oss 150 kroner!
Sedan ungefär 100 år tillbaka har svenska folkets förtroende för sin överhet varit relativt hög. Ända fram till pandemiåren var det ganska befogat. Men nu, efter inträdet i NATO, börjar det erodera.
Det beror till stor del på att den svenska politikerkasten och dess talespersoner i massmedia, precis som i de flesta NATO- och EU-länderna, för det första har utvecklat en sanslös russofobi. För det andra är förståelsen mycket svag för den enorma betydelsen av USA-Israels krig mot Iran, och de konsekvenser det kommer att få. SvD skriver till exempel den 28:e April, cirka en månad efter det ödesdigra mordet på delar av Irans statsledning och elever och lärare i en skola för flickor:
Vi får, som vanligt, gå till alternativa media om vi vill ha fram mer pålitliga fakta. Ett exempel är detta: CIA Analyst Larry Johnson LIVE: White House in CHAOS as Iran Crisis Explodes Under en timme samtalar Larry Johnson, Cyrus Jansen och Alex Reportefy om vad som händer. Alex, en kanadensare som bott i Chongqing i många år, visar med tydlig grafik hur flödet av varor, framför allt olja och gas, fungerar ut ur Hormuzsundet:
Michael Hudson och Glen Diesen, vilka bör vara välbekanta för denna nättidnings läsare, har på Glens Substack-konto också gått igenom vad vi har att vänta framöver: Michael Hudson thinks Iran War Ignites Global Financial Armageddon Här följer en översättning och redigering av en transkription av deras samtal.
Bertil Carlman
G.D: Välkommen tillbaka. Vi har idag med oss professor Michael Hudson för att diskutera den förödande globala ekonomiska kamp som följer av Irankriget samt också i princip vad som då håller på att bli en, kan man säga, en tävling om den ekonomiska världsordning som kommer att följa. Nåväl, oavsett vilken världsordning det än blir, när den här världsordningen tar slut.
Så tack som alltid för att du kom tillbaka till programmet.
M.H: Det är alltid trevligt att vara här, eftersom de frågor du ställer handlar om hur hela ekonomin i världen utvecklas.
G.D: Ja, och det händer så mycket på en gång, och det här är verkligen, återigen, historiska tider då vi ser den ekonomiska arkitekturen från de senaste 80 åren falla samman framför våra ögon. Och vi vill veta vad som kan följa efter detta och också förklara hur de olika aktörerna beter sig.
Du publicerade nyligen en utmärkt artikel med titeln Postponing the World’s Financial Winter – For How Long? Jag skulle rekommendera alla att läsa den. Så jag tänkte att en bra start skulle vara energimarknaderna, eftersom detta uppenbarligen är en stor smäll för världsekonomin. USA:s krig mot Iran kastar i princip alla dessa internationella energimarknader i kris. Jag undrar om du ser något positivt för USA när det gäller dessa energiproblem.
M.H: Energimarknader är nästan allt. Du har gödselmedel, till exempel, och gödselpriserna, har jag fått höra, har i Indien redan gått upp kraftigt. I Amerika ökar de så mycket, att bönderna säger att om de betalar för gödsel, utrustning och alla andra insatsvaror vars pris är uppblåst, kommer de inte att kunna tjäna pengar på sina grödor. Priserna på dem kan stiga, eftersom det över hela världen kommer att råda brist på grödor utan gödsel, men bönder måste gå till banken och låna innan de kan lägga pengar på vårsådd och sommaren.
Det innebär oftast att man säljer grödan i förväg till ett garanterat pris. Så de stora företagen, som är de företag som handlar med konstgödsel, de kommer att göra stora vinster, inte bönderna. Så de blir verkligen, verkligen lurade. Och naturligtvis är det de som är mest lojala mot Trump och republikanerna. Självklart har de råd att lura bönderna eftersom de är hans bas. Men läkemedel finns också med. Gödselmedel, läkemedel, helium har redan stoppats. Och det stör sjukhusens skanningsmaskineri samt kryogenisk frysning av datorchips.
Sedan har vi den grundläggande energin för transport, särskilt de högraffinerade flygbränslena, som redan har lett till stora nedskärningar i flygbolagets planerade flygningar under sommarens turistsäsong. Energi är egentligen hela ekonomin. [Lyssna till exempel på Why Energy, Not Politics, Will Decide Iran, Taiwan, and Everyone Else’s Future]. Folk får den förenklade ekonomiska analysen som säger att energi utgör 10 % av BNP, så BNP kommer att minska med 10 %. Men det är inte särskilt hjälpsamt eftersom du har alla möjliga saker som du behöver göra en vinstprodukt av. Och om du inte har energi för det, betyder det att alla andra saker inte längre kan användas. Och det är arbetslöshet inom tillverkningsindustrin.
