oss 150 kroner!
I Sverige pågår det nå en debatt om en kulturell kanon. Den har også utløpere blant progressive bloggere som denne lindelof.nu – Sverige har nå en kulturell kanon. I en kommentar til artikkelen skriver Jan Fredriksson: «En gang i tiden snakket vi om at de dominerende tankene i et samfunn alltid var den herskende klassens.» Han påpeker også at Antonio Gramsci en gang skrev om kulturell hegemoni.
Dessa påpekanden måste var grunden för debatt om en kulturkanon. Alltså kan den inte föras inom MSM som till exempel SVT, SR eller Sveriges största tidningar. Den debatt som där förs handlar inte om folkets kultur. Den handlar om den svenska borgarklassens uppfattning om vad folkets kultur är. Debatten är ett uttryck för att den svenska bourgeoisien tydligt börjar känna, och kanske till viss del förstå, att Sverige som underordnat land under EU-byråkratin och vasallstat åt USA-imperiet, nu har förlorat i stort sett all egen förmåga. Det gäller i ekonomiska frågor, det gäller i försvarspolitiska frågor, ja det gäller i de flesta frågor. Vi ser alla tydligt hur välfärdsstaten allt snabbare avvecklas, samtidigt som det knappt diskuteras offentligt.
Därför tittar det offentliga Sverige bakåt. Det offentliga Sverige längtar tillbaka till den socialdemokratiska era då välfärden utvecklades, då Sveriges röst i världen ofta blev lyssnad till och uppfattades som en röst för fred. På kulturens område var det en tid då boken om Pippi Långstrump blev översatt till 80 olika språk. Det gör henne till den mest internationellt spridda karaktären från Astrid Lindgrens tankevärld, en tankevärld som utgår från Sverige då uppbygget av «folkhemmet» började.
Det offentliga Sverige, med politikerkasten i spetsen, vill inte, förmår inte se framåt, inte heller inom kulturområdet. Det konstaterade också Mikael Wiehe när han sommarpratade den 13:e augusti i år. Den offentliga diskussionen om en svensk kulturkanon, pågår samtidigt med en diskussion om hur Sverige kan bidra till att förlänga kriget i Ukraina. Bidrag som kommer att försenas beroende på naturkrafter och dåligt underhållna järnvägar. (Se på Ammunition train goes off rails in NATO state och Järnvägar i dåligt skick orsakar urspårningar och inställda tåg) Bägge diskussionerna är uttryck för ångest över en oviss framtid.
Ångest, ångest är min arvedel
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Pär Lagerkvist (1916)
Vi andra, vi som har anledning att förstå att den ovissa framtiden en gång kommer att bli bättre, även för det svenska folket, vi måste tänka i andra banor. Vi måste hämta hopp i den energi som nu växer i framför allt det Globala Syd. Som utgångspunkt för vidare debatt om kultur/kulturkanon, kan vi alltså som Jan F. menade, se närmare på vad Gramsci en gång skrev om kulturell hegemoni. När det gäller kulturell makt och hegemoni skrev han bland annat «Övertagningen av kulturell makt kommer innan politisk makt, och detta uppnås genom gemensamma, intellektuella och ‘organiska’ uttryck.» Detta speglar hans teori om kulturell hegemoni – att makten först etableras genom idéer och normer innan den manifesteras politiskt.
Om kulturens koppling till livskänsla skrev han «Man måste tala om en kamp för en ny kultur, det vill säga för ett nytt moraliskt liv, som inte kan vara annat än intimt förbundet med en ny intuition av livet, tills det blir ett nytt sätt att känna och se verkligheten.» Här visar Gramsci hur kultur inte bara är idéer, utan också känslor, moral och det sätt på vilket vi uppfattar världen. När det gäller utbildningens roll i kulturens förändring kunde han skriva «Socialismen kommer att segra genom att först erövra kulturen via infiltration av skolor, universitet, kyrkor och media, genom att förändra samhällets medvetande.» För europeiskt nyliberalt tänkande är det naturligtvis mycket kontroversiellt, och skäl till att sådana tankar och formuleringar idag utsätts för största möjliga censur. Samtidigt får vi anta att det ett centralt citat, som visar hur han såg kultur som en nyckel till samhällsförändring.
Om man vill skriva om den nutida kulturen i Europa – Sverige har tyvärr blivit som en viljelös del av detta Europa – kommer jag först att tänka på djävulssimpan – mer korrekt kallad djuphavssimpan eller djuphavsmarulk. Den tillhör familjen marulkar, och det är faktiskt inte en simpa i strikt taxonomisk mening, men den har ibland kallats så informellt på svenska.
Vad är då speciellt för denna fisk som lever i djuphavens mörker? Hanen är extremt liten jämfört med honan – ibland bara några millimeter lång. När hanen hittar en hona, biter han sig fast vid hennes kropp. Med tiden växer han ihop med henne, smälter delvis samman och blir en parasitiskt levande könskörtel – han får näring från honan och lever bara för att tillhandahålla spermier. Detta är ett av de mest extrema exemplen på sexuell dimorfism och parasitism i djurriket. Sverige av idag kan liknas vid djuphavsmarulkens hanar, även om det är tveksamt om han har någon befruktande förmåga. Nog skulle det gå att göra till exempel en film om detta? En film som för det kommande Sverige berättar om hur det nuvarande Sverige är?
Mer inspiration till tänkta kulturella uttryck har jag fått genom att lyssna på samtal mellan Alex Christoforou och Alexander Mercouris. Samtalet Power of Siberia 2. EU faces dark, EXPENSIVE energy future gav flera idéer. Alexander säger till exempel «Europas energiframtid är dyster». På det temat kan man skriva en roman hur Europa föll av tjuren när hon försökte mota bort den ryska björnen. Lämplig boktitel kan helt enkelt vara «När Europa föll av tjuren».
När Alex frågar Alexander, om den saboterade gasledningen Northstream kan komma att en gång repareras, för att ge Europa den energi som vi så väl behöver, då förklarar Alexander att «Northstream har dött.». Denna död har glatt de två historierevisionisterna och EU-byråkraterna Ursula von der Leyen och Kaja Kallas. På detta tema kan man göra en komisk opera med titeln «Ursula och Kaja, två dödens änglar».
Slutligen ett förslag på barnbok. Den får handla om den över världen ganska välkända svenska flickan Pippi Långstrump. Samtalet mellan Alex och Alexander handlar om gasledningen «Power of Siberia 2».Det är en ledning skall föra energi från Sibirien till Kina. Den energi som var tänkt att via Northstream komma till Europa.
Eftersom nu Europa förlorar energi och Sveriges starkaste flicka, Pippi Långstrump, behöver leva där det finns mycket energi av många slag, ja då måste hon flytta. Titel på barnboken kan då bli «Pippi flyttar till drakens land».
