oss 100 kroner!
AFRICOM blir allt djärvare i sina försök att behålla sin dominans över den afrikanska kontinenten. Nu är det dags för panafrikanska och svarta nationalistiska krafter att organisera sig för att sabotera dessa ansträngningar och stödja de massor som kämpar för att befria sig från imperialismens ok.
Den 25:e juni 2024 sammankallade U.S. Africa Command (AFRICOM) konferensen ‘African Chiefs of Defense’ (ACHOD) i Botswana. Konferensen, som påstås «lägga upp strategier för terrorismbekämpning, samarbeta om krishantering och vikten av civila och militära relationer», har hållits årligen sedan 2017. Den senaste ACHOD-konferensen var den första som sammanträdde i Afrika. De tidigare konferenserna har främst hållits i Europa.
Vid denna konferens avslöjades det att AFRICOM skulle försöka använda Libyen som en ny front mot Ryssland. Journalisten Habib Lassoued rapporterade att:
Enligt libyska källor har amerikanska tjänstemän under den senaste perioden krävt att general Khalifa Haftar, överbefälhavare för den nationella armén, ska begränsa de alliansband som binder honom till Moskva och utvisa rysk militär.
Källorna bekräftade att det finns realistiska farhågor om att västerländska huvudstäder försöker driva de libyska fraktionerna in i ett nytt krig, vars främsta mål är att tvinga ryska soldater att lämna landet.
AFRICOM:s befälhavare Michael Langley upprepade sitt nuvarande mantra om «Russlands desinformasjonskampanjer». Enligt honom har den påstådda desinformationen orsakat «dødelig vold, oppmuntret og bekreftet militærkupp, stilnet medlemmer av sivilsamfunnet til taushet og fungerte som røykteppe for korrupsjon og utnyttelse». När man lyssnar på denna svarta amerikanska militärbefälhavare, kan man bli förlåten om man inte inser, att den nation han tjänar ledde Natos militära angrepp och förstörelse av Libyen 2011, och är huvudansvarig för dess nuvarande tillstånd av evig instabilitet i regionen och över hela kontinenten.
Det året, 2011, kringgick USA-EU-Nato-axeln på ett flagrant sätt Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds planer på att skicka en fredsdelegation till Tripoli i Libyen för förhandlingar, som syftade till att lindra den av USA anstiftade konflikten i landet. Ingen enskild händelse i Afrikas moderna historia har orsakat så mycket destabilisering över hela kontinenten som Natos förstörelse av Libyen – från sydost till Somalia och över Sahel till Västafrika.
Tretton år senare fortsätter USA:s nykoloniala motiv. Langley erkände sådana motiv och AFRICOM:s uppdrag när han i en utfrågning i senatens utskott den 16:e mars 2023 förklarade: «Vi må kunne opprettholde tilgang og innflytelse over Maghreb fra Marokko og helt til Libya.» ’Til helvete med afrikansk suverenitet og menneskeretten til selvbestemmelse’.
Idag avtar USA:s och Natos inflytande och tillgång [till Afrika], i takt med en utveckling som borde vara en inspirationskälla för alla människor av afrikansk härkomst överallt i världen. Den 6:e juli 2024 möttes ledarna för Burkina Faso, Mali och Niger, som utgör den antiimperialistiska ’L’Alliance des Etats du Sahel (AES)’ eller Alliansen av Sahelstater, i Niamey, Niger för ett dagslångt toppmöte. Vid detta möte omvandlade de formellt AES till en konføderasjon och gjorde skisser till flera deklarationer för självbestämmande.
Detta kommer samtidigt som Niger är redo att slutföra den modiga processen att utvisa AFRICOM från sitt territorium. Nigers regering hade beordrat Washington att dra tillbaka sina nästan 1 000 soldater som var stationerade i landet. Denna process beräknas vara klar nu i början av augusti, en månad tidigare än planerat.
