Et krav for å få delta i den svenske offentligheten

I Gaza har Israel effektivt lykkes med å oppnå målet de har hatt siden dag én, nemlig å føre krig «mot Gaza som stat».

De krigar ”inte endast mot Hamaskrigare utan alla ’civila’” för att citera Giora Eiland, tidigare säkerhetschef.¹ Och detta har alltid varit målet. Det har upprepats konsekvent och i ärliga ordalag av flera israeliska ledare: ”Vi är djupt inne i Gaza och kommer aldrig lämna hela remsan”, som försvarsminister Israel Katz uttryckte det.² Och ”full erövring av Gazaremsan” är slutmålet, för att citera israeliska ledarskiktet från april 2026.³

I höstas röstade delar av världssamfundet igenom Trumps kortlivade ”Board of Peace” – efter att man dödat kanske 200 000 palestinier enligt västerländska underrättelsestudier, och förintat hela landet med en sadism som lätt överträffar Pol Pot eller Putins krigföring – med enorm marginal.⁴

Bakgrunden är ganska avslöjande. Väst har nämligen effektivt försökt krossat Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen i Haag (ICJ) efter att dessa kom med ett rådgivande yttrande gällande den illegala ockupationen av och apartheiden i Palestina.⁵ Internationella domstolen i Haag beordrade världssamfundet att avhålla sig från något ”finansiellt, ekonomiskt, militärt eller teknologiskt stöd till staten Israel” som upprätthåller ockupationen. ICJ beordrade också att Israel måste betala ”fullständiga skadestånd” till palestinierna, vilket är en tanke så exotisk att den är närmast omöjligt att föreställa sig.⁶

Väst svarade helt enkelt med att håna ICJ. Som svar på domstolens agerande biföll man ett rekordstort militärt och diplomatiskt stöd till Israels terrorkrig. Dessutom valde man att försöka krossa ICC med sanktioner mot domarna och militärt hot mot domstolen – “en flagrant attack mot lag och rätt” i ICC:s egna ord.⁷ Media har uppfyllt sin tilldelade tystnadsplikt med enastående disciplin och säkerställt att dessa fakta förpassas till evig glömska.⁸

Västerländska ledare förklarade, för övrigt, att domstolarna är ”till för Afrika och brottslingar som Putin”. Det är ett uppfriskande avslöjande av hur internationell lag och rätt betraktas i en terroristisk och laglös kultur.⁹

Nå, efter alla dessa succéer kunde alltså Västs ”Board of Peace” inrättas, och stipulera att Palestinierna i Gaza har noll rätt till självförsvar, att amerikansk-israelisk ockupation får fortsätta och till och med expandera.

”Board of Peace” gav enligt Göteborgs-Posten ”hopp om att det ändå skall vara möjligt att nå viss framgång”.¹⁰ ”Men just i dag går det bara att känna tacksamhet” och ”Donald Trump måste hyllas för avtalet … Mycket kan fortfarande gå fel – kommer Hamas till exempel verkligen att gå med på att avväpnas?”, frågade sig också Expressens Patrik Kronqvist. Innan han jublande avrundade sin närsynta samtidsspaning : ”Om avtalet håller borde Donald Trump vara en självklar kandidat till Nobels fredspris.” Han undrade också varför så få ”Palestinaaktivister firar”.¹¹

Säkert hade någon vulgär Moskvapropagandist också svalt sin heder och frågat sig varför så få ”jublar” över ”freden” ifall Moskva lyckats ockupera Kiev, etniskt rensat befolkningen och sedan pådyvlat Ukraina kapitulation. Säkert skulle samma propagandist glättigt konstatera att Vladimir Putin då vore ”en självklar kandidat till Nobels fredspris”.

Efter att Den store ledaren deklarerat att vi åstadkommit ”fred” – och att vi bör titta bort, medan dagliga massakrer på palestinier fortsätter och Gazaremsan ockuperas av Israel – har det varit tyst i medierna.¹²

Det enda som finns kvar av journalistiken är taktiska bekymmer över huruvida vi i Väst ska lyckas avväpna vårt offer helt och hållet eller ej. Inte minsta möjlighet att försvara sig mot total ockupation ska få finnas kvar. För det är vad all diskussion om Hamas avväpning betyder, eufemismer åsido. I en terrorkultur såsom vår – där en ledande doktrin är att ingen har rätt att försvara sig mot västerländsk attack – är det endast naturligt att vi blir ursinniga över minsta tecken på att palestinierna inte kapitulerar.

