Vesten framstår som den største taperen

Det finnes en rekke bøker som tar for seg hvordan enkelte utsagn kan vekke overraskelse, virke støtende eller lignende – eller til og med få den som snakker, til å fremstå som mindre intelligent enn tilsiktet. Et slikt utsagn er: «Hvorfor har ingen fortalt meg om det?»

I vasallstaterna, särskilt de små som de nordiska länderna, är kunskapen om vad som händer ute i världen mycket fragmentarisk och motsägelsefull. Vi har vant oss vid att «Få det talat om för oss.» Vi har sedan åren efter andra världskriget vant oss vid, att vår form av parlamentarisk demokrati och med en relativt självständig ’tredje statsmakt’, gör att de flesta lögner som politikerkasten försökt föra fram, förr eller senare blir avslöjade. Så är inte längre fallet. Vår politikerkast och våra större informationskanaler, samt den så kallade kultureliten, har i grunden underkastat sig det nordamerikanska imperiet i dess kamp för överlevnad.

När vi då ser hur detta imperiums totala brist på självinsikt, oförmåga att hålla avtal och arbeta diplomatiskt – ja till och med ha en ren ganstermoral, som imperiets nuvarande ledare inte ens drar sig för att visa upp i FN – då är det inte konstigt, att detta präglar även vasallerna; som de nordiska länderna. Vi lever i vad som närmast bör kallas «lögnernas och krigshetsarnas länder».

Det kommer att fungera, så länge som vår politikerkast förmår att åtminstone nödtorftig vidmakthålla de välfärdssamhällen som byggts upp efter andra världskriget. I Tyskland fungerar det inte längre, det måste till och med svensk public service medge, även om det är motvilligt. Men naturligtvis har både vår politikerkast och våra dominerande informationskanaler en förklaring «Det är Putins fel!»

I de nordiska länderna florerar också en annan form av rasism än russofobi och det är islamofobi. Hur den ser ut i Sverige har nu senast Andi Olluri skrivit om Flere forsvarere av folkemord enn antisemitter i Sverige. Andis genomgång påpekar just vad som bör påpekas, att det i Sverige i dag är mycket lättare att hetsa mot araber och islam, än det är att kritisera Israels folkmord och det stöd det får från det nordamerikanska imperiet med vasaller.

När den prisbelönta dokumentärfilmen “No Other Land” av filmskaparna Yuval Abraham och Rachel Szor, bägge israeler, samt Basel Adra och Hamdan Ballal, bägge palestinier, skulle visas i Sverige blev det problem. Der har hänvisats till ’säkerhetsläget’, ’risk för politisering’ och ’behov av ytterligare beredning’. En film som vunnit Berlinale Documentary Award 2024 och en Oscar för bästa dokumentär 2025, och som visar upp den israeliska statens sanna natur, skapar naturligtvis problem inte bara för den svenska politikerkasten utan även för dominerande svensk kulturelit «Det är för känsligt just nu» «Vi måste göra en ny säkerhetsbedömning» «Vi vill undvika att evenemanget blir en politisk markör.»

Men allt detta till trots måste rubriken på Andis artikel ifrågasättas, åtminstone när det gäller svenskar i gemen. Som i många länder har vi det som kan kallas ’vardagsrasism’ mot både samer och romer, men så många försvarare av folkmord finns det inte i den svenska befolkningen. Däremot finns det gott om ’russofober’, precis som i resten av EU och den europeiska delen av NATO. Från rysk sida har man nu efter många år av försök med diplomati, gjort tydliga ställningstaganden visavi detta EU/NATO-Europa.

Den 15:e april i år höll Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov en presskonferens i Peking efter möte med Kinas president Xi Jinping och utrikesminister Wang Yi. Innehållet i denna konferens, med engelsk text, finns på YouTube i en officiell rysk version: Пресс-конференция С.Лаврова по итогам визита в Китайскую Народную Республику. Eftersom versionen är nästan en och en halv timme lång och är på ryska, följer här nedan en version som gjorts av Times Of India.

