För något tiotal år sedan berättades följande historia på Sveriges Radio. En ung svart amerikan från USA, besöker sin farfar i någon av de bomullsodlande delstaterna. På vägen passerar han ett bomullsfält, som är moget för skörd. Han tycker att fröställningarna är dekorativa, och bryter en kvist.

När han kliver in i farfaderns hus räcker han över kvisten. Om den unge mannen varit bättre insatt i vad en bomullskvist symboliserade för farfadern, slaveri, hade han naturligtvis aldrig gjort som han nu gjorde, vilket bemöttes med ilska från farfaderns sida.

Om man frågar copiloten (AI) om hur bomull skördas i USA, får man följande svar:

• 🧵 1940-talet: Mekaniska bomullsplockare introduceras, men används ännu inte allmänt.
• 🚜 1950-talet: Maskiner börjar ersätta handplockning i större delar av södern, särskilt efter att bollbaggar förstört stora delar av skörden. 
• 🔧 1960-talet: Maskinell plockning blir dominerande metod i USA.
• 🏭 Idag: Bomull plockas uteslutande med maskiner i USA, medan manuell plockning fortfarande är vanlig i länder som Indien, Kina och Pakistan.

Av svaret kan vi dra slutsatsen att farfadern under hela sitt liv kan ha fått utföra det hårda arbetet med manuell bomullsplockning, även om slaveriet inte längre fanns kvar. Att förhållandena ändå var mycket hårda är väl dokumenterat, och det beskrivs i en del sånger, som denna av Bessie Brown (1895 – 1955) från 1920-talet: Song from a Cotton Field. Även ’bollbaggarna’, på engelska Boll Weevil och på svenska bomullsvivel (Anthonomus grandis) är omsjungna. Det finns även en sång om denna vivel: Tex Ritter Boll Weevil (Live)

Vi kan av svaret också dra slutsatsen att copiloten följer med i de lögner som sprids i väst, om hur bomull kan skördas i Kina. Copiloten har naturligtvis inte sett Richard Aguilars videofilm China’s Mechanized Cotton Farming: BEYOND AMERICAN SUCCESS?

‘Selvfølgelig får andrepiloten beskjed om ikke å beskrive hvordan produktivkreftene og produksjonsforholdene i Kina nå er så avanserte, på mange områder, at forholdene som råder i Vesten fremstår som gammeldagse.’ Eftersom det dessutom gäller förhållanden i Xinjiang, där främst talespersoner för USA-imperialismen påstår att stort förtryck råder, så skall västlig AI undvika vissa fakta.

Någon timma senare frågar jag «andrepiloten» var det fortfarande är «vanligt med manuell plockning av bomull» i Kina. Hen svarar «Uigurer i Xinjiang har enligt flera rapporter tvingats arbeta med bomullsplockning under tvång, vilket har lett till internationell kritik och oro kring mänskliga rättigheter.» Då skriver jag till andrepiloten «Du hänvisar till en artikel av Patrick Holmström från 2020 och en artikel om kinesiska textilier. Patrik hänvisar till en rapport från den amerikanska tankesmedjan Center for Global Policy som enligt sin hemsida ”is a non-profit organization. CGP is an independent, non-partisan American think tank working exclusively on issues at the intersection of U.S. foreign policy and Muslim geopolitics. CGP aims to enhance U.S. security and global stability by empowering our foreign policy decision-makers with pragmatic recommendations grounded in informed and nuanced analysis.” Med hänsyn till USA:s pågående handelskrig med Kina kan det inte anses vara en oberoende källa. Var är de mer konkreta dokumenten; till exempel filmer?»

Då viker andrepiloten ner sig och svarar «Du har helt rätt i att det är viktigt att granska källor kritiskt, särskilt när det gäller komplexa och politiskt laddade frågor som bomullsproduktionen i Xinjiang. För att ge dig mer konkreta och visuella insikter har jag letat fram aktuella videor som visar hur bomullsplockning går till i regionen – både med maskiner och manuellt.» Andrepiloten bifogar tre filmer, varav en från China Central Television; CCTV. Varken på den Xinjiang Finishes over Half of Cotton Picking Thanks to Advanced Cotton Pickers, eller på någon av de två andra filmerna finns det med uigurer som handplockar bomull. Ingen handplockning överhuvudtaget. Jag skulle kunnat gå vidare och frågat varifrån «flera rapporter» om tvångsarbete kommit, men det får vara. Jag är tillräckligt insatt i frågan, och det tror jag att läsare av nättidningen också är Folkemord i Xinjiang? | steigan.no.

Sedan något år följer jag Kevin Walmsley på Inside China Business. Hans inlägg är föredömligt korta, faktaspäckade och koncentrerade på en sak i taget. Totalt sett så täcker de flera ämnesområden, från högre utbildning (Top Chinese scientists flee Boston area as Harvard, MIT fall in rankings ; Silicon Valley also hit) till vad som händer på jorden med en viss råvara, som i fallet nedan med bomull. På grund av sin bakgrund, som noga presenteras i introduktionsvideon, så handlar hans filmer främst om olika former av produktion, utveckling av produktionsmedel och produktionsförhållanden samt om handel, med Kina i fokus.

