oss 150 kroner!
Hva er hva, og hva kunne komme? Fjerde artikkel i en serie på fem.
Internationellt fortsätter Kina med sitt GDI (Globala utvecklingsinitiativet). Det finns många exempel: Kina tar nu sin fattigdomsstrategi till världen. I den artikeln skriver Stephen Ndegwa: «Global Partnership for Poverty Alleviation and Development (GPPAD), initierat av Kina tillsammans med 53 länder och nio internationella organisationer, lanserades formellt den 27 maj vid ’Global Poverty Reduction and Development Forum’ i Peking. Partnerskapets omfattning och medlemskap speglar den djupare förståelse som Peking har samlat på sig under tre decennier av dokumenterat arbete med fattigdom, både hemma och utomlands.»
«Tidpunkten är inte en tillfällighet. Enligt FN:s utvecklingsprogram lever för närvarande 1,1 miljarder människor i 109 länder i mångdimensionell fattigdom, och 887 miljoner av världens mest utsatta fortsätter att möta de växande bördorna av fattigdom och allvarliga klimatrisker. Framstegen mot FN:s globala mål för hållbar utveckling (SDG) för 2030 har avtagit i stora delar av utvecklingsländerna. GPPAD avser att fylla det gapet med en specifik driftmodell.» «Partnerskapet upprätthåller principerna om ömsesidig respekt och ömsesidigt lärande, och respekterar alla länders självständiga val för fattigdomsminskning och utvecklingsstrategier anpassade till deras nationella verklighet. Dessutom underlättar det utbyte av erfarenheter av styrning inom fattigdomsbekämpning världen över, och det utforskar gemensamt grundläggande lösningar för att utrota fattigdom. Vägledd av handling och vinn-vinn-samarbete uppmuntrar GPPAD medlemmarna att satsa på kapacitetsuppbyggnad och praktiskt samarbete baserat på sina respektive styrkor.»
«Maximo Torero Cullen, Livsmedels- och jordbruksorganisationens chefsekonom, kopplade Kinas inhemska metodik direkt till dess internationella trovärdighet. Han sade att Kina inte bara fokuserar på fattigdomsbekämpning utan också på att minska ojämlikhet, med betydande framsteg inom utveckling av landsbygdsinfrastruktur, innovation inom jordbruksteknik och investeringar i humankapital, inklusive tillgång till vatten, sjukvård och utbildning. Han noterade att Kina under de senaste åren har byggt upp en enorm forsknings- och utvecklingskapacitet, vilket inte bara tar itu med monetär fattigdom utan även fattigdomens mångfacetterade natur, vilket gör framstegen mer hållbara.»
«Det mångdimensionella tillvägagångssättet är precis vad Kina systematiskt har exporterat. Genom ’Global Development Initiative’ (GDI) etablerade Kina en ’South-South Cooperation Assistance Fund’ på totalt 4 miljarder dollar, genomförde över 1 800 samarbetsprojekt och utbildade över 200 000 yrkesverksamma från olika områden inom fattigdomsbekämpning och utvecklingspraxis.» «Under de senaste fem åren under GDI har Kina genomfört 50 praktiska samarbetsprojekt inom områden som fattigdomsbekämpning, livsmedelssäkerhet och industrialisering, tillsammans med 1 000 kapacitetsbyggande program, och introducerat 29 högkvalitativa sorter av ris, majs och grönsaker till partnerländer, delat nästan 5 000 nya teknologier och utbildat mer än 20 000 jordbruksproffs.»
Trots uttryckliga hot från administrationen i Washington, fortsätter Kina också med BRI-arbetet, även på västra halvklotet, till och med i USA:s grannland Mexiko. South China Morning Post skriver: At World Cup, Mexico leans on China tech and transport to keep the tournament kicking «Även om Kina inte har något lag på planen vid VM 2026, dominerar landets industriella och teknologiska närvaro turneringens logistik i Mexiko. Kina har stärkt Mexikos kapacitet som värdland med järnvägar och bussar, såväl som turneringens officiella fotbollar. Och det stödet kommer vid en tidpunkt, då det latinamerikanska landet navigerar sina relationer med Peking mitt under ökande press från Washington.»
För en förklaring av det stiliserade djuret på de tåg som levererats, kommer här en bild med text från SNL:
Eftersom vi i Väst ständigt matas med alla sorters felaktiga beskrivningar om vad Iran, Ryssland och Kina står för, kan det också vara viktigt att ta upp frågan om etik och moral. Utifrån frågan Hva er et menneske verdt? gör Tom Green det. Han skriver till exempel «Har noen rett til å drepe, mens den eneste rett andre har er å dø?» Så ställer han två viktiga frågor till: «Er det ikke i seg selv fint at spørsmålet om menneskets verdi reises i FNs sikkerhetsråd? Kan vi forestille oss fred og sikkerhet i verden uten at dette spørsmålet utforskes nærmere?» De pensionerade militärer, CIA-analytiker och andra – främst från USA – som Knut Erik Aagaard tar upp i artikeln Hvordan tenker stater?, behandlar mycket ofta frågan; med stor empati. Med stor säkerhet tror jag vi kan utgå från, att frågor om etik och moral har varit mycket betydelsefulla, när de så kraftigt tar avstånd från den politik som deras hemland nu för, framförallt stödet till det sionistiska Israel.
