Vad väntar i Idlib?

1
Det privata ”säkerhetsföretaget” Malhama Tactical bedriver nu träningsläger i Idlib. De är kända för att arbeta med väpnade extremister i Syrien.
Patrik Paulov

Av Patrik Paulov.

Efter befrielsen av Damaskus förstäder och sydvästra Syrien tar den syriska armén sikte på Idlibprovinsen. Här väntas hårt motstånd från tiotusentals väpnade extremister. Till sin hjälp har de Malhama Tactical, ett privat säkerhetsföretag som kallas ”Jihadisternas Blackwater”.

Idlibprovinsen ligger i nordvästra Syrien och gränsar mot Turkiet. Det är det enda större område i Syrien som fortfarande kontrolleras av väpnade extremister. Den grupp som dominerat området sedan 2015 är det ur al-Qaida sprungna Jabhat al-Nusra, som numera går under namnet Hayat Tahrir al-Sham (HTS).

Tidigare i år gick flera till HTS konkurrerande grupper samman i en allians kallad Nationella befrielsefronten. Den har stöd av Turkiet och framställs i väst som en slags ”moderata rebeller”.

Men skillnaderna mellan HTS och de ”moderata” är minimala. Bland de sistnämnda finns många ”rebeller” som periodvis varit allierade med terroristerna i Jabhat al-Nusra.

När den syriska armén nu samlas i Idlibprovinsens utkanter är både al-Qaidas efterföljare och Nationella befrielsefronten eniga om en sak. Chefen för Ryska centret för syrisk försoning, Alexej Tsyganov, rapporterade den 21 augusti att ledarna för de väpnade grupperna i Idlib avvisat förhandlingar för en politisk lösning och istället förbereder sig för strid. Dagen därpå förklarade al-Nusras grundare och numera ledaren för HTS, Abu Mohamed al-Jolani, i ett videouttalande att bara tanken på att ge upp vapnen är förräderi.

På många andra platser har Syrien med stöd av Ryssland slutit försoningsavtal för att undvika mer död och förödelse. De väpnade ”rebeller” som accepterat att lägga ner vapnen har erbjudits amnesti och möjligheten att återgå till ett civilt liv.

Men i östra Ghouta, i östra Aleppo och i många andra stridszoner fanns tusentals krigare som vägrade lägga ner vapnen och istället bussades till Idlibprovinsen.

De tiotusentals väpnade män som nu finns i Idlib, vissa talar om så många som 70.000, är alltså en samling av de mest hårdföra extremistkrigarna från hela Syrien. Att det bland dessa finns många utländska medborgare är väl känt. Både USA och Ryssland har tidigare talat om 30.000-40.000 ickesyrier i de väpnade grupperna i landet.

Det finns ytterligare en utländsk aktör på plats i Idlib. Nyligen gjorde Bilal Adbul Kareem ett avslöjande reportage från Idlib i sin webkanal On the ground news. Bilal Adbul Kareem är en amerikansk journalist som numera lever i Syrien. Han har gjort sig känd för att intervjua – och stödja – de väpnade extremisterna.

På plats i Idlib besökte Bilal Adbul Kareem ett träningsläger organiserat av det privata säkerhetsföretaget Malhama Tactical. Det brukar kallas ”Jihadisternas Blackwater”, efter det ökända amerikanska säkerhetsföretaget Blackwater som massakrerade irakier under ockupationen. I reportaget visas hur dessa ”rebeller” tränas av militära experter för att kunna slå tillbaka den syriska armén.

Det Washingtonbaserade magasinet Foreign Policy publicerade förra året en granskning av Malhama Tactical, som leds av folk från Uzbekistan och andra forna sovjetrepubliker. Enligt Foreign Policy hade företaget sålt sina tjänster till al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra men också till Ahrar al-Sham, som numera ingår i Nationella befrielsefronten.

Ovanstående bakgrund är viktig att ha i åtanke den dag offensiven mot Idlib inleds och svenska medier publicerar tårdrypande rapporter. Visst kommer det att bli våldsamt, och det bästa hade varit om striderna hade kunnat undvikas.

Men sett ur det syriska folkets perspektiv är ett återtagande av Idlib nödvändigt. Det kan aldrig bli fred så länge tiotusentals syriska och utländska extremistkrigare kan använda Idlib som en bas för fortsatt terror.

 

Läs också:

Denne artikkelen ble først publisert i Proletären.
KampanjeStøtt oss

Kommentarer

  1. Påstander om gass-angrep er vel nærliggende.
    Jeg tror imidlertid at det er mye å hente bare ved å la dem steke litt i sitt eget fett. Det er mange små-konger som skal bryne seg mot hverandre, etter å ha sittet som eneherskere i sine små terror-enklaver.
    Det er to memer som har vært hyppig benyttet i kommentarfeltene (som tillater slikt) :
    Grønne busser
    og denne her: bilde
    Dette fører til at den ene siden evakuerer landsbyer, bare for at den andre skal kalle dem tilbake.
    Det har også pågått arrestasjoner av “grupper” som har talt for gjenforening med landet sitt. Hvis det er noen gruppe som kan ha en sjanse her, må de håpe på Tyrkia - jeg kan ikke skjønne annet. Tyrkia derimot pitcher dem mot kurderne, og det kan vel meget vel tenkes at det ikke er før da, at dette blir avgjort - men hva vet vel jeg.

Fortsett diskusjonen på forum.steigan.no

Deltakere