oss 100 kroner!
På DN Debatt finns idag en debattartikel ”Borgs politik gynnar främst höginkomsttagare” från tankesmedja Katalys. Man skriver ”25 gånger mer till de rikaste än till de fattigaste. För tio år sedan dömde Reinfeldt och Borg ut M:s dåvarande skattepolitik för att den gynnade rika. Vår analys visar att regeringens politik inte gett mest till låg- och medelinkomsttagare som det sägs utan gynnat rika ännu mer”.
* ”De 50 procent av hushållen som har lägst inkomst delar på 21 procent av den totala inkomstökningen.
* Den tiondel av hushållen som har högst inkomster delar på 25,5 procent av hela inkomstökningen. Den tiondel av hushållen som har lägst inkomster delar totalt på 1 procent.”
Tidigare rapporter visar att de ekonomiska skillnaderna ökat i Sverige – och i nästan alla andra i-länder, som en del av nyliberalismen.
På DN Debatt skrev 16/3 Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson under rubriken ”Sverige har nu den största andelen fattiga i Norden” att ”Från att ha haft både lägst arbetslöshet och lägst andel fattiga i Norden ligger Sverige nu högst i båda kategorierna. Privatisering av välfärden och minskade offentliga investeringar har spätt på utvecklingen. Det är dags att gå från privat risk till gemensamt ansvar”. Uppgifterna kommer från forskningsrapporten ”Modell i förändring – Landrapport om Sverige”.
De påtalar att:
* Sverige har högst ungdomsarbetslöshet i Norden men allt lägre investeringar i utbildning och forskning.
* Sverige har ökat privatiseringen kraftigt, och förtroendet för välfärdsinstitutioner faller. Men inte inte att de i stor accepterat privatiseringarna.
* Sverige slår Nordenrekord i fattigdom med den högsta andelen fattiga på 20 år. Men nämner inte att andelen fattiga generellt ökat i många rika i-länder.
– Synd bara att socialdemokraternas ekonomiska politik, och syn på privatiseringarna, väsentligen är en fortsättning på alliansregeringens trots retorik i främst privatiseringsfrågan. Den kommer med stor sannolikhet inte att påverka de ökade ekonomiska klyftorna. –
I DN fann man 16/3 också en stort uppslagen artikel ”Blandat bokslut för löftet att bryta utanförskapet”. Denna visar att andelen förtidspensionärer och långtidssjukskrivna ökat med 34-35 % mellan 2006 och 2013 – på grund av tuffare regler. Andelen socialbidragstagare har ökat med bara 2 %, också pga. tuffare regler, medan andelen långtidsarbetslösa ökat med 61 %. Detta är ett misslyckande för Alliansens politik.
13 februari rapporterades att ”Fler svenskar kan leva på sitt kapital” utifrån en undersökning av docent Jesper Roine på Handelshögskolan i Stockholm. Han rapporterar att inkomstspridningen har gått upp i nästan alla länder de senaste 30 åren, mest i USA, England och även i Skandinavien, i Sverige. Inkomstspridningen ökar, de rika blir rikare och det sker snabbare i Sverige än i många andra länder.
För tio år sedan kunde 10 000 svenskar bara leva på kapital, alltså räntor, aktieutdelningar och annat. I dag är det drygt 28 000. Alltså en tredubbling på tio år, av dem som tar ut 20 000 kronor i månaden eller mer enligt statistik som Ekot bett statistiska centralbyrån SCB ta fram.
Vad beror det på? Arvsskatten och förmögenhetsskatten avskaffades för några år sedan. Skattetrycket har sänkts. Tack vare globaliseringen kan skickliga företagare, musiker eller idrottare växa ut över världen. Dessutom har börsen gått dubbelt så bra i Stockholm som London och Paris sedan 80-talet.
Jesper Roine säger ”Jag tror att det har konsekvenser för sammanhållningen. Man kan riskera att få en situation där vissa personer helt enkelt lever ett isolerat liv där de köper alla tjänster och all service privat. Potentiellt tappar man intresset för resten av samhället, det berör en inte i någon del av ens vardag”. Jag (Anders Romelsjö) tror han har rätt.
Förra året ökade antalet miljardärer i Sverige med omkring 10 %. Medan andelen miljonärer och miljardärer i Sverige har mångdubblats på 20 år har andelen fattiga barn endast minskat obetydligt (Rädda Barnen) eller ökat kraftigt (EU:s statistik).
Två centrala mått på fattigdom är Rädda barnens mått och EU:s. Detta förmådde inte Janne Josefsson presentera i sitt program om fattigdom i ”Uppdrag Granskning” i januari förra året.
Rädda Barnens index har utarbetats av en av landets ledande experter, Tapio Salonen, professor i socialt arbete i Malmö och ger ett absolut fattigdomsmått.
