Kajsa Ekis Ekman: ”Det duger inte med duttande här och där”

Vänstern måste sluta se som sin uppgift att välja det minst dåliga alternativet och gå på offensiven istället. Det menar författaren och debattören Kajsa Ekis Ekman när hon intervjuas av Kommunistiska Partiets ordförande Robert Mathiasson. Hon efterlyser också ett starkare organiserat EU-motstånd och vad hon kallar för en Sverigeplan, som pekar ut både var pengarna finns och var de istället behövs.
Sedan får bankerna och de andra kapitalisterna avstå från profit tills alla behoven är lösta, säger Kajsa Ekis Ekman.


Debattanten og forfatteren Kajsa Ekis Ekman blir her intervjuet av Kommunistiska Partiets leder Robert Mathiasson for avisa Proletären


Kajsa Ekis Ekman är debattör, aktivist, journalist och författare.

– Det är dags för vänstern att räta på ryggen och bygga en gemensam rörelse utifrån klassintresset, menar Kajsa Ekis Ekman när vi träffas på ett fik i Stockholmsförorten Högdalen.

Det är dagarna efter hennes medverkan i SVT:s söndagssatsning Idévärlden där hennes anklagelse om att kapitalismen är ohållbar fick den vanligtvis så förstående programledaren Eric Schüldt att glömma sin förment objektiva roll.

– Jag hade förväntat mig ett lugnt och bildat program om kapitalismen som system. Men istället blev det frågor som ”Vad betyder ordet revolution för dig? Vad tycker du om Kina och Sovjet? Blir du ändå inte berörd av bilderna av Berlinmuren?”, berättar Kajsa Ekis Ekman.

Samtidigt är hon inte förvånad över motståndet i studion och reaktionerna från folk har varit positiva.

– Många borgare blir nervösa när man kritiserar kapitalismen, de tycker det är opassande på något sätt.

Några veckor tidigare medverkade sociologen Roland Paulsen i Idévärlden med sin arbetskritik. Kajsa Ekis Ekman är förundrad över att inte detta väckte reaktion.

– Det som Paulsen vill är ju mycket mer orealistiskt och verklighetsfrämmande än att kritisera kapitalismen. Han påstår ju egentligen att vi inte behöver arbeta. Det är konstigt att det har fått så mycket uppmärksamhet. Om ingen skulle jobba, hur skulle det bli då? Dessutom uppmanar han människor att säga upp sig och hamna i en ännu mer osäker tillvaro.

Hon menar att den arbetskritik som inte lyckas skilja på arbete som sådant och det kapitalistiska lönearbetet blir helt verklighetsfrånvänd. Dessutom missar arbetskritiken att vi lever i ett samhälle där det i många sektorer behövs fler som arbetar, inte färre.

– Hela lean management-doktrinen och alla nedskärningar har gjort att en person idag gör det jobb som tre eller fem personer gjorde tidigare. Resultatet är att de anställda jobbar ihjäl sig, då blir det helt fel att hålla på att prata om att huvudproblemet är att människor inte gör någonting på jobbet. Att de bara sitter och surfar och att det är meningslösa jobb. Det är ju tvärtom så att de meningsfulla jobben idag hinner människor inte utföra.

Kajsa Ekis Ekmans politiska bana började inom den autonoma vänstern på 1990-talet.

– Jag är aktivist i grunden. På 1990-talet efter murens fall var anarkismen en självklarhet för många ungdomar. På det sättet kunde man vara superradikal utan att behöva anklagas för något. Sedan har jag kommit att lämna anarkismen gradvis.

Hon menar att erfarenheterna från att bekämpa nedmonteringen av välfärden här i Sverige och senare utvecklingen i Grekland visar att det är nödvändigt med en mer varaktigt organiserad kraft.

– Det behövs en symbios av olika delar av vänstern, där man tar det bästa av de olika delarna. Det som kommunisterna har är organisation, disciplin och strategi. Det som de spontana proteströrelserna har är förmågan att snabbt locka massor av människor ut på gatan.

