oss 150 kroner!
När Xi Jinping tillträdde som högste ledare i Kina 2013, stod landet inför minst fyra stora utmaningar, varav tre var inrikespolitiska. De allvarliga miljöskador som den snabba ekonomiska tillväxten skapat under Deng-eran, den korruption som vuxit när kontakterna ökat med den kapitalistiska omvärlden, för att åstadkomma den snabba ekonomiska tillväxten, samt den stora skillnad i rikedom/välfärd, som också var ett resultat av metoderna för att få till stånd den snabba ekonomiska utvecklingen. Miljöproblemet inkluderar problem med ökenspridning och hot mot landets matförsörjning. Den fjärde utmaningen, var att klart visa upp Kina som en stormakt på den internationella arenan, det hade nämligen kommit att bli oundvikligt.
Torkil Lauesen ägnar ett helt kapitel åt Xi Jinping i den bok som jag tidigare hänvisat till. Låt mig börja med det, dels eftersom han verkar ha satt sig in i Kinas politik på ett grundläggande sätt, och dels eftersom han använder marxistisk vetenskaplig metod. En sådan metod är nödvändig för att kunna klargöra sambandet mellan demokrati och diktatur. (I videon The Real Reason America Can’t Stop Clashing with China kan vi till exempel se att Kishore Mahbubani, som ofta försvarar Kina i olika debatter, inte klarar det. I videon säger han bland annat: «De ser Kina som ett hot eftersom det inte är en demokrati».)
Torkils kapitel om Xi Jinping börjar: «Istället för Bo Xilai, som många hade sett som kommunistpartiets nästa generalsekreterare, valde den 18:e centralkommittén Xi Jinping i november 2012. Det visade sig dock inte vara den önskade segern för den pro-nyliberala fraktionen av partiet.»
En kortare presentation av Xi följer, och den avslutas med ett viktigt påpekande: «Efter en ingenjörsexamen 1979 tjänstgjorde Xi på flera poster i provinserna. År 1990 blev han ledare för partiskolan i Fuzhou. Från 1998 till 2002 studerade Xi marxistisk teori och ideologisk utbildning vid Tsinghuauniversitetet. År 2002 valdes han till medlem av centralkommittén.» Raskt följer en närmare beskrivning av hur Xi kollades upp av underrättelsetjänster i USA, och hur han rivstartade det viktiga korrigeringsarbetet med att ta itu med korruptionen.
«Redan 2009 uppgav hemliga amerikanska telegram som skickades av Center for New American Security till Washington, och som avslöjades av Wikileaks, att Xi mycket väl visste att korruption, kommersialisering och förlust av [tidigare] värderingar hade uppstått. Det antogs att när Xi skulle ta över rodret för partiet, skulle han aggressivt kunna försöka ta itu med dessa missförhållanden, kanske på bekostnad av den nya penningstarka klassen. Västvärldens dröm om att få en «kinesisk Gorbatjov» gick i kras den 15 november 2012 när Xi valdes till posten som generalsekreterare för kommunistpartiet. Xi hade till uppgift att rätta till de många problem som han ärvt från «öppnandet».
Han började med en antikorruptionskampanj för att bekämpa den vänskapskorruption som marknadsutvecklingen hade infört. Inspektionsgrupper inledde undersökningar av högt uppsatta tjänstemän. Över hundra tjänstemän på provinsernas ministernivå var inblandade. Bland dessa fanns ledande personer inom statsägda företag och högt uppsatta generaler, som senare avskedades. Utöver detta fick 200 000 lägre tjänstemän varningar, böter och degraderingar under de första åren av kampanjen och en hård linje mot korruption har fortsatt sedan dess.» skriver Torkil.
Man skulle kunna säga att Xi Jinping inledde en tredje revolutionsperiod i Kina, och då står Mao Zedong för den första och Deng Xiaoping för den andra. Starten på den tredje perioden innebar då en kraftig förstärkning av diktaturen, diktaturen mot de borgerliga, eller som vi dag oftast kallar dem nyliberala tendenser som trots många åtgärder vuxit under den andra perioden. SCMP publicerade nyligen en artikel som visar att kampen mot korruptionen inte har stannat av. Chinese President Xi Jinping calls to regulate exercise of power to fight corruption. «Xi uppmanar partimedlemmar och kadrer, att komma ihåg att ‘all makt ges av folket’. I ett tal till den 24 man starka politbyrån på måndagen sa Xi att landet behöver en «tydlig, transparent och spårbar» process för att övervaka den nationella antikorruptionskampanjen……»För att bekämpa korruptionen måste vi reglera maktutövningen», sade Xi strax före 104-årsdagen av partiets grundande.» (artikeln bifogar en video om några korruptionsdömda höga tjänstemän https://youtu.be/CHo2xLU9a20) Återigen har vi slutsatsen att arbetarklassens demokrati intimt hänger ihop med diktatur över alla hot mot denna demokrati.