Alastair Crooke går djupast i analysen av den israeliska statens etik. Han kallar den eskatologisk. För sionisterna innebär det att jordens undergång inte kan vara enbart negativt, eftersom judarna, enligt den officiella definitionen i Israel, är Guds utvalda folk. The Samson Option gäller och då är det som Tom Green skriver: den «eneste rett andre har er å dø.» Den etik som präglar resten av Väst är om inte lika extrem, så ändå likartad. I samband med händelserna 7:e oktober 2023, var i stort sett hela den officiella politikerkasten i Väst ense om, att «Israel hade rätt att försvara sig.» Denna kast visade med det, att den dels inte kände till FN-stadgan, dels att den är starkt rasistiskt färgad och då inte bara av russofobi.
I sina ofta starkt empatiska, men också av kunskap och eftertanke präglade artiklar, vill Dan-Viggo Bergtun vara riktigt tydlig när det gäller statens förmedlade etik, och den moral som politikerkasten i Väst har. I sin artikel Mark Rutte og fascismens gamle skygge skriver han: «Og her må vi våge å bruke de sterke ordene. Fascismen begynner ikke alltid med støvler i gatene. Den kan komme i dress. Den kan komme gjennom sikkerhetsspråk. Den kan komme gjennom krav om samhold. Den kan komme gjennom fordømmelse av alle som stiller spørsmål. Den kan komme når fred blir mistenkelig, når forhandlinger blir fremstilt som svakhet, og når tvil blir behandlet som illojalitet.»
Som erfarna militärer är personer som Lawrence Wilkerson, Douglas Macgregor, Daniel Davies, Jacques Baudmed flera också ense om, att kriget både i Ukraina och i Västasien klart visar att både den ryska och den iranska militären är mycket noga med att minimera riskerna för att även fiendens civilbefolkning skall drabbas av krigets fasor. Deras folkliga moralkompass fungerar.
Ju mer man går igenom alla olika frågor om etik och moral, men även om kärlekens två former – Eros och Agape – desto mer inser man, att den anglo-amerikanska, västliga civilisationen – om det nu finns någon sådan -– idag är djupt reaktionär. Många människor jorden över förstår vad som menas med epstein-moral. De ser också hur denna extremt antifolkliga moral på relativt kort tid, har kommit att prägla inte bara presidenten i USA, flera självhärskare i arabstaterna samt brittiska och norska kungahuset, utan även stora skikt av den politikerkast som styr i NATO/EU-sfären. Det vill säga «den eneste rett andre har er å dø!»
Naturligtvis måste man då fråga hur det är med den kinesiska statens etik och det kinesiska folkets moral. När ambassadörerna Chas Freeman och Alastair Crooke diskuterar det samförståndsavtal som för närvarande undertecknats mellan USA och Iran, så påpekar de ofta, att i det diplomatiska arbetet runt avtalet, så verkar Kina vara djupt inblandat. Även ’Friends of socialist China’, från vilken nedanstående foto är hämtat, har en artikel om det: Beijing and Tehran coordinate as Iran scores major victory over US imperialism.
En journalist hos SCMP, Wenran Jiang, har skrivit en intressant artikel om Kinas pågående diplomatiska arbete, China’s Iran strategy an exercise in power without projection. «Framöver blir konturerna av en regional ordning efter kriget allt tydligare. Kina är positionerat för att vara en oumbärlig, om än underskattad, aktör. Till skillnad från Washington erbjuder Peking en modell för engagemang som är rotad i diplomati och ekonomiskt ömsesidigt beroende. Kina föredrar inte dramatiska maktdemonstrationer utan ett tålmodigt, kalibrerat statsmannaskap som främjar dess intressen utan att vända upp och ner på den regionala ordningen. Att provocera en makt som har visat sådan disciplin, kan visa sig vara en allvarlig felberäkning. Detta är inte beteendet hos en traditionell hegemon eller en revisionistisk makt som försöker kullkasta systemet. Det är något nyare: en supermakt som är nöjd med att forma resultat utan att dominera dem, som spelar ett ’plussummespel’ i en värld van vid nollsummetänkande.»
BC
Disse fem artiklene merkes med emneknaggen @nasjonalstater.
