– Ett svartvitt Metoo förminskar kvinnor

0

I et innlegg i Aftonbladet reiser den svenske journalisten og skribenten Åsa Linderborg en del kritiske innvendinger mot #Metoo. Hun tar utgangspunkt i to nyutgitte svenske antologier om fenomenet. Linderborg skriver:

Vår tid är allt igenom jag-centrerad men i Metoo saknas just jaget, subjektet som problematiserar den egna rollen. Metoo har bara två spelpjäser: förövaren, som görs till representant för alla män, och offret, som helt saknar ansvar eller handlingsutrymme.

Revolutioner förutsätter starka aktörer, men Metoo framställer halva mänskligheten som helt kraftlös. Det går på tvärs med historiens samtliga feministiska teori- och organisationsbildningar. Paradoxalt nog har jag som kvinna aldrig känt mig så förminskad som nu. Det går ju inte, som en kompis säger till mig, att bli tagen på allvar om man tillhör ett så bräckligt kön.
Många exempel ur Metoo pockar på att vi börjar borra i den manliga och kvinnliga sexualiteten och allt det som kringgärdar parbildning, könsbegär och ömhetsbehov – ”the game”. Vi måste prata om det faktum att Metoo har en konservativ bias som vill göra kvinnan till någon som helst sitter med benen i kors: Endast män kladdar och tafsar. Bara de kan utnyttja känslorna hos någon som är förälskad. Det är bara män som vill titta på porrfilm. Det är bara män som inte fattar när någon de uppvaktar inte är intresserad. Endast mannen tjatar till sig sex i den äktenskapliga bädden.
Kvinnor är ingenting av det där. Kvinnan är ren och oskuldsfull.
Det vore en fasaväckande reaktionär, antifeministisk backlash om vi ska gå tillbaka till idén att kvinnor är goda och födda med särskilda mjuka egenskaper som gör att samhället kan förvänta sig att vi ska bete oss så. Kvinnor är ingen särart, kvinnor är människor. Vi är lika mångfasetterade, viljestarka och egennyttiga som vilka andra varelser som helst.

Linderborg innser at hun kan oppfattes som om hun er lunken overfor Metoo, men hun forsikrer at det er hun ikke, og hun understreker at hun også kan komme med mange eksempler på det kampanjen handler om. Men hun forventer refleksjon og en analytisk holdning.

…i alla revolutioner måste några ta ansvar för gränsdragningen, annars urartar det i plundring, misshandel och personliga hämndaktioner. Det är för få som tagit på sig den irriterande uppgiften att fråga hur många knäckta ägg som behövs för att laga en omelett.

Åsa Linderborg er ikke kjent for å bøye seg for den rådende vind. Der andre jatter med, reiser hun kritiske spørsmål og kommer med innvendinger og analyse. Så også denne gangen. Men får hun den debatten hun etterlyser, eller blir hun bare fordømt og skjelt ut?

Forrige artikkelUyghur-jihadister til offensiv i Syria
Neste artikkelFri oss fra Oprah Winfrey
Pål Steigan. f. 1949 har jobbet med journalistikk og medier det meste av sitt liv. I 1967 var han redaktør av Ungsosialisten. I 1968 var han med på å grunnlegge avisa Klassekampen. I 1970 var han med på å grunnlegge forlaget Oktober, der han også en periode var styreleder. Steigan var initiativtaker til og første redaktør av tidsskriftet Røde Fane (nå Gnist). Fra 1985 til 1999 var han leksikonredaktør i Cappelens forlag og utga blant annet Europas første leksikon på CD-rom og internettutgaven av CAPLEX i 1997. Han opprettet bloggen steigan.no og ga den seinere til selskapet Mot Dag AS som gjorde den til nettavis. Steigan var formann i AKP(m-l) 1975–84. Steigan har skrevet flere bøker, blant annet sjølbiografien En folkefiende (2013).