I ett officiellt kinesiskt regeringsdokument från oktober 2017, kan vi vidare läsa: «»Vad vi nu står inför är motsättningen mellan obalanserad och otillräcklig utveckling och människors ständigt växande behov av ett bättre liv», sa Xi. Utvecklingen av huvudmotsättningen representerar ett «historiskt skifte som påverkar hela landskapet och det skapar många nya krav på partiets och landets arbete», sade Xi.
Tidigare har huvudmotsättningen beskrivits som den mellan «folkets ständigt växande materiella och kulturella behov och den efterblivna samhälleliga produktionen».
Kina har sett till att över en miljard människors grundläggande behov har tillgodosetts, [och Kina] har i princip gjort det möjligt för människor att leva anständiga liv och kommer snart att slutföra byggandet av ett någorlunda välmående samhälle, sade han.
De behov som måste tillgodoses för att människor ska kunna leva ett bättre liv blir allt större. Det är inte bara deras materiella och kulturella behov som har vuxit. Deras krav på demokrati, rättssäkerhet, rättvisa, säkerhet och en bättre miljö ökar, sa han.
«Även om Kinas övergripande produktivkrafter har förbättrats avsevärt, och vår produktionskapacitet är världsledande på många områden, är vårt problem att vår utveckling är obalanserad och otillräcklig», sade han.
«Detta har blivit den främsta begränsande faktorn för att möta folkets ökande behov av ett bättre liv», sa Xi. Trots utvecklingen av huvudmotsättningen är Kina «fortfarande, och kommer länge att förbli i socialismens primära stadium», och Kinas internationella status som världens största utvecklingsland har inte förändrats, sade Xi.»
Under Deng-eran var alltså huvudmotsättningen i Kina mellan «folkets ständigt växande materiella och kulturella behov och den efterblivna samhälleliga produktionen». Idag, när Xi Jinping blivit huvudansvarig för Kinas utveckling, formuleras den som «motsättningen mellan obalanserad och otillräcklig utveckling och människors ständigt växande behov av ett bättre liv»
Det är helt uppenbart att Kina inte längre har en ’efterbliven samhällelig produktion’. Här följer några exempel.
Qatar väljer Kina! Varför byta från koreanska till kinesiska varv? «Qatar har gjort ett överraskande drag genom att avbryta mångmiljardkontrakt med Sydkorea och tilldela ett LNG-tankfartyg på 6 miljarder dollar till kinesiska skeppsbyggare. Beslutet signalerar ett stort skifte i de globala varvsallianserna, vilket återspeglar den förändrade förtroende- och maktdynamiken i branschen. En gång i tiden var Sydkorea den oöverträffade ledaren, men nu utmanas landet av Kinas snabba framsteg inom teknik, tillförlitlighet och kostnadseffektivitet. Kinas konstruktion av världens största och mest effektiva LNG-tankfartyg för Qatar, bryter inte bara utländska monopol utan visar också upp deras ingenjörskonst i världsklass. Avtalet omformar den globala försörjningskedjan, påverkar framtida industrikontrakt och markerar en ny era av internationella partnerskap.»
Varför Japans export av snabbtåg misslyckades «På pappret verkade det som om Japans snabbtågsimperium var redo att expandera. Men skenet bedrar. Ett stort hinder kokade ner till pengar. Höghastighetståg är utomordentligt dyra att bygga – vi talar om miljarder dollar för några hundra kilometer järnväg. Japanska Shinkansen, en topprodukt, är inte billig. Tågen, de jordbävningssäkra spåren, signalsystemen – det är ett premiumpaket. Och Japan insisterar vanligtvis på att sälja det som ett paket (ibland kallat «Galápagossyndromet» inom japansk teknik) – du köper hela ekosystemet, inte bara tågen. För många länder, särskilt utvecklingsländer, är den initiala prislappen en showstopper.
