Hjem Gjesteblogger

USA:s sanktioner: Symptom på en stormakt på nedgång

0
Imperier kommer og går. Her Romas fall.

Anders Romelsjö:

Den här artikeln ”US Sanctions Symptomatic of a Failing Empire” på New Eastern Outlook är skriven av James O’Neill, som är en Australisk barrister (jurist) och en geopolitisk analytiker. Han var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen, universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN: s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’ Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien. Artikeln âr översatt av Martin Gelin.


USA:s sanktioner: Symptom på en stormakt på nedgång

Av James O’Neill

Den 26 juli 2017 godkände den amerikanska kongressen med överväldigande majoritet en motion om nya sanktioner mot Nordkorea, Ryssland och Iran. Godkännadet av detta lagförslag, och storleken av vunnet understöd i den amerikanska kongressen, är lärorikt på flera nivåer.

Det första är att USA, eller snarare, grupper inom det amerikanska etablissemanget är beredda att driva en politik som oberoende av bristen på grundläggande bevis, strider mot vänners och allierades intressen och som helt saknar kunskap om eller hänvisningar till historiska realiteter. Konsekvensen av de senaste sanktionerna skapar en ytterst farlig situation som mycket lätt kan leda till ett kärnvapenkrig. I motsats till flera amerikanska beslutsfattares bisarrt optimistiska föreställningar, kommer det inte att finnas någon segrare i ett sådant krig.

Dessa punkter kan illustreras med hänvisning till sanktionerna som tillämpades på Iran. I åratal löd retoriken från USA och nära allierade Israel, att Iran var ”på vippen att utveckla en atombomb”. Under mer än ett decennium, påstod Israels regeringen att Iran var “mycket nära ” en sådan utveckling. Att tidsfristerna kom och gick utan incidenter, avskräckte inte upprepningar av dessa uppenbara osanningar.

Israels premiärminister Netanyahu visade inför FN: s generalförsamling en cartoon som illustrerade det påstådda ”överhängande hotet”.

De flesta västerländska MSM utelämnade att nämna det faktum att det är Israel som är Mellanösterns enda kärnvapenmakt; att Israel inte undertecknat det “Nuclear Non-Proliferation Treaty” (nukleära icke-spridningsavtalet); och att det var Israel som konsekvent vägrade att låta IAEA inspektera landets kärnanläggningar.

Inte bara fanns inga bevis för att Iran hade eller önskade utveckla kärnvapen, alla 17 amerikanska underrättelsetjänster yttrade enhälligt åsikten vid två separata tillfällen, att Iran inte var i färd med att utveckla ett kärnvapenprogram.

För att avvärja utsikterna till ett angrepp av USA och dess allierade på Iran (genom dess ständiga upptrappning av anti-Iran propaganda), lyckades år 2015 den ryska regeringen uppnå en överenskommelse som blev avgörande för att förhindra att ett påstått/obefintligt kärnvapenprogram skulle kunna användas som motivering för krig. Ta Irak som den senaste tidens historiska exempel på hur oupphörlig demonisering, underminering av sanktioner och uppblåsta falska anklagelser om kärnvapen och andra massförstörelsevapen, snabbt kan leda till total förstörelse av en tidigare välmående nation.

De lärdomar som borde ha anammats från Irak, Libyen och Syrien har med bestämdhet ignorerats av västerländska medier vilka för närvarande slår på krigstrummorna gällande Nordkorea, återigen ignorerar historia, logik och militära realiteter (1).

Den gemensamma övergripande aktionsplanen (JCPOA = Joint Comprehensive Plan of Action) förhandlades fram år 2015. Denna godkändes av de deltagande parterna, inklusive USA, genom vilket det blev nästan omöjligt för Iran att bli en kärnvapenmakt. Planens kontrollmekanismer består av regelbundna IAEA- inspektioner och halvårsrapporter som intygar att Iran följer regelverket. Dessa rapporter gick till den amerikanska kongressen.

