oss 150 kroner!
I 2014 ble boka «The Governance of China I» utgitt. 11 år senere ble «The Governance of China V» utgitt. Fem bøker om styring dekker dermed Xi Jinpings år som generalsekretær i Det kinesiske kommunistpartiet (KKP) og leder av partiets sentrale militærkommisjon siden 2012, samt som president i Kina og leder av den sentrale militærkommisjonen i den kinesiske staten siden 2013. Bertil Carlman har lest bøkene og omtaler dem i seks artikler.
I ’gov 5’ återkommer Xi Jinping till sina mer personliga iakttagelser och erfarenheter, och vad de kanske betyder för hans roll som ledare (sid 371). I oktober 2022 håller han ett tal vid ett besök i Yan´an: «Jag bodde och arbetade på landsbygden i norra Shaanxi i sju år. På den tiden, när jag bevittnade lokala bybors svårigheter, tänkte jag alltid på hur jag skulle kunna hjälpa dem att uppnå ett bättre liv. Under detta besök i Yan’an har jag sett stora skördar, bättre transporter och många andra betydelsefulla förändringar. Förr brukade byborna sina terrasser och odlade sina grödor; de böjde sig mot lössjorden med ryggen mot himlen; de slog med sina hackor; de sådde mycket men skördade lite. Det var ett hårt liv. Idag har marginell jordbruksmark förvandlats till skog, med äppelträd planterade på sluttningarna. De vuxna har jobb och stabila inkomster, barnen får en ordentlig utbildning och de äldre får sjukförsäkring – alla lever ett mycket bättre liv. Dessa förändringar i norra Shaanxi återspeglar vad som händer i hela landet.»
Din støtte holder oss gående!
Steigan.no er en av de svært få norske nettavisene med daglig publisering som drives 100 % av frivillige leserbidrag, uten pressestøtte, uten annonser og uten betalingsmur. Takk for at du gjør det mulig.
Støtt oss her
Kinas president Xi Jinping, tillika generalsekreterare för Kinas kommunistiska partis centralkommitté och ordförande för Centrala militärkommissionen (CMC), möter deltagare i CMC:s politiska arbetskonferens i Yan’an, Shaanxi-provinsen i nordvästra Kina, den 17 juni 2024. CMC:s politiska arbetskonferens hölls från måndag till onsdag i Yan’an, en gammal revolutionär bas i Shaanxi-provinsen i nordvästra Kina. Xi deltog i konferensen och höll ett viktigt tal. (Xinhua/Li Gang)
Om några år kommer en ny ledargeneration att ta över i Kina. I den ledningen kommer det inte att finnas någon, som har personliga erfarenheter av hur fattigt Kina en gång var, och hur svårt det kunde vara för många under kulturrevolutionen, när de klassades som Kapitalistfarer.
På det internationella planet präglades den så kallade ’Deng-eran’, 1978–2013, av tillbakadragenhet, ja går det att kalla det annat änundfallenhet? I varje fall ägde en påtaglig omorientering av utrikespolitiken rum. Stöd till befrielserörelser, till exempel UNITA i Angola, upphörde. Kina och Ryssland röstade för de första FN-sanktionerna mot Libyen 2011, och lade ned sina röster vid den senare omröstningen om flygförbudszonen och militärt ingripande. Likaså röstade Kina och Ryssland för alla FN-sanktioner mot Iran mellan 2006 och 2010 – de fyra stora resolutionspaket som riktade sig mot Irans kärnteknikprogram. Av mindre betydelse i omprioriteringen av delar av utrikespolitiken, var att tidningsutgåvor som China Reconstructs och bildtidningen Kina (bland annat på svenska) upphörde.
När vi nu med stort intresse följer det döende nordamerikanska imperiets kamp för överlevnad, och Rysslands och Kinas nuvarande geopolitiska handlande, förstår vi att historien lagt in en överväxel.
’Deng-eran’ fick till följd att Kina gick rätt mycket ’under radarn’ för imperiet, och utan större bekymmer blev Kina medlem i WTO. Andrepiloten (AI) skriver: «Kina blev medlem i WTO den 11 december 2001 och har sedan dess varit en aktiv deltagare i organisationens arbete med att reglera och liberalisera internationell handel. Som medlem deltar Kina i förhandlingar, handelsavtal och tvistlösningsprocesser inom WTO:s ramverk, vilket inkluderar att följa de regler och avtal som undertecknats av medlemsländerna. Kina klassificeras officiellt som ett utvecklingsland inom WTO, men landet har nyligen beslutat att avstå från att begära särskild och differentierad behandling i framtida förhandlingar, vilket visar Kinas engagemang för det multilaterala handelssystemet. Detta innebär att Kina fortfarande behåller sin utvecklingslandsstatus, men inte längre söker de förmåner som normalt följer med denna status i kommande WTO-förhandlingar.
