Våg å være voksen

Til min kjære lillesøster Inga, som virkelig tør å være voksen.

5. oktober er markert i kalenderen som Sankt Mikaels dag. Men faktum er at dagen også ble utpekt som «Verdens lærerdag» av UNESCO i 1994, etter en anbefaling fra ILO/UNESCO i 1966.

När jag söker mer fakta om helige Mikael, så ser jag att «I Sverige firas Den helige Mikaels dag den söndag som infaller närmast 29 september, en tradition som går tillbaka till 400-talet», att han är «Guds krigare som bekämpar ondskan» och att han «I Daniels bok beskrivs som Israels beskyddare, en furste som står upp för folket i svåra tider». ’Folket’ syftar förstås i detta fall på Israels folk, det folk som staten Israel idag, under premiärminister Netanyahus ledning, försöker få med sig i det pågående folkmordet på ett annat folk, palestinierna.

Vidare får jag veta att «I Judasbrevet kallas han ärkeängel, vilket markerar hans höga rang bland änglarna». Bland fakta om dagen kan också nämnas att den «I äldre tider kallades Mickelsmäss och markerade övergången till vinterhalvåret. Det var också en viktig marknadsdag i bondesamhället.»

Om vi går tillbaka till vad som gäller för Världslärardagen så får jag fram följande «Grundläggande värden eller centrala idéer, bakom Världslärardagen» med hjälp av den inte alltid pålitlige ’andrepiloten’.

1. Rätt till utbildning för alla Utan lärare – ingen utbildning. Dagen påminner om att läraryrket är avgörande för att uppnå FN:s mål om utbildning för alla till 2030.
2. Lärarnas arbetsvillkor och status UNESCO betonar vikten av att förbättra lärarnas löner, arbetsmiljö och professionella utveckling. Årets tema 2025 fokuserar på att vända den globala lärarbristen.
3. Demokrati och fred genom utbildning Lärare rustar elever att förstå komplexa frågor, stå emot desinformation och bli aktiva samhällsmedborgare. Utbildning är ett verktyg för att försvara demokratin.
4. Global solidaritet mellan lärare Världslärardagen lyfter fram lärarnas gemenskap över nationsgränser – särskilt i krigsdrabbade områden där kollegor arbetar under extrema förhållanden.
5. Barns rätt till trygghet och framtidstro Genom att investera i läraryrket värnar vi barns rätt till kunskap, trygghet och utveckling – även i kris och konflikt

Ingen av dessa punkter är föremål för större debatt idag om skolan. I stället har vi som rubriker:

Begränsa tillträde för obehöriga personer – Skolverket, Föräldrar i Göteborg, Malmö och Stockholm portas från skolor | Göteborgs-Posten Det beror på att «Från och med 1 juli 2025 gäller en ny lag som innebär att obehöriga personer inte får vistas inom förskole- och skolenheter under tid då verksamheten pågår. Det gäller även utemiljö, till exempel en skolgård. Syftet med lagen är att öka tryggheten och säkerheten för barn, elever och personal».

Vi har också rubriker som:

Sverige inför mobilförbud i skolan 2026 – FrihetsNytt, Mobiler förbjuds i skolan – TV4, Funkar mobilförbud i skolan? Så säger forskningen | SVT Nyheter och Mobiler förbjuds i grundskolan – även på raster och fritids I det sista exemplet kan vi läsa att «Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) menar att förbudet syftar till att öka fokus på undervisningen och främja sociala aktiviteter bland eleverna.»

De allvarligaste rubrikerna som gäller barn i skolålder kan se ut på följande vis:

Kvällen efter skjutningen i Gävle: ”Har blivit avtrubbad” | SVT Nyheter, Masskytten gängkopplad – ökända G15 sätter skräck i Gävle – Expressen och Barn som skjuter är inte värdigt Sverige – Arbetarbladet. I Arbetarbladet, som säger sig vara oberoende socialdemokratisk, skriver Jenny Wennberg «Vi vet ju att det ser ut så här. Att barn i Sverige skjuter. Att barn rekryteras av gängen redan när de är 8, 10 år gamla. Att gängen utnyttjar den som inte är straffmyndig, att man närmare sig pojkar med intellektuella funktionsnedsättningar, att man utnyttjar barns utsatthet, hämtar ungar på HVB-hem och kör dem till städer för att utföra skjutningar. Att pojkar radikaliseras av högerextremister och erbjuds gemenskap av nazister i bland annat Aktivklubb som finns i Gävleborg precis som på andra platser i landet.»

Men varifrån kommer då all denna brist på «trygghet och säkerhet för barn, elever och personal»? Kommer ett förbud mot mobiltelefoner att «öka fokus på undervisningen och främja sociala aktiviteter bland eleverna.»? På vad beror det «Att barn rekryteras av gängen redan när de är 8, 10 år gamla.»?

