Echo Strategic Insights nuvarande president, Phar Kim Beng (PKB), skrev den 17 april en kort och av faktafull sammanställning i nio punkter, hur den amerikanska örnen idag positionerar sig visavi den kinesiska draken. Punkterna omfattar det mesta; som ekonomi, handel, och teknisk utveckling. Den saknar däremot historiskt perspektiv, någon form av politisk jämförelse, och den nämner inget om hur örnen idag har gått från tullkrig mot draken till fullskaligt handelskrig, i vilket örnen försöker dra in så många andra länder som möjligt på sin sida. (Det senare gick Alexander Mercouris noga igenom med Alex Christoforou på the Duran i ett samtal, också den 17:e april. China secondary sanctions escalator.)

I inledningen menar PKB att draken gått från ett mer passivt försvar till ett mer aktivt handlande mot örnen. Detta måste delvis beskrivas som en feltolkning av fakta. Från 1949 fram till ungefär början av 1980-talet gjorde draken inte mycket väsen av sig på den internationella arenan. En viktig händelse var naturligtvis när örnen i februari 1972 erkände regeringen i Peking som den enda legala, och att Taiwan var en del av Kina. När Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina den 1:a oktober 1949, var landet i ekonomisk ruin och hade en av världens lägsta levnadsstandarder. Det Kina ägnade sig åt från detta bottenläge fram till idag, har varit att lära sig hur draken skall kunna bli vuxen och att se till att skapa förutsättningar för det. Den viktigaste verktyget för detta har varit det kinesiska kommunistpartiet, KKP, som trots ett antal misstag i ledningen, Stora Språnget och Kulturrevolutionen bland andra, ändå idag gjort att Kina nu, framförallt av folken i det Globala Syd, betraktas med beundran och ökande samarbetsvilja. Detta ser örnen som ett hot, för det var och skulle förbli USA, som var the shining city upon a Hill eller the indispensable nation. När nu örnen går till attack för att försvara sin hegemoni, vet draken att den är fullvuxen och kan försvara sig. Ja det finns till och med flera exempel på hur den nu vuxna draken erbjudit sig att samarbeta med örnen. Den kinesiska rymdstationen Tiangong är delvis ett resultat av avvisat samarbete Kina – USA.

Under punkt 6 har vi ett exempel på samarbete som är mycket viktigt för den ekonomiska utvecklingen i det Globala Syd, och som örnen med näbb och klor gör allt för att sabotera. PKB skriver att BRI en gång avfärdades som «skuldfällediplomati». Ja, och det var inte mer än för något år sedan, och «år 2025 har det förvandlats till ett nätverk av inflytande i den verkliga världen.» USA:s motsvarighet, Build Back Better World (B3W), skapades uttryckligen bland annat för att motverka BRI «Den lanserades den 12 juni 2021 och skulle erbjuda ett alternativ till Kinas ’Belt and Road-initiativ’ (BRI) för infrastrukturutveckling i låg- och medelinkomstländer.» Men som PKB skriver så tog B3W «aldrig fart på grund av brist på institutionell ryggrad och materiell leverans.» Draken däremot, skriver PKB, för «en politik som bäddar in statliga subventioner i hela försörjningskedjan.» Han skriver också att «Kina äger leveranskedjan.»

Inte heller Kinas ’avdollarisering’ är från början ett hot mot örnen. Det är ett nödvändigt steg för att minimera de negativa effekter som beror på hur USA använder dollar som ett vapen för att behålla sin hegemoni.

Som slutkläm skriver Phar Kim Beng: «Detta är inte längre en kamp mellan ideologier. Det är en tävling om kapacitet.» Men Kina hade inte ens kunnat komma i position för «en tävling om kapacitet» om det inte vore för den kamp som det kinesiska folket ägnat sig åt under ledning av KKP och bland annat med PLA som verktyg. Den som studerat verkligheten och de dokument som denna verklighet finns beskriven i, kan inte komma till någon annan slutsats. PKB, liksom många andra duktiga, men inte fullt pålästa analytiker, gör misstaget att inte notera det skifte i språkbruk, narrativ om man så vill, som skedde under den tid som Deng Xiaoping var ’den starke mannen’ i ledningen för KKP efter kulturrevolutionen. Kina slutade med att i mellanstatliga förbindelser använda svepande uttalanden i stil med «Så gör USA-imperialisterna, medan det socialistiska Kina gör så här». Deng säger till och med i ett tal, att även han tyckte att den kampanj mot ’kapitalistiska idéer’ som Mao Zedong inledde 1957, antihögerkampanjen, var bra men att han ändrat uppfattning. Kampanjen borde ha varit konkret, menade han i sitt tal, den borde ha tydligt pekat på exakt vad som var fel. Detta förhållningssätt är nu dominerande och det underlättar samarbetet inom BRI och BRICS till exempel.