Enligt Rädda barnens mått var knappt 13 % av barnen (242 000 barn) och minst lika många föräldrar fattiga, med stora skillnader mellan olika grupper och olika områden. Nästan vart 3:de barn med utländsk bakgrund och ungefär lika stor andel av invånarna i Malmö är fattiga enligt detta mått, jämfört med 4 % i Täby. Barnfattigdomen ökade kraftigt under 90-talskrisen, när arbetslösheten exploderade och inkomstklyftorna växte. Fram till och med 2007 minskade barnfattigdomen sakta men säkert. Sedan vände det. År 1991 var 15 % av barnen fattiga, år 1997 över 20 %, år 2007 var det 10,7 % och förra året var det 12,7 %, dvs en ökning med c:a 20 % sedan 4 år. Siffrorna visar också betydelsen av vilka år som jämförs.
En fördubbling av andelen barn i fattiga hushåll har skett i Sverige under de senaste 15-20 åren till drygt 13 % år 2010 enligt EU:s relativa fattigdomsmått. Detta avser andelen hushåll med en lägre inkomst än 60 % av medianinkomsten i ett land.
Och ökningen av de ekonomiska skillnaderna och av den relativa fattigdomen går igenom i de allra flesta länder i världen genom kapitalismens utveckling de senaste 30 åren. Se mitt blogginlägg 27/9 2012.
Barnfattigdomen går i arv.
I rapporten ”Intergenerationell rörlighet i inkomster och utbildning” från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk har man sett på fyra generationer svenskar inom en och samma familj och hittat ett tydligt samband. Familjebakgrund har stor och långvarig betydelse för utbildning och inkomster. Titeln på Aftonbladet ledare på julaftone 2012 ”Fattigdomen är en julklapp som går i arv” är tyvärr väl underbyggd.
Fattigdomen sätter sina spår.
Många fattiga vill eller vågar inte berätta om det. Man mår dåligt och skäms. Författaren Susanna Alakoski beskriver i boken ”Oktober i Fattigsverige” hur oron över barndomens utsatthet och en missbrukande bror mefört att hon lever med kronisk ängslan, stress och magont trots att livet ordnat sig. Poeten och kallskänken Jenny Wrangborg skrev i en krönika i Kommunalarbetaren: ”Jag satt tyst med nedsänkt blick när fröken förklarade för klassen att alla faktiskt inte hade råd att lägga pengar till klassresan. Avgrunden mellan oss med arbetslösa pappor och barnen i de ljusa, vita villorna fanns där.”
I den mycket uppmärksammade boken ”Jämlikhetsanden” av Wilkinsson & Pickett beskrivs hur länder (och delstater i USA) med högre grad av ojämlighet uppvisar relativt större grav av sjuklighet och sociala problem. (Se gärna min recension i Läkartidningen 2010). Boken ”Åtstramning till döds” av Stuckler och Basu påvisar de mycket negativa hälsoeffekterna av nyliberalismens politik rutom i världen. Vi kan förvänta oss och ser kanske redan denna ökning i Sverige nu!
I diskussion om orsaker till mekanismerna för ohälsan och den sociala gradienten för ohälsa fokuserar Wilkinsson i olika sammahagn inte minst på upplevelsen av den sociala gradienten och den sociala tillhörigheten.
Ur detta perspektiv blir den relativa fattigdomen, den som ökat så mycket bland barn i Sverige särskilt viktig.
Barnfattigdomen lätt att snabbt utrota!
”Det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa barnfattigdomen”, har Tapio Salonen. Det är mindre än vad regeringen sänkt bolagsskatterna med, och drygt 5 % (1/20) av den borgerliga regeringens skattesänkningar hittills! Samtidigt har man dramatiskt sänkt ersättningsgraderna i både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Tiotusentals sjuka har lämnat sjukförsäkringen, tiotusentals arbetslösa har lämnat a-kassan.
Regering – gör något!
Opposition – hur och när ska ni snabbt utrota fattigdomen!
Vad tycker Du?
Är dagens kapitalism det bästa för mänskligheten?
FN:s klimatrapporter och frånvaron av bindande åtgärder trots att allt allvarligare klimatförsämringar som rapporterats i mer ån 20 år visar att politikerna och det ekonomiska systemet inte klarar av detta. Den allmänna trenden i världen innebär ökad ekonomisk ojämlikhet och ökad arbetslöshet
Vi behöver ett mer demokratiskt och rättvisare ekonomiskt system!
Kapitalismen har sina fördelar, men nackdelarna blir allt tydligare, och mänskligheten behöver något bättre. Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda och att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön.
Förslag på några punkter för socialismen.Troligen måste det ske i ganska stor del av världen inom en ganska kort tidsrymd, bl.a. med tanke på den globaliserade ekonomin.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt och demokratiskt. Man kan planera in så att alla har arbete.
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar får större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till korrekt information och allsidig debatt större än nu;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst och ge trygg framtid för kommande generationer, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam.
För detta behövs massrörelser och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. Förslagen ovan måste utvecklas!