Aluminium har redan minskats eftersom aluminium egentligen är gjort med elektricitet – den elektrolytiska raffineringen av bauxit. Längre fram kommer effekten att vara mer än 10%. Och genialiteten i Irans politiska hållning är att om ni, resten av världen, inte stoppar USA och Israel från att förstöra oss, vilket är deras uttryckliga hot, kommer de att spränga alla våra broar. De kommer att förstöra all vår raffineringskapacitet. De kommer att förstöra all vår elektricitet. De kommer att åstadkomma ett regimskifte och återinföra en polisstat som shahen hade, vilket ledde till revolutionen för att störta honom 1979 från början.
Om ni bara ska sitta still och låta världen ignorera all den internationella rätt och krigets lagar som FN-stadgan innebär, då kommer vi inte att gå ner ensamma. Vi tar med oss de andra arabiska oljeproducenterna. Det kommer att orsaka en sådan brist att det kommer att skapa en internationell depression värre än 1930-talet. Och anledningen till att det är värre än den stora depressionen, är att den egentligen inte var en finansiell depression, utan en energinedskärning. Och det påtagliga fysiska flödet av varor är en del av själva produktionsprocessen, som inte kan lösas genom att skriva av skulder, inte kan lösas genom att säga, «Låt oss ha en krigsekonomi och militär keynesianism för att dra oss ur depressionen.»
Det är mycket allvarligare. När det gäller världsekonomin kommer allt att drabbas, om inte andra länder omstrukturerar hur all världshandel, betalningar och finans och hur länder sparar sina internationella reserver, reformeras tillsammans. Det kräver verkligen en reform av Förenta Nationerna. Det är ibland lättare att skapa en helt ny institution, ett nytt Förenta Nationer, än att försöka laga något som blivit så trasigt av USA. USA:s inblandning och korruption, inte bara av vetorätten som USA har för att hindra FN från att göra något större som USA inte vill, utan också korruptionen i Internationella atomenergiorganet som i princip agerar som spion för israelisk terrorism mot Iran – eller för att USA driver FN i konkurs genom att vägra betala sina räkningar.
Det faktum att USA blockerar alla slags internationella rörelser för att hantera den globala uppvärmningen och ersätta fossila bränslen, olja och gas, med antingen atomenergi, solenergi, vindkraft eller annat. Så hela spektrumet måste förändras som ett system.
Det är inte bara, «Åh, låt oss bara få oljan att flöda igen». Det är därför jag inte förstår, varför aktiemarknaderna säger, «Tja, kanske kan det finnas en lycklig balans och det kommer att finnas en position mellan global depression och Irans totala kapitulation och total förskjutning av internationell kontroll över oljehandeln till USA, för att göra den till en räddningsaktion.» I princip gör världens diktator mot världen, vad som hotar att bli resultatet av att förstöra OPEC-handeln idag. Det är valet. Och detta val verkar otänkbart för de stora investerarna bakom aktie- och obligationsmarknaderna.
G.D: Det du beskriver är dock en ekonomisk ömsesidig förstörelse. Jag tror att du också använde det ordet i din artikel, men jag förstår varför Iran gör detta. Och ingen kom till dess undsättning, i princip. Det vill säga, när USA och Israel attackerade på detta sätt, på ett mycket brutalt sätt också, förstörde dess infrastruktur, riktade in sig på kärnreaktorer, pratade om att döda en hel civilisation. Det jag såg i europeiska tidningar var att iranierna nu kommer att få möjlighet att få frihet, nu när de har befriats från diktaturen. I princip verkade varje artikel, särskilt i början, handla om hur man legitimerar detta. Ingen pratar om internationell rätt eller att dra sig tillbaka. Så, om det bara är de som ska förstöras, förstörelsen av deras civilisation, vill de förstås slå tillbaka på det här sättet.
Men det verkar vara något som ser ut som en ömsesidigt garanterad förstörelse, men om man känner till att USA inte vill ha det, antar jag att de inte vill att det internationella ekonomiska systemet ska kollapsa helt. Men de vill inte heller ge upp sin dominans, så vart tror du att detta är på väg?
M.H: USA skulle hellre krascha hela ekonomin, världsekonomin och sig själv, än att ge upp sin dominans. Det är villigt att krascha allt. Och sedan har vi personligheten. Trump vill bli berömd. Och hur kan man vara mer berömd än att avsluta civilisationen och driva på och ta tusen år på att återuppbygga den efter atomkriget?
Han kommer att gå till historien som den som utplånade all civilisation. Han har en motivation att spränga världen, och han har utsett Hegseth till chef för krigsdepartementet, som är en Jesus-fantast som tror att om man utplånar civilisationen, kommer Jesus och han räddar de kristna och skickar dem alla till himlen och alla andra till helvetet. Vi har galna människor som bestämmer. Och därför är detta inte en situation som man kan hantera enligt alla rationella modeller. Det är en irrationell modell, som vi har sett i alla tidningsrapporter om de strider som pågår i Vita Husets ’Situation Room’ när generalerna helt enkelt vägrar ge Trump koden för atombomben, eftersom de sa att han skulle ha använt den i lördags. Så galet är det.