Kinas medlemskap har också inneburit att landet kan delta i tvister och konflikter som rör internationell handel. Exempelvis har Kina tidigare tagit upp frågor mot EU vid WTO när man ansett att EU brutit mot handelsregler, vilket visar att WTO fungerar som en plattform för att lösa handelskonflikter mellan medlemsländer.»
Naturligtvis fick Clintonadministrationen mycket kritik när den röstade för Kinas inträde i WTO: In Hindsight: Evaluating the Complex Legacy of China’s WTO Accession.
Herr Shi Guangshen, Kinas minister för utrikeshandel och ekonomiskt samarbete, undertecknar, med förbehåll för ratificering, Kinas protokoll om anslutning till WTO vid den fjärde ministerkonferensen i Doha i november 2001. Foto: Copyright WTO.
Vi som arbetar för fredens sak så mycket vi förmår, vi anser att det är bra, att Kina nu har ytterligare en plattform att arbeta utifrån, för att kämpa för ökad demokratisering i alla handelsförbindelser mellan jordens länder. Det stärker fredens sak.
När Xi Jinping blev vald till president i Kina och generalsekreterare för det kinesiska kommunistpartiet, var det omöjligt att fortsätta att ’gå under radarn’. Landet hade utvecklats till en mycket mäktig civilisationsstat på många områden. Det blev omöjligt att inte se det.
Ett antal kapitel i ’gov 5’ handlar om internationella förbindelser och åtaganden som den kinesiska staten nu under ’Xi-eran’ tagit sig an. Ett viktigt sådant möte ägde rum den 15:e mars 2023 i Peking. Över 500 partiledare och organisationsledare från mer än 150 länder deltog. Xis huvudanförande hade titeln «Låt oss samarbeta på vägen mot modernisering.» (gov 5 sid 527.)
Om man studerar anförandet närmare ser man klart, hur statsmannakonsten, den diplomatisk förmågan och även den retoriska kunskapen, har halkat efter hos politikerkasten hos oss i väst. Skillnaden är enorm!
Efter att ha välkomnat mötesdeltagarna säger Xi: «Det är ett stort nöje för mig att delta i denna diskussion med er alla om ’Vägen mot modernisering: De politiska partiernas ansvar’.» Inga ord om att vissa partier, eller typer av partier, skulle ha större eller mindre ansvar. Icke-inblandning i andra länders interna förhållanden gäller.
Xi fortsätter med att beskriva vad det är för värld som dagens politiska partier har att ta ansvar för: «Den mänskliga utvecklingens historia har varit full av vändningar. På samma sätt har varje lands resa mot modernisering varit mödosam. I dagens värld står vi inför ett antal sammanvävda utmaningar och kriser. Den globala ekonomiska återhämtningen är fortfarande trög, utvecklingsklyftan ökar, ekomiljön försämras och kalla krigets mentalitet dröjer sig kvar. Historien har återigen fört mänsklighetens moderniseringsprocess till ett vägskäl.»
(Idag, tre år senare, kunde lägesbeskrivningen ha varit ännu skarpare. Om Ryssland uppnår sina mål i proxykriget i Ukraina, och om Iran fortsätter att vara framgångsrikt i sin försvarskamp mot USA-imperialismen, kan tidigare nederlag – till exempel i Vietnam och Afghanistan – komma att se obetydliga ut för Imperiets självbild. Vilka medel kommer då att användas för att hindra en sådan utveckling?)
Efter denna beskrivning är det dags att ställa frågor om hur ’vi’ – partierna som är i Peking – skall handla:
«Söker vi polarisering eller gemensamt välstånd? Exklusiv strävan efter det materiella, eller samordnade materiella och kulturellt-etiska framsteg? Tömma dammen för att fånga fisken, eller säkerställa harmoni mellan mänskligheten och naturen? Ett nollsummespel, eller ett win-win-samarbete? Kopiera andra länders utvecklingsmodeller, eller sträva efter oberoende utveckling i enlighet med egna nationella förhållanden? Vilken typ av modernisering behöver vi, och hur kan vi återupprätta den?»
