oss 100 kroner!
Et særtrekk ved den regjerende politiske klassen i USA og dens vasaller rundt om i verden er dens manglende evne til å se klart historiens gang. Hvis denne klassen noen gang vet hva historien har vist, så jobber den ivrig for å forvrenge den eller skjule den, det viser at alle i denne klassen, akkurat som tidligere medlemmer, er dømt til å mislykkes i sin undertrykkelse.
Et kjennetegn ved Vijay Prashad er at han har en veldig god evne til å tydelig se historiens gang, og til å vise oss publikum alle grusomhetene som har skjedd, men fremfor alt de håpefulle tingene som har skjedd, og er i ferd med å skje. Vijay har den uvanlige evnen til å male fremtiden i lys av fortiden både i tale og skrift. Et godt eksempel på førstnevnte var en tale han holdt i Glasgow 2022. Vijay Prashard People’s Summit Speech from OUR TIME IS NOW. Et godt eksempel på det siste er nyhetsbrevet nedenfor.
– Bertil Carlman
Studenterna kommer inte att tolerera hyckleri
Kära vänner!
Hälsningar från skrivbordet på Tricontinental: Institute for Social Research.
Det var oundvikligt att när regeringarna i det Globala Nord helhjärtat stödde Israels folkmord på palestinierna skulle det resultera i ursinniga vedergällningar från deras medborgare. Att denna vedergällning började i USA är inte heller någon överraskning, med tanke på den pågående cykeln av protester som sedan oktober 2023 har ifrågasatt den amerikanska regeringens blankocheck till den israeliska regeringen. USA:s finansiering av Israels utrotningskampanj mot palestinier omfattar över hundra vapenleveranser till Israel sedan den 7 oktober och miljarder dollar i bistånd.
Under lång tid nu har unga människor i USA – liksom i andra länder i det Globala Nord – känt av alla uteblivna löften från sitt samhälle. Permanenta osäkra anställningar väntar dem, även de med högre examina, och ett mer värdefullt grepp om moralen har utvecklats inom dem, på grund av deras egna experiment för att bli bättre människor i världen. Åtstramningspolitikens grymheter och patriarkala normer har tvingat dem att vända sig mot sina härskande klasser. De vill ha något bättre. Angreppet mot palestinierna har lett till en brytning. Hur mycket längre dessa ungdomar kommer att gå återstår att se.
Över hela USA har studenter satt upp läger på över hundra universitetsområden, inklusive landets mest prestigefyllda institutioner som Columbia, Massachusetts Institute of Technology, Stanford, Emory, Washington University i St. Louis, Vanderbilt och Yale. Studenterna är en del av en rad lokala campusgrupper samt nationella organisationer, bland dem Students for Justice in Palestine, Palestinian Youth Movement, Jewish Voice for Peace, CodePink, Democratic Socialists of America och Party for Socialism and Liberation. På dessa läger sjunger och studerar, ber och samtalar de. Dessa universitet har investerat sina enorma donationer i fonder som är sammanflätade med vapenindustrin och israeliska företag, med de totala donationerna vid amerikanska institutioner för högre utbildning som uppgår till ungefär 840 miljarder dollar. Att se sina ständigt växande studieavgifter gå till institutioner som är delaktiga i, och som profiterar på detta folkmord, är alldeles för mycket för dessa studenter. Därav deras beslutsamhet att med sina kroppar göra motstånd.
Demokratin urholkas när grundläggande civila aktioner som denna bemöts med den fulla kraften i statens repressiva apparat. Universitetsadministratörer och lokala stadsmyndigheter har skickat in tungt beväpnade polisstyrkor för att använda alla nödvändiga medel för att få bort lägren, vilket ytterligare förstärks genom att placera krypskyttar på hustaken vid flera universitet. Scener av känsliga studenter och fakultetsmedlemmar som slits bort från sina campus, misshandlas, blir ”tased” och arresteras av polis i kravallutrustning sprids över sociala medier. Men i stället för att demoralisera ungdomarna har dessa våldsamma åtgärder helt enkelt lett till att nya läger har skapats vid universiteten, inte bara i Förenta staterna, utan även i länder så långt bort som Australien, Kanada, Frankrike, Italien och Storbritannien. Ursäkter som att tälten är en brandrisk kan göra administratörerna mer beslutsamma, men de är obegripliga för studenterna, fakultetsmedlemmarna som kom ut för att försvara dem eller för bekymrade människor runt om i världen. Bilderna av detta våld påminner om fotografierna av massakrerna mot de amerikanska studenter som protesterade mot Vietnamkriget, och av polishundar som släpptes lösa på unga svarta barn under medborgarrättsrörelsen i USA.