Det är otroligt att det faktiskt har gått så långt, särskilt för någon som Trump. Han kampanjade på att återställa normalitet eller avsluta de eviga krigen. När det gäller den religiösa dynamiken i detta är det ganska märkligt. Å ena sidan ser man att de är överdrivet religiösa i hur de rättfärdigar krig och försöker mobilisera militären och allmänheten. Förutom när påven kritiserar krig, då finns det plötsligt noll respekt för religiös auktoritet. Jag menar, det är ganska extraordinärt.
G.D: Det verkar inte särskilt äkta, ärligt talat. Men vad tycker du om det iranska försvaret? De står inför ett existentiellt hot. De vill ta ner motståndaren. Hur ser du på deras ekonomiska förmåga att klara allt detta?
M.H: Låt oss jämföra Irans och USA:s förmåga. USA har i princip använt upp de flesta av sina tillgängliga missiler, sina bomber och sina missiluppskjutare. De har minskat antalet flygplan. De är rädd för att flytta sin flotta inom skottavstånd från Iran. Så USA har förlorat sin militära makt att tvinga. Det är därför Trump sa, ja armén säger, att vi inte kan invadera land för att ta Kargön, eller för att ta uran. Vi försökte det, och det misslyckades. Så om jag inte kan ha en militär invasion som vi hade i en så lyckade operationen i Venezuela, och om jag inte bara kan bomba dem för, att de har sina luftvärnsradar som kommer att skjuta ner våra plan och tankningsflygplan och vi förlorar våra flygplan, och det kommer inte att slå ut dem ändå eftersom Irans försvar och hela Irans administrativa nätverk är så decentraliserat – då har vi bara en lösning, atombomben. Det är därför han bad i lördags, «Ge mig atombombskoderna.»
Jag förstår inte varför resten av världen inte ser vart detta kommer att leda. Långt tillbaka på 1970-talet, när jag arbetade med Herman Kahn, Hudson Institute, handlade det om att räkna ut hur de politiska och militära reaktionerna skulle bli på en atombomb, och det betyder i princip att alla kommer att behöva en. Och skämtet är, att när man försöker förhindra fiktionen, förespeglingen att Iran försökte få en atombomb, inser nu alla att vi behöver en atombomb. Om vi inte har vår egen atombomb kan Israel bomba oss. Israel är det enda landet i världen som får ha 200 atombomber att använda mot vem de vill. Och det kan vi inte. Så vi 200 länder, vi behöver dem också. Detta är den dubbelmoral som har uppstått.
Återigen, länder tar inga steg för att isolera USA och Israel och säger inte, om ni ska gå den här vägen att hota med atombomben, om ni inte får kontroll över världshandeln med olja, att använda den som vapen och använda den som en flaskhals för att säga att vi kan inte få olja om vi inte ger efter för er utrikespolitik och går med på att flytta våra investeringar i våra stora industrier till USA, kommer det att tvinga oss in i en depression genom att skära av oss från olja. Exakt det har Iran förväntat sig av hotet, militären har ingen möjlighet att göra något för att verkligen erövra Iran, allt den kan göra är att bomba landet.
Och trots det Trump säger, har iraniernas, flotta inte förstörts. Kanske har hälften det. Deras flygplan har inte förstörts. Kanske hälften. Missilavfyrarna förstördes inte. Det som förstördes var ballongerna de köpte från Kina. De blåstes upp för att se ut som missilavfyrare som bombades. Det är därför Trump sa: «Vi har förstört alla deras missilramper.» Så Iran har en mycket starkare militär position defensivt. Och Iran är ingen offensiv makt. De enda länder som Iran kan hota är sina arabiska grannar i Västasien. Iran kommer inte att vara en världsmakt i den mening som USA, Ryssland eller Kina är militära makter. Det kommer inte att vara en investeringsmakt i sig, eftersom det har berövats sina utländska investeringsmöjligheter. Det kommer inte ens att vara en stor handlare. Det som ger Iran all den makt landet har, är den moraliska makt det har när det säger «Vi tänker inte stå upp för att låta USA bli världens diktator och använda rättvisa, oljehandel, livsmedelshandel och dollarn som vapen mot andra länder för att upprätthålla ensidig, exploaterande kontroll över dem. Vi kommer inte att låta det hända, och någon måste dra gränsen, och det är Iran som har dragit gränsen.»