Så påpekar Xi, att politiska partier är skyldiga att komma med svar. Han räknar upp fem saker som man från kinesiskt håll anser måste göras. «Vi måste sätta folket först och se till att moderniseringen är människocentrerad… Vi måste upprätthålla principen om oberoende när vi utforskar olika vägar mot modernisering… För att ett land ska uppnå modernisering måste det följa de allmänna lagar som styr processen, men ännu viktigare är att det måste beakta sina egna nationella förhållanden och unika särdrag… Genom att upprätthålla grundläggande principer samtidigt som vi bryter ny mark, måste vi säkerställa kontinuiteten i moderniseringsprocessen… Vi måste hjälpa andra att lyckas när vi söker vår egen framgång, och se till att resultaten av moderniseringen gynnar alla… Vi måste gå framåt med företagsamhet och upprätthålla ett starkt ledarskap över moderniseringen. Moderniseringen kommer inte att falla från himlen…»
«Att uppnå modernisering är en dröm som det kinesiska folket har strävat efter under hela den moderna eran. Den sekellånga resa som KKP har genomfört för att ena det kinesiska folket och leda det i att sträva efter nationell föryngring, är också en resa som utforskar en väg mot modernisering. Tack vare generation efter generations outtröttliga ansträngningar, har vi funnit vår egen väg till modernisering…. KKP kommer att fortsätta att sträva efter högkvalitativ utveckling och främja global tillväxt och välstånd…. I takt med att vi ytterligare moderniserar vårt industrisystem kommer vi att förse världen med fler och bättre produkter tillverkade och skapade i Kina, och med en större marknad och starkare efterfrågan. Vi kommer att fortsätta att stödja andra utvecklingsländer i deras strävan efter snabbare utveckling, industrialisering och modernisering, och erbjuda kinesiska lösningar och stöd för att minska klyftan mellan nord och syd och uppnå en gemensam utveckling. KKP är redo att samarbeta med politiska partier i andra länder för att främja högkvalitativt Belt and Road-samarbete, påskynda genomförandet av Global Development Initiative, främja nya drivkrafter för global utveckling och bygga en utvecklingsgemenskap…. KKP kommer att fortsätta att skydda internationell rättvisa och skälighet, samt främja världsfred och stabilitet…. Vi motsätter oss bestämt alla former av hegemoni och maktpolitik… Att underblåsa splittring och konfrontation i demokratins namn är i sig ett brott mot demokratins anda.»
Slutligen följer ett sista ’Mina damer och herrar, kära vänner’ samt en presentation av ett nytt globalt initiativ, det globala civilisationasinitiativet, GCI, samt en förklaring av vad det innebär.
«Även om en enstaka blomma inte gör vår, så bringar hundra blommor i full blom våren till trädgården. Eftersom alla länders framtid är nära sammankopplade, spelar inkludering, samexistens, utbyten och ömsesidigt lärande mellan olika civilisationer en oersättlig roll för att främja mänsklighetens modernisering och berika världens civilisationers trädgård. Här vill jag föreslå det globala civilisationsinitiativet….»
I kommunistpartiet, liksom i akademiska kretsar vid kinesiska universitet, hade det säkert pågått diskussioner om hur ’modernisering’, ’global utveckling’, ’nationell föryngring’ bäst borde förstås, innan man presenterade sitt GCI. I ett längre anförande vid ett centralkommittémöte i februari 2023 (sid.95 i gov 5) går Xi också in på hur Väst hade kunnat moderniseras, utvecklas globalt och kunnat uppnå nationell föryngring. Efter en noggrann förklaring varför Kinas modell måste vara en modell grundad på Marxism, eller dialektisk och historisk materialism om man så vill, kan vi läsa:
«Som den senaste stora bedriften inom vetenskaplig socialism har kinesisk modernisering väckt stort internationellt intresse. Den presenterar en ny väg till modernisering för det globala samfundet.
Moderniseringen uppstod först i västerländska kapitalistiska länder, och majoriteten av de utvecklade länderna finns i Europa och Amerika eller de som i hög grad påverkats av västerländsk civilisation. Detta har lett till den vanliga missuppfattningen att modernisering och modernitet likställs med västerländsk civilisation. Sanningen är dock att globala civilisationer är mångfaldiga och det finns ingen enhetlig modell eller standarder för modernisering. Kinesisk modernisering har skingrat myten om att modernisering är synonymt med västerländsk modernisering. Den presenterar en alternativ väg till modernisering, breddar de valmöjligheter som finns tillgängliga för utvecklingsländer när de strävar efter sin egen modernisering och erbjuder en kinesisk lösning på mänsklighetens strävan efter bättre sociala system.
Den överskrider västerländsk erfarenhet och moderniseringsteorier. Den kapitalistiska civilisationen är byggd på kapitalismens exploaterande system och kan därför inte övervinna eller beröva sig sin inneboende grymhet maskerad av en fernissa av civilisation. I grund och botten är konflikten mellan privat ägande av produktionsmedlen och socialiseringen av produktionen en inneboende del av det kapitalistiska systemet. Även om kapitalismen och den västerländska moderniseringsmodellen ständigt utvecklas, förblir deras grundläggande natur – att prioritera kapital framför allt annat, förespråka djungelns lagar, tolerera klyftan mellan rika och fattiga och förespråka hegemonism och maktpolitik – oförändrad. Denna oföränderliga natur visar alltmer sina skadliga effekter.
Strävan efter modernisering är en rättighet och en naturlig strävan för alla folk i alla länder, men nyckeln ligger i att hitta en väg som passar deras nationella förhållanden och vägleds av de lagar som styr det mänskliga samhällets utveckling.»
Denna Xi Jinpings genomgång med cirka 270 ord är mycket tydlig: Den modernisering som jordens alla folk idag måste sträva efter, kan inte vara någon form av västerländsk modernisering. Vad betyder det när ett av de senaste verktygen för modernisering, artificiell intelligens, nu presenteras både i den kapitalistiska och i den socialistiska förpackningen?
Bertil Carlman