Jämför detta med Japans största nya rival: Kina. Under det senaste decenniet har Kina i halsbrytande fart byggt världens största järnvägsnät för höghastighetståg och utvecklat sina egna exporterbara tåg (ironiskt nog delvis baserade på importerad japansk och europeisk teknik). När kinesiska konsortier lämnar anbud utomlands, underskrider de ofta Japan i pris och erbjuder enkel finansiering. Exempel: Indonesien, 2015. Japan hade länge uppvaktat Indonesien för ett höghastighetsprojekt mellan Jakarta och Bandung, i tron att det var en klar affär. Men i sista minuten dök Kina upp med ett erbjudande som Jakarta inte kunde tacka nej till. Pekings pitch: vi bygger det utan att kräva ett öre av indonesisk statlig finansiering eller garantier, vilket minimerar din ekonomiska risk. Japan, å andra sidan, höll fast vid sitt ursprungliga förslag (som innebar statliga lån och stöd) och tummade inte på priset, eftersom man trodde att dess överlägsna kvalitet skulle segra. Det gjorde det inte – Kina vann det kontraktet.»
Det finns även gott om exempel från jordbruksområdet. Här är ett: 12,000 kinesiska bönder går med och odlar potatis i öknen | Årlig produktion 1 700 000 kg «Upptäck hur Kina förvandlade den oförlåtande Mu U-öknen (What Satellite Imagery Tells Us About Vegetation in the Mu Us Desert) – en gång ökänd för sandstormar och obeveklig hetta – till blomstrande potatisfält som nu försörjer tusentals bönder. Den här videon utforskar den dramatiska omvandlingen och avslöjar hur innovativa jordbrukstekniker, massiva trädplanteringskampanjer och samhällets motståndskraft övervann allvarlig ökenspridning. Lär dig mer om utmaningarna med jordbruk i extrema miljöer, vetenskapens och traditionens roll och de globala konsekvenserna av att omvandla karg mark till produktiv jordbruksmark. Kinas framgångar inspirerar nu torra nationer över hela världen och ger hopp om livsmedelssäkerhet och ekologisk restaurering.»
Dessa exempel visar klart att Kina ligger i framkant när det gäller att utveckla produktivkrafterna. I väst klarar vi inte det längre, vi har i stort sett kommit till ’vägs ände’. Vår kapitalistklass klarar inte längre av satsningar på att öka produktionen. Historien kring Northvolt-fabriken i Sverige är ett ganska typiskt exempel. Den form av demokrati som vi har i väst kommer att försvinna; på ett eller annat sätt. En klart synlig orsak till detta är det kinesiska exemplet. Den form av demokrati som man har där, folkdemokrati, låter inte kapitalistklassens jakt på profit vara det som styr landets utveckling. Utvecklingen styrs av de planer som görs av den socialistiska staten ’med kinesiska förtecken’.
Det finns även gott om exempel från personliga besök i Kina. Ché Marino har skrivit en artikel för Workers World efter ett besök i maj i år. Han jämför sina upplevelser med de han fick vid sitt första besök år 2009 Witnessing China’s socialist transformation. Han skriver bland annat:
«Kinas framgångar kan inte separeras från dess socialistiska system. Under vår delegations diskussioner förklarade professor Zhang Weiwei, expert på internationella relationer och chef för China Institute vid Fudan University, att den kinesiska socialismen har utvecklats från ett rent inhemskt koncept till ett med universella dimensioner och global relevans. Detta är inte statskapitalism, som västerländska kritiker ofta hävdar. Den grundläggande ekonomiska politiken utformas av kommunistpartiet snarare än av kapitalister eller särintressegrupper, vilket säkerställer att utvecklingen tjänar folket snarare än vinsten. Resultaten talar för sig själva. Kina har lyft 800 miljoner människor ur fattigdom på bara fyra decennier – det största programmet för fattigdomsbekämpning i mänsklighetens historia. Landet har blivit världens största producent av förnybar energi, ledande inom både vind- och solenergiproduktion, samtidigt som man upprätthåller en fredlig utrikespolitik som står i skarp kontrast till de ständiga militära interventionerna från det imperialistiska USA.»
Exempelfloran får avslutas med hur vi i Väst, det Väst som tappat kontakt med förändringarna i världen, försöker använda vår ruttnande demokratimodell som försäljningsargument: Västerländska toppföretag byter till kinesisk AI – WSJ «Ett växande antal västerländska toppföretag använder kinesiska modeller för artificiell intelligens och utmanar USA:s dominans och potentiella vinster i den globala AI-industrin, rapporterar Wall Street Journal….. Samtidigt har OpenAI:s vd, Sam Altman, varnat för strategiska drag från andra kinesiska rivaler som Zhipu AI för att dominera tillväxtmarknader. «Vi vill se till att demokratisk AI vinner över auktoritär AI.» hävdade Altman, vars företag nyligen undertecknade ett avtal på 200 miljoner dollar med Pentagon.»