Det är vad dess moraliska styrka är, och andra länder har egentligen inget val än att säga till Iran, ni har rätt, vi måste åstadkomma förändring, vi måste stoppa denna aggression från USA och Israel. Vi måste säga: «Vi kommer att förstöra er ekonomi antingen militärt eller ekonomiskt, om ni inte gör som vi vill.» Eller så isolerar de sig från USA och Israel genom att gå sin egen väg. I praktiken innebär det att isolera USA tills man avslutar sitt militära och finansiella försök att vapenisera allt som de gör i alla ekonomiska och sociala aktiviteter.
Det är intressant att denna roll föll på iranierna, att i princip kontrollera USA, eftersom du och jag tidigare har talat om hur en självsäker hegemon, det vill säga britterna på 1800-talet eller amerikanerna på 1900-talet, när de är säkra på att de har intresse av att ha ett öppet, liberalt internationellt ekonomiskt system. Det vill säga, alla borde ha tillgång till teknologier och industrier. Det borde finnas fri tillgång till internationell transport, transportkorridorer till sjöss eller land. Det borde finnas fri tillgång till valutor, banker osv.
Men när hegemonen väl är i nedgång kommer den att försöka vända sin nedgång genom att i princip använda alla aspekter av ekonomisk koppling som vapen. Så all uppkoppling – som tidigare var en källa till global tillväxt – är nu vapeniserad för att återställa den hegemoniska makten. Nu ser vi detta användas mot Kina, tror jag, i stor utsträckning, inte bara inom teknik-, energi- och transportsektorer, utan också i allt högre grad mot Ryssland. Men Iran, det verkar som att de… Ja, det var de som satte ner foten, men de har också viss förmåga att förstöra Hormuz. Jag tycker det är ganska fascinerande, för genom att ta ifrån USA kontrollen över Hormuzsundet, kan de göra många andra saker. Jag ser nu att de har ställt vissa villkor.
De har i princip satt upp en tullstation nu. Och de sa att alla måste betala tull, särskilt de länder som attackerade Iran eller sanktionerade Iran. Dessa måste betala skadestånd. Så det är en extra bonus ovanpå. Och dessutom vill de inte ha några pengar längre. Detta är ganska extraordinärt. Det är inte möjligt att de har dollar. De hade dollar, och USA har beslagtagit dem. Om du har dollar kommer USA omedelbart att stjäla dem, precis som de stal Rysslands 300 miljarder dollar. Dollarn är oanvändbar för alla länder som vill ha sin egen nationella suveränitet.
Du använder ordet liberal, och det är ett helt felanvänt begrepp i allmänhet. Industrialnationernas uppsving, Storbritannien, Tyskland, USA – de var inte liberala. Ordet liberal betyder egentligen nyliberal. Det betyder ingen regering. Liberal betyder Margaret Thatcher, Ronald Reagan i dagens vokabulär. Och det innebär att man måste avskaffa all statlig subvention till ekonomin istället för att regeringarna driver naturliga monopol som transport och kommunikation, samt erbjuda gratis skolgång och gratis sjukvård. Allt detta var 1800-tal. Det var inte liberalism. Ordet de använde var socialism i en eller annan form, eller kanske socialdemokrati. Men de använde inte liberalism även om de avvisade hela idén om frihandel för att regeringar skulle kunna forma marknaderna så att ’rent-seeking’ skulle förhindra att fastighetspriserna steg genom att beskatta bort markränta, för att förhindra monopol, antingen genom saker som Sherman Antitrust Act från 1890 i Amerika. Eller ännu bättre, regeringen kommer att ta alla dessa naturliga monopol i offentliga händer. Det var fallet från Europa till USA, USA med Eriekanalen och vidare.
Det fanns en hel doktrin om att titta på statlig kapitalbildning. Investeringar i offentlig infrastruktur var en produktionsfaktor, men till skillnad från industrikapital eller kapitalistiskt kapital, privat sektor och industrikapital var målet med statliga investeringar inte att gå med vinst. Det var att tillhandahålla grundläggande tjänster för nyckelsektorer till subventionerade priser, eller till och med gratis, så att man sänker ekonomins totala affärskostnader. Denna statliga kontroll uppnåddes tydligast inom finans i Tyskland och Centraleuropa i slutet av 1800-talet, där regering, industri och banker samarbetade för att styra det finansiella systemet att tillhandahålla kredit, inte för att tjäna pengar ekonomiskt åt investerare, utan för att finansiera kapitalbildning inom industrin, att bygga fabriker, främst inom vapenindustrin, förstås.
Allt detta var vad klassisk politisk ekonomi handlade om. Idealet för hela den politiska doktrinen om industriell kapitalism var att minimera ekonomisk ränta. Det var värdeteori, det var vad Ricardo pratade om. John Stewart Mill, Karl Marx – de pratade alla om hur man håller priserna i linje med den faktiska produktionskostnaden – värdet – och blir av med ekonomisk ränta, vilket är överskottet av marknadspriser jämfört med värde.