I punkt 3 för vad som gäller för Världslärardagen står det «Lärare rustar elever att förstå komplexa frågor, stå emot desinformation och bli aktiva samhällsmedborgare. Utbildning är ett verktyg för att försvara demokratin.» Även till mycket unga skolbarn vet jag att lärare säger «Putin är dum, för han krigar». I ett reklamblad i min kommun, Alvesta, kunde man redan i början av kriget i Ukraina läsa, att en förskollärare med sina elever med glädje sa «Vi kallar honom Pruttin! [Den som fiser.]»

Det som pågår i Sverige, och som skapar en otrygg vardag för våra barn och ungdomar, det pågår i många länder världen över. Det är en förruttnelseprocess i den västliga civilisationen, som sedan andra världskrigets slut kommit att starkt forma framförallt angloamerikanskt präglade länder. Sverige är ett litet exempel, USA är det största. Den ideologi som är bas i denna civilisation är liberalism, som i sin tur hittills varit framgångsrik, till stor del beroende på billiga råvaror och underbetalt arbete i det som idag kallas det Globala Syd, eller den Globala Majoriteten. I Sverige har vi fram till för några årtionden sedan haft en alltmer utbyggd välfärdsstat. Idag skrivs det artiklar och böcker på temat Kunsten å avvikle en velferdsstat. Tittar vi på vad som skett med Ginikoefficienten, som är måttenhet för ojämlikhet i inkomstfördelningen hos en befolkning, får vi följande kurva:

Frågar jag min ‘andrepilot’ om tiden före 1975, så får jag följande svar: «Ekonomer som Anders Björklund och Markus Jäntti har i SNS Välfärdsrapport 2011 visat att Sverige hade mycket låg inkomstojämlikhet under efterkrigstiden, särskilt under 1950- och 1960-talen. Ginikoefficienten tros ha legat runt 0,20 eller lägre under denna period, vilket är extremt jämlikt i internationell jämförelse. 1945–1970: Stabilt låg ginikoefficient, runt 0,20 eller lägre. 1970–1990: Börjar stiga långsamt. 1990–2020: Tydlig ökning, särskilt efter skattereformen 1990/91» Det var på 1950- och 1960-talen som jag fick min skol- och universitetsutbildning. Efter riksdagsvalet 1968 fick SAP 50,1 % av rösterna och 227 av 380 mandat i den dåvarande tvåkammarriksdagen. Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK), som de hette då, fick 3,0 % av rösterna och 3 mandat i andra kammaren. Vågade socialdemokraterna utnyttja läget och flytta fram positionerna för den svenska arbetarklassen?

En kurva med ginikoefficienten för Kina ser ut så här:

(SCB använder heltal, inte decimaler. 30 i Sverige motsvarar alltså 0,300 i Kina) Nu är det emellertid ginikoefficientens utveckling endast ett tecken. Den måste tolkas. Det gör faktiskt andrepiloten på ett vad jag förstår ganska bra sätt för Kina:

År	Ginikoefficient	Kommentar
1980	~0,28	Låg ojämlikhet under planekonomin.
1990	~0,35	Början på ekonomiska reformer.
2000	~0,40	Snabb tillväxt, ökande klyftor.
2010	~0,47	Toppnivå enligt Världsbanken.
2020	~0,46	Stabilt hög nivå.
2023	~0,45	Något minskad ojämlikhet efter politiska insatser.

Utifrån lätt tillgängliga fakta kan man lägga till, att under den första perioden med planekonomi, kunde inte produktivkrafterna utvecklas – Kina var ett mycket fattigt och ekonomiskt efterblivet land. Under de tre följande årtiondena släpptes marknadskrafterna lösa «Låt några bli rika först». När Xi Jinping blev ledare, tog den kinesiska staten itu med den ojämlikhet som utvecklats. Kvalitét är nu viktigare än kvantitet. Den extrema fattigdom som rått under århundraden utrotades, enorma och avancerade kommunikationsnät byggdes, kraftig satsning på utbildning, hårda tag mot korruption på alla nivåer och förbättrade förbindelser med omvärlden. Stor satsning görs också på ideologisk skolning, för att motverka de extremt individualistiska och dekadenta idéer som blivit en följd av öppningen mot en omvärld av kapitalistiska stater där nu värdenihilism är tongivande. Den ’wokeism’ som spridits i Väst är en del av denna nihilism. Ove Bengt Berg har skrivit en bra artikel om detta Woke er diktatur — ensretting og utstøting.