Kajsa Ekis Ekman ser positivt på framtiden. Ett bevis på att vi lever i nya tider är att Storbritannien röstade för att lämna EU. Det var en stor seger, menar Kajsa Ekis Ekman, som var med som 14-åring och delade nej-valsedlar vid den svenska omröstningen 1994.

– Brexit är helt missförstått i Sverige. Det utmålas som att det bara var rasister som röstade för ett utträde. Så var det inte alls. Det fanns också vänsterkrafter bakom Brexitsegern och en verklig medvetenhet bland folk om att EU inte är bra för människor.

Däremot är det ett problem att det organiserade EU-motståndet aldrig varit svagare i riksdagen trots att EU står inför sin djupaste kris någonsin.

– Det finns ingen organiserad kraft som kan ta tag i motståndet. Det är ett problem i Sverige att vi vet alldeles för lite om EU och vad de beslutar nere i Bryssel. Fler skulle vara mot EU om de visste vad som faktiskt beslutas. Ordet lobbyism är nästan gulligt jämfört med hur det funkar i verkligheten. Lobbyism, då ser man framför sig en företagare som står i korridorerna och delar ut broschyrer «psst, rösta för tobaksindustrin!» EU är tvärtom en kapitalets stat – industrin sitter med på alla viktiga planeringsmöten och lägger fram kommissionens strategi.

I sina artiklar och ledare i Dagens Nyheter och Dagens Etc har Kajsa Ekis Ekman återkommit till sin kritik mot att vänsterkanten ser som sin uppgift att välja det minst dåliga av de alternativ som presenteras.

– Om man accepterar att man måste välja Clinton för att undvika Trump eller välja EU för att undvika högernationalister så förstår man inte att man inte kan gå tillbaka till en orsak för att undvika en konsekvens.

– Orsaken är den ökade koncentrationen av kapital och förmögenheter hos en liten grupp i samhället, kapitalets lyckade klasskamp genom finansialisering, globalisering och privatisering. Konsekvensen är att övriga i samhället kommer att slåss mot varandra om det som blir kvar. Invandrare och svenskar slåss mot varandra om smulor – jobb eller lägenheter – samtidigt som de som sitter på pengarna går fria. Dessa är osynliga i människors vardag. Du vet inte var de finns, vad de heter eller var de bor.

Kajsa Ekis Ekman menar att det inte är vänsterns uppgift att plåstra om de värsta avarterna av det kapitalistiska systemet eller att hålla ihop samhället. Då intar vänstern en defensiv roll när vi egentligen borde gå på offensiven.

– Kapitalet har övergett konsensus och de är på krigsstigen. Kvar står övergivna organisationer på vänsterkanten och beklagar sig över att ingen vill ta dem i hand.

Hon menar att det är dags för vänstern att räta på ryggarna. Istället för att prata om folket som gamla och sjuka och att det är synd om dem så måste vänstern lyfta fram att det är folket som har makten.

– 90 procent av befolkningen är lönearbetare. Visst behövs en mer ordentlig och uppdaterad klassanalys för att förstå de förändringar som skett i och med bemanningsföretag, övergång till F-skatt och ökad arbetslöshet. Men till syvende och sist kommer det alltid vara så i alla samhällen som bygger på mervärde, att lönearbetarna har makten om vi bara tar den. Det är lönearbetarna som håller uppe samhället. Om vi bara säger stopp så skulle samhället inte fungera, inte för en enda dag.

Hon menar att den propaganda som passiviserar människor och sår politisk depression, genom att påstå att vi är maktlösa och att vi inte kan göra någonting, är farligare än all högerpropaganda.
– Det påstås ofta att makten finns någon annanstans, att makten har flyttat, men så kan det aldrig vara. Beslutsfattandet kan ha flyttat, men så länge du lönearbetar är de lika beroende av dig som alltid.

– Problemet med vänstern är att den inte bygger utifrån intressen, utan utifrån någon sorts ideologi. Istället för att se vad som är vårt gemensamma intresse och gå samman utifrån detta helt förutsättningslöst är man fast i en bestämd ideologisk form för hur det ska se ut. Det gäller både kommunisterna och identitetsvänstern. Alla har sina egna begränsningar och fetischeringar som sätter upp en massa hinder.

– Kapitalismen är väldigt anpassningsbar. Det kan vara en rosa kapitalism, det kan vara en brun kapitalism. Den kan vara demokratisk eller den kan vara diktatorisk. Den är oerhört anpassningsbar därför att den bygger på kapitalets intresse och det är att göra profit. Profiten hittar alltid nya väger om några stängs.

När Kajsa Ekis Ekman är ute och föreläser hör hon ofta folk som säger att anledningen till att det inte finns någon rörelse som typ Syriza här är att krisen inte har drabbat Sverige lika hårt. Hon menar att det visst rör på sig i Sverige.

– Visst ser vi en rörelse, när SD växer. Det finns ett stort missnöje i Sverige och en grogrund för en annan politik. Det är inte konstigt med tanke på att Sverige är det land i OECD där klyftorna växer snabbast.

– Sverige är ett mycket rikare land nu än på 1980-talet. BNP har fördubblats och vi borde därför ha ett dubbelt så rikt samhälle. Så är det ju inte, tvärtom har det offentliga blivit fattigare. Vi har blivit ett land som inte ens anser sig ha råd att låta oss föda på sjukhus, nu ska kvinnor föda barn i bilar och korridorer. Så kan det inte vara. Vi borde utlysa ett undantagstillstånd för att ta oss an hela samhället.

Hon menar att det behövs ett helhetsperspektiv i politiken.

– Det duger inte med duttande här och där. Visst behöver vi sex timmars arbetsdag för att få bort arbetslöshet och minska stressen. Men framförallt behövs ett ledarskap som säger att nu jävlar får det räcka, nu tar vi tag i det här.

– Det behövs en Sverigeplan som pekar ut var pengarna finns och var de behövs. En plan som går ut på att se till att alla människor får någonstans att bo, att alla har ett jobb, ingen behöver gå utan vinterskor till skolan. En plan där alla behövs och kan hjälpa till att bygga ett bättre land. Bankerna och de andra kapitalisterna får avstå från profit tills vi har löst allt detta, och alla människor som bor här måste hjälpa till, gör man inte det är man en svikare. Från och med lanserandet av denna plan ska alla diskussioner handla om den och alla partier ska få frågan: Är du för eller emot? De som är emot kommer snart att avslöjas som handlingsförlamade. Man kan tycka vad man vill om att det kommer invandring men nu är det så att om vi inte bygger ett land där alla som är här nu har en anständig levnadsstandard och ungefär samma villkor kommer vi alla få ett helvete.

– LO har ju lagt fram något liknande, men generellt saknas ett helhetstänk i samhället. När jag hör retoriken från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet får jag känslan av att bara en liten förändring är jättejobbig och att vi befinner oss i en uppförsbacke. Vi har lämnat Sverige helt åt kapitalet och det enda politiken gör är att fixa lite här och skruva lite där. Det vi behöver är att demokratin tar över initiativet. Nu har kapitalet styrt länge nog och vi har sett hur det har blivit, nu är det dags för demokratin.

Den stora frågan är hur det ska göras.

– Organisationsfrågan är vår tids stora fråga. Vi måste alla fundera kring detta. Hur ska vi enas? Vad är äkta motsättningar och vad är falska?

– Det måste ni också göra. Egentligen borde det ju vara er tid för kommunismen ligger i tiden. Proletärens styrka är att ni analyserar kapitalismen materialistiskt, just de artiklar som analyserar förändringar i systemet, det geopolitiska läget, robotiseringen, finansialiseringen – hittar man nästan ingenstans i Sverige.

I slutet av vårt samtal återkommer Kajsa Ekis Ekman till nödvändigheten av att ha ett alternativ.

– Generellt sett är det naturligtvis så att kommunismens kris beror på att vi lever i tiden efter murens fall, inte på er organisation. Kommunismen som rörelse kommer inte kunna bli stor igen innan ni klargör, finns det en skillnad mellan det ni vill bygga och statssocialismen? Vad exakt vill ni ha för samhälle?

– Men sen behöver man ju inte vinna eller försvinna heller. Ett samhälle mår inte bra av konsensus. Vi behöver kommunister, anarkister, primitivister, fundamentalister för att det ska bli en bra och öppen debatt.

