«Nya siffror visar att Sverige fick över 400 nya miljardärer under 2021 och att förmögenhetsklyftorna ökade dramatiskt,» skriver kommentatoren Andreas Cervenka i Aftonbladet. Han føyer til: «Vi har nu passerat Ryssland och är med marginal det mest ojämlika landet i västvärlden. Att detta inte diskuteras i debatten efter valet är obegripligt.»
Gapet mellom fattig og rik ble ikke noe stort tema før valget – sjøl om Sverige virkelig skiller seg ut på dette området. Dette bildet bekreftes av nye tall fra storbanken Credit Suisse.
Banken slår fast at 2021 var et rekordår for verdens rike takket være kraftige oppganger i verdens aksjemarkeder. Sverige er et av vinnerlandene – gjennomsnittsformuen per voksen steg med nesten 14 prosent til 381.970 dollar, 4,2 millioner kroner i dagens kurs. Det gjør svenskene til den niende rikeste i verden, ifølge Credit Suisse.
Men gjennomsnittet skjuler at rikdommen er svært ujevnt fordelt.
Medianen, det vil si de som er midt på rangstigen, hadde eiendeler på bare 95.000 dollar eller litt over en million, noe som plasserer Sverige på 17. plass.
Kort sagt – de rike stakk ifra.
Cervenka skriver:
Svenskar med en förmögenhet på mellan 100 och 500 miljoner dollar, alltså 1,1-5,5 miljarder kronor, blev hela 406 fler under 2021 och uppgick till 1 019 stycken enligt Credit Suisse uppskattningar.
Gruppen med 500 miljoner dollar eller mer växte från 40 till 76 stycken.
Enligt Credit Suisse steg den rikaste procentens andel av svenskarnas samlade förmögenhet från 34,9 procent till 37,6 procent. Därmed brädar Sverige med marginal USA där den översta procenten äger 35 procent. De rikaste tio procentens andel har växt från 74 till 75,6 procent i Sverige, där är vi snart ikapp USA med 75,9 procent.
Det finns olika sätt att uppskatta förmögenhet på och olika mätningar ger olika resultat. Credit Suisse baserar sina siffror på tillgänglig statistik (som ofta är ganska mager när det gäller just förmögenhet) men också delvis på listor över miljardärer som produceras av tidningar som amerikanska Forbes.
Sverige är världsmästare i grenen förmögenhetsklyftor, åtminstone när det gäller utvecklade länder. Sverige ligger enligt Credit Suisse 12:a på jorden, slaget endast av nationer som Sydafrika, Zambia, Brasilien och Lesotho.
Jan Guillou: Svenska klassamhället är nu mer ojämlikt än på 1600-talet
Jan Guillou skrev i Aftonbladet:
I den politiska retoriken körde vänstern med humanistiska- och rättviseideal. Eftersom högern inte gärna kunde argumentera emot med sin ärliga åsikt att rika människor är bättre och högre stående intellektuellt och moraliskt än fattiga människor och därför berättigade till mer pengar, valde man att i stället åberopa vetenskapen. Nämligen så kallad nationalekonomi: ekonomisk jämlikhet fungerar inte i praktiken, sänkta skatter för de rika sätter fart på hjulen så att de fattiga får det bättre. Och så vidare.
Det var ett gammalt trick som August Strindberg kunde skämta med redan på 1880-talet:
”Ty vad är ekonomi? Svar: En vetenskap uppfunnen av överklassen för att beröva underklassen frukterna av dess arbete” (med reservation för citat ur minnet).
Det sena Folkhemmet var alltså ett begripligt samhälle där politiken innehöll tydliga motsättningar höger mot vänster.
Men på 1980-talet hände någonting. Sossarna började låta som nationalekonomer och sjöng Marknadens lov. Till en början såg det inte så farligt ut. Man kunde skämta om killarna i ”kanslihushögern” som hade börjat leka affär.
Men nu 40 år senare är politiken obegriplig. Praktiskt taget all kapitalbeskattning är avskaffad. Med ”vetenskapliga” argument. Av socialdemokrater och högern växelvis. Från det jämlika välfärdssamhället har Sverige hamnat på topplistan över världens mest ojämlika länder. Efter oligarkernas Ryssland och kåkstädernas Sydafrika kommer Sverige på skämmig bronsplats. Vi har på kort tid fått över 500 miljardärer, de utgör 0,05 promille av befolkningen men äger mer än vad 80 procent av oss andra äger sammanlagt. USA och Indien är mer jämlika länder än Sverige. Det nya svenska klassamhället är mer ojämlikt än det som rådde på 1600-talet.
Den svenske venstresida er som sine kolleger i resten av Europa ikke opptatt av klasse, men identitetspolitikk, og har dermed skaffet seg ei lekegrind som er totalt ufarlig for den ekstreme overklassen. Og mens de har vært i en slik identitets-transe har de rike og deres politikere ødelagt det mest likestilte samfunnet i verden. Historiens dom vil bli streng!