Alltså kan vi läsa att en ”avgörande faktor för att fredsprocessen ska fortsätta framåt är avväpnandet av terrorstämplade Hamas”, för att citera Svenska Dagbladets Jesper Sundén.¹³

”Fredsprocessen” är ett fiffigt ord som används flitigt i den politiska diskursen. Det avser helt enkelt vad Väst dikterar för dagen; om Washington och EU fysiskt förintat ett land, dödat minst tio procent av befolkningen, lagt veto på alla fredspropositioner och krävt att de som ännu är vid liv ger upp, är detta per automatik ”fredsprocessen”.

”Gazaremsan kunde i dag ha varit en god bit på väg mot återhämtning och återuppbyggnad … i stället rustar Hamasrörelsen”, skriver Nathan Shachar. Men ingen av dessa godhjärtade kommentatorer brydde sig ett skvatt om att USA och Israel bröt mot den så kallade vapenvilan innan bläcket ens hunnit torka på pappret. Det spelar ingen roll att de dödat och skadat tusentals palestinska civila, ockuperat mer territorium, och så vidare. Det spelar ingen roll att Väst inte följer Internationella domstolen i Haags beslut. Det spelar ingen roll att ockupationen bara fortsätter och fortsätter.

Det enda relevanta för duktiga och hjärntvättade terrorromantiker i den svenska massmedian är huruvida vi kommer lyckas kuva våra offer eller inte.Det är ungefär som om ryska medier varit upptagna med att debattera huruvida Ukraina, i och med kapitulationen, kommer ge upp sina vapen eller inte – och sedan ha mage att kalla det en ”fredsprocess”.

Allt detta sker dagligen utan att någon höjer ett ögonbryn. Så är det ofta i intellektuellt totalt försvarslösa samhällen, där hjärntvätt och propaganda är florerande industrier.

Syftet med allt detta är klart för alla att se. Man ska avväpna palestinierna, göra det omöjligt för dem att göra motstånd – under täckmantel av det man på riktig svenska kallar ”fred” – för att man vill ”utarma och exkludera” palestinierna från sitt land. Man vill ”implementera besluten som pådyvlas av andra”, för att citera Martin Griffith, tidigare humanitär talesperson för FN.¹⁴ Ifall Hamas avväpnas kan Israel ta kontroll ”över hela området från Jordanfloden till havet vilket inkluderar Gaza”, och ”omöjliggöra en palestinsk stat”, i Netanyahus egna ord.¹⁵

Det förklarar också varför USA och Israel, med sina europeiska sponsorer, avfärdat precis varje diplomatiskt förslag framfört av Hamas, FN:s säkerhetsråd och Arabförbundet. Dessa har stipulerat att Hamas avväpnar sig helt, permanent vapenvila och säkerhet åt Israel i utbyte mot att palestinierna får rätt till sin egen stat.

Låt oss titta närmare på dessa förslag (låt oss bara ta ett mikroskopiskt urval, från endast ett år bakåt i tiden).¹⁶ Våren 2025 föreslog Hamas att man skulle ”avsluta sitt styre i Gaza”, och stödde ett liknande initiativ från Arabförbundet i mars 2025,¹⁷ samt att an skulle ”släppa alla gisslan på en och samma gång” (3 april).¹⁸ Senvåren 2025 erbjöd de ännu en gång en fred och total vapenvila i fem år, som besvarades av att Israel dagen därpå genomöfrde en massaker på 200 civila och en deklaration signerad Tel Aviv som slog fast att “Israel kommer att kontrollera Gaza militärt”.¹⁹ I september upprepade Hamas ”sitt långvariga förslag om att släppa fria alla gisslan i utbyte mot en permanent vapenvila och att Israel slutar ockupera Gaza”.²⁰ I december förklarade Hamas att de var redo att ”frysa och lägga undan sina vapen” i upp till tio år, ”garanti att inga vapen avfyras från Gaza mot Israel och att man gräver ner alla sina vapen” och övergår till att enbart vara ett politiskt parti.²¹

