Uppsägning av Parisavtalet – en maktdemonstration av Donald Trump

0
Ill: Bjørn Richter

Av Hans Hjälte
Som väntat förklarade USA:s president Donald Trump 1. juni 2017 att USA kommer att säga upp ”Parisavtalet”, det vill säga de klimatavtal som världens länder kom överens om i Paris den 11 december 2015.

Den 22 april 2016 samlades ledare för 175 länder i New York och skrev under avtalet. Ett av dessa länder, USA, kommer nu alltså att bryta överenskommelsen. För enligt Donald Trump är Växthuseffekten är ”en bluff” och ”arbetet mot klimatförändringarna får aldrig stå i vägen för amerikanska jobb”.

Ill: Bjørn Richter

Nu utgör klimatavtalet inte något som helst hot mot jobben i USA. En storsatsning på att minska fossila utsläpp skulle med stor sannolikhet kunna leda till att nya jobb skapad även i USA. Det som främst hotar jobben i USA är den extrema kapitalismens som utarmar befolkning i landet samtidigt som USA tapper konkurrenskraft inom snart varje område. USA är en militärstormakt på lerfötter.

Beslut att dra sig ur klimatavtalet är en löjlig maktdemonstration av en stollig ledare för en nation på dekis. Beslutet är dessutom helt onödigt, då det inte finns några krav i klimatavtalet som hindrar USA från att strunta i åtgärder som minskar USA:s påverkan på klimatet. Donald Trump kunde utan att USA skulle drabbas av något straff fortsätta att låta landet vara en av världens värsta klimatbovar.

Det var för ungefär ett och ett halvt år sedan, den 12 december som FN:s klimatkonferens i Paris avslutades. Världen jublade. I media, inte minst i Sverige, hyllades politikerna som hade lyckats sluta detta avtal.

”Mycket talar för att 2015 är en global vändpunkt för människan och planeten, ” skrev Johan Fredrik Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och chef för Stockholm Resilience Centre två veckor senare i en artikel i Dagens Nyheter med rubriken ”Global vändpunkt för människan och planeten.”

Samma kväll som klimatmötet avslutades hade USA:s president Barack Obama, förklarat att ”det som verkligen betyder något är att vi kan vara mer säkra på att planeten kommer att vara i ett bättre skick för den nästkommande generationen.”

Givetvis en våldsam överdrift, eftersom Parisöverenskommelsen inte innehöll några bindande löften för länder att genomföra åtgärderföre 2030, utan i princip innebar att man sköt frågan om att rädda klimatet till kommande politiska ledare.

Vad Obama inte nämnde vara att hans egen utrikesminister, John Kerry, vid mötet i Paris hade deklarerat att USA omöjligen kan låta sig bindas under internationell rätt.

Belåtet kunde därför Republikanen John Inhofe, som är ordförande i senatens miljöutskott och uttalad skeptiker till människans roll i klimatförändringar, konstatera att uppgörelsen i Paris inte innebär några större förändringar: ”Den här uppgörelsen är inte mer bindande än någon annan och USA är inte legalt bundet till några utsläppsmål eller finansiella åtaganden utan godkännande från kongressen,” sa Inhofe enligt SverigesRadio.se.

I Paris var det bara ett av FN:s länder som inte skrev under avtalet, det var Nicaragua vars representant Paul Oquist som vägrade sätta sitt namn under avtalet. Med rätta förklarade han nämligen att uppgörelsen inte gjorde tillräckligt för att skydda ”moder jord”. Nicaragua anser att de rika länder borde göra mer för att hjälpa världen och att dessa länder genom klimatavtalets brist på bindanderegler tvingar jordens barnbarn att leva i en varmare värld.

Även den demokratiske presidentkandidaten Bernie Sanders var kritisk. I ett uttalande framhöll han att avtalet var otillräckligt. ”Planeten befinner sig i kris. Vi behöver krafttag inom en snar framtid och det här avtalet medger inte det,” konstaterade Bernie Sanders. (DN.se 12/12 -15)

”De rika länderna lovade vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009, att ge ett klimatbistånd på 100 miljarder dollar årligen till de fattiga länderna från 2020 hjälpa dem att minska utsläppen. Det finns inte en enda siffra, inte ett enda belopp i Parisavtalet som juridiskt säkerställer att tidigare löften åtminstone infrias. Det är återigen en anpassning till bland andra Kina och USA. Ändå är klimatbiståndet en förutsättning för infriandet av många av de fattiga ländernas planer för att minska utsläppen av växthusgaser.” Detta konstaterar Kaj Lidén som gjort en noggrann granskning av Parisavtalet på webbsidan EU-kommentar.se Han avslutar den så här:

” Avslutning FN:s klimatmöte 2015 i Paris säkerställde inte att utsläppen av växthusgaser stoppas utan öppnade för fortsatta utsläpp. Avtalet är så otydligt och kravlöst att temperaturmålet hänger i luften. Parisavtalet är ingen vändpunkt för planeten. Både Kina och USA liksom EU kan fortsätta som förut efter avtalet. I stället måste de globala utsläppen av växthusgaser stoppas såsom tidigare redogjorts för. Om det ska hända något påtagligt på vägen mot nollutsläpp beror på engagemanget underifrån i varje land.”

För den som vill veta mer om vad länderna verkligen kom överens om i Paris rekommenderas följande två artiklar av Kaj Lidén: http://eu-kommentar.se/onewebmedia/Artikel%20160120.pdf samt http://eu-kommentar.se/onewebmedia/Artikel%20161202.pdf . Den senare artikeln beskriver utvecklingen från Kyotoavtalet 1997 till Parisavtalet 2015. Hur de rika länderna med USA i spetsen har arbetat för att urholka besluten om åtgärder mot klimatkrisen.
Det avtal som nu Donald Trump på sitt propagandistiska sätt nu förkastar var en papperstiger, som inte innebär något hinder för USA göra som man alltid har gjort; fortsätta att vara den nation som bryr sig minst om jordens miljö och klimat.

Donald Trumps ingripande i klimatfrågan och har på sätt och vis bara gjort det tydligare var USA står. Det vill säga att USA struntar i att man är den största miljöboven och att USA tänker fortsätta med det.
Hans Hjälte, 2 juni 2017

 

Illiustrasjon: Bjørn Richter

 

Forrige artikkelEUs utkant vender seg mot Kina
Neste artikkelEtter møtet med Putin gikk Macron i møte med syriske jihadister