. Dette bør også forklares. Valgordningen bygger på bruk av enmannskretser. Det er tilnærmet helt umulig for et tredje parti å få noen innflytelse i USA.

    Vi hadde samme type valgsystem også i Norge fra 1905 til ca 1916. Da ble valgsystemet med enmannskretser avskaffet i Norge, og vi fikk et mer representativt system. Hadde man fortsatt med enmannskretser i Norge hadde trolig i dag kun Høyre og Ap vært respresentert på Stortinget pluss noen ytterst få andre representanter (kanskje fra Venstre). Veldig likt det man har i UK.

    I praksis fungerer system i USA slik at hvis feks Tea-Party fraksjonen innenfor det Republikanske partiet har 40% av representantene i kongressen, mens Republikanerne totalt har 60% av representantene i kongressen, så betyr det at Tea-Party gruppen i praksis styrer landet fordi de har flertallet i et parti som igjen har flertall i kongressen. Dvs at det er mindretalls gruppen Tea-Party som har mye større makt i USA enn det antallet skulle tilsi og de kan i stor grad klare å dominere det Republikanske partiet.

    I tillegg får vi også alt det andre som dreier seg om penger i politikken etc.

LEGG IGJEN EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.