Det är inte första gången som unga människor, särskilt högskolestudenter, försöker skapa klarhet i en värld som är täckt av kompromisser. I USA kämpade tidigare generationer för att få sina högskolor att frigöra sig från apartheidens Sydafrika och från de otäcka, av USA ledda krigen i Sydostasien och Centralamerika. År 1968 exploderade unga människor från Frankrike till Indien, från USA till Japan, i vrede över de imperialistiska krigen i Algeriet, Palestina och Vietnam, med blicken stadigt fäst på Paris, Tel Aviv och Washington för dessa länders mordiska kultur. Deras attityd fångades av den pakistanske poeten Habib Jalib, som sjöng vid Lahores Mochi Gate kyun darate ho zindan ki divar se (varför skrämmer du mig med fängelseporten?), och sedan zulm ki baat ko jahl ki raat ko, main nahin manta main nahin jaanta (förtryckets ord, okunnighetens natt, vägrar jag att erkänna, vägrar jag att acceptera).
Eftersom vi befinner oss i början av maj kan det vara värdefullt att påminna om de modiga unga människor i Kina som gick ut på gatorna den 4 maj 1919 för att fördöma de förödmjukelser som det kinesiska folket utsattes för under fredskonferensen i Paris (som resulterade i Versaillesfreden). Under konferensen beslöt de imperialistiska makterna att ge Japan en stor del av Shandongprovinsen, som Tyskland hade erövrat från Kina 1898. I detta maktskifte såg den kinesiska ungdomen svagheten i den kinesiska republiken, som hade bildats år 1911. Över fyra tusen studenter från tretton universitet i Peking gick ut på gatorna under en banderoll med texten «Sträva efter suveränitet externt, eliminera nationella förrädare internt». De var arga både på de imperialistiska makterna och på sin egen delegation på sextio man vid Pariskonferensen, ledd av utrikesminister Lu Zhengxiang. Liang Qichao, en medlem av delegationen, var så frustrerad över avtalet att han den 2:e maj skickade en bulletin tillbaka till Kina, en bulletin som publicerades och sporrade de kinesiska studenterna. Studentprotesterna pressade den kinesiska regeringen att avskeda pro-japanska tjänstemän som Cao Rulin, Zhang Zongxiang och Lu Zongyu. Den 28 juni vägrade den kinesiska delegationen i Paris att underteckna fördraget.
De kinesiska studenternas aktioner var kraftfulla och långtgående, och deras 4. mai-bevegelse protesterade inte bara mot Versaillesfreden utan utvecklade också en bredare kritik av rötan i Kinas republikanska elitkultur. Studenterna ville ha mer, deras patriotism fann support i vänsterorienterade tankeströmningar som anarkismen, men djupare i marxismen. Bara två år senare grundade flera av de betydelsefulla unga manliga intellektuella som formades av detta uppror, som Li Dazhao, Chen Duxiu och Mao Zedong, Kinas kommunistiska parti år 1921. Kvinnliga ledare grundade organisationer som förde in miljontals kvinnor i det politiska och intellektuella livet, och som senare blev centrala delar av kommunistpartiet. Cheng Junying grundade till exempel Beijing Women’s Academic Federation; Xu Zonghan grundade Shanghai Women’s Federation; Guo Longzhen, Liu Qingyang, Deng Yingchao och Zhang Ruoming bildade Tianjin Women’s Patriotic Comrades Association. Ding Ling blev en av de ledande berättarna på Kinas landsbygd. Trettio år efter Fjärde maj-rörelsen trängde många av dessa män och kvinnor undan sitt ruttna politiska system och etablerade Folkrepubliken Kina.
Vem vet vart protesterna från studenter i det Globala Nord i dag kommer att ta vägen? Studenternas vägran att erkänna den härskande klassens ursäkter och acceptera dess politik, den vägran grävs djupare ner i deras jord än vad deras tält gör. Polisen kan arrestera dem, misshandla dem och förflytta deras läger, men det kommer bara att göra radikaliseringen svårare att hindra.
Mitt i Fjärde maj-rörelsens glödande hetta skrev poeten Zhu Ziqing (1898–1948) «Brightness». Hans ord kommer rusande från 1919 till vår egen tid, från en generation studenter till en annan:
I den djupa och stormiga natten, Ligger där framme en karg vildmark. Väl förbi den karga vildmarken, Där ligger folkets väg. Ah! I mörkret, otaliga stigar, Hur ska jag trampa rätt? Gud! Ge mig snabbt lite ljus, Låt mig springa framåt! Gud svarar snabbt: Ljus? Jag har inget att finna åt dig. Vill du ha ljus? Du måste skapa det själv!
Det är vad unga människor gör: de skapar detta ljus, och även när många av de äldre försöker dämpa det, fortsätter ljusstyrkan i deras själar att lysa upp eländet i vårt system – i dess hjärta är det fula i Israels krig – och mänsklighetens löfte.
Varma hälsningar
Vijay
Originalens tittel:
The Students Will Not Tolerate Hypocrisy: The Eighteenth Newsletter (2024)
Oversatt til svensk for steigan.no av Bertil Carlman.