För amerikanerna och deras allierade var detta dock inte tillräckligt. Även om JCPOA berövat dem en omedelbar casus belli för krig, fortsatte anti-Iran retoriken non-stop. Ett exempel på den falska propagandan var ett konstant hävdande att Iran var en anhängare av Shiagrupper med avsikt att främja terrorism och destabilisering i hela Mellanöstern och på andra håll. (2)

Detta påstående förblev overifierat. Den amerikanska Carnegie Foundation rapporterade till exempel, i en kritisk skildring med titeln ”Irans lilla hand i Jemen” hur Iran påstods att stödja ”Shia rebeller” mot de krafter som stred för avsättning av president Hadi. (3) I verkligheten var Hadi en diktator, som valdes i ett val där han var den enda kandidaten. Jemens oppositionella krafter tvingade honom att fly till Saudiarabien.

Hadis starkaste oppositionella, Houthierna, är Zaidi muslimer. De står teologiskt sett mycket närmare Sunnibranschen av Islam än de övervägande iranska Shia. Det brutala krig som Saudiarabien-Sunnis för närvarande för mot Jemen åtnjuter stöd av Storbritannien, USA och även kraftig medverkan av legosoldater, inkluderande soldater från Australien. Ett faktum som den australiska regeringen tiger om. Den viktigaste orsaken till kriget är Jemens strategiska läge vid det smala utloppet från Röda havet till det Arabiska havet och dess enorma oljereserver som är mycket eftertraktade av Saudiarabien. Mot denna bakgrund förlorar påstått iranskt stöd betydelse. Djibouti, på andra sidan sundet från Jemen, har på liknande sätt lockat USAs och kinesiskt strategiskt engagemang, tills vidare dock utan att härjas av krig.

Iran stödjer också politiskt och moraliskt Hamas i Palestina, muslimer i Kashmir och Rohingya i Burma, alla till flertalet Sunnis. Betecknande för dem alla är att de är undertryckta och utsatta av folkmordspolitik från andra politiska och religiösa grupperingar.

Trump-administrationen visar sanningshalten i president Putins bedömning av den tidigare Obama-administrationen: “De är (var) inte kapabla att göra överenskommelser.”

Trump sa till ‘Wall Street Journal’ (4) ”om det var upp till mig, skulle jag ha fastställt att (iranierna) inte uppfyllde kraven redan för 180 dagar sedan”(när Trump svors in). Enligt en artikel i den amerikanska tidskriften ‘Foreign Policy’ (5) fick Trump ett vredesutbrott i Ovala rummet och läxade upp sina tre ledande utrikespolitiska rådgivare (Tillerson, Mattis och McMaster) för att inte ha hittat ett sätt att hävda att Iran var i strid mot bestämmelserna i JCPOA. The’ New York Times’ publicerade en liknande artikel (6).

I själva verket är det USA som står i strid med JCPOA avtalet, både bokstavligt och i andemening, och detsamma gäller även FN: s säkerhetsråds resolution 2231 (2015) som godkänt avtalet. I artikel 29 i JCPOA förbinder sig USA att avstå från all politik som syftar till att motverka normalisering av handels- och ekonomiska förbindelser med Iran.

Den senaste omgången av USA’s sanktioner och fientliga retorik visar sig helt klart inte vara i överensstämmelse med artikel 29.

Bland de många lögnerna om Iran (7) ser man påståendet att Irans missiltester är ett brott mot JCPOA. Det finns ingenting i avtalet som förhindrar Iran att utveckla ett eget självförsvar, inklusive användningen av anti-aircraft och anti-missilteknologi. Detta är också korrekt inskrivet i FN-stadgan.

Iran accepterade leverans av den rysktillverkade S300 antimissilsystemet i 2016, i enlighet med landets rätt till självförsvar. Med tanke på krigshotet som riktas mot Iran på en nästan kontinuerlig basis; inkluderas de två senaste incidenterna av ”varningsskott” som avfyrats mot iranska fartyg av US Navyskepp som patrullerar nära intill Irans territorialvatten; och de senaste av amerikanska manövreringarna i Irans närhet, måste man medge att Irans självförsvarsåtgärder åtminstone utgör ett korrekt tillvägagångssätt.