Och så här kan man lätt fortsätta. Så sent som den 3 maj i år avfärdade USA och Israel ännu ett förslag från Palestinas samlade fraktioner, inklusive Hamas, som erbjöd ”avväpning av Hamas och andra grupper kopplade till politiska rättigheter för det palestinska folket” i en palestinsk stat – vilket inte kan tolereras.²² Från Västs håll är det tydligt: Palestinierna måste göra sig av med vapnen först, utan garantier. Då återstår nämligen inga hinder när vi sedan bryter mot avtalet och en gång för alla fysiskt förintar Palestina.²³

Faktum är att Hamas medgörlighet i diplomatiska förhandlingar inte bara är större än Israels, utan snarare kanske unik i modern historia. De erbjuder att ge upp sina vapen, erkänna sin angripares suveräna rätt och säkerhet samtidigt som denna fysiskt förintar ens land, ständigt attackerar en och bryter mot ingångna avtal. Palestinierna har inte ens som krav att få tillbaka den mark angriparen illegalt tagit eller de enorma skadestånd som de har rätt till enligt Internationella domstolen i Haag. Slutsatsen är tydlig: Hamas får inte kräva ens de grundläggande rättigheterna för det palestinska folket, eftersom Väst inte skulle tillåta det kravet. Och man kräver det inte ens, trots att det vore det enda rimliga och sansade i en minimalt ärlig förhandlingssituation.

Men dessa barnsligt uppenbara sanningar, och den dokumentation som tydligt illustrerar dem, kan aldrig – får aldrig – nämnas i ett så fegt kulturellt klimat som vårt. I ett samhälle där hängivenheten till terrorism och laglöshet frodar tvärsigenom det politiska spektrumet kommer tanken om palestiniernas rättigheter aldrig en allmän läsekrets till del.

Och Väst och Israel har lagt in sitt veto varje gång något av alla dessa förslag har kommit upp på bordet. Eller snarare, man har lagt in ett slags dubbelveto per automatik: veto mot propositionerna och veto från att få ingå i historien och rapportering. Alltså kan vi läsa, utan att någon faller i gapskratt, att ”Trumps välkomna fred” inte kan fungera eftersom ”Hamas säger nej till punkterna om avväpning. Det har terrororganisationen gjort hela tiden”, som Dagens Nyheters ledarredaktion noterade.²⁴

Ett krav för att få delta i den svenska offentligheten och dess mediala ordväxlingar – och alltså betraktas som en seriös intellektuell – är att vara totalt immun mot fakta. Endast partilinjens officiella version av historia kan stämma – att ett alternativ till den skulle kunna finnas är helt enkelt psykologiskt otänkbart.

Kort sagt: ”Israel har i praktiken fått licens till att tortera palestinierna, eftersom era regeringar, era ministrar, har tillåtit det”, som Francesca Albanese – numera sanktionerad av USA – uttryckte det.²⁵ Västvärlden har alltså kommit långt, och lär komma längre, med att utrota den palestinska staten i den så kallade ”fredsprocessen”. Alltsammans möjligt genom vårt dagliga stöd, deltagande och personliga ansvar.