Den versionen Lavrov förödmjukar väst med Kina-Ryssland-exempel; ‘Väst framträdde som den största förloraren…’, är komprimerad till cirka 10 minuter, och den har en lättredigerad transkription på engelska. TOI har lagt ner arbete på sin version och delat in den i fem kapitel. För denna nättidnings läsare kan denna version kanske vara en bra sammanfattning.

Som så många andra snabbt gjorda sammanfattningar och transkriptioner, så innehåller TOI:s åtminstone uppgifter, som inte kan stämma. Lavrovs presskonferens hölls den 15:e april, och attacken på Starobilsk, som han nämner, den ägde rum natten mellan den 21:a och 22:a maj. Även händelsen med en drönare i tyska Leipzig Airport ägde rum mycket senare. En mycket uppenbar upprepning i transkriptionen pekar också på, att den är sammansatt av två olika anföranden av den ryske utrikesministern.

Kapitel 5 finns inte med i nedanstående utskrift, och TOI borde inte ha haft med den heller. Kampen om vems berättelser som är mest sanna pågår ständigt. Den som kan ryska kan naturligtvis kontrollera med den ryska YouTube-versionen.

Samtidigt är det förstås så, att sanningshalten i berättelserna klarare och klarare framträder, när tiden går. Då blir också fler och fler medborgare uppmärksamma på det, och slutar ta för givet vad som berättas för dem av överhet och dess nuvarande uttolkare. Det ukrainske folket kjemper for sin overlevelse … mot Ukraina.

Om man på Wikipedia söker på till exempel Sergei Skripal och Alexei Navalny, vilka ryska medborgare Lavrov tar upp, får man de berättelser som sprids hos oss i «lögnernas och krigshetsarnas länder».

Eftersom Lavrov särskilt påpekar att väst håller på att förlora rent ekonomisk, på sin egen planhalva, visas här en enkel graf som synliggör just det:

Andel av global BNP (%) i köpkraftspariteter: BRICS 5 mot G7

Bertil Carlman.

---

Пресс-конференция С.Лаврова по итогам визита в Китайскую Народную Республику

Lavrov HUMILIATES West With China-Russia Example; ‘West Emerged As Biggest Loser…’ | Watch – YouTube

Kapitel 1: Västerländsk ekonomisk hegemoni

Rent ekonomisk sett håller väst på att förlora. Dessutom förlorar det inom det system som det självt skapade och under många decennier främjat för alla andra länder på vår planet under globaliseringens och den fria konkurrensens namn, egendomens helgd, marknadskrafternas fria spel och så vidare. Allt detta offrades på ett ögonblick, så snart väst insåg att majoriteten av världens nationer, främst Folkrepubliken Kina men även andra snabbt växande ekonomier, överlistade väst på dess egen planhalva och spelade efter dess egna regler. Omedelbart trädde olika former av fientliga taktiker, sanktioner, tullar och anklagelser från européerna i kraft.

Serbiskt territorium med inblandning av amerikansk personal från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa för att inleda NATO:s aggression mot Jugoslavien [är ett exempel]. Och naturligtvis minns alla den berömda insatsen av min tidigare kollega, förre amerikanske utrikesministern Colin Powell i säkerhetsrådet 2003, när han stolt och dramatiskt viftade med ett provrör med vitt pulver och hävdade att det var ett biologiskt vapen. Som ni vet visade det sig vara en lögn.

När det gäller Ryssland utlöstes ett informationskrig mot oss.

Kapitel 2: Informationskrigföring

För länge sedan, långt innan den särskilda militära operationen började, när 2000-talet inleddes, började Ryssland efter president Vladimir Putins maktövertagande att frigöra sig från neokoloniala former av samarbete med våra västerländska motsvarigheter. Det var för att föra en självständig politik och återgå till våra traditioner, våra värderingar och våra rötter. [Det var då] vi började möta restriktioner.

Och denna begränsning har eskalerat till den punkt där vi nu befinner oss med över 30 000 sanktioner, ett rekordantal jämfört med vad alla andra länder i världen har infört mot oss.