I Sverige, som i de flesta andra länder i Väst, kan vi inte se «Något minskad ojämlikhet efter politiska insatser» Tvärtom ser vi hur den rikaste procenten blir ännu rikare, medan de fattigare blir ännu fattigare. I Kina ökar medelklassen dessutom, samtidigt som den minskar i länderna i Väst.

Det som gör att man kan tala om förruttnelseprocess i den västliga civilisationen är ändå inte direkt beroende på inkomst- eller köpkraftsförändringar. Det som är avgörande, det är att den kast av politiker som leder dessa länder, inte längre i första hand ser till de egna invånarnas behov och önskemål. Det de kämpar för är att den västliga civilisationen, under ledning av USA-imperialismen, skall kunna behålla sin globala topposition. (The Death of the Empire. Michael Brenner) Satsning på ’Kulor och Kanoner’ innebär en nerdragning på välfärden. Stämpling av kritiken mot Israels folkmord på palestinier som antisemitism, har lett till nerdragning av mötes-, tryck-, och yttrandefrihet. Men är det inte dessa tre friheter som den liberala statens förespråkare alltid framhållit som grundläggande för den borgerliga formen av demokrati? Alastair Crooke : Order, Prudence, Rules are GONE!

Förruttnelseprocessen är tydlig även i vasallstaten Sverige. (Skyddsnät i riksdagen blir permanent) Oförmågan, oviljan eller kanske till och med rädslan för att Våga Vara Vuxen, är ett utmärkande drag i denna process. Det gäller föräldrar vars föräldraauktoritet ifrågasätts av sociala myndigheter. Det gäller lärare som blir anklagade för att kränka sina elever, och det gäller olika former av chefer som blir anklagade för att vara odemokratiska, kvinnofientliga eller själviska. Naturligtvis är anklagelserna ofta berättigade, men allt oftare leder de till förvirrade föräldrar, ängsliga lärare och chefer som hellre ser förfall inom de verksamheter de har extra betalt för att styra, än att de kommer med klara direktiv ’når noe er i ferd med å komme ut av kontroll’ (med ibland ödesdigra konsekvenser: Hjärtsjuka barn felaktigt friskförklarade på Länssjukhuset Ryhov. 500 fall under fyra år! Vad gjorde verksamhetschefen?) Oförmågan, parad med rädsla för att Våga Vara Vuxen, är också ett utmärkande drag för den politikerkast som på olika nivåer skall leda EU/NATO. Ett tydligt exempel är när NATO:s generalsekreterare M. Rutte vid Nato-toppmötet i Haag den 25 juni 2025 kallade USA-imperiets formelle ledare, D. Trump, för ’daddy’.

Men viktigast av allt är ändå, att det leder till att våra barn och ungdomar inte får den omsorg och den kärlek som de måste få, om de i sin tur skall kunna skapa en bättre framtid för sig själva i arbetslivet, och för oss äldre som pensionärer. Hur mår våra barn och får de den hjälp de behöver? «Behovet av psykiatrisk hjälp för barn och unga har ökat kraftigt det senaste decenniet. Enligt rapporten har antalet barn i kontakt med BUP ökat med 65 procent sedan 2011. Under 2023 var det nära 150 000 barn, nästan vart tionde barn i landet hade kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin.»

Det ägde rum ett otäckt mord i Stockholmsförorten Skärholmen den 10 april 2024. Striden om Skärholmen: Hårdare tag eller starkare välfärd? «Det kallblodiga mordet på Mikael Janicki, 39, i Skärholmen förra våren var en svart dag i Sverige. Han sköts ihjäl mitt framför ögonen på sin 12-årige son.» Mördaren var 17 år gammal vid tiden för mordet. Mikael Janicki vågade vara vuxen. Det ledde till hans död. Min lillasyster Inga och jag samtalade om detta. Hon berättade då för mig att hon nyligen på tunnelbanestationen i Björkhagen tillrättavisade några ungdomar som försökte komma förbi betalningssystemet. Detta fick en anställd på Storstockholms Lokaltrafik att sin tur tillrättavisa Inga. «Gör inte så! Du vet inte om någon av dem har kniv på sig!» Också förra året sa min ena dotter till mig att hon tyckte, att min syster Inga utan anledning kritiserat mig. Då svarade jag «Det en lillasysters pliktatt kritisera sin storebror, när hon tycker att han inte uppträder som en vuxen!»

Man får alltför mycket negativ energi när man skriver artiklar som denna. Därför vill jag avsluta med en skämtteckning som konstnären Albert Engstöm gjorde för snart hundra år sedan. Det måste nämligen också påpekas, att det ofta även är roligt, ’gøy’, att Våga Vara Vuxen, också som lärare, även om vår auktoritet ibland ifrågasätts.

---