oss 100 kroner!
Min bok om Jan Myrdal som kommer ut på måndag handlar egentligen om hur Jan Myrdal som mycket ung formades till författare i en extremt dysfunktionell familj där systern Kaj Fölster var den som råkade allra mest illa ut. Jag läste förstås allt som skrivits om och av alla familjemedlemmar och tyckte mig av detta kunna skapa en bild av denna världsberömda familjs vardagsliv.
I samband med detta läste jag självklart noga den nu Augustprisnominerade ”De hemliga breven” med brev mellan Jan och föräldrarna som tydligt visar att Jan var en dålig far som länge var beroende av föräldrarna. Men var detta också som utgivarna, journalisten Bosse Lindquist, systern Kaj Fölster och sonen Janken Myrdal vill ge sken av, något slags bevis på att Jan Myrdal hade en lycklig barndom?
Det var i detta mitt arbete jag nu upptäckte en hel rad felaktigheter och medvetna förfalskningar i deras brevbok och påståenden som var relativt enkla att motbevisa genom enkel källkontroll. Sonen Janken har goda skäl att vara djupt besviken på sin pappa Jan genom livet, men detta hade nu gjort denne ypperlige agrarhistoriker till en mycket dålig historiker när han tillsammans med sina två mot Jan lika hatiska kumpaner skriver om sin far, Kajs bror och Bosses politiske motståndare.
Ju mer jag läste desto fler förfalskningar och medvetna lögner blev då uppenbara och alla redovisas i min bok, men jag valde då att lyfta fram tre som spelat stor roll i debatten efter ”De hemliga breven” och det är om dessa tre lätt kontrollerbara påståenden som Martin Erlandsson i Hallands Nyheter idag ställer frågar till två av utgivarna, Bosse L och Janken M. Hade Jan verkligen som så många trodde fått ett hus med strandtomt av sina föräldrar? Säger Jan verkligen i Barndom att föräldrarna förstört hans liv och att han aldrig kan förlåta dem? Och skriver Jan Myrdal verkligen i sin sista bok att han enbart med hjälp av utseendet på sin första frus könsorgan, som han då hittat på en bild på nätet av, kan känna igen denna sin ungdomskärlek och tillika Jankens mamma?
Läs deras svar i Hallands Nyheter och häpna!! Bosse Lindquist fortsätter att hävda att Jan fick huset medan Janken omedelbart bekräftar att han köpte det för 60000 såsom dokumenten tydligt visar. Bosse L vägrar att svara på var i Barndom man kan läsa det han i sin text tydligt påstår att Jan skrivit och i radion läst upp inför de chockade gamla föräldrarna och Janken vägrar ta in att det var ansiktet Jan känt igen på bilden han hittat på nätet och först därefter kommenterat andra kroppsdelar, något alla kan läsa i Jans sista bok men som Janken mörkat. Nu blir han förbannad också på mig som avslöjat lögnen men på intet sätt uttalat mig om det lämpliga eller olämpliga i Jans skriverier om sin första fru.
Jag valde dessa tre exempel för att tydliggöra utgivarnas försåtliga arbetsmetoder och i det mest uppmärksammade fallet med påståendet om att Jan fått ett hus av föräldrarna så var det bland recensenterna inte bara Maria Schottenius, Ulrika Kärnborg, Martin Kragh, Göran Greider, Niklas Ekdal, Fredrik Ekelund och många fler som blev lurade utan också tusentals andra läsare och bland dem bland andra jag själv som i en intervju i HN uttalar mig om denne bortskämde Jan Myrdal som fått ett hus och sen bara visat total otacksamhet.
Testamentet från 1977 hittade jag i Jans arkiv i Jan Myrdalbiblioteket och det bekräftar exakt vad Jan skrev redan 1993 i boken ”Inför nedräkningen” när hans syster första gången i boken ”De tre löven” påstod samma sak om detta hus. Jan skriver att han köpte huset av föräldrarna för 60000 kronor efter att ha fått banklån och detta bekräftas nu i tillägget till testamentet där det dessutom framgår att den som i förtida arv fått långt mer än dubbelt så mycket som de två andra syskonen Jan och Sissela tillsammans, är just den tredje utgivaren av ”De hemliga breven”, Kaj Fölster. Hon är den enda som verkligen fick ett helt hus av föräldrarna, det som i dokumentet på bilden här nedan kallas ”Gotlandsfastigheten” och värderades vid gåvotillfället 1970 till 106 000 kronor och idag är värt mångmiljonbelopp.
Allt detta hade självklart Jan Myrdal själv enkelt kunnat förklara såvida ”De hemliga breven” givits ut medan han fortfarande levde, men utgivarna inväntade hans död och därmed hans försvarslöshet och att hans obekväma röst tystnat.
Les mer om Jan Myrdal.
”De hemliga breven” är för övrigt endast kopior då Kaj Fölster, vilket också hemlighålls i deras bok, redan för mer än 30 år sedan gav tillbaka originalen till Jan Myrdal efter att först ha tagit kopior. Dessa kopior krävde Jan därefter i samma bok ”Inför nedräkningen” från 1993 att de skulle lämnas in till Kungliga Biblioteket och där omedelbart göras tillgängliga för alla intresserade och efter Jans död har de funnits tillgängliga i Jans arkiv i Jan Myrdalbiblioteket. Inget av detta nämns ens i ”De hemliga breven”!
Så ”hemliga” var alltså dessa brev men visst hade Jans fräna ton i de egna breven som Göran Greider i sin recension liknade vid gangsterrap blandat med Nietzsche och Lenin, i sig varit värda en Augustprisnominering, men att en bok med Bosse Lindquists, Kaj Fölsters och Janken
Myrdals lögner blir nominerad är en praktskandal.
I nästa vecka finns min bok ”De grova lögnerna om Jan Myrdal i De hemliga breven” tillgänglig och på fredag 1a november kommer ett fylligt utdrag i nya numret av Parabol att gratis ta del av och ni som läser detta får gärna för hederlighetens och den döde Jan Myrdals skull hjälpa till att sprida detta budskap och på så sätt slå sönder den bonnierska lögnmaskinen. Jan Myrdal blir vi hur som helst inte av med som Göran Greider avslutade sin recension förra året! Tänk vad Jan hade skrattat åt att tre år efter sin död först bli föremål för årets största kulturfejd 2023 och nu 2024 ta sig ännu ett varv på den offentliga debattscenen!
I en första version av denna text la jag med bilder av Hallands Nyheters text men det blev jag nu uppmärksammad på att det inte är tillåtet, så nu någon timma efter inläggets publicering så tar jag bort dessa två bilder av helsidorna i Hallands Nyheter med Martin Erlandssons klargörande artikel och hänvisar istället till webben som jag kommer att länka till i en kommentar. Tyvärr låst men väldigt väl värd att läsa!! Finns än så länge bara i pappret och eHN, men jag länkar den från webben så fort den kommer ut där!!
ETC: Lasse Diding: ”Myrdalboken bygger på lögner”