I ett samtal med några partiveteraner i KKP:s centralkommitté 1981 säger Deng «När ett kommunistparti kommenterar ett utländskt broderpartis handlande, kan det ofta bedöma dem enligt någon stel formel eller ett etablerat mönster. Fakta har visat att detta tillvägagångssätt inte leder någon vart. Förhållandena varierar kraftigt från land till land, nivån av politisk medvetenhet varierar från folk till folk, och klassrelationerna och klasstyrkornas sammansättning i ett land skiljer sig avsevärt från dem i ett annat.»¹ Det är alltså helt logiskt att Deng Xiaoping är den förste som använder det anspråkslösa uttrycket «socialism med kinesiska förtecken.» Det gör han i ett tal vid öppningsceremonin för kommunistpartiets kongress 1982.¹

Naturligtvis finns det analytiker som är missbelåtna med detta mer realistiska sätt att uppträda på den globala arenan. I artikeln A New International Order? Skriver till exempel Asoka Bandarage

«Återspeglar ekonomisk tillväxt ensamt förbättringar av livskvaliteten för den stora majoriteten av människor? Och bör det fortsätta att vara det centrala kriteriet för en «ny internationell ordning»? Tyvärr verkar BRICS replikera samma mönster av dominans och underordning i sina relationer med mindre nationer som kännetecknar traditionella imperialistiska makter.

Oavsett om världen är unipolär eller multipolär, kommer en fortsättning av ett dominerande globalt ekonomiskt och finansiellt system baserat på konkurrenskraftig teknologisk och kapitalistisk tillväxt och miljömässig, social och kulturell förstörelse i grunden inte att förändra världen och den katastrofala utveckling vi befinner oss på. Trots att många progressiva investerar hopp i den framväxande multipolariteten, finns det en djup systemisk partiskhet som inte inser att de framväxande ekonomierna följer samma ekonomiska modell som väst.» Motfrågor är enkla att formulera. Vem har påstått att ekonomiskt tillväxt ensamt förbättrar livskvalitén? Vems ansvar är det att ett visst land förbättrar sin livskvaliét? Det landets egna folk. Varför är den ekonomiska tillväxten det centrala kriteriet för en «ny internationell ordning»? Har någon part inom BRICS lyckats formulera ett bättre kriterium som alla idag kan komma överens om? Varför presenterar inte Asoka Bandarage en bättre modell för utvecklingen av en multipolär världsordning? Svaret är enkelt. Hon kan inte. Skulle hon kunna, så hade det inte hjälpt, för modellen måste också accepteras av tillräckligt många av dem som idag arbetar för den nya världsordningen. Asoka gör också misstaget att ljuga. «Tyvärr verkar BRICS replikera samma mönster av dominans och underordning i sina relationer med mindre nationer som kännetecknar traditionella imperialistiska makter.» Det räcker inte med verbet ’verkar’. Man måste precisera vilka ’mindre nationer’ som har ansett sig vara dominerade och underordnade, och hur det har tagit sig konkreta uttryck. (Asokas artikel är direct riktad mot professor Jeffrey Sachs artikel Birthing a New International Order)

En marxistisk slutsats av Phar Kim Bengs artikel kan formuleras på följande vis; om man så vill: «Socialistisk marknadsekonomi är överlägsen kapitalistisk. Det ser man om man söker sanning ur fakta när man jämför den kinesiska draken med USA:s vithövdade örn.» På den globala arenan kan vi konstatera, att den kinesiska draken i samarbete med flera andra länder är de som hittills i världshistorien lyckats bäst i arbetet på att skapa en ny världsordning, en världsordning bort från kolonialism, imperialism och hegemoni. Kommer det att lyckas? Det vet vi naturligtvis inte, men vi får göra vårt bästa, inte slösa krafter på att klaga på ”splinten i din bros øie”

Bertil Carlman

1 University press of the Pacific. Selected Works of Deng Xiaoping (1975 – 1982).

Kinesisk drage snurret elegant rundt halsen til en amerikansk ørn

Chinese dragon elegantly twirled around American eagle’s neck – Asia Times

Av Phar Kim Beng

Det finns en bild som sannolikt alltmer hemsöker USA:s strateger: en kinesisk drake, inte längre bara hoprullad i försvar utan elegant sammanflätad runt halsen på den amerikanska vithövdade havsörnen. Inte för att kväva utan snarare för att reglera fågelns andedräkt.

