oss 100 kroner!
Av Marcus Jönsson, Proletären.
Det är USA:s agerande som lett fram till det som framställs som kinesisk aggression i Sydkinesiska havet, säger Asterio Palima. Som förhandlingsdelegat för Nationella demokratiska fronten arbetar han för att till slut få till ett fredsavtal mellan gerillan NPA och den filippinska staten.
De senaste veckorna har det talats mycket om hur Kina trakasserar Filippinerna runt de omstridda vatten i Sydkinesiska havet som båda länderna gör anspråk på. En sanning med modifikation, menar Asterio Palima från filippinska Nationella demokratiska fronten, NDFP.
– Det är en liten del av vad som händer. Men konfrontationen mellan Kina och Filippinerna kommer ur den stora konflikten, mellan USA och Kina. Där använder USA Filippinerna som språngbräda och en bricka i sitt spel mot Kina.
Asterio Palima är en av tre delegater i NDF:s förhandlingsdelegation som efter decennier av blodigt krig försöker få till en rättvis och varaktig fred mellan Filippinernas gerillarörelse Nya folkarmén, NPA, och regeringen som leds av ”Bongbong” Marcos Jr, sonen till den gamla diktatorn Marcos.
För i skuggan av spänningarna med Kina pågår ett bortglömt gerillakrig i Filippinerna. Men mer om det senare.
Sedan tre veckor tillbaka har den årliga militärövningen Balikatan pågått främst runt öarna i de norra delarna av Filippinerna – det vill säga strax söder om Taiwan. Det är den 39:e gången i ordningen som tiotusentals soldater från USA och Filippinerna övar tillsammans, den här gången tillsammans med också australiensiska och franska förband.
– USA försöker provocera Kina. Redan 2011 deklarerade USA under Barack Obama en omfokusering från Mellanöstern till Asien. Sedan dess har USA stärkt sin militära närvaro i regionen, inte bara i Filippinerna utan också i andra länder som omringar Kinas sydöstra del. Balikatan är bara den senaste av en rad övningar, säger Asterio Palima.
USA hade genom ett avtal från 2016 redan fem militärbaser i Filippinerna, och utlovades förra året fyra nya av Marcos Jr. Ändå har USA officiellt inte längre en enda bas i öriket, som var en amerikansk koloni mellan 1898 och 1946.
– De senaste åren har USA byggt flera nya baser som de har full tillgång till, men formellt står de under filippinsk kontroll. Det är skrattretande, säger Asterio Palima som kom till Sverige som politisk flykting på 1980-talet.
Nu ser han samma sak hända i sitt andra hemland, genom det svenska DCA-avtalet med USA.
– Jag blev förvånad när jag såg nyheterna om att Sverige ingår ett liknande avtal som det som låter USA stationera militär och utrustning i Filippinerna.
Finlands JK: Gör om DCA-avtalet
Bongbong Marcos har varit president i två år nu, sedan han tog över efter Rodrigo Duterte. Vad har hans presidentskap inneburit?
– En utrikespolitisk kursändring. Filippinernas regering under Duterte var mycket mer vänligt inställd till Kina. Bongbong har visat sig lyda USA:s strategi och diktat.
Filippinska ministrar har varit på besök i Washington två gånger bara den senaste månaden. Först träffade Marcos Jr USA:s president Joe Biden i ett trilateral möte tillsammans med Japans premiärminister Fumio Kishida, och den 3 maj träffades samma länders försvarsministrar och formaliserade en militär allians.
Inrikespolitiskt var Duterte ökänd för sitt kompromisslösa ”war on drugs”, med mängder av utomrättsliga avrättningar av misstänkta knarklangare. En metod som används också mot politiska motståndare till regeringen, och som fortsätter som tidigare, säger Asterio Palima. Men som inte uppmärksammas internationellt längre eftersom den nya presidenten är allierad med USA.
– Kanske har det varit lite mindre våldsamt just vad gäller kriget mot drogerna. Men utomrättsliga avrättningar, arresteringar och försvinnanden har inte minskat sedan Dutertes tid.
Den drivande kraften i fronten NDFP är det filippinska kommunistpartiet CPP, som återskapades 1968. Året därpå inleddes befrielsekriget mot den brutala statsapparaten under Ferdinand Marcos, som var landets USA-stödde diktator ända fram till 1986, då han flydde landet i en amerikansk helikopter.
Decennierna som följt sedan dess har sett en lång rad förhandlingsförsök mellan staten och NDFP för att få till en varaktig fred. Förhandlingarna har avbrutits och återupptagits flera gånger, och saboterats av att först USA och sedan EU terrorstämplat både CPP och dess väpnade gren NPA (Nya folkarmén).
Redan 1990 var de båda parterna överens om att erkänna internationella skrivelser om mänskliga rättigheter och humanitär rätt, den första av fyra delar av förhandlingsagendan. Sedan dess har det gått trögare.
– Vi är nu på den andra och viktigaste delen, om ekonomiska och sociala reformer. Det är inte lätt, för den härskande klassen vill inte släppa sin makt och sina förmögenheter. Vi har en liten elitklass som styr landet.
När Duterte blev president 2016 bjöd han till och med in kommunistpartiet i regeringen och förhandlingarna återupptogs, men strandades av samma regering (som CPP tackat nej till att ingå i) två år senare.
I november förra året skrev parterna under ett gemensamt uttalande i Oslo, med Norges utrikesminister Espen Barth Eide närvarande. Det tog nästan två år bara att komma överens om de fyra meningarna i den korta avsiktsförklaringen, berättar Asterio Palima.
För närvarande har regeringssidan svårt att ens få ihop sin förhandlingsdelegation. Anledningen är slitningar mellan de båda fraktionerna i den politiska makten, dels Marcos och dels Dutertes falang – som fortfarande har stort inflytande.
– Glöm inte att vicepresidenten är Sara Duterte, Rodrigo Dutertes dotter. För två år sedan nådde de någon sorts allians i presidentvalet, men så fort valet var över började konflikten, säger Asterio Palima.
Samtidigt pågår fortsatt strider mellan NPA och Filippinernas armé.
– Regeringen använder mycket bomber, på ett sätt som bryter mot internationell rätt. För oftast är det civila som drabbas.
Filippinernas moderna historia är inte helt olik den i Colombia. Ett stort land med skriande ojämlikhet, där vänstergerillor i decennier stridit mot statens armé och högerextrema paramilitära dödsskvadroner.
I Colombia undertecknades ett fredsavtal 2016 mellan staten och den marxistiska gerillan Farc, men sedan dess har hundratals före detta gerillasoldater mördats efter att gerillan avväpnats.
I Filippinerna är NPA medvetna om riskerna och tänker inte lämna in sina vapen utan säkerhetsgarantier och ett färdigt fredsavtal.
– Vi studerar vad som händer i Colombia och andra länder, och försöker lära oss av erfarenheterna där, säger Asterio Palima.
Vad gäller konflikten med Kina liknar han Filippinernas situation med Ukrainas, där folket kommer i kläm mellan två stormakter.
– Både NDFP och CPP är kritiska mot Kinas agerande, men ser det som ett svar på USA:s agerande sedan 2011. Vi vill att det filippinska folket står upp mot aggressioner från såväl Kina som från USA.
Denne artikkelen ble publisert av Proletären.