Efter första världskriget lades alla dessa planer för hur man skulle utveckla en industriell ekonomi i princip åt sidan, och finans ersatte industrin som fokus för att skaffa rikedom och skapa en förmögenhet i hela väst. Och om vi tittar på hur det är idag, är Kina den mest framgångsrika ekonomin när det gäller tillväxt i produktion och levnadsstandard. Det man har gjort där, är exakt samma princip som gjorde USA rikt och produktivt och så dominerande på 1900-talet. Kina har behållit naturliga monopol i offentlig hand. Transport är mycket billigt, det är subventionerat. Sjukvård och utbildning subventioneras. Men framför allt har Kina fortsatt med att hålla bankväsendet i regeringens händer. Så Peoples Bank of China kommer att skapa kredit för faktisk materiell produktion.
Tyvärr har mycket av detta lett till överproduktion av fastigheter. Men idén är: vi kommer inte att ge lån till finansiella spekulanter för att låna pengar, köpa ett företag och sedan i princip plundra det och lämna det, vilket är vad som händer i väst. Och visst, hela veckan, till exempel, i Financial Times, Wall Street Journal, pågår en diskussion om hur alla stora banker och stora investeringsfonder, som har lånat ut pengar till privat kapitalbildning för att ta över företag och finansiera deras fräckhet, deras nedskärningar för att i princip bara plundrar dessa företag. Vi låter inte pensionsfonder lösa in sina innehav om de inte tar 50%, 80%, förlorar alla sina pengar eftersom hela den amerikanska ekonomin har blivit en bubbla. Så när jag tidigare pratade om effekten av att energin stoppar, är en av effekterna att dra ner hela denna högt belånade finanssektor, hela skuldsättningsuppköpen och skuldpyramiden, främst i USA.
Precis som under depressionen var USA den mest skuldsatta ekonomin och hela finanssektorn kommer att falla. Så det som kommer att förstöras är inte bara fysisk produktion, utan hela finansialiseringssystemet som har lett till att USA ligger så långt efter Kina, till exempel, och länder som, istället för att vara liberala, säger att regeringen måste spela en positiv roll i att tillgodose vissa grundläggande behov och förhindra exploatering. Om man inte har en regering stark nog att förhindra att en finansiell oligarki utvecklas, kommer man att sluta, precis som USA, i en misslyckad ekonomi. Eller som Tyskland och större delen av Västeuropa, en misslyckad ekonomi som ett resultat av deras nyliberalism.
Så jag vill bara vara väldigt försiktig med att använda ordet liberalism. Det är ett begrepp mot regeringen och mot socialism specifikt. Det var det som orsakade hela reaktionen mot industriell kapitalism eftersom industriell kapitalism själv utvecklades till socialism, till att staten spelar en ökande roll i ekonomin genom att investera i infrastruktur, förhindra monopol, genom att beskatta eller förhindra att markhyra och monopolränta samt finansiell exploatering förekommer. Det finns en hel ideologisk överbyggnad som har försvunnit tillsammans med produktionskollapsen. Ideologi är tydligen det sista som försvinner.
G.D: Det är en bra poäng. Ofta används ordet liberal på grund av systemets öppenhet. Men det är inte öppet.
M.H: Nej, jag håller med. USA säger att om vi har en öppen handel kan vi inte kontrollera den. USA säger att det inte kan finnas öppen handel eller investeringar. Om alla kan använda dollarn, kan vi inte ta allt från dem och tvinga dem att göra som vi vill. Inget är öppet. Det är ett slutet system som kontrolleras centralt av USA. Liberalism är central planering, men det är central planering inte av regeringen, utan av finanssektorn och den politisk-militära sektorn. Det är liberalism. Vi måste inse att det är centraliserad planering, inte av regeringen, inte av demokratin, utan av finansiell rikedom och militären för att skydda dess dominans.
G.D: Jag tror att ’rent-seeking’, inte bara från drönarpubliken – det vill säga den amerikanska allmänheten – utan även från andra länder, jag tror att det är därför man antar att länder som bryter sig loss från det USA-ledda ekonomiska systemet bara skulle bli lidande. Men vi ser, som i det ryska fallet, att de faktiskt kan ha många fördelar, också av att inte betala dessa pålagor. Men med tanke på att detta är USA:s situation, när det var en hegemon, hade det vissa privilegier i att alla använde dollarn, alla använde bankerna, alla använde dess teknologier. Eftersom USA nu kämpar som en sjunkande hegemon, verkar det följa en helt annan väg. Det har en mycket exploaterande handelsmetod. Det vill maximera. Om man inte gör det, kanske det är något annat. Men vem tror du i den här situationen investerar i den amerikanska ekonomin, med tanke på att det är ganska uppenbart vad de siktar på nu?
