oss 150 kroner!
Den andre nasjonale kongressen for delegater til den sosialistiske bevegelsen i Ghana ble holdt fra 19. til 21. september på Amílcar Cabral-skolen. Arrangementer som dette er ikke vanlige i de skandinaviske vasallstatene. De finner sted i Afrika. I Afrika våkner ungdommen mer og mer, mens ungdommen i Vesten i stor grad har blitt lullet i søvn av flere tiår med falsk historieskriving.
I Ghana är de dessutom, kan vi anta, uppmuntrade av landets nuvarande president John Mahama, som Shocked the Audience at the United Nations General Debate, 80th Session. Efter en redogörelse för hur främst imperialistiska och neokoloniala stater skapade FN säger han:
«Men, fru talman, ödet vill att situationen ska vända, och Afrikas roll i upphovet till vad som än skall komma för denna värld, kommer att bli enorm och den kommer att få konsekvenser. Enligt organisationens egna prognoser förväntas mer än 25 % av världens befolkning komma från den afrikanska kontinenten år 2050. År 2050 kommer dessutom en tredjedel av alla ungdomar mellan 15 och 24 år att vara bosatta på den afrikanska kontinenten. Så, ni förstår, framtiden för den här världen är afrikansk. Låt mig än en gång säga detta lite högre, för er som sitter längst bak.
Framtiden är afrikansk. Redan i dag är Afrika en katalysator för mänsklig potential och utveckling, samt för ekonomiska reformer och ekologisk stabilitet. Afrika är en katalysator för systemförändring. Om denna verklighet, som är faktabaserad och okomplicerad, verkar provokativ eller oroande, kanske det beror på att ni ser den genom den lins som under århundraden filtrerats av kolonialism och imperialism, och den partiskheten som blivit en följd av detta. Kanske är ni omedvetna om motståndskraften hos afrikanska nationer, eller deras anmärkningsvärda förmåga att göra en stark comeback just när ni tror att det är säkert att räkna bort dem.»
Bertil Carlman
Socialist Movement of Ghana renews commitment to Pan-African unity, socialist transformation, and international solidarity
Den andra nationella kongressen för den socialistiska rörelsen i Ghana (SMG), som sammankallades under temat «Imperialism i kris: Panafrikansk solidaritet och socialistisk transformation», avslutades söndagen den 21 september på Amílcar Cabral-skolan i Agynoa, Aburi. Kongressen, som samlade 300 delegater från hela Ghana, diskuterade den nationella och internationella situationen, granskade arbetet inom rörelsens ungdoms- och kvinnogrupper och stärkte organisationens stadgar.
Kongressen slog fast, att den globala kapitalismen, särskilt dess nyliberala form, befann sig i en djupgående kris. Delegaterna hävdade att «systemets beroende av att utnyttja arbetskraft, utvinna resurser och koncentrera rikedom oundvikligen ledde till ojämlikhet, miljöförstöring, internationellt kaos och imperialistiska krig». Detta erkändes inte som en slump utan snarare inneboende i kapitalismens system och «kräver därför organiserat, medvetet motstånd». Kongressen noterade, att som svar på det växande motståndet från arbetarklassen, särskilt i det globala syd, använde imperialistiska makter i allt högre grad rå styrka för att upprätthålla sin dominans.
På det nationella planet bekräftade kongressens resolutioner sitt engagemang för den ghananska arbetande befolkningens kamp mot kapitalistisk och nyliberal politik. Det gjordes med argumentet att denna politik «fördjupar beroendet, ojämlikheten, fattigdomen och miljöförstöringen».
Kongressen krävde ett stopp för att det som ägs kollektivt görs till varor och att nationella tillgångar privatiseras. Den krävde «främjande av demokratiskt deltagande för arbetare, kvinnor och ungdomar inom alla områden av det nationella livet».
SMG åtog sig också att på gräsrotsnivå intensifiera politisk utbildning och organisering i rörelsen, vilket kan bli en grund för socialistisk omvandling i Ghana.
Även om det inte direkt framgår av kongressens resolutioner, är en anmärkningsvärd första sak värd att lyfta fram. SMG engagerade sig taktiskt i Ghanas nationella val 2024 genom att utfärda ett omfattande manifest, trots att rörelsen själv inte ställde upp. Plattformen förespråkade viktiga frågor, inklusive kvinnors rättigheter, ungdomars egen makt och miljöskydd. Enligt SMG:s generalsekreterare Kwesi Pratt Jr. var dokumentets enda mål «att skapa en plattform för massmobilisering mot den nyliberala ordningen, och att visa att det finns ett genomförbart alternativ.» Dessutom uppnådde rörelsen en konkret politisk seger. Två SMG-medlemmar från Ho- och Sunyani-kollektiven ställde upp på riksdagsvalet för National Democratic Congress (NDC), och båda vann sina parlamentsplatser.
Vad gäller hela Afrika, fördömde kongressens resolutioner plundringen av Demokratiska republiken Kongos enorma resurser, vilken utförs av imperialistiska makter och deras lokala samarbetspartners.
Kongressen hyllade kampen för folken i Mali, Burkina Faso och Niger, «som konfronterar imperialistisk dominans och hävdar sin rätt till suveränitet och självbestämmande». Viktigt är att kongressen betonade sitt engagemang för att «stärka den panafrikanska solidariteten med folken i Sahel i deras kamp för värdighet och självständighet, när de väljer en alternativ väg till utveckling fri från imperialistisk kontroll».
SMG fördömde Marockos fortsatta illegala ockupation av Västsahara och krävde «ett fullständigt genomförande av FN-resolutioner som erkänner det sahariska folkets rätt till självbestämmande och deras oberoende».
Med internationalism som en starkt engagerande princip för organisationen, fördömde SMG med eftertryck den pågående israeliska apartheidregimens folkmord mot det palestinska folket; vilket genomförs med stöd av amerikansk imperialism och dess allierade, särskilt västeuropeiska stater. SMG krävde «ett omedelbart slut på massakrerna i Gaza, avveckling av apartheidsystemet och erkännande av det palestinska folkets rätt till självbestämmande.»
Samtidigt som SMG bekräftade sitt stöd för Haitis folk, krävde de att den USA:s blockad mot Kuba omedelbart skulle hävas, och att landet skulle tas bort från listan över statliga sponsorer av terrorism. Kongressen bekräftade en stark solidaritetsställning med den Bolivarianska Republiken Venezuela och med president Nicolás Maduro «mot imperialistiska sanktioner, destabilisering och försök till regimskifte.»
Samtidigt som kongressen avvisade alla former av imperialistisk aggression och sanktioner mot Iran, krävde den ett slut på NATO:s aggressiva expansion i Östeuropa, som «har provocerat fram förödande konflikter och förstörelse och drivit världen mot ett tredje världskrig.»
I sitt sista uttalande förklarade SMG:s andra nationella delegatkongress, att imperialismens kris presenterade både faror och möjligheter. Organisationen engagerade sig återigen i kampen för panafrikansk enhet, socialistisk omvandling och internationell solidaritet med alla förtryckta folk.
Kongressen avslutades med en «Osagyefo-kväll» som firade Ghanas grundare, Kwame Nkrumah, och hans vision för genuin panafrikanism. Reggaemusik framförd av The Freedom Band avslutade kongressen; en livlig festival av sång och dans för kamraterna.
Kate Janse Van Rensburg er medlem av sekretariatet i Pan Africanism Today.
Les også:
