oss 100 kroner!
Av Gerhard Miksche.
Någon gång i livet snuddar man vid stora händelser. För min del hände det en gång på 90-talet. Roland, äldre brodern till min bäste vän sen skoltiden, var på semester på Sicilien. En vacker majdag 1992 landade Roland och hans fru på Palermos flygplats, hyrde en bil och körde mot staden. Tills det small något hundratal meter framför deras bil, en enorm explosion av rev upp motorvägen och kastade bilar i luften och ut över vägrenen. Rolands bil var den första som kom efter och klarade sig.
Det var maffian som stod för smällen. Då var det inte så vanligt som nu med attentat, så det skapade stor uppmärksamhet i hela Europa och även utanför. Med stor precision hade den kände åklagaren Giovanni Falcone mördats av maffian med hjälp av en sprängladdning på 400 kilo som placerats under vägen och fjärrutlösts när Falcones bil passerade. Falcones fru och tre poliser som följde med som eskort miste också livet.
Två månader senare mördades Falcones kollega Paolo Borsellino i sin hemstad Palermo genom en bilbomb. Den gången strök fem poliser med. Falcone och Borsellino var dock inte ensamma om att råka ut för maffians hämnd. På 80-talet mördades det friskt på Sicilien.
Mordet klarades upp rätt snabbt. Högste ledaren för attentatet, Salvatore Riina, och flera medverkande dömdes till livstids fängelse. Där sitter Riina fortfarande.
Falcone och Borsellino hade placerats på Sicilien för att bekämpa maffian på ort och ställe. Deras största framgång var den s k Maxi-rättegången åren 1986-87 då flera hundra mafiosi stod anklagade och till större delen dömdes till långa fängelsestraff. Falcones och Borsellinos framgångar sågs emellertid inte med blida ögon av några högt uppsatta personer som stod dåvarande presidenten Andreotti nära. Olika hinder lades i vägen för deras verksamhet. Vid den tiden dyker även Silvio Berlusconis namn upp för första gången, då som affärsman som misstänktes för kontakter med maffian.
Nyligen berättade jag på denna blogg om en återupptagen undersökning mot Silvio Berlusconi, som vid det här laget är tillbaka i politiken trots sina fyllda 80 år. Undersökningen gäller visserligen inte mord som förövats på Sicilien, utan i italienska storstäder året 1983 begångna attentat. Frågan om uppdragsgivaren eller uppdragsgivarna är fortfarande olöst. Man vet visserligen att det är maffian som utfört attentaten. Medverkande har blivit dömda och sitter i fängelse. Men man kan bara gissa om motiven. Attentaten riktade sig mot allmänheten, inte mot åklagare, polis eller personer som maffian ville röja ur vägen eller utsättas för utpressning. Attentatens enda synliga syfte var att sprida skräck, samma sort av skräck som av den radikala vänstern stått för genom flera attentat på 70-talet. En av hypoteserna är att personer i Giulio Andreottis (dåvarande kristdemokratiska regeringschef) närhet av politiska skäl försökte skapa en stämning liknande den på 70-talet för att hålla vänstern nere och säkra regeringens fortsatta maktinnehav.
Det är svårt att så här långt i efterhand få fram bevis i den ena eller andra riktningen. Men rättsväsendet har inte gett upp. Nyligen har bevismedel från attentatet mot Falcone undersökts på nytt efter att i flera decennier ha legat i ett säkerhetsskåp i justitiepalatset i den sicilianska staden Caltanisetta, skriver La Repubblica. Enligt anteckningarna som fanns tillsammans med bevismedlen hittades de sextiotre meter från kratern för sprängningen: Två gummihandskar, ett stearinljus och ett litet rör med lim. Hos två av fynden har man hittat vävnads- eller blodspår. Genom fingeravtryck på en ficklampa som hittats på samma plats har man kunnat identifiera att en känd och dömd mafioso, Salvadore Biondo, var på platsen. Men genom de biologiska spåren känner man nu dessutom till DNA från en okänd man och från en okänd kvinna som, vilket man också tagit reda på, inte funnits med bland misstänkta och åklagade. Eftersom dessa okända personer måst haft en huvudroll i attentatet skulle deras identifiering kunna ge nya ledtrådar. Redan vid tiden för attentatet spekulerades det om att maffian anlitat främmande experthjälp för att utföra attentatet. Främmande i den meningen att experterna inte tillhörde maffian. Medverkan av en kvinna vid attentatet mot Falcone har likheter med kvinnlig medverkan vid 1993 års attentat i Bologna, Milano och Florens, även där fanns minst en kvinna med som man aldrig har lyckats få tag i.
Spännande som en kriminalroman. Eller, som artikeln in Repubblica slutar: ”Misteri su misteri”.
Jag glömde nästan bort Roland, som jag berättade om inledningsvis. Han blev kallad som vittne till rättegången, jag har för mig att den hölls på Sicilien. Det han hade att berätta var att det var en stor smäll med mycket rök och damm och delar som flög genom luften, och att han och hans fru blev chockade. Sen tog det sex år och flera påstötningar från hans sida tills han fick ersättning för resekostnaderna till rättegången. Det är Italien.
Än är min berättelse inte slut. I förra månaden var min fru och jag i Pavia söder om Milano för att besöka en utställning om f d nordbor, langobarderna. De invaderade Italien på 500-talet och grundade flera riken, dock inte maffian. När jag gick från hotellet till den närbelägna tågstationen för att köpa vykort och frimärken råkade jag passera en gräsplätt med ett minnesmärke för Falcone och Borsellino. Icke glömda, med färska blommor. Även det är Italien. Där fanns och finns det verkliga hjältar än våra dagar.
