oss 150 kroner!
La meg begynne med en historie. Historien, som kanskje mest er en oppdiktet historie, er fra slutten av 1800-tallet da de siste ulvene ble skutt i Småland.
«Torparen Pär hade vid två tillfällen blivit av med sin enda ko. Vargen hade tagit dem. När så den sista vargen i området blivit skjuten, fick Pär en dag besök av herrgårdens förvaltare/bestyrer. ’Nu är du väl glad Pär; nu när den sista vargen är skjuten?’ sade förvaltaren. ’Men vi har ju fått det som är värre. Vi har fått skollärare’ svarade Per».
1842 infördes allmän skolplikt i Sverige och ’skolläraren tog barnen från fattigbonden’. Barnen var en viktig arbetskraft för en fattig bondefamilj. Men samhället hade utvecklats. Nu krävdes det att produktivkrafterna utvecklades. Arbetskraften, människors fysiska och mentala förmåga att arbeta, måste också utvecklas. Läskunnighet blev nödvändig.
När man så läser artikeln Antallet «analfabeter» øker og mange havner utenfor arbeid og utdanning av Romy Rohmann, borde man kanske bli förvånad. Hon skriver «PIAAC er den største undersøkelsen om voksnes ferdigheter og gjennomføres i regi av OECD. I 2024 kom oppdaterte tall for første gang på ti år. Denne kartlegginga viste at Sverige hadde hele 780.000 voksne analfabeter, mens Norge hadde 400.000. Denne trenden er faretruende». Är det verkligen möjligt, att två så utvecklade länder som Norge och Sverige inte ser till att den viktigaste produktivkraften, arbetarna, underhålls? Redan på 1980-talet fanns det material om LUS som studerades på fortbildningsdagar för lärare. LUS är ett redskap för detta underhåll. LUS (LeseUtviklingsSkjema) är testat och förbättrat flera gånger. Det ser ut så här:
Nya lusboken av Birgita Allard, Margret Rudqvist, Bo Sundblad kom först 2001, och som ljudbok 2021. I en presentation av den senare, kan man lästa «LäsUtvecklingsSchemat, LUS, är ett kvalitativt bedömningsinstrument som utgår från lärares samlade bedömarkompetens. LUS är uppbyggt av kvalitativa steg som en lärare kan se i elevers läsutveckling. Bedömningarna görs i det dagliga arbetet, då lärare lyssnar och ger akt på elevernas läsning för att avgöra var respektive elev befinner sig i LUS. För den som är van vid schemat går det fort och lätt och tar inte mycket tid från det pedagogiska arbetet. Det leder också till att man kan planera och fördela resurser så att de som behöver mer tid och mer hjälp också får det».
Under mer än 40 år har det alltså funnits ett ’instrument’ inte bara för att bedöma, utan även för att korrigera kvalitéten på en av de grundläggande förmågorna hos arbetskraften, nämligen läsförmågan. Jag vet, för jag var med på studiedagar på 1980-talet. Jag lyssnade på Bo Sundblads mycket engagerande föreläsningar och jag har något skrivit om det tidigare Hvorhen går den svenske skolen?
Varför blir vi idag inte förvånade över att «Antallet ‘analfabeter’ øker og mange havner utenfor arbeid og utdanning»?
Vid begravningen av min svåger och kollega i januari i år, sade jag mot slutet av mitt tal: «Nyligen kom det två viktiga rapporter om läget i svensk skola. Den första tar upp friskolereformen från 1992 och är skriven av fyra forskare från Stockholms och Uppsala universitet. I en sammanfattning skriver de: ’Vår forskning pekar på att den svenska skolvalsreformen inte har gett de positiva resultat som dess förespråkare ställde i utsikt när den genomfördes. Den lanserades som en frihetsreform som genom ökad konkurrens skulle skapa världens bästa skola. Men det som har skapats är en skola med ökande klyftor’ Om den andra rapporten skrev lärarnas facktidning i sitt första nummer för i år.
Där står det bland annat: ’Samtidigt som omfattande nedskärningar har varit och är en del av vardagen på många skolor och förskolor runt om i Sverige, har de centrala skolmyndigheterna vuxit dramatiskt. Sedan 2014 har till exempel antalet anställda på Skolverket och Skolinspektionen ökat med mer än 50 procent….. Straxt före jul bestämdes att Riksrevisionen ska granska om, hur och i vilken utsträckning skolmyndigheterna och regeringen säkerställer att utbildningen i den svenska skolan vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket den skall gör enligt skollagen’ Men nedgången i skolkunskaper och ökade klyftor mellan olika skolor, är inte det värsta som hänt i den svenska skolan. SvT/nyheter skrev för några veckor sedan i allmänna ordalag: ’Anmälningarna om hot och våld i skolan ökar lavinartat’ och meddelade mer specifikt ’Skolpersonal blev sparkad i magen av lågstadieelev – fick missfall.’ Sigvard och jag var i stort sett överens om skolans utförsbacke».
Det Sigvard och jag inte var överens om, var hur detta problem kan lösas. Han, liksom den stora majoriteten av Sveriges folk, menade att den svenska demokratin kan lösa våra problem «om vi bara vill». Men vad hjälper viljan, om förmågan saknas? Sverige, liksom Norge och övriga vasallstater, har på senare tid tydligt visat att förmågan saknas. Större projekt som Northsteam kommer inte i hamn. Mindre underhåll, som rulltrappor och hissar vid järnvägsstationen i Alvesta fungerar dåligt. Jag blir trots dåliga knän tvungen att gå många trappor; dessutom är tågen mycket ofta försenade. Nyligen hörde jag via högtalarna att Öresundståget från Alvesta till Köpenhamn inte hade fungerande toaletter. Två timmar och en kvart utan toalett, för en äldre man med gammal urinblåsa? Verktygen för att lösa problemen inom järnvägstrafiken finns naturligtvis, precis som verktygen för att lösa problemen med den dåliga läsförståelsen.
Fundamentala problem, som sjunkande läsförståelse hos befolkningen och försämrade kommunikationer i landet, löses inte med politisk eller någon annan form av vilja. De måste lösas med kunskaper och resurser. Nu skärs även resurserna inom landet ner. NATO-länderna skall skicka ytterligare 50 miljarder dollar i militärt stöd till Ukraina varav Sverige skall stå för 13,5 miljarder svenska kronor.
Ja sammanfattningsvis går det idag med säkerhet att säga, att den form av demokrati som vi har i Sverige fungerar allt sämre och att klassklyftorna ökar. Allt fler svenska inser det. Förr eller senare måste vi ta itu med det. Förr eller senare måste vi hitta en väg ut ur det gastkramande grepp som NATO och EU innebär. Förr eller senare måste vi slita oss loss från att vara vasallstat åt det största hotet på jorden, USA-imperiet.