Transkriptionen som jag gjort, är förhoppningsvis till nytta och glädje för de som hämtar en del av sin information om vad som sker utanför vasallstaterna, från steigan.no. Kevins sluthälsning ’Be good’, blir inte bra i svensk eller norsk översättning. Därför har jag bytt ut den mot vad Vijay Prashad brukar sluta med i sina Newsletters, ’Varma hälsningar’ (Warmly)

Bertil Carlman

China and Brazil are bankrupting American cotton farmers. Bailouts coming.

«God morgon.

Amerikanska bönder drabbas hårt av handelskrigen. De höga tullarna på konstgödsel och utrustning driver upp deras insatskostnader. Och framför allt Brasilien och Ryssland har dramatiskt ökat sin export av grödor till Kina. Strafftullarna på amerikanska jordbruksprodukter har gjort att exporten från de nordamerikanska jordbruken inte är kurrenskraftig. Vi har tidigare berättat om majs, vete och sojabönor. Och nu ser vi samma sak med bomull. Brasiliens export av bomull mer än tredubblades under första delen av förra året, en ökning med 238 procent. Den brasilianska bomullsexporten till Kina ökade 14 gånger till nästan en miljard dollar. Nu är Kina den största köparen, och står för mer än hälften av Brasiliens bomullsproduktion. I år, 2025, är det mer av samma sak. Brasiliens andel av världens bomullsexport ligger på ett nytt rekord på över 30 procent, och passerar USA för första gången. Brasilien är nu världens största exportör av bomull. Bomullspriserna sjunker och har sjunkit med över en tredjedel sedan början av förra året.

Västra Texas är en viktig region för bomullsodling i USA, och bönderna där har stora problem. Bomull kräver mycket gödningsmedel, som går upp i pris på grund av tullarna. USA får en stor del av sin pottaska för gödningsmedel från Kanada, och tvåsiffriga höjningar av tullarna driver upp alla dessa priser och ökar med över 12 % totalt sett. Bomullsodlarna drabbas också av höga kostnader för utrustning. Bomullsplockare kostar över 1 miljon dollar. Ingen tillverkar en bomullsplockare utom John Deere. Så de har inget val. Låt oss stanna upp där och påpeka att John Deere inte är den enda tillverkaren av bomullsplockare. Detta är en begagnad CP770 från Deere, en av deras största bomullsskördare. Det är 933 000 dollar. En bomullsplockare med liknande specifikationer som är ungefär hälften så dyr, under 500 000 dollar, kommer från Kina. Denna CP690 från John Deere är lite mindre och kostar runt en halv miljon dollar begagnad. Dessa maskiner är 5 till 10 år gamla. En ny kinesisk maskin, med samma motoreffekt, kostar mindre än hälften av priset för en begagnad John Deere-skördare. Och just det, är en stor del av problemet för amerikanska jordbrukare. Samma kapitalutrustning som ger höga produktivitetsvinster i Brasilien kostar i det här fallet mindre än hälften så mycket, som vad amerikanska bönder behöver betala. Bomullsodlare i Brasilien kan fortfarande tjäna mycket pengar, även om priserna sjunker. Så i år kommer det att bli ett ännu bättre år för jordbrukare i Brasilien, medan saker och ting blir värre i USA.

Efterfrågan på bomull minskar, och Kina är en av de främsta drivkrafterna bakom detta. Polyesterproduktionen i Kina växer och är nu dubbelt så stor som den globala bomullsmarknaden. Kina är fortfarande en viktig köpare av amerikansk bomull, men på betydligt lägre nivåer än tidigare. Kinesiska företag tillverkar mycket mer syntetfibrer, och Kina har flyttat större delen av sin leveranskedja för bomull från USA till Brasilien. Det har hänt på bara sju år. Den amerikanska marknadsandelen för kinesisk bomull gick från 42 procent till bara 17 procent, och priserna har sjunkit sedan dess. De blå linjerna i det här diagrammet är för bomull och för konstfibrer är de grå. För 25 år sedan var produktionen av syntetiska tyger cirka 20 % högre jämfört med bomull. Nu är den mer än fyra gånger högre. Bomullsodlarna klagar här över att Indien, Pakistan och Kina exporterar deras konstgjorda tyger tullfritt. Det bidrar till en kraftig nedgång i produktionen från amerikanska bomullsspinnerier. En minskning med ungefär 75 % på 20 år. De amerikanska bomullsodlarna är nu desperata efter en ny jordbrukslag som kan rädda dem. Rio Grande-dalen har lidit av torka och översvämningar, och nu stänger tullarna och handelskrigen av deras exportmarknader. De höga tullarna gjorde att bönderna där vände sig åt fel håll. Beskeden kom efter att de redan hade grödor i marken, så det var för sent att byta. Det är en fruktansvärd situation för amerikanska bönder och en möjlighet för Brasilien. Incitamenten från Washington har tvingat bönder att odla för exportmarknader i stället för amerikanska konsumenter. Nu är exportmarknaderna borta och ökad produktivitet för bönder över hela världen har pressat ner priserna även på den amerikanska marknaden.

Det här är Sayram Lake i Xinjiang.

Varma hälsningar».

Kom på Mot Dag-konferansen 18.–19. oktober i Oslo.