Symboliken är ingen överdrift. Den fångar en värld där Kina, som länge karikerats som imitatören, nu har förvandlats till en systemisk rival som springer ifrån och överträffar USA i kritiska affärs- och säkerhetssektorer.

Från teknik till handel, valuta till cyberkraft, den kinesiska staten har bemästrat det långa spelet.

Som Graham Allison varnade för i «Destined for War» handlar Thukydidesfällan inte bara om den oundvikliga konflikten mellan stigande och härskande makter. Det handlar också om urholkningen av antaganden som västvärlden länge har tagit för givna – nämligen att liberala demokratier alltid kommer att förnya sig snabbare och styra bättre.

Det antagandet håller på att kollapsa under Kinas tyngd. Låt oss nu övergå till de strategiska sektorer där Kina inte bara har kommit ikapp, utan i många fall sprungit från.

1. Halvledare: från beroende till nära paritet

Halvledare, som en gång var Kinas största sårbarhet, är nu arenan för dess mest dramatiska vinster. Trots Washingtons embargon mot Huawei och exportförbud för avancerad litografiutrustning (til trykte kretser, red.) har Peking satsat över 1,5 biljoner yuan i sitt inhemska chipekosystem.

Kinas 14nm-chip produceras nu inhemskt i stor skala, och enligt dr Dan Wang från Gavekal Dragonomics, ett ekonomiskt konsultföretag, «är Kina bara en nod eller två efter globala ledare och kommer ikapp snabbt.»

Denna acceleration drivs av «dubbel cirkulation» – en politik som bäddar in statliga subventioner i hela försörjningskedjan, från brytning av sällsynta jordartsmetaller till chipdesign.

USA är däremot fortfarande splittrat. CHIPS and Science Act är långsamt och kan komma att skrotas medan fabriker i USA fortfarande är farligt beroende av geopolitiska flaskhalsar som Taiwan.

Och det är inte säkert att det kommer att fungera att tvinga Taiwan att bygga fabriker i USA ens på distans på grund av brist på kvalificerad arbetskraft och relevanta leveranskedjor.

2. Elbilar: Tesla i backspegeln

Kinas BYD, inte Tesla, är nu världens främsta elbilstillverkare. År 2023 gick det om Tesla i global försäljning och dess fotavtryck sträcker sig nu över Latinamerika, Europa och Sydostasien.

Varför? Eftersom Kina äger leveranskedjan. Från litium i Bolivia till kobolt i Kongo dominerar kinesiska företag som CATL uppströms. De kontrollerar också över 75% av den globala produktionen av litiumbatterier.

Som professor Tu Xinquan från China Institute for WTO Studies noterar: «Peking behandlar elbilar som nästa strategiska industri, inte bara som en konsumentprodukt.» Resultatet? Kina sätter de globala villkoren för grön mobilitet.

3. Artificiell intelligens: auktoritär effektivitet i stor skala

Medan Silicon Valley kämpar om etik och datasekretess rusar kinesiska AI-företag framåt genom att utnyttja hela skalan på sina digitala ekosystem.

Med 1,4 miljarder medborgare som bidrar till stora datapooler, tränar företag som SenseTime och iFlytek maskininlärningsmodeller i en takt som är otänkbar i USA.

Stanfords AI Index 2024 noterade att «Kina nu publicerar fler peer reviewed AI-artiklar än USA och EU tillsammans.»

Ännu viktigare är att integreringen av AI i nationella övervakningssystem – ansiktsigenkänning, beteendeanalys och till och med prediktivt polisarbete – är en institutionell fördel i auktoritärt styre.

4. Rymden och hypersoniken: att hoppa över Pentagons horisont

År 2021 testade Kina ett hypersoniskt glidfordon som chockade Pentagons tjänstemän. Den cirklade runt jordklotet innan den träffade sitt mål – en demonstration av förmågor som USA inte förutsåg och inte har.

