Forakt hjelper ikke det arbeidende folket i Sverige

0
Fra forsida til avisa Proletären.

Chefredaktör August Eliassons nätartikel i Proletären 4/2026 har rubriken «Alla blev arga för att jag kallade en död gubbe för parasit» (1).

Bertil Carlman.

Läsningen gör att jag minns 1970-talet, då jag var medlem i föregångaren till Kommunisterna, det arbetarparti i Sverige som ger ut tidningen Proletären. Valåret 1973 höll dåvarande partiordföranden Frank Baude 1:a majtal, som starkt påminde om vad redaktör E. nu skriver.

Frank Baude talar 1:a maj 1973. Foto B. Carlman.

Men om jag nu minns rätt, så var Frank Baudes tal inte lika fixerade vid enskilda kapitalister som redaktör E.s artiklar. Den senare vill peka ut individer som sina fiender. Ja han graderar dem. Sveriges statsminister och Sverigedemokraternas partiordförande kommer längre ner på listan. Var hamnar Christian Levin, VD för Scania och Traton? Han som tänker etablera svenskt industrikapital i Kina (2)? Hur långt sträcker sig skalan med avskydda kapitalister? Gäller den bara kapitalister som tjänar på vapen och krig?

Var går för övrigt gränsen – på ett ungefär – mellan kapitalister och arbetare enligt redaktör E.? Enligt en artikel om Freedom Convoy 2022 i Kanada (3) är «tusentals kanadensiska lastbilsförare» i varje fall tvivelaktiga, eftersom de låtit sig luras av «högerpopulistiska, extremliberala och prokapitalistiska grupper» Många av lastbilsförarna äger bilen de kör. Några av dem äger eller är delägare i ett åkeri. Är de arbetare enligt Proletären? Artikeln om Freedom Convoy 2022 av redaktör E. är redan analyserad här i nättidningen (4).

Individfixeringen gäller även redaktör E. själv, eller hur skall man tolka det, när han skriver «Alla blev arga när jag….»? I artikeln han syftar på från 2015 skriver han «Den artikeln är fortfarande den enskilda artikel som utmynnat i flest hat- och hotmejl till mig personligen» (5). Är det något att bli stolt över om man möts av ilska, hat och hot?

Redaktör E. gillar inte heller, när hans kritiker använder med ett mer normalt språk, det språk som bör användas när man argumenterar, om inte åhörarna skall tycka, att man inte är värd att lyssnas på. «Men det var en märklig typ av mejl. De var skrivna med fint, ofta akademiskt, språk. Och de önskade nästan på ett artigt sätt livet ur mig.» Föraktet för en del utbildning lyser också igenom. Vi kan nog utgå från att åtminstone några av redaktörens kritiker måste klassas som arbetare enligt en mycket snäv definition – en som bara har sin lön att leva på. En person som måste leva på att sälja sin arbetskraft.

Artikeln avslutas med följande ord «En läsare ramade rent av in artikeln [från 2015] och satte upp på väggen Det hela har blivit ett fint minne av en av många gånger Proletären lyckats göra en massa högerfolk och rika människor arga.» Kan det överhuvudtaget vara en viktig uppgift för en arbetartidning att göra människor arga?

Jorden snurrar på, livet går vidare och det geopolitiska läget förändras med ökad fart. USA-imperiet slår vilt omkring sig i sin dödskamp. Det kräver av alla folkbildare, att de ständigt studerar vad som sker, anstränger sig att förstå det, för att sedan redogöra för det så klart som möjligt för det arbetande folket, så att dess klassmedvetande höjs. Det bör självklart därför också krävas av en arbetartidning (6). Åter visar Proletären, genom sin chefredaktör, att tidningen dåligt klarar att vara folkbildare. Jorden snurrar på och livet går vidare, men Proletären har inte rört sig mycket sedan valåret 1973.

Bertil Carlman

(1) Alla blev arga när jag kallade en död kapitalistgubbe för parasit 😏

(2) Får industrikapitalen diplomatisk hjelp? | steigan.no

(3) Strejkbrytare och högerpopulister i kanadensisk ”frihetskonvoj” – Proletären

(4) Proletären og Freedom Convoy | steigan.no

(5) En parasit är död – Proletären

(6) Hva bør kreves av en arbeideravis? | steigan.no

Forrige artikkelBRICS har en langsiktig plan om å dumpe dollar og kjøpe gull
Neste artikkelÅ bruke antisemittisme som våpen i Australia for å beskytte Israel