M.H: Ja, det är fantasin med allt detta. Donald Trump säger att, tja, vi kan gå en av två vägar. Antingen attackerar vi Iran för att göra ett sista försök att ta deras olja, vilket är hur vi börjar. Det har inget att göra med att Iran vill ha en atombomb. De är långt ifrån en atombomb. Amerika vill ha dess olja.
Eller så kommer det att bli en världsdepression. «Om det blir en världsdepression» sa Trump, «kommer vi att gå ut med vinst. Titta på oss. Vi har olja. Vi har gas. Vi behöver inte olja och gas. Andra länder kommer att lida mer, och det betyder att vi kommer att lida mindre än de gör, och det är vad det innebär att vinna i en krympande miljö, att lida mindre.» Nåväl, det är hans fantasi. Men han inser inte att, ja, USA har olja och gas, men ingen industri. Idag har man inga medel för att lyckas producera industrivaror, eftersom det inte finns någon industriell arbetskraft, inte ens byggarbetskraften.
Det mesta av arbetet som utförs av arbetarklassen och det smutsiga arbetet, det lågavlönade arbetet, det gjordes av invandrare, och Trump har klippt bort allt detta. Så vi har inte längre invandrarens personliga vårdarbete, restauranger och andra saker som invandrare gör, skördearbete som invandrare gör, eller arbetarklassarbete i fabriker eftersom det inte finns några fabriker längre för dem att arbeta i. Invandrare har alltid gjort det – det hårda arbetet – precis som i Arabemiraten, där det mestadels är en invandrarbefolkning. Samma sak gäller i Saudiarabien. Det är så länder rekryterar arbetskraften.
USA kan inte konkurrera industriellt eller jordbruksmässigt med andra ekonomier för att säga, vi exporterar något åt er och för det ni behöver och ni säljer till oss det vi behöver, era andra råvaror, vad det nu är ni producerar, eftersom arbetskostnaden är så hög i USA, inte för att amerikanernas levnadsstandard är hög. Arbetsstandarden i Amerika har försämrats. Sedan 2008, och faktiskt sedan slutet av 1979, har det verkligen varit nyckeln till USA:s arbetslivsstandard. Man hade råd att köpa bostad där online, med de löner man hade. Men särskilt eftersom Obama fakturerade bankerna och det skräphypoteska bolånebedrägeriet, utplånade man i princip många låginkomsttagare. Och sedan 2008 har nästan all tillväxt i förmögenhet i Amerika varit till de rikaste 10 % och dess rikedom inom finans-, försäkrings- och fastighetssektorn, inte alls i industriekonomin. Den amerikanska industriekonomin har i princip upplösts.
Vi lät Amerika göra en överenskommelse med Korea och även med Japan om att bygga filialer i USA. Korea sa att vi kom hit, vi försökte anställa amerikansk arbetskraft. De är inte bra på byggarbete. De är helt enkelt för slarviga. Vi måste ta med vår egen arbetskraft. Samma sak gäller Taiwan. De hade stora planer på flera miljarder dollar för att bygga en datorchipfabrik i väst. Och de fick reda på att vi måste använda våra egna arbetare. Vi kan inte använda amerikanska arbetare för det. I princip vill ingen vara arbetare i USA, och de enda som var villiga att göra vanliga arbetarjobb blir nu utvisade. De hotas av utvisning eftersom de har immigrerat, och att göra ett arbetarjobb är hur man får fotfäste i det här landet. Så det finns en fantasi om att om det blir en världsdepression kan Amerika gå segrande ur striden.
Detta kommer plötsligt att visa att Amerika är tomt. Det kommer att vara som om John McCain kallade Ryssland för en bensinstation med atombomber. Nåväl, det är allt Amerika skulle ha kvar under Donald Trumps alternativ. Att säga okej, vi har olja och gas och vi har atombomben, vi har ingen industri och vårt jordbruk är bankrutt. Han har förvandlat Amerika till en bensinstation med atombomber, om han går den vägen att tvinga Iran att försvara sig genom att säga, om vi ska bli attackerade och förstör vår ekonomi, kommer vi att ta med hela världen, vilket kommer att tvinga er att göra ett alternativ eller bara leva i en permanent depression, tills ni hittar en väg ut. Det kommer rädda oss tillsammans med er. Det är den politiska dynamiken som jag ser.
Antagandet att om det internationella systemet bryter samman, så kommer USA på något sätt att kunna ta sig till toppen, ja, en del av det kan ha viss styrka i det argumentet när det gäller att USA har stor energisuveränitet. Men hela likheten man ofta hör med andra världskriget känns lite fel, för under andra världskriget uppstod storföretagen. Det skedde mycket teknologisk utveckling. Och överlag var USA världens fabrik efter krigets slut. USA var dagens världsbank.
USA outsourcar industrier. Det är världens största skuldsättarland i historiskt sett. Så det är inte lika bra rustat som det var då. Tanken att man kan komma ut stark i en sådan värld är inte särskilt logisk.
