Göran Therborn får Leninpriset mycket välförtjänt

0
Göran Therborn har i en menneskealder vært en av Nordens ledende sosiologer.
Anders Romelsjö

Av Anders Romelsjö.

14. januari 2019 meddelades att Leninpriset 2019 tilldelas Göran Therborn professor emeritus i sociologi i Cambridge och känd bland annat för sina analyser av klassamhället. GP: Göran Thernborn får Leninpriset

Motiveringen lyder:

”Envis och uthållig som få har Göran Therborn under mer än ett halvt sekel dissekerat klassamhällets anatomi och konsekvenser. Vad gör den härskande klassen när den härskar? Denna centrala fråga, historiskt och i nutid, har med akademisk tyngd och pedagogisk lätthet, stått i centrum för hans maktkritik, var än i världen han befunnit sig. Med sin vetenskapliga akribi har han fostrat tre generationer sociologer och andra läsare att ta strid för ett annat liv och en annan bättre och jämlikare värld. En retorisk och stilistisk ekvilibrist, ständigt beredd att med en enda polemisk formulering bita huvudet av fåtalsväldet, var han för röd för Sverige på 1980-talet, men är nu tillbaka i centrum av den svenska debatten, mer aktuell än någonsin och allvarligt jävla förbannad på riktigt.”

Han är den elfte i raden av pristagare efter Mattias Gardell, Roy Andersson, Maj Wechselmann, Sven Lindqvist, Maj Sjöwall, Jan Guillou, Mikael Wiehe, Mikael Nyberg, Stefan Jarl och Sven Wollter.

Göran Therborn är en nestor i nordisk sociologi. Han är bland de mest citerade marxistiska sociologerna i världen. Har skrivit många artiklar i tidskrifter som New Left Review. Han har utvecklat modern klassanalys i boken Kapitalet, överheten och alla vi andra. Senare har boken Ojämlikhet dödar utgivits.

Boken har recenserats, nedan ett utdrag: Göran Therborns bok om klassamhället i Sverige

Göran Thernborn. KAPITALET, ÖVERHETEN OCH ALLA VI ANDRA. Klassamhället i Sverige - det rådande och det kommande
Göran Thernborn. KAPITALET, ÖVERHETEN OCH ALLA VI ANDRA. Klassamhället i Sverige – det rådande och det kommande

Nu föreligger en mycket viktig bok av den tidigare sociologprofessorn Göran Therborn, ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”, Arkiv förlag 2018.
Therborn förmår på ett makalöst, och icke-akademiskt sätt, sammanfatta många av Katalys´ skrifter och sin egen forskning.

Allt är måhända inte sensationella nyheter, men den övergripande, sammanhållande framställningen gör boken – för oss pensionärer – till en oavvislig gåva till våra barn, barnbarn och vänner.

Enbart bokens anslag driver på läsningen: ”En stor nyliberal motreformation. Den var framgångsrik därför att den hade den nya spekulativa, postindustriella och post-produktiva finanskapitalismens flås i ryggen – med ödesdiger hjälp av 1980- och 1990-talets naiva eller cyniska socialdemokratiska ledargestalter som öppnade portarna till…” (s. 16).

I det långa och viktiga kapitel 3 gör Therborn, bl a med data från Katalysrapporter, en klassanalys av Sverige. Kapitlet ger mycket data och måste vara ett perfekt material för t ex studiecirklar. Therborn pekar på att sociala gränsdragningar, vilket utgör basen för en klassanalys, inte är lätt att göra. Datamaterial och definitioner ändras över tid. Han jämför därför sitt eget arbetssätt från 1979 med aktuellt material från 2017, och får på så sätt två dataset för åren; jag förenklar och redovisar därför intervall.

  • Arbetarklassen utgjorde 1979 52-61 %, medan den 2017 minskat till 38-46 %.
  • Mellanskikten (dock ej småborgerlighet, som egenföretagare) var 1979 31-40 % och ökade 2017 till 46-54 %.
  • Det verkliga borgerskapet utgjorde endast en procent såväl 1979 som 2017. I absoluta tal utgör borgerskapet cirka 76 000 personer, inkl anställda VD-ar.

I de två avslutande kapitlen beskrivs ”de skilda liven i klassamhället”, hur överheten tar för sig och ”arbetsmarknadens polarisering”. Och i det sista kapitlet – som sig bör – gör Therborn ett antal nedslag i hur vi kan tänka oss framtidens arbeten, mot bakgrund av automatisering och robotisering. Han rör sig lite försiktigt över terrängen, och ger en balanserad framställning. Hur den blir? Ja, det kommer jag inte att få uppleva, men väl de yngre av läsarna.


Han har ungefär samma bedömning som jag i frågan om hur Vänsterpartiet bör ställa sig i frågan om statsminister och politik i Sverige.
Aftonbladet: Görn Therborn: Vänsterpartiet måste säga Nej; Varför kan V inte rösta Nej?

Han skriver bland annat detta i Aftonbladet:

* Tankesmedjan Katalys och min analys av Sveriges utveckling sedan 1980-talet visar på ett skenande klassamhälle, med djupast ojämlikhet och mest (relativ) fattigdom i norra Europa och med den största förmögenehetskoncentrationen i hela Västeuropa.

* Centerns vice ordförande skryter med att den nu överenskomna politiken är mer borgerlig än Alliansregeringens.

Vad Löfven och hans krets gått med på är bland annat:

-Ökad otrygghet för löntagare och lönesänkningar för arbetare på arbetsmarknaden, förstärkning av arbetsgivarnas makt och försvagning av fackliga rättigheter.

-Mer makt och högre vinster åt fastighetskapitalet, försvagning av hyresgästernas ställning.

-Ökade inkomstklyftor, genom skattesänkningar för höginkomsttagare och företagsägare.

-Fördjupade klassklyftor genom att ytterligare göra barns möjligheter beroende av föräldrarnas egendom.

-Legitimering av all sköns profitering på arbetsförmedling, vård, omsorg och utbildning.

-Legitimering av överföring av skattepengar till internationella skatteparadis.

-Nyliberalismen har redan korrumperat den offentliga sektorn. Nu utlovas fritt fram för alla profitsugna affärer på skattebetalarnas bekostnad.

-Bland överenskommelsens 73 punkter finns ingen enda med förslag om minskning av rådande social klyftor, däremot ett flertal avsedda att öka dem.

LO och den socialdemokratiska vänstern satt tyst och stilla medan de hemliga förhandlingarna med borgerligheten pågick, och nu är det som det är.

Ändå, till slut är en annan fråga viktigare än det ena eller det andra partiets framtid. Det är löntagarnas och alla ickeprivilegierade medborgares framtid, det vill säga framtiden för oss alla utanför kapitalet och överheten.

Men mer än vänsterpartiets stolthet och heder står på spel. Det är partiets existensberättigande. Vad är för mening med ett vänsterparti som röstar fram århundradets högerpolitik?

Alla väntar vi nu på vänsterpartiets historiska ögonblick.

Vær med på å styrke den uavhengige og kritiske journalistikken, klikk her eller bruk konto 9001 30 89050  eller Vipps: 116916

Forrige artikkelEuropas dominans varte i 200 år – og nå er den slutt
Neste artikkelSvenske Vänstern – Oppskriften på politisk selvmord