Irans uppfyller villkoren i JCPOA. Detta har möjliggjort insatser på ett annat område, tveklöst viktigare än militära självförsvars-åtgärder. Snabba framsteg har gjorts av Iran för att stärka landets ekonomiska band med Kina, Indien och Ryssland. Ett samförståndsavtal värt 40 miljarder dollar har underskrivits tillsammans med Ryssland och/eller ryska företag. Det ryska företaget Gazprom har tecknat ett avtal på flera miljarder dollar för att utveckla Irans Farzad B gasfält (8). Gazprom bidrar också till att utveckla Azar och Ghanguleh oljefältet i Lurestan-provinsen där det uppskattningsvis finns 3,5 miljarder fat av oljereserver (9).

Vidare har Iran naturgasreserver till ett värde av 7000 miljarder dollar. De 200 miljarder dollar som behövs för att utveckla dessa reserver kommer från Ryssland, Kina och andra icke-västerländska källor. Iran har meddelat att man kommer att prioritera infrastrukturs- och andra utvecklingserbjudanden till de nationer som hjälpt Iran genom alla år av sanktioner och andra former av krigföring.

Togforbindelsen mellom Kina og Iran blir åpnet

Kina, som för närvarande bygger en High Speed järnvägsförbindelse mellan Mashad och Teheran (som står i förbindelse med andra centralasiatiska linjer) har utsett Iran som en nyckelspelare i det massiva Belt och väg Initiative (BRI) som håller på att förändra det eurasiska ekonomiska och geopolitiska landskapet .

Iran är på liknande sätt en viktig aktör i Nord-Syd Transportkorridoren som sammanbinder Indien via Iran och Azerbajdzjan med Ryssland, och som transporterar varor till en bråkdel av nuvarande transporttid och kostnad i jämförelse med befintliga konventionella rutter som till yttermera visso är utsatta av USA-flottans störningsaktivitet.

Gjennom SCO bygger Kina og Russland allianser over hele det eurasiske kontinentet

Av stor betydelse är Irans associerade medlemskap i Shanghai Cooperation Organization, med fullt medlemskap mycket troligt under året 2018. SCO är en central komponent i BRI som har ständigt växande handels- och säkerhetsförbindelser med den ryskinitierade Eurasiska Ekonomiska Unionen (EEU). Ryssland är den gemensamma nämnaren för BRICS, SCO, EEU, SCO och NSTC. Dessa fyra grupper har nu mer än 60 länder som har anslutit sig till BRI. Och en växande del av handeln sker med hjälp av andra valutor än USA:s dollar. USA:s dollar är på god väg att försvinna som dominerande världshandelsvaluta.
Det är denna kombination av stora ekonomiska och geopolitiska förändringar i maktbalansen bort från USA:s dominans under de senaste sjuttio åren, som är nyckeln till att förstå varför amerikanerna reagerar på det desperata, farliga och irrationella sätt som man nu ser och förstår. Det är det klassiska slutet på ”Empire syndrom”. Man får hoppas att alla med inflytande skall kunna förhindra USAs regering från att gå vidare på en väg som skulle kunna innebära slutet för mänskligheten.

Referenser.

  1. O’Neill Nordkorea och kärnvapenmissiler www.dissidentvoice.org 18 Juli 2017
    2. B. Norton Hur Media Spread CIA: s Sectarian, Anti-Iran Mideast kalla kriget berättelse. www.williambowles.info 26 juli, 2017
    3. G. Porter Hur Falska berättelser om Iran beväpna Houthierna användes för att rättfärdiga kriget i Jemen. www.truthout.org/news/item/34240
    4. J. Winter et al Trump Delar Vita huset Team till Target Irans nukleära Deal. www.wsj.com 26 juli 2017
    5. www.foreignpolicy.com 21 jul 2017
    6. D. Sanger Trump Söker sättet att deklarera Iran Brott mot Nuclear Deal. www.nytimes.com 27 juli 2017
    7. T. Snider Fem bländande myter om Iran www.consortiumnews.com 9 Mars 2017
    8. W. Shepherd Putin bör tacka oss för sanktioner. www.forbes.com 2 aug 2017
    9. M. Bhadrakumar New Iran Sanktioner enkelt inte lägga upp. www.atimes.com 31 juli 2017

 

Forrige artikkelUSAs krigsmaskin på skinnene i Norge
Neste artikkelBlackstone, Norske Skog og våpenindustrien