Om vi bortser från i Väst, så är naturligtvis vd Altmans prat om demokrati bara skrattretande. Speciellt efter USA-imperialismens stöd till Israels folkmordskrig mot Palestina, uppfattas inte bara USA:s utan även övriga västländers prat om demokrati, som just bara tomt prat. I det Globala Syd ser man tydligt, att vi i Väst allt oftare inskränker även på vår egen demokrati, det vill säga den borgerliga formen av demokrati. Den irländska politikern Clare Daly har också en klar uppfattning om vad ’europeisk demokrati’ är värd EU Parliament Erupts as Clare Daly Labels Ukraine War a NATO Proxy Conflict.
Men nu är det inte i första hand demokrati i en eller annan form, som länderna i det Globala Syd är ute efter, när de vänder sig till Kina. Man vill ha en pålitlig handelspartner, en partner som på riktigt har förmågan och viljan, att ge hjälp med att bygga en modern självständig stat.
Och från Kinas ledning kommer ord, som mot bakgrund av vad som hänt på jorden under de senaste årtiondena, måste tas på allvar: «Premiärminister Li Qiang säger att Kinas ekonomi är en «källa till säkerhet» mitt i globala risker. Kina kommer att fortsätta att vara ett land av möjligheter, och en motor för global tillväxt och stabilitet, även när världen står inför ökande geopolitiska utmaningar och osäkerheter, sade Kinas premiärminister Li Qiang vid Asiatiska infrastrukturinvesteringsbankens (AIIB) årsmöte i Peking. «Kina förblir det land som bidrar med den största drivkraften till den globala ekonomiska tillväxten och den viktigaste källan till säkerhet för fred och utveckling i världen», sade han på torsdagen. Lis kommentarer kom en dag efter att han berättade för World Economic Forums årliga möte för de nya mästarna i Tianjin, att Kinas tillväxt skulle förbli «i en relativt snabb takt» och att landet skulle «göra sitt yttersta» för att ta itu med de utmaningar som den globala ekonomin står inför.»
Åter deltar Kina i det årliga möte som den globala kapitalistklassen ordnar. Här möts alltså två olika former av globalisering. I år är det ännu tydligare än tidigare år, vilken form som är på uppgång, och vilken form som nått sitt bäst-före-datum. Det finns gott om filmklipp från WEF-mötet i Tianjin wef 2025 in tianjin china. (Titta till exempel på PM Lawrence Wong at WEF: On global turbulence, “flexible multilateralism” & balancing US-China ties där presentatören gör bort sig när han presenterar premiärminister Lawrence Wong från Singapore.)
Även från ryskt håll kommer det ord som vi bör ta på allvar. Andrey Denisov, tidigare rysk ambassadör i Kina (mellan 2013 och 2022) och förste vice ordförande i Ryska federationsrådets utskott för utrikesfrågor, sa i en intervju med CGTN «att Kinas kommunistiska parti (KKP), som den centrala styrande kraften i ett land med 1,4 miljarder människor, spelar en viktig roll för att samordna en balanserad utveckling över ekonomiska, sociala och politiska sfärer, som enar nationen till en mäktig kraft. Han noterade att socialism med kinesiska särdrag har bevisat sin effektivitet under svåra prövningar.»
Jag avslutar denna artikelserie med citat ur den bok av Torkil Lauesen som jag tidigare hänvisat till. På sidan 342 kan man läsa: «Varför sätter jag så stor tilltro till Kinas roll i omvandlingen från kapitalism till socialism? För det första är den politiska makten koncentrerad till kommunistpartiet. Kinas kommunistiska parti är en av de största «politiska förvaltningsmaskinerna» i mänsklighetens historia, med mer än 96,7 miljoner medlemmar. Dess organisationsstruktur når varje hörn av världens folkrikaste land med mer än 1,4 miljarder människor. Partiets överlevnad och framgångar under hundra år tyder på att det står i kontakt med den folkliga basen…… Kommunistpartiet har över sju decennier av påvisbara bevis på att det kan fatta och anta beslut om, hur man ska utveckla världens största nation. Dess handlingar är inte beroende av viljan hos miljoner oberoende kapitalister, vars handlingar styrs av profitmotiv. Kina kan genomföra politiska beslut, i enlighet med planer och visioner, som kan förändra världen. Därför är Kina viktigt.»
Dette er siste artikkel i en serie på fire.
Artiklene har emneknappen @Demokrati-diktatur.
