oss 150 kroner!
Allvarliga funderingar Första Advent.
Vi ser nu hur ett stort antal personer ur västs politikerkast, lever i en bisarr förnekelse av vad som händer i kriget i Ukraina. Hur är det bara möjligt?
Detta ledarskikt har ju, bland annat genom sina säkerhetsorganisationer, tillgång till samma information som alla vi som dagligen läser nättidningen steigan.no? Idag, första advent, har tre olika samtal publicerats på Youtube/Locals, samtal som handlar om detta bisarra förhållande. Är det ’fienden’ som står för informationen? Är det ’Putinkramare’? Nej det är bland andra erfarna höga officerare från USA. Officerare som inte bara är väl insatta i krigens historia och grymma realiteter, utan också i mer allmän historia, i ekonomi och i diplomati. De är väl insatta i det, som vår västliga politikerkast numer uppenbarligen saknar: gedigna kunskaper. Om vi inte visste, att det som de sex personerna samtalar runt, kommer att allvarligt skada framtiden för våra barn och barnbarn, ja då kanske vi kunde skratta åt den fullständigt förvrängda bilden av det allvarliga kriget i Europa, som vi dagligen blir utsatta för i våra officiella medier.
De som samtalar är i första videon Einar Tangen och professor Glenn Diesen Einar Tangen: The U.S. Instigates Japan-China Conflict.
I den andra videon, som mer specifikt handlar om Storbritannien, samtalar Alex Christoforou och Alexander Mercouris Locals | The Duran.
I den tredje videon samtalar två överstar från USA, Douglas Macgregor och Daniel Davies Col Doug Macgregor: Russia Marching West, Talks Have Changed NOTHING.
När kriget i Ukraina är över, kanske vi åter kan få höra dessa sex samtala om vad som hänt efter kollapsen av framför allt EU och NATO. De sex personerna samtalar nämligen regelbundet, och kollapsen, som vi i Europa nu står inför, synes högst sannolik för alla de, som INTE lyssnar för mycket på vår styrande europeiska politikerkast.
Nedan följer en sammanfattning i 10 punkter av samtalet mellan de två överstarna. Punkterna finns i original under Youtubefilmen.
Bertil Carlman
1. Kritik av västerländskt ledarskap och berättelse.
Överste Doug Macgregor hävdar att Storbritanniens premiärminister Keir Starmers uttalanden om kriget i Ukraina speglar Biden-administrationens tidiga krigsretorik – och visar ingen verklig förändring i politik eller förståelse. Han säger att västerländska ledare ljuger om omfattningen av ryska förluster och hävdar att de överdriver förluster, för att rättfärdiga misslyckade politiska åtgärder. Att erkänna de verkliga förlustsiffrorna – hävdar han – skulle undergräva deras berättelse. Han jämför denna vilseledning med historiska politiska lögner av Roosevelt, Churchill och Gerald Ford om Polen efter andra världskriget. Hans slutsats: politiker ljuger för att sanningen är för farlig för deras agendor.
2. Storbritanniens politiska och ekonomiska kris.
Han varnar för att Starmer är djupt impopulär, och att det är osannolik att han kommer att behålla makten. Storbritannien, menar han, lider av kraftig politisk och finansiell instabilitet, potentiellt så allvarlig, att den leder till revolutionära förhållanden jämförbara med de engelska inbördeskrigen. Han refererar till forskaren David Betts, som förutspår allvarliga omvälvningar i Storbritannien. Enligt honom har båda de stora partierna—Labour och Konservativa—alienerat allmänheten och förlorar relevans i takt med att nya politiska rörelser växer fram från gräsrötterna.
3. Konservativt motstånd speglar samma fel.
Det konservativa svaret på Starmers tal, istället för att utmana krigets premiss, attackerar honom från motsatt håll—anklagar honom för att inte vara tillräckligt aggressiv, och oroar sig för att belöna rysk aggression. De ramar in konflikten som en del av en global «axel av auktoritära stater.» Talaren säger att detta visar hur frånkopplad den brittiska politiska klassen är från verkligheten och hur beroende de är av «Lättförtjänta pengar» av krigsfinansiering och anpassning till USA:s politik.
4. Historisk kontrast: Palmerstons realism.
Han kontrasterar samtida ledare med 1800-talets brittiske premiärminister Lord Palmerston. År 1863, när allmänheten krävde intervention för att hjälpa Danmark mot Österrike och Preussen, vägrade Palmerston, med insikten att Storbritannien inte kunde ändra utgången. Detta exempel används för att belysa vad talaren [Doug Macgregor] ser som en total brist på strategisk realism bland dagens västerländska ledare.
5. Mediekontroll och underrättelseinflytande.
Han hävdar att brittisk underrättelsetjänst (MI6) starkt formar medieberättelser, vilket skapar en miljö där avvikande åsikter undertrycks hårdare än i Sovjetunionen under 1970- och 80-talen. Han förutspår, att denna kontrollnivå snart kommer att kollapsa när allmänheten förlorar förtroendet.
6. Den förestående nedgången för europeiska regeringar.
Han hävdar att en politisk omvälvning pågår i Europa (inklusive för Macron i Frankrike och för Merz i Tyskland), drivet av ekonomiska påfrestningar, misskötsel och allmän frustration. Enligt honom kommer framtida europeiska regeringar inte vilja ha något med Ryssland att göra och de kommer att röra sig mot fred.
7. Rysslands position och militära utsikter.
Han säger att ryssarna nu har: momentum på marken, kontroll över öppen terräng upp till Dnjeprfloden och fördel i arbetskraft och logistik. Han förutspår: Ryssland kommer till slut att ta Odessa och Charkiv, och kalla dem historiskt ryska städer. Ryssland kan avancera till Dnjeprfloden och använda den som en naturlig försvarslinje. Ryssland kan avsluta kriget innan årets slut på sina villkor. Han noterar att [utrikesminister] Lavrov och Putin fortfarande uttrycker vilja att förhandla, men först efter att ha uppnått sina militära mål.
8. Trumps roll och ointresse.
Även om Trump presenterade en «28-point Ukraine plan» säger [Doug Macgregor] att Trump har backat eftersom: han kan inte kontrollera hur det ser ut, han kan inte ta personlig ära för att ha avslutat kriget, militärt bistånd som han lovat inte skulle komma på flera år, vid vilken tidpunkt Ukraina kanske inte existerar.
9. Ukrainas regering.
Han hävdar att den nuvarande regeringen i Kiev är ett «permanent hinder för fred» och att fred är omöjlig, om inte ett nytt ukrainskt ledarskap växer fram.
10. Slutgiltig förutsägelse.
Eftersom Doug Macgregor inte förväntar sig någon snarlig förändring i västerländska regeringar, drar han slutsatsen, att Ryssland kommer att fortsätta avancera västerut tills dess mål uppnås, medan Ukrainas position fortsätter att försämras.