G.D: Min sista fråga gällde i USA:s partners. För om USA nu går mot att kräva fler ekonomiska eftergifter, och vi ser detta i Europa där Trump kan överlämna till européer vilket handelsavtal som helst och de måste skriva under, måste de dyka upp på hans golfbana. Ett undertecknat avtal de inte vill skriva på. Vissa föreslår att gulfstaterna borde återbetala USA för de vapen de har använt i kampen mot Iran.
I Ostasien har det förekommit kommentarer om att Taiwan och andra borde börja flytta sina högteknologiska industrier till USA. Så återigen, denna mycket utvinningsinriktade ekonomiska metod, som nu kickar in för att vända nedgången. Ingen vill göra det här. Det verkar som att USA:s huvudsakliga förhandlingskraft är säkerhetsberoendet. USA är en säkerhetsgarant. Men en minskande hegemon bjuder ofta in investerares osäkerhet. Det ger inte säkerhet i samma utsträckning som är tydligt både i Europa och i Gulfstaterna. Hur hållbar tror du att den är?
M.H: Det är precis vad Emiraten just har sagt. Vi hade tänkt två saker. Vi trodde att när vi köpte amerikanska vapen skulle de fungera. Och vapnen är bara som att ha en dyr Rolls Royce i garaget. Den ser fin ut, men det är egentligen inte den mest effektiva bilen. Vapnen är inte till för att föra krig med. De ska inte attackera. De ska inte försvara. De är bara till för att hålla stånd och göra Amerika lyckligt. Vapnen fungerar inte, och att ha en bas här har blivit ett hot. När Amerika attackerade Iran, Saudiarabien, sa arabländerna: «Vi blev inte konsulterade.» Och de europeiska länderna sa: «Vänta lite. Donald Trump vill att vi ska dö till den sista europén som försöker göra en landinvasion av Charg Island och Iran, så vi dör när Amerika inte är villigt att dö.» Faktum är att Amerika agerar ensidigt, på egen hand, i sitt eget intresse.
Att ha en amerikansk militärbas är i princip att göra sig själv till måltavla för Iran. Likadant över hela världen eftersom där USA:s militärbaser finns, där finns ett angreppsmål. De är inte defensiva, de är aggressiva. Och om de är aggressiva mot någon fiende, kommer motståndaren att slå tillbaka och utplåna den, och de kommer att utplåna landet som har militärbasen. Uppenbarligen är det inte säkert. Men mest av allt är jag glad att du nämnde tanken som Trump har uttryckt: «Irak måste betala oss för alla kostnader det hade för kriget vi förde för att förstöra dem. Vi kommer att få tillbaka för det genom att ta deras olja.»
Han sa det uttryckligen, och därför har han tagit landets olja. Uppenbarligen vill han göra samma sak med de arabiska OPEC-länderna. «Vi försvarade er. Nu måste ni betala oss för kostnaden för att försvara er med vårt militärindustriella komplex av extradyra missiler, flygplan, missilavfyrningsramper och allt annat som inte hade samma militära effekt som vi sa att det skulle ha.» Det var en papperstiger, för att använda Maos uttryck. Och varför i hela världen skulle något land vilja ha en amerikansk militärbas. En papperstiger som inte kommer att försvara det. Det gör det bara till en måltavla, ett mål för länder som Amerika försöker starta krig med, när det försöker hota att förstöra dem om de inte överlämnar sin suveränitet till USA och till Trump personligen.
G.D: Det verkar vara en märklig tid i världshistorien att satsa på amerikanska säkerhetsgarantier. Jag menar, USA har inte längre möjligheten heller. Jag blir mycket chockad över, när jag ser mig omkring i världen, av hur lite anpassning det faktiskt finns till de nya verkligheterna, till denna nya maktfördelning. Antagandet att vi fortfarande kan ha hegemonisk politik från 1990-talet och tillämpa dem på 2026, när maktfördelningen tydligt nu är posthegemonisk och multipolär.
M.H: Den här tryggheten du pratar om under 70 80 år nu, har varit en fiktion. Det är en fiktionsframställning att säga: «Vi kommer att tillhandahålla säkerhet för er, om Ryssland invaderar Europa.» Det är som om Ryssland skulle invadera Europa. Det är en fiktion att tro, att Europa behöver säkerhet mot Ryssland.
Ryssland vill lämnas ifred av Europa, och det är villigt att slåss mot Europa och bomba Tyskland, England och Frankrike om de försöker attackera Ryssland. Det är deras verk att förse Ukraina med missiler för att attackera rysk olja och raffinaderiproduktion. Ryssland har redan vänt Europa ryggen och vill gå med öst, eftersom Europa är en del av en misslyckad civilisation. Det går utför med den, och Ryssland avvisar inte bara Europa ekonomiskt, utan även dess sociala värderingar och dess ruttna politiska system. Ett system som säger, «Om du säger att du är emot ett folkmord, kastar vi dig i fängelse. Det här är en demokrati. Vi bestämmer, och man kan inte i en demokrati säga, ‘åh, vi är emot det, palestinierna borde inte utrotas.’ Det är emot civilisationen. Du hamnar i fängelse.»