Den växande grundläggande antipatin mot Afrikas tidigare kolonisatörer (och nu mot nykolonisatörer som inkluderar USA), har fått imperialismen att desperat gripa efter sätt att behålla sitt järngrepp om Afrika. Till exempel har USA nyligen gjort Kenya till en viktig icke-NATO-allierad(MNNA), det tredje landet i Afrika som innehar beteckningen, efter Egypten och Marocko. Detta är en belöning främst för att ha tjänstgjort som imperialismens ställföreträdande ockupationsstyrka i Haiti, för att ha samarbetat med AFRICOM:s operationer i grannlandet Somalia och för att ytterligare ha öppnat landets ekonomi för Internationella valutafondens härjningar.
MNNA-beteckningen har använts för att effektivt utvidga Nato till nationer utanför Europa. Det gör länderna berättigade till lån av material och utrustning för forskning, utveckling eller testning, för att lagra USA-ägda krigsreserver, som övervägs för inköp av ammunition med utarmat uran, och ingå formella avtal med USA:s försvarsdepartement (DoD) för att genomföra forsknings- och utvecklingsprojekt. Och företag i MNNA-länder kan lägga bud på kontrakt för att reparera och underhålla DoD-utrustning utanför USA. Här måste vi också se hur destabiliseringen och osäkerheten i Afrika har bidragit till att skapa en pålitlig skänk från ovan för militära entreprenörer. Detta är en av anledningarna till att imperialistisk dominans är en konsekvent tvåpartikonsensus inom det amerikanska duopolet [demokraterna och republikanerna tillsammans].
Tiden är mogen för alla dem i USA, som betraktar sig själva som svarta nationalister eller panafrikanister att intensifiera kampen för att avslöja och utmana den nykoloniala rollen och AFRICOM:s outhärdliga inverkan på kontinenten. Flera metoder måste användas, metoder som inkluderar uppsökande verksamhet i media, utfärdande av offentliga uttalanden, engagemang av representanter för Congressional Black Caucus (CBC) och Congressional Progressive Caucus.
Medlemmar av CBC, som utger sig för att arbeta i svarta människors intresse, är delaktiga i Afrikas förfärliga tillstånd, om så bara genom sin öronbedövande tystnad om AFRICOM och USA:s politik att militarisera Afrika, och förpassa det till sitt rike av eviga krig. Det är absolut nödvändigt, att en revolutionär masspanafrikanism inom USA upphöjs för att utmana de amerikanska svarta kompradorernas delaktighet. En panafrikanism som avslöjar parallellerna mellan den inhemska politiken av polisförtryck mot den svarta arbetarklassen och den rasistiska paternalismen i USA:s militära dominans över Afrika.
Att panafrikanska och svarta nationalistiska organisationer inte har avgivit ett formidabelt ramaskri mot AFRICOM under dess 17-åriga existens, borde vara oroande. De afrikaner från USA som har lämnat hjärtat av imperiet och nu lever på den afrikanska kontinenten bör gå i spetsen för attacken mot USA:s militarism där. De bör förstärka de antiimperialistiska positionerna genom institutioner där, och de bör delta i ansträngningarna att återuppbygga ett panafrikanskt gravitationscentrum. Nu är det dags.
Originalens tittel:
The Ruthless and Desperate Pursuit of U.S. Influence and Access Over Africa
Oversatt til svensk for steigan.no av Bertil Carlman.
I oktober 2024 kommer den 4:e årliga internationella månaden för aktioner mot AFRICOM att hållas. Den leds av Black Alliance for Peace och U.S. Out of Africa Network. Ta kontakt och gå med i den bredare rörelsen för Afrikas befrielse.
Netfa Freeman är organisatör i Pan-African Community Action (PACA) och samordnare för Black Alliance for Peace’s Africa Team. Och är också en av värdarna/producent för WPFW:s radioprogram och podcast Voices With Vision.
