oss 100 kroner!
2. juni publiserte THE HILL – en av Washingtons eliteorganer – denne mildt sagt oppsiktsvekkende artikkelen av professor Andrew Latham. Det må nok sees på som en forberedelse til en kursendring fra USAs side i Ukraina-spørsmålet.
Av Andrew Latham, The Hill, oversatt til svensk av Knut Lindelöf.
VID ETT TILLFÄLLE i romanen ”De fyras tecken” förklarar och demonstrerar Sir Arthur Conan Doyles oefterhärmliga detektiv Sherlock Holmes för Dr Watson sin metod för observation och slutledning. Konfronterad med en till synes oförklarlig omständighet är Dr Watson helt förvirrad. Han kan helt enkelt inte förstå hur händelsen i fråga gick till, med tanke på fakta som han förstår dem och naturlagarna. Holmes, lätt irriterad över sin plågade kamrats förvirring, delar återigen med honom den metodologiska nyckeln till att lösa alla sådana mysterier: ”När du har eliminerat det omöjliga, måste det som återstår, hur osannolikt det än är, vara sanningen.”
Och sanningen är, när vi väl har eliminerat alla omöjliga scenarier, det minst osannolika resultatet av kriget i Ukraina en rysk seger.
Observera att jag inte sa att ett sådant resultat skulle vara önskvärt. Rysslands oundvikliga seger är allt annat än önskvärd. Jag sa inte heller att den skulle vara total. Resultatet av detta krig kommer att landa långt bort ifrån Kremls ursprungliga förhoppningar och förväntningar. Inte heller, slutligen, sa jag att det skulle vara utan betydande kostnader. Varje möjlig rysk seger nu kommer att innebära en så enorm förlust i blod och rikedomar att den i bästa fall måste bedömas som Phyrrusseger.
Men det kommer att ändå bli en seger – och vi i väst borde ta tag i denna bistra sanning.
Låt oss börja med att eliminera det omöjliga. Det första orealistiska slutresultatet är en redusering av Ukraina till en vasallstat inom det ryska imperiet. Detta skulle motsvara den typ av resultat som Kreml ursprungligen föreställde sig: ett snabbt dekapiterande militärt anfall, inrättandet av en pro-Moskva-regim i Kiev och förmodligen det formella införlivandet av Ukraina i Ryska federationen eller dess informella inlemmande i en rysk inflytandesfär (som Vitryssland).
Rysslands ursprungliga mål med sin ”särskilda militära operation” var kanske detta, och det resultatet är nu uppenbarligen en omöjlighet. Ryssland hade inte förmåga att verkställa sin vision i februari, och de är avgjort mindre i stånd att verkställa den nu 100 dagar senare. Till och med ryssarna själva har medgett detta. Deras retorik och militära agerande tyder på att även de tror att ett sådant resultat är utom räckhåll.
Det andra omöjliga scenariot är det totala nederlaget för den ryska militären och återställandet av Ukraina till dess gränser före 2014. I detta scenario inleder den ukrainska militären, efter att ha slagit tillbaka den inledande ryska offensiven, en framgångsrik motoffensiv som till sist driver ut ryssarna inte bara från de territorier som de erövrade 2022, utan också från Donbass och Krim. Det politiska politiska resultatet skulle bli ett självständigt Ukraina helt återställt till sina internationellt erkända gränser med frihet att gå med i Nato och/eller associera sig med Europeiska unionen (EU) om de ansåg det lämpligt.
Även om detta förespråkas av många i och utanför Ukraina, är detta resultat helt enkelt omöjligt. Oavsett de brister som ryska styrkor uppvisade under krigets inledningsskede – när de först stoppades vid portarna till Kiev och sedan helt och hållet drevs bort från norra delen av landet – tyder den senaste utvecklingen på slagfältet på att de fått starkt fotfäste och kan inte tryckas ut från de territorier som erövrades 2014.
Det finns faktiskt ingen anledning att tro att de ens kommer att kunna drivas ut från mycket av det territorium som de har lagt beslag på längs Azovska sjökusten. Även om det utan tvekan kommer att ske förändringar på slagfältet av offensiver hit och motoffensiver dit, säger oss en jämförelse mellan de militära styrkorna knappsast någon total seger för Ukraina. Så, trots vissas tillkämpade vanföreställningar och andras idealistiska förhoppningar så är detta resultat helt enkelt omöjligt.
Det tredje och sista omöjliga scenariot är en begränsad ukrainsk seger som skulle återställa alla eller de flesta av de ryska vinsterna sedan den 24 februari 2022. I detta scenario – medan Donbass och Krim förblir i ryska händer – skulle allt territorium erövrat av Ryssland i den andra anfallsvågen befrias av ukrainska styrkor och återställas under ukrainsk kontroll.
Även om det en gång sågs som ett realistiskt resultat, borde det vid det här laget vara uppenbart att det är omöjligt. Precis som Ukraina saknar förmågan att befria hela sitt territorium före 2014, saknar det också förmågan att befria det nyligen erövrade territoriet i Donbass eller längs Azovskusten. Till skillnad från områdena i norra Ukraina är dessa territorier centrala för ryska intressen i Ukraina och som sådana kommer Ryssland helt enkelt inte att dra sig ur dem, eftersom det drog sig tillbaka från Kiev tidigare under kriget. Inte heller kommer de ukrainska styrkorna – på egen hand, det bör noteras, som lider av fruktansvärd utmattning längs stridsfronten och blir svagare för varje dag som går – vara starka nog att tvinga ryssarna att göra det. Nej, precis som de två föregående scenarierna är detta helt enkelt också en omöjlighet.
Och det ger oss bara ett tänkbart resultat: ett fragmenterat och delvis upplöst Ukraina, varken helt och hållet en del av västvärlden eller helt och hållet inom den ryska inflytelsesfären. Ett Ukraina splittrat genom att hela Donbass och kanske andra territorier kommer att lämnas utanför Kievs kontroll; delvis styckad genom att Krim kommer att förbli en del av Ryssland (åtminstone i ryska ögon); och inte helt och hållet en del av väst, eftersom det inte kommer att vara fritt fram att gå med i Nato eller ens ha ett meningsfullt partnerskap med EU. Enkelt uttryckt är detta resultat inte bara möjligt, det är inte ens osannolikt.
Och när detta slutliga scenario inträffar, vem kommer att ha vunnit kriget i Ukraina?
Tja, det blir inte Ukraina. Även om ett sådant resultat kommer att tillfredsställa de grundläggande existentiella målen i Kiev, kommer det att vara långt ifrån de mer maximalistiska ambitionerna som uttrycktes både före och efter den 24 februari. Nej, när detta scenario oundvikligen inträffar kommer det helt klart att bli ett nederlag för Kiev.
På samma sätt kommer ett sådant resultat inte att tillfredsställa de maximalistiska ambitionerna hos dem i Moskva, som trodde att deras inledande offensiv skulle lösa Ukrainafrågan en gång för alla. Men, det kommer att tillfredsställa Kremls mest grundläggande geopolitiska önskemål: ett neutraliserat Ukraina bortom både Natos geopolitiska omfattning och EU:s geoekonomiska omloppsbanor. Det kommer också att ”återställa” Krim till sin rättmätiga plats i Ryssland. Och slutligen kommer det att visa att det är oklokt att blanda sig i Rysslands naturliga inflytandesfär. På dessa sätt, när det omöjliga har eliminerats, kommer resultatet helt klart att bli en seger för Moskva.
Allt detta tyder på att det i slutet av dagen kan vara nödvändigt att justera Holmes aforism lite. Åtminstone när det kommer till att tänka på alla möjliga utfallen av Ukrainakriget, kanske det borde läsa något mer i stil med: ”När du har eliminerat det omöjliga, måste det som återstår, hur osannolikt obehagligt det än är, vara sanningen.”
Andrew Latham är professor i internationella relationer vid Macalester College i Saint Paul, Minnesota, och en non resident fellow vid Defense Priorities i Washington, D.C.
