oss 100 kroner!
Sedan ett par års tid nu startar jag mitt morgonintag av nyheter med att lyssna på Alexander Mercouris nästan aldrig felande dagsrapport, om vad som händer i världen. Därefter tar jag del av steigan.no. Sedan är det tur för RT. Ibland ögnar jag sedan igenom rikstidningen SvD (Svenska Dagbladet), som är den något lite bättre av de två stora svenska morgontidningarna. Under dessa år har jag kunnat konstatera att de tre förstnämnda är långt mer pålitliga än den sist nämnda. Alexander M:s dagsrapport har dessutom fördelen att den i sin tur går igenom vad de verkligt stora tidningarna i Väst har att rapportera. Han har dessutom fördelen att regelbundet samtala med olika experter på Ryssland, diplomati, militära frågor, historia med mera. Men man kan inte förvänta sig att gemene man har ett så stort intresse av politik; i varje fall inte av utrikespolitik. Då får man ha full förståelse för, att även närstående personer emellanåt säger ”Ja, men jag hörde/läste att….”.
Efter snart två år av Special Military Operation i Ukraina, börjar nu det grepp som massmedia har över befolkningarna i Väst att krackelera (sprekke opp). Jag gissar att det inte främst är händelserna i Ukraina, utan att det är Israels barnamord i Gaza som åstadkommit detta, men även framgångarna för Rysslands SMO har fått ökat genomslag. Och det är ju så, att verkligheten har en tendens att tränga fram. Det märker jag både i min närmaste omgivning, och av rapporterna jag får från min morgonläsning. Naturligtvis är det ett mycket starkt hot mot våra politikerklasser i Skandinavien, EU, Nato, ja i hela Väst, när deras trogna felrapportörer inte längre blir trodda. Greppet om berättelsen, om narrativet, är ju det sista våra politikerklasser har, när nu greppet om diplomatin, om krigen, om världsekonomin, om sanktionerna, om de före detta kolonierna, helt håller på att förloras.
För något år sedan frågade jag redaktör Steigan om han kände till att bloggaren Cyrus Janssen av Global Times blivit tillfrågad, om de fick publicera ett inlägg av honom, och om han ville bli en medarbetare. Redaktör Steigan svarade mig då, att han blivit erbjuden ungefär samma sak av RT. Både Janssen och Steigan hade vänligt avböjt erbjudandet med motiveringen att det för dem var mycket viktigt att vara oberoende; för sin trovärdighets skull.
Mot bakgrund av detta läste jag på RT den 27:e december en artikel av Anna Belkina. Rubriken hade det på engelska klatschiga namnet ”They think you belive. We belive you think.” Hon börjar artikeln lika klatschigt (Effektfullt, Schvungfullt, Klämmigt) «Ved å gå over sanksjonsgrensene har RT allerede oppfylt profetisk vestlig frykt. Nye kampanjer – fra Afrika til Asia og Latin-Amerika til Øst-Europa – fremhever nettverkets globale tilstedeværelse og forpliktelse til å utfordre narrativet.»Sedan meddelar hon att Reportere uten grenser i sin rapport från 2023 skrivit «Efter införandet av EU-sanktioner odlar RT nya tentakler.» Antagligen är då RT lika tacksamt mot bland annat Ursula van der Leyen, som det ryska näringslivet är tacksamt för alla EU:s sanktioner. De har ju orsakat ett påtagligt uppsving för många olika företag i Ryssland.
Anna B. är naturligtvis stolt över vad RT gjort under året, och hon kan därför kosta på sig att vara ironisk «Det är det märkliga fallet med RT: på nätet sänds fortfarande ett till synes allsmäktigt hot mot det västerländska etablissemanget, och det fängslar uppenbarligen publik över hela världen mer än någonsin.» Mig fängslar detta hot verkligen. Varje morgon avslutar jag mitt studium av RT med deras 30-minuters videosändning (RT News). När jag sett dessa nyheter tänker jag ”Tänk om Rapport på SVT kunde åstadkomma 1/5 av dessa utrikesnyheter!” (Det var en sådan nyhetssändning som gjorde att jag den 1:a september fick artikeln En gledens morgen publicerad på steigan.no.)
Anna B. går igenom de reklamkampanjer som RT haft på senare tid. «Under de senaste veckorna har RT kört reklamkampanjer i Indien, Serbien, Mexiko samt i hela Mellanöstern [Västasien] och i Nordafrika. Förståsigpåare [de som tror att de vet bäst] i Väst ser redan RT:s växande närvaro i det Globala Syd som en oroväckande möjlighet för deras redan minskande inflytande och försvagade förmåga att diktera agendan.» Javisst är de oroade. Denna oro går Alexander M. igenom regelbundet i sin täckning av vad dominerande västmedia framför.
(Sedan militärkuppen i Niger har det kommit fram många afrikanska bloggare. African Stream, Make Africa Great Again, Africa Web TV, 2nacheki, Black Culture Diary och Africa4Palestine är några av dem. SABC News är den officiella Sydafrikanska kanal som verkar få allt större spridning).
Anna B. påpekar att Politico skrivit «[RT] kommer bara att fortsätta att studsa tillbaka. De har visat en ganska anmärkningsvärd förmåga att bygga upp en publik om och om igen.» Och till det kommenterar hon ”Den nya internationella kampanjen motsäger inte denna uppfattning.” Sedan kommer en kort beskrivning av exempel på denna kampanj.
«’De tänker att du tror. Vi tror att du tänker’ är temat för vår Indien-kampanj, som direkt utmanar flera västerländska narrativ om landet. RT India slår tillbaka mot falska antaganden om subkontinenten och det Globala Syd i stort. Den första omgången av kampanjen inleddes med att ställa ett antal geopolitiska frågor – på reklamskyltar och taxibilar, vid busshållplatser, på tåg och i tidningar över hela landet. Annonserna dök upp i Dehli, Mumbai, Kolkatta, Hyderabad och Chennai och frågade: ’Varför ser västvärlden fortfarande Indien som ett land i tredje världen?’ – ’Utgör den amerikanska flottan ett hot mot Indien?’ – ’Ska Europas problem vara Indiens problem?’ – ’Varför kommer inte Storbritannien att lämna tillbaka Koh-i-Noordiamanten?’ – ’Bör Indien slopa den amerikanska dollarn som valuta?’» «Den andra omgången följdes upp med bilder av Vita huset och 10 Downing Street, där traditionella västerländska attityder när de närmade sig subkontinenten (och det globala syd i stort) kontrasterades med RT:s: ’They think you believe. We believe you think’.»
Storbritanniens stölder av kulturskatter är välkänd. Vad jag vet är frågan om Greklands (Hellas’) krav på att få tillbaka Parthenonfrisen ännu inte löst. Men så är också politikerklassen på andra sidan engelska kanalen ännu inte botad från sin tro på, att den fortfarande är ’Imperial’. Minns ni hur Theresa May stod upp i underhuset i London och med hög röst utbrast ”Where is global Britain?” när USA med svansen mellan benen lämnade Afghanistan? I dag er det nesten for enkelt å score poeng ved å verbalt angripe Storbritannias politiske klasse. Det er som å stjele godteri fra små barn.
Anna B. avslutar med följande ord «Gjennom årene har mange utenlandske styrker forsøkt å stenge plattformene våre og stenge ute RT, inkludert på sosiale medier og TV-kringkastingsplattformer på arabisk. Ved å gjøre dette prøvde de ikke bare å få kanalen vår til å tie, de krenket retten til tilgang til informasjon for våre lesere og seere.» «Likevel har journalistene våre fortsatt å jobbe for publikummet vårt.»