Tyskland sa det. Storbritannien sa det och Frankrike sa det. De arresterar folk som säger så. Jag anser att det här är en avskyvärd kultur för resten av världen. De ser hela nakenheten i att Europa inte alls är en demokrati, och att allt detta tal: «Vi är här för att skydda er, ni måste betala oss för att skydda er» egentligen bara är «Ni måste betala oss för att kunna införa ett militärt system som hotar er med förstörelse om ni inte gör som vi vill och följer handelspolitik som är ojämlik och gynnar oss, inte er.»
Amerika måste vinna, som Donald Trump säger, och ni måste använda dollarn som vi bara kan trycka för att köpa upp er industri, era råvaror och annat. Ni måste betala de skulder ni drar på er genom handelsunderskott, som är ett resultat av att följa reglerna, de proamerikanska investeringspolicys som Världsbanken och IMF tar fram, och som säger: Producera inte din egen mat, köp amerikansk. Hela systemet som skulle låtsas hålla världsekonomin blomstrande och fri, visade sig göra den mer och mer ojämlik, mer och mer polariserad, mindre och mindre säker, och mer eller mindre benägen att leda till just kulmen på denna oemotståndliga konflikt som vi ser idag.
G.D: Ja, jag blev intervjuad för två dagar sedan av en tysk tidning. Jag påpekade att om Europa vill vända sin nedgång, måste det avsluta gränsernaflytten i Europa. Det vill säga, avsluta konflikten med Ryssland, ta bort Ukraina från frontlinjerna i detta nya krig. Och jag blev tillfrågad i vilken utsträckning det är möjligt, eftersom ’våra’ värderingar är så olika. Vi har liberal demokrati och ryssarna är så auktoritära. Det här är samma Tyskland, där man protesterar mot folkmordet och de kastar dig i fängelse. Det är ganska anmärkningsvärt, att detta fortfarande är den mycket snäva ram vi har för att tolka världen omkring oss, att det helt enkelt är de goda mot de onda. Hur som helst, några sista tankar innan vi avslutar?
M.H: Hela frågan är, vad är demokrati? Det som verkar vara demokrati i väst, är precis vad det var på Aristoteles tid i Grekland. Han sade att det som påstår sig vara demokrati egentligen är oligarki. Men man kan låta folk rösta på vem som ska vara de personliga ledarna och administratörerna, men man kan inte rösta på vilken sorts ekonomi vi ska ha, vilken sorts samhälle vi skall ha. Allt detta bestäms av de rikaste oligarkiska delarna av befolkningen. Hela syftet med demokrati är hur man driver en ekonomi, för att förhindra att den polariseras och att den agerar för befolkningen i stort, ökar dess levnadsstandard, produktivitet och lycka. Det kan bara göras med en tillräckligt stark regering, som är i en position att förhindra, att en finansiell oligarki utvecklas och polariserar ekonomin och demonterar statens auktoritet för att lägga makten i händerna på borgenärerna, markägarna och de som innehar förmögenhet.
Hela idén var att det antika Babylonien, Sumer, alla hade härskare som skulle förhindra att skulder försvagade ekonomin. Förhindra att marken förverkades till köpare, till centraliserade jordägare som samlade på sig allt, för att förhindra att det antika Mellanöstern, Västasien, led på samma sätt som västerländsk civilisation gjorde från klassiska Grekland till Romarriket.
Och vi lever fortfarande i resultaten av idén om oligarki, att skapa en regering, kalla den demokrati och säga, «En regering som inte kontrolleras av oligarkin är inte demokratisk. Ett land som Kina, vars regering försöker agera för att öka produktivitet, rikedom och levnadsstandard, kallas en autokrati.» Detta är det vokabulär av bedrägeri vi lever i, och en del av lösningen av den ekonomiska konflikt vi har idag måste vara en lösning på ideologiskt missbruk av språk. Detta för att ge en mer realistisk vokabulär för att förklara varför västerländska ekonomier polariseras och blir fattigare och fattigare när andra länder, som Kina, inte blir det. Vad är det Kina gör som vi inte gör, som har gjort det möjligt för landet att förbättra för sin befolkning? Det måste finnas den diskussionen, som inte ens har börjat än. Den är fortfarande i den otänkbara fasen. Ja, långt borta.
G.D: Tack så mycket för att du delade med dig av dina insikter. Det är ganska anmärkningsvärt vad vi ser. Så, tack igen.