1. Mondoweiss, Jonathan Ofir, 20 nov 2023 ↩︎
2. Antiwar, Dave DeCamp, 15 jan 2026. ↩︎
3. Times of Israel, Tom Sokol, 19 apr 2026. ↩︎
4. Anadolu, Muhammet Ikbal Arslan, ”Geneva Academy warns Gaza death toll could top 200,000”, 6 feb 2026. ↩︎
5. MEE, Sondos Asem, ”Exclusive: ’Handful’ of ICC states aim to sabotage report clearing Karim Khan”, 23 mar 2026. ↩︎
6. International Court of Justice, Summary of the Advisory Opinion of 19 July 2024 Document Number 186-20240719-SUM-01-00-E: Legal Consequences arising from the Policies and Practices of Israel in the Occupied Palestinian Territory, including East Jerusalem, 19 jul 2024 ↩︎
7. MEE, Sondos Asem, 18 dec 2025; The Palestine Chronicle, ”‘Flagrant Attack’: ICC Warns US Sanctions Endanger International Legal Order”, 19 dec 2025; Al Jazeera, ”Trump administration sanctions International Criminal Court judges”, 5 jun 2025; CEPA, Chris Stephen, 15 jul 2025; Middle East Eye, David Hearst & Imran Mulla, 9 jun 2025. ↩︎
8. Jag har inte kunnat hitta någon diskussion i nationella medier, annat än exempelvis Isobel Hadley-Kamptz (DN, 26 nov 2024): ”ICC-beslutet kommer att ge ännu mer palestinskt lidande … Man får enligt internationell lag helt enkelt inte bedriva ens rättmätiga krig som Israels svar på Hamas massaker den 7 oktober, med den sortens metoder.” Letar man i rännstenen i de mest vulgära skikten av rysk propaganda kan man kanske hitta motsvarande hysteri om hur domslut emot en attack mot Ukraina också ”kommer ge ännu mer ukrainskt lidande”. Notera också att hon förstås inte har någon aning om de akademiska juridiska rapporterna, FN-dokument och juridiska studier som kristallklart förklarat att ockupanten Israel har noll rätt till självförsvar mot dem de ockuperar (i den mån någon skulle bry sig om sådana irrelevanta fakta i en terrorkultur till att börja med). ↩︎
9. MEE, Imran Mulla, ”Karim Khan describes threats from David Cameron and Lindsey Graham in new interview”, 29 apr 2026. ↩︎
10. Göteborgs-Posten Britt-Marie Mattsson, 11 okt 2025. ↩︎
11. Expressen, Patrik Kronqvist, 9 okt 2025. ↩︎
12. FAIR, Julie Hollar, ”After Trump Declared Gaza War ‘Over,’ Media Lost Interest”, 28 jan 2026. ↩︎
13. SvD, Jesper Sundén, 25 apr 2026. ↩︎
14. Drop Site News, Jonathan Whittall, 26 jan 2026. ↩︎
15. The Cradle, ”Netanyahu vows continued Israeli ‘security control’ in Gaza”, 28 jan 2026; Den sista frasen från Times of Israel, Jacob Magid, ”PM lobbying Likud MKs, saying only he can prevent a Palestinian state in Gaza, West Bank – report”, 27 nov 2023. ↩︎
16. För ytterligare dokumentation om perioden 2023-2024, se Andi Olluri i Parabol, nr. 9 2024. ↩︎
17. Bloomberg, Fadwa Hodali & Dan Williams, 17 feb 2025; Antiwar, Dave DeCamp, 4 mar 2025. ↩︎
18. TOI, Jacob Magid, ”Hamas ready to free all hostages at once for end to war — Palestinian official”, 3 apr 2025. ↩︎
19. Palestine Chronicle, ”Israel Rejects Five-Year Ceasefire Proposal, Seeks to Expand Operations in Gaza – Palestine Chronicle”, 28 apr 2025; Antiwar, Dave DeCamp, 28 apr 2025. ↩︎
20. Times of Israel, Lazar Berman, ”Hamas reiterates willingness to release all hostages in exchange for end of war, Israeli withdrawal”, 3 sep 2025. ↩︎
21. Politico, ”Hamas official says the group ready to discuss ‘freezing or storing’ its weapons”, 7 dec 2025; MEE, David Hearst, ”Hamas proposes long-term ceasefire if Israel fully withdraws from Gaza, 9 dec 2025. ↩︎
22. MEE, ”Exclusive: US and Israel reject joint Palestinian proposal for Gaza after meetings”, 3 maj 2026. ↩︎
23. +972 Magazine, Muhammad Shehada, ”Gaza’s disarmament trap”, 29 apr 2026. ↩︎
24. DN, Ledarredaktionen, 5 jan 2026. ↩︎
25. SBS News, ”World gave Israel ’licence to torture Palestinians’: UN rapporteur Francesca Albanese”, 24 mar 2026. ↩︎

Artikel publicerad 18 juni, 2026.

Ett krav för att få delta i den svenska offentligheten