  17 kommentarer til “Kajsa Ekis Ekman: ”Det duger inte med duttande här och där”

  1. 11. mars 2017 klokka 10:46
    • 11. mars 2017 klokka 18:15

      Vil igjen minne om at kapitalistdamas utopiske tro på at mennesker kan ta ansvar for verden i et kapitalistisk massesamfunn, er det reineste vrøvl!

      «Kursen mot store og små sammenbrudd fortsetter, og framtida er utrygg. Mennesket har imidlertid ikke evolverte følelser for hele jorda, bare for det nære og de nærmeste. Å få alle til å bli solidariske med verden blir derfor aldri en løsning. Dette gjelder også for nasjonalstater. Boka formidler, uten fremmedord, den vitenskaplige forklaringen på hvorfor det er slik. Ikke bare at. De siste tiårenes atferdsvitenskap har revolusjonert beskrivelsen av mennesket.» – Terje Bongard

  2. SH
    11. mars 2017 klokka 11:42

    Elefanten i rommet:
    En viktig del av kampen mellom arbeid og kapital bør også være kampen mot de høye boligprisene. Når lønningene vokser så ser man at boligprisene vokser en god del mer enn lønningene (og også en god del mer enn kostnadsøkningen for boligbygging). Folk flest blir rett og slett flådd kan man si gjennom stadig økende boligpriser. I 1899 var det bolikrakk i Oslo, da fallt boligprisene med hele 60% i Oslo. Skjer det samme i dag vil altså en bolig til 5 millioner plutselig koste bare 2 millioner. Dette er mye penger å spare for folk flest (og da har vel samfunnet også råd til å finansiere velferdsstaten under eldrebølgen?)

  3. gmiksche
    11. mars 2017 klokka 12:38

    Kommunismen som rörelse är förhoppningsvis körd för gott. De miljoner som kommunismen under sovjetväldet har på sitt samvete borde väl räcka.

    • 11. mars 2017 klokka 13:26

      Dette var statssosialisme, i kommunisme 5.0 går man tilbake til kommunisme 3.0. Dessuten har man nå inngruppa som politisk verktøy, dette kjente man ikke til før Zahavis studier av araberskriketrosten. Han tilbrakte forresten 40 år i Negevørkenen i studiet av denne sosiale trostefuglen. Merk at også israelittene tilbrakte 40 år i ørkenen på sin vandring til det lovede land. Videre Jesus som ble fristet av Djevelen i ørkenen i 40 dager.

      «Så lenge det finnes ressurser er kapitalismen voksende, og dermed stabil. Vi foreslår i boka en like stabil mulighet for organisering av store samfunn. Mennesket har sterke, evolverte følelser for samarbeid og raushet i inngruppa. Vi ønsker å diskutere en modell av et bærekraftig, framtidsrettet samfunn som bygger på et inngruppestyrt, representativt demokrati som omfatter vareproduksjonen. Tverrkulturelt oppfører folk seg samarbeidende i inngrupper hvor deres handlinger blir sett av andre. Dette er ikke utopier, meninger eller påstander, men grundig dokumentert vitenskap. Vi har et håp om at denne viktige kunnskapen kan få i gang en diskusjon på venstresida. Dessverre er de evolverte følelsene som gjør det smertefullt å skifte standpunkt også sterke. Å få rett gir status og en følelse av belønning, å innrømme feil gir tilsvarende en ubehagelig straff.» – Terje Bongard

      • 11. mars 2017 klokka 17:14

        Altså linjen Moses – Jesus – Zahavi. Zahavi er den tredje frelser fra ørkenen.