I dag skjuter Kina upp fler satelliter än något annat land, och dess rymdstation Tiangong fungerar oberoende av NASA.

Det handlar inte bara om prestige. Det handlar om att äga infrastruktur för låg omloppsbana runt jorden (LEO) och bygga en integrerad kommandoarkitektur.

Enligt James Acton från Carnegie Endowment ger «Kinas civil-militära fusion inom rymdteknik landet en avgörande asymmetri – förmågan att omvandla civila uppskjutningar till militär kapacitet över en natt.»

5. Kvantdatorteknik och cybersuveränitet

Kinas kvantsprång är inte metaforiskt. Man har redan byggt ett kvantkommunikationsnätverk på stadsnivå i Hefei och skjutit upp Miciussatelliten [i augusti 2016] för att demonstrera säker kvantkryptering.

Medan USA fortfarande brottas med teoretiska genombrott, arbetar Kina med att färdigställa kvantnätverk – ett steg närmare kommunikation som inte går att hacka.

Samtidigt har Kinas cyberenheter under PLA Strategic Support Force mognat till en formidabel styrka.

Som cybersäkerhetsexperten Adam Segal varnar: «Till skillnad från USA, där cyberoperationer måste gå igenom granskning mellan myndigheter, är Kinas centraliserade kommando smidigare, mer hänsynslöst och mer strategiskt.»

6. Infrastrukturdiplomati: stål, fiber och suveränitet

Belt and Road Initiative (BRI) avfärdades en gång som «skuldfällediplomati». Men år 2025 har det förvandlats till ett nätverk av inflytande i den verkliga världen.

Över 70 hamnar, 150 länder och oräkneliga järnvägsförbindelser är nu låsta i kinesiska logistiksystem. Malaysias ECRL och industriparker inom ramen för initiativet «Two Countries, Twin Parks» är exempel på detta.

I kontrast till detta tog USA:s Build Back Better World (B3W) aldrig fart på grund av brist på institutionell ryggrad och materiell leverans.

7. Finansiell innovation: beroende av dollar, yuanstrategi

Även om dollarn fortfarande dominerar, rensar Kinas Cross-Border Interbank Payment System (CIPS) nu över 400 miljarder dollar i yuan-denominerade transaktioner årligen.

Som professor Eswar Prasad från Cornell observerar, «CIPS, i kombination med den digitala yuanen, erbjuder Kina ett sätt att avdollarisera bilateral handel utan att direkt utmana dollarns globala reservstatus.»

Till och med i ASEAN har Indonesien och Malaysia undertecknat avtal om uppgörelser i lokal valuta med Peking. Konsekvenserna är allvarliga: USA kontrollerar inte längre ensidigt den internationella finanssektorn.

8. Läkemedel och folkhälsodiplomati

Sinopharm och Sinovac må ha dragit till sig västerländsk skepsis under Covid-19, men de nådde över 80 länder. Kina blev apoteket i det globala syd och erövrade nya hälsomarknader.

Samtidigt kontrollerar Kina upp till 70 procent av exporten av aktiva farmaceutiska ingredienser (API), vilket är avgörande för läkemedel mot antibiotika och kroniska sjukdomar. Till och med den US A:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet FDA, har flaggat för detta som en nationell säkerhetsrisk.

9. Maritim dominans: leviathaner av stål i asiatiska vatten

Folkets befrielsearmés flotta (PLAN) är nu den största flottan när det gäller antalet fartyg, och Kina lanserar nya jagare, fregatter och hangarfartyg i en oöverträffad takt.

Enligt ’International Institute for Strategic Studies’ (IISS) överstiger Kinas marina skeppsbyggnadskapacitet USA med ett förhållande på 3:1 årligen.

Detta har strategiska konsekvenser: med militariserade rev och missiler som dödar hangarfartyg håller Peking på att omskapa den marina ordningen i Indo-Stillahavsområdet – och utmana USA:s sjunde flottas dominans.

Slutsats: Slutet på självbelåtenhet, början på multipolär disciplin

Den kinesiska draken röt sig inte fram till herravälde. Den studerade det amerikanska systemet – dess tankesmedjor, kapitalmarknader, akademiska nätverk och försvarsindustriella bas – och kopierade en version av det med kinesiska särdrag: centraliserad, smidig, statsunderstödd och global.

Detta är inte längre en kamp mellan ideologier. Det är en tävling om kapacitet.