För åtta år sedan, i den engelska staden Salisbury, hävdades det att familjen Skripal, Sergey Skripal själv och hans dotter Julia, hade blivit förgiftade av rysk underrättelsetjänst. Än idag har vi inte kunnat få svar på de många officiella förfrågningarna från vår utredningskommitté och riksåklagarmyndigheten, som skickades till deras brittiska motsvarigheter med formella förfrågningar, vilka hänvisar till de juridiska skyldigheter vi alla har enligt olika konventioner. I detta fall att ge oss information om var dessa ryska medborgare befinner sig. Med andra ord har vi i princip inte fått något svar. Enkelt uttryckt har London tagit våra medborgare som gisslan.

Kapitel 3: Diplomatiska tvister

Slutligen anklagas vi också för att ha förgiftat den tidigare ryske oppositionsledaren Alexei Navalny. Men återigen har vi skickat ett stort antal förfrågningar om detta ärende. Inledningsvis lades Navalny in på ett civilt sjukhus i Tyskland, där det är ett väl etablerat faktum att inget hittades i hans system. Han överfördes sedan till ett militärsjukhus som, det är välkänt, det är ingen hemlighet, samarbetar med internationella organisationer i frågor som rör kemiska och biologiska vapen. Och det var där, på det sjukhuset, som de faktiskt hittade något i hans system. Och när tyskarna berättade för oss att ämnet som upptäckts var den ökända Novichok, bad vi att få se testresultaten. Vi fick veta att detta inte var möjligt, att det var hemligstämplat. Vi var samtidigt skyldiga att lämna in dessa testresultat, och en rapport om hur vi undersökt Navalny, till organisationen för förbud mot kemiska vapen. 

Naturligtvis gick vi till den organisationen, men verkställande direktören sa till oss, att han inte är behörig att göra det. Tyskarna har förbjudit oss att vidarebefordra detta till någon, och framför allt till Ryska federationen. Så när herr Navalny gick bort, påminde vi återigen både tyskarna och Organisationen för förbud mot kemiska vapen att först visa oss testresultaten från 2020, och sedan visa hur han senare behandlades i Tyskland. Vi mötte total tystnad, en eskalering av antirysk retorik och en undvikande av ärlig dialog.

[Samtidigt] har det fruktansvärda terrorattentatet mot en studentbostad i Starobilsk, där två dussin unga män och kvinnor dödades, tyvärr inte fördömts av västerländska regeringar eller västkontrollerade internationella organisationer. Inte heller har det förekommit i västerländska mediers nyhetsrapporter. Det har helt enkelt ignorerats.

Kapitel 4: Geopolitisk omorientering

Ämnet ryska drönare har nyligen blivit ett hett ämne i västerländska medier, med rapporter om att de påstås dyka upp här och där runt om i Europa och attackera olika mål i dessa länder. Men varje gång visar det sig att det antingen inte var en drönare alls eller en ukrainsk drönare eller en drönare som är svår att identifiera som tillhörande ryska federationen. Det är därför ingen längre är intresserad av detaljerna. Informationsspel pågår. Några dagar går, sedan glider nyheterna bort till tidningens baksidor i något obskyrt hörn. Samtidigt, som just hänt i Tyskland, tar de fasta på denna falska historia och utvisar våra diplomater och stänger diplomatiska och konsulära beskickningar samt kulturcentra.

Rent ekonomisk sett håller väst på att förlora. Dessutom förlorar det inom det system som det självt skapade och under många decennier främjat för alla andra länder på vår planet under globaliseringens och den fria konkurrensens namn, egendomens helgd, marknadskrafternas fria spel och så vidare. Allt detta offrades på ett ögonblick så snart väst insåg att majoriteten av världens nationer, först och främst Folkrepubliken Kina, men också andra snabbt växande ekonomier, överlistade väst på dess egen planhalva och spelade efter dess egna regler.

Omedelbart trädde underhandstaktiker, sanktioner, tullar och anklagelser från européerna i kraft. De anklagar Kina för att ha för stor produktionskapacitet. Det är allt. Vi kan därför tydligt se hur väst genom öppna underhandsmetoder försöker bevara sin position i den globala ekonomin, en position som snabbt försämras. Detta är en objektiv historisk process. Den kan inte stoppas. Men den kan naturligtvis undergrävas, även genom konsekvenser som inte enbart är ekonomiska, utan också politiska och militära till sin natur.