        • 12. mars 2017 klokka 17:42

          Hei leveveg! Hvilken linje er det du mener? Moses utførte oppgaven sin og førte israelittene ut av Egypt til det lovede land Kanaan hvor de vel slaktet ned alle kanaanittene og alt som bevegde på seg før de bosatte seg der. Han «frelste» vel da israelittene på en måte, men om du hadde puttet en spedalsk person foran ham hadde han vel verken kunne helbredet eller frelst denne personen. Det var vel strengt tatt Jesus som holdt på med slike ting, var det ikke det? Når det kommer til Jesus sitt siste åndedrag i denne verden så symboliserer det et brutalt skille og ikke minst en brutal stopper for den fiktive linjen som du forsøker å trekke mellom disse tre personene du nevner. Gud ble jo ifølge Bibelen EN SMULE irritert og kløyvde blant annet
          bokstavelig talt tempelet til disse fariseerne som skrev Talmud og myrdet Jesus i to. Det er vel ikke akkurat så mye positivt som har grodd i disse synagogene siden dette tidspunktet i historien. Det å være jøde før og etter akkurat dette tidspunktet var med andre ord to vidt forskjellige ting fordi de opphørte å være Guds folk.

        • 12. mars 2017 klokka 18:05

          Når det kommer til sistemann på lista di, er han vel mildt sagt litt malplassert i denne sammenhengen. Jeg trodde denne «Zahavi» var en av de Firstripede Khazargjøkene jeg? De Firstripede Khazargjøkene er kanskje ikke fullt så eksotiske som den fuglearten du nevner, men like fullt viktige å nevne når man først snakker litt om disse tingene. Som du sikkert vet kan man nå observere den største og mest konsentrerte ansamlingen av Firstripede Khazargjøker siden 600-tallet, den gangen i Khazaria selvfølgelig, nå i områdene denne «Zahavi» kommer fra, men historien om Khazaria kan vi ta ved en annen anledning.
          Som andre Gjøker så må også disse Khazargjøkene utgi seg for å være noe de ikke er og det vanligste i denne sammenhengen er at de rett og slett skifter navn. For eksempel het familien som nå kaller seg Zahavi for ikke så altfor lenge siden Sibahi, selv om dette er en relativt godt bevart «hemmelighet». Det finnes et stort antall kjente Firstripede Khazargjøker fra dette redet som er kjent under helt andre navn. Vi kan nevne noen av dem: David Grün,
          Golda Mabovitch, Mieczyslaw Biegun, Yitzhak Yezernitsky, Szymon Perski, Benjamin Mileikowsky, Ehud Brog, Ariel Scheinermann osv. osv.

          Under dekke av å være noe de ikke er (Bibelen omtaler disse som «De som kaller seg jøder, men ikke er det) overtar de reiret de har sett seg ut og dytter ut de fleste som egentlig skulle blitt matet i dette reiret. I dette spesifikke Gjøkeredet som sjefsgjøken Rothschild engang sikret seg et falskt skjøte på, bor altså det altså millioner av de Firstripede Khazargjøkene i palestinernes reir og blir jevnlig matet av amerikanske skattebetaleres penger. For øvrig forer den amerikanske grenen av de Firstripede Khazargjøkene Gjøkeredet med dobbelt så mye penger som nestemann på lista deres som er det Khazargjøk-okkuperte landet Egypt. Altså ifølge amerikanske Khazargjøker de to største U-landene på planeten som har mest behov for hjelp fra de amerikanske skattebetalerne. Grunnen til at amerikanerne ikke kan gjøre så mye med dette er selvfølgelig at bestanden av Firstripet Khazargjøk er stabilt langt høyere enn anslått også i USA. Jeg holdt på å si at det er bare å se en nesten hvilken som helst film fra Hollywood og du vil finne Firstripede Khazargjøker opp og Firstripede Khazargjøker i mente.
          Bare tanken på å høre millioner av Khazargjøker kappes om å rope KOKO samtidig hver bidige kveld og natt i de fleste reir på hele planeten bør være mer enn nok til at de fleste folk vil begynne å studere disse tingene og Khazargjøk-mekanismene litt nøyere. Jeg regner med at våkne deler av f. eks. den svenske befolkningen begynner å få bange anelser om hva jeg snakker om

          Men nå sporet jeg litt av. For å fullføre poenget mitt så er som du sier sikkert denne Zahavi flink til det han holder på med, akkurat det vet jeg svært
          lite om, men han er neppe noen frelser, det var det jeg ville frem til. 😀

          • ⒶF
            13. mars 2017 klokka 14:24

            Gjøken er en luring. Ko-kooo! 😉

        • 11. mars 2017 klokka 17:25

          Wow! Hvilket fantastisk foto av Amotz omgitt av araberskriketrostene sine: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a4/Amotz_Zahavi_with_wild_Arabian_babblers_at_Hatzeva.jpg

        • 11. mars 2017 klokka 17:39

          Artikkelen om Zahavi er sørgelig kort. Dette indikerer at de færreste har insett handikapprinsippets betydning for sosial interaksjon, med hjernen som menneskets påfuglhale. Dette tror jeg vil endre seg radikalt hvis Bongards bok «Det biologiske mennesket: individer og samfunn i lys av evolusjon», kommer på engelsk, tysk og kinesisk.

          Skal man dra allegorien videre kan man si at Bongard blir Zahavis Peter. Men Peter brakte ikke ut sitt budskap på arameisk, men gresk og latin. Så Bongards bok må ut på engelsk!

          Ps! Bongard vil neppe like allegorien, da han er heller allergisk mot religion. Så skulle Bongard lese dette får han ha meg unnskyldt. Det var godt ment 😉

          • 11. mars 2017 klokka 17:45

            Uff, trykkleif! Paulus selvsagt!

    • Nils Ivar Tenmann
      30. mars 2017 klokka 18:26

      Kommunism är den rörelse som upphäver det bestående… vi är alla kommunister, föds i komuner och kommuniserar av nödvändighet som de retoriska varelser vi kommit att bli; fångade i våra förgivettagna vanor å ovanor. Språkandet är ett fängelse, en ofri handling, men bara för dem som inte veta att det är det. Handling är det omedvetet medvetna. Handling är inget objekt, utan den akt som här å där, och nu i akt och mening skapar/ objektiverar dess mening. Utan det förgivettagna kan ingen kommunist leva, oavsett hen tror sig vara «människa» och levande död.
      Är det något som är kört för gott är det -ismerna… förhoppningsvis. Ska «vänstern» hänga med är det dags att inse att det som dagligdags kallas arbete betyder möda. Att avveckla mödan i tillvaron är vad klasskampen långt innan ordet blev till ständigt handlat om. En verksam verksamhet kräver inga arbetsmarknadsministrars tvångsåtgärder för att «alla ska med» och bidra till det gemensamma. Att vara som det heter «arbetslös» är en anställningsbefriad verksamhet – om än stundom en djävla möda nu mera, sedan villkoret för basinkomsten, att man måste verka bevisa att man stod till «arbetsmarknadens förfogande» Nä bort med alla overksamma «arbetsgivare» och basinkomst till all mödans slavar, barn, åldringar å sjuka, de verkligt verksamma arbetsgivarna.

      … Katis Ekaman borde sluta med sitt pladder och hellre ägna sig åt en mer hederlig kommunistisk verksamhet.

      • gmiksche
        30. mars 2017 klokka 22:05

        Jag får nog ge dig rätt. Ismerna är en alltför ofta använd lathund. Och vem är inte gärna lat då och då?

  4. 13. mars 2017 klokka 12:04

    Fra SNL: «Frelser, (av frelse), i religiøs språkbruk en forløserskikkelse som redder, utfrir mennesker fra onde og livstruende makter. I antikken ble betegnelsen brukt både om guder og om mennesker som hadde utført redningsaksjoner av ulik art. Den ble også brukt om dem som på en spesiell måte beskyttet og bevarte den ønskede orden. Herskere, og etter hvert særlig den romerske keiser, kaltes derfor «frelser». Men det var ikke en eksklusiv bruk, og den var ikke nødvendigvis uttrykk for guddommeliggjøring.

    I kristen sammenheng er det bemerkelsesverdig at selv om frelsen knyttes til en guddommelig handling ved Jesus Kristus, er det i begynnelsen heller sjelden, bortsett fra i en del gnostiske tekster, at han kalles frelser.»

    Etter SNLs definisjon var utvilsomt Moses en frelser. For Zahavi blir begrepet naturligvis mer abstrakt, da vi gjennom å organisere samfunnet til vårt felles beste i tråd med handikapprinsippet, kan utfri menneskeheten fra den onde og livstruende kapitalismen.

